"Kvinnor och flickor har i alla tider stämplats för sin sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, en flicka som tar plats kan snabbt stämplas som hora eller slampa. Inget är effektivare för att oskadliggöra en kvinna."
Flickan och skammen är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, skriven i samma anda som de banbrytande böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.
Katarina Wennstam är en av Sveriges mest lästa författare med en bakgrund som kriminaljournalist i SVT. Som frontfigur i den svenska debatten om kvinnors rättigheter och lika villkor har Wennstam varit avgörande för flera viktiga lagändringar, bland annat den nya samtyckeslagen som trädde i kraft 2018. Sekelskiftesmorden innebär en vändning i Wennstams författarskap, utan att skifta fokus från kvinnofrågorna.
Efter två decennier som journalist, författare och debattör i feministiska och kriminalpolitiska frågor har Katarina idag en hög trovärdighet och en stor plattform på sociala medier. Hennes böcker har älskats av läsare och litteraturkritiker och hennes första bok, Flickan och skulden, betraktas idag som en kultbok.
Katarina Wennstam är en av mina favoritförfattare. Både när hon skriver skönlitterära romaner, och när hon ger ut sina dokumentära faktaböcker.
Jag har älskat alla hennes sju spänningsromaner, och här är en länk till mitt blogginlägg om hennes senaste bok, Skymningsflickan, där det också finns länkar till dom sex tidigare böckerna.
Men jag har också tyckt väldigt mycket om hennes två dokumentära faktaböcker, Flickan och skulden, och En riktig våldtäktsman, och jag länkar här till mina blogginlägg om dom två böckerna. Dom gavs ut första gången 2002 och 2004.
Nu har Katarina kommit ut med en ny faktabok, Flickan och skammen, i samma ämne som dom två tidigare böckerna. Och man kan ju lätt se att inte mycket har förändrats på dom fjorton åren sen den första boken kom ut. Den här boken är tyvärr lika aktuell nu som dom två tidigare var då.
Konstigt att det inte har gått speciellt mycket framåt i det här området, faktiskt inte ens sen jag var ung, på sjuttiotalet. Vissa framsteg har väl gjorts, men på andra tycker jag att det faktiskt har gått bakåt till och med.
Tycker att det här är en mycket viktig bok som alla borde läsa. Kanske speciellt att den borde läsas i skolorna. Vi måste kämpa vidare inom dessa områden, och försöka att förändra attityder och synsätt.
Det tog mig en lång tid att läsa klart Flickan och skammen, och det har inget med att göra att boken inte intresserade mig, tvärtom. Det är ett aktuellt ämne som är svårsmält och därav väcker många tankar, känslor och minnen. Om du ska läsa en viktig bok om samhället borde du överväga denna, helt klart.
Som hon kan skriva Katarina Wennstam! Mycket bra beskrivning om vad som kan hända en kvinna som berättar om sexuella övergrepp och vad som kan hända en kvinna som gillar att ha sex, båda typerna skammas och straffas vilket gör mig så arg.
Läs den! Håller med tidigare recension om att detta borde vara obligatorisk läsning. En så viktig bok som ger en så glasklar bild av patriarkatets kvinnoförtryck. Denna bok är extremt viktig för att förstå kvinnors och mäns roller som sätter sig fast när vi redan är barn. Vi omges av det, och är väl alla på ett sätt offer för normerna.
Flickan och skammen är en intressant och oerhört viktig bok. Den borde vara obligatorisk läsning och föremål för diskussion i alla möjliga forum. Trots att jag känner till alla de exempel som Katarina Wennstam tar upp, och det egentligen inte är nytt för mig så känner jag efter läsningen att den påverkat mig. Den har påverkat hur jag ser på olika samhällsfenomen och människors beteende. Jag märker hur det jag läst ligger i bakgrunden när jag läser tidningsartiklar, läser böcker och ser på TV.
Trots att den är viktig och påverkar mig starkt så är det några saker som jag tycker är lite problematiska för mig. Jag känner igen alla exempel och fenomen hon tar upp men det är inte så att jag kan säga ”jag har en likadan berättelse” eller ”där känner jag igen mig”. Förmodligen har jag stått utanför och sett saker, men det hemska är att jag inte kan plocka fram ett enda konkret minne av någon händelse som har karaktären av slutshaming. Jag tvivlar inte på att det förekom på mina skolor när jag växte upp, men jag kan inte minnas konkreta exempel. Det var skitsnack i tjejgruppen, men använde vi det sexuella? Jag säger inte på något sätt att jag inte utsatts för de samhällsfenomen som beskrivs, och jag har många exempel på hur jag behandlats annorlunda för att jag är kvinna. Men det är just kopplingen till sexualitet (i ord) som jag inte har egen erfarenhet av.
Bitvis upplever jag den som rätt spretig, och ett tag i mitten av boken tycker jag det är upprepningar av samma saker, den kommer inte framåt. Men samtidigt är den är fylld av exempel som kan vara grunden för diskussion och det gör den lättläst.
Jag läste Flickan och skammen ganska kort tid efter att jag läst Björnstad av Fredrik Backman, och för mig så gav den här ännu ett perspektiv på Backmans bok som kändes intressant. Jag funderade också en hel del på det skönlitterära perspektivet (som också Katarina Wennstam använt sig av tidigare) och reportageformen.
Den största problematiken för mig är att jag när jag läst klart känner mig skyldig. Och det är ju precis det man inte ska göra. Jag känner mig skyldig för att jag inte går vissa vägar på kvällen, för att jag varje dag tänker på hur jag klär mig. Jag känner mig skyldig att jag inte kan säga ”det är inte mitt fel, det är de andra som har problemet”. Jag känner mig skyldig för att jag anpassar mig.
Katarina Wennstam är en unik författare och debattör, som vi verkligen behöver i samhällsdebatten, och jag ser fram mot att läsa mer av henne. Nästa vecka får jag lyssna på henne inom ramen av Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och det ska bli mycket intressant.
Omdöme: Viktig bok som borde läsas av många! Betyg: 4+
4,5 - jättebra! En bok som jag tycker kan, och kanske bör, läsas på högstadiet. Boken kan användas som diskussionsunderlag då den delvis är debatterande och därför kan läsas för att sedan diskuteras. Även bra bok för föräldrar att läsa såväl som många yrkeskårer.
Extremt bra. Som alltid är Wennstam skarptänkt, mästerligt precis vad gäller att få vem som helst att se problemen, gärna från många andra vinklar. Jag känner mig arg och glad när jag läser den här boken; arg över att problemen finns, och glad över att någon lyckats beskriva vad jag känner utan att bli lika arg som jag (åtminstone i text).
En mycket tänkvärd bok som sätter fingret på ett stort samhällsproblem.
Wennstams djupdykning inom ämnet visar hur detta problem inte är något som uppkommit över en natt, eller att det kommer att lösa sig självt. Att straffar flickor för deras sexualitet, att inte ifrågasätta macho-kulturens press på pojkar, att använda skam som ett vapen - är så förlegat, men det görs hela tiden.
Katarina Wennstam har varit en av de viktigaste och starkaste rösterna i samhällsdebatten under 2000-talet, då hon alltid stått på de utsatta flickornas och kvinnornas sida. När boken Flickan och skulden: En bok om samhällets syn på våldtäkt kom år 2002, blev den ett starkt och viktigt inlägg i debatten om mäns våld mot kvinnor. Boken blev bland annat nominerad till Augustpriset. Ämnet för Katarina Wennstams senaste bok, Flickan och skammen, är numera både välkänt och omdiskuterat och jag känner igen de flesta av författarens resonemang kring skuldbeläggande av flickor och kvinnor i sådana situationer som beskrivs i boken. Därför hade jag önskat ett snävare fokus och att författaren istället analyserat ett avgränsat material mer på djupet, och resonerat och dragit slutsatser utifrån det. Jag hade exempelvis velat veta mer om vilka likheter och skillnader författaren uppfattat i intervjuerna hon gjort med utsatta flickor och kvinnor. Jag hade också önskat att författaren begränsat sig till att beskriva situationen inom ett avgränsat område, såsom Sverige, och en begränsad tidsperiod, förslagsvis de senaste tio åren, ur aktualitetshänseende.
Boken ger ett spretigt intryck då författaren hänvisar till dels sina egna upplevelser, dels de intervjuer hon gjort, dels till fall kända från media. Författaren drar slutsatser från bland annat O.J. Simpsonrättegången år 1995, då en kvinnlig åklagare i målet hängdes ut i pressen med uppletade toplessbilder i syfte att försämra hennes trovärdighet. Vi får bland annat också läsa om hur nobelpristagaren Marie Curie var nära att gå miste om nobelpriset i kemi år 1911 på grund av sin otrohetshistoria med en kollega. Författaren redogör för en avhandling som skildrar hur kvinnor av olika skäl pekades ut som horor fortfarande på 1800-talet. Hon redogör för hur kvinnor straffades för otrohet på 1400-talet. Hon nämner hur kvinnor trakasserades efter andra världskrigets slut för att ha fått barn med män från motståndarsidan. Hon berättar om ett fall i Ohio, USA, år 1989 då bygden slöt upp kring två sjuttonåriga killar som dömdes för våldtäkt av en jämnårig flicka, och inte kring offret, den våldtagna flickan. Boken innehåller också en kortare redogörelse för kvinnlig omskärelse, och för ett bröllop där författaren var gäst och där hon uppmärksammade hur olika talen var till brudgummen och bruden, där alla mer eller mindre låtsades att bruden var oskuld, medan motsatsen gällde brudgummen. Hon går igenom olika begrepp som brukar användas som skällsord riktade mot kvinnor, såsom hora, luder, subba, slyna. Sammantaget blir resultatet för litet om för mycket.
Mitt intryck av Flickan och skammen är att Katarina Wennstam med den här boken slår in redan öppna dörrar. Vi är många som redan är övertygade, och lika frustrerade som författaren över den ojämlika och orättvisa situationen för flickor och kvinnor i förhållande till pojkar och män. För de andra, de som uppenbarligen har andra värderingar än vi, tvivlar jag på att den här boken kommer att göra skillnad. Jag hade som sagt önskat en redogörelse baserad på ett väl avgränsat material och en begränsad tidsrymd, där materialet analyserats på djupet och där hänvisningar gjorts till relevanta källor. Nu har boken formen av ett debattinlägg, och som sådant är jag tveksam till om det övertygar några andra än oss som redan är övertygade.
Det jag ser som bokens största fördel, är att den belyser många olika områden där det krävs mer forskning. Jag skulle exempelvis vilja veta om domstolarna resonerar annorlunda nu, jämfört med för tio år sedan, i våldtäktsfall. Jag skulle vilja veta om de våldtagna flickornas och kvinnornas klädsel fortfarande anses relevant för domslutet. Jag skulle också vilja veta vad samhället gör, och vad mer som kan göras, för att förändra de seglivade värderingar och beteenden som fortfarande lever kvar.
En månad senare efter att jag läst ut boken så vet jag fortfarande inte riktigt vart jag ska börja. Tankarna, känslorna spretar åt alla håll och kanter.
Enda jag vet med 100% övertygelse är att det borde vara KRAV på att alla högstadie/gymnasieskolor ska läsa denna och diskutera denna. Kanske bara kanske tar någon åt sig och förändrar sitt sätt o t��nka.
Hur kan det fortfarande i samhället vara okej att dela in kvinnan i hora/Madonna eller torris? Varför bedöms man inte efter hennes bedrifter? En man bedöms aldrig efter hur många/få han legat med!
Hur kan vi ha en lag mot våldtäkt och fortfarande bedöms man efter hur mycket man drack och vad man hade på sig?! Hur man som kvinna efter en våldtäkt blir ifrågasatt av domstolen och av samhället och sen i många fall tar samhället gärningsmannens sida????
Det här är bara toppen av isberget, historiskt och i nutid har det sett likadant ut. Så läs och blir arg, frustrerad, ledsen och tvärförbannad. Den här boken lämnar ingen oberörd!
Wennstam beskriver förtjänstfullt unga kvinnors situation i (skamkulturens) Sverige. Många är de hårresande exempel där tjejer utsätts för både stigma och självstigma till följd av att de på något sätt utmärker sig från den svårdefinierade och otydlig samhällsnormen. Däremot saknar jag koppling till forskning och någon form av teori. Utan förankring i sociologi/etnologi/psykologi/politisk teori eller liknande känns texten rumphuggen och fallen understöds inte av några mer djuplodande förklaringar.
Siin raamatus pööratakse tähelepanu väga olulisele teemale - kuidas tüdrukuid ja naisi halvasti koheldakse nende seksuaalsusega seoses. Väga meeldis, et palju oli näiteid ajaloost ja tegelikult ajab lausa närvi, et me pole inimestena sajandite jooksul eriti palju arenenud. Tänapäevaseid näiteid oli minu arvates natuke liiga palju, sest näited hakkasid korduma, kuigi olid erinevatest inimestest. Oleks saanud ka palju lühemalt olulise välja tuua, ka autor ise kordas ennast väga palju - see on ka ainuke põhjus, miks ma ühe tärni maha võtan. Aga tegelikult muidugi väga hea raamat.
Wennstam belyser viktiga frågor men vågar inte fokusera på det mest uppenbara: nämligen att det ofta är kvinnor som upprätthåller dessa företeelser. I synnerhet när det gäller yngre tjejer är det nästan alltid ANDRA tjejer som startar ryktesspridningarna och börjar horstämpla. Om tjejer var lite bättre på att hålla ihop skulle många av problemen försvinna.
Vidare hade jag, som några andra recensenter här, gärna sett biologiska och psykologiska förklaringar till sådant som beskrivs i boken.
Viktigt och djupgående om slutshaming och flickors begränsade möjligheter att uttrycka sin sexualitet. Wennstam är som alltid vältalig och intressant. LB
En extremt tankeprovocerande bok om flickor och kvinnor som genom att ha haft sex med eller utan samtycke fått ett kontinuerligt glåpordsregn att falla över sig. Slampor, horor och allt vad det heter - allt har de blivit kallade. Förr fick man bära luva eller ett stycke tyg över ärmen, nu hängs man ut på sociala medier. Och precis lika lite rätt som det var förr i tiden är även i dagsläget. Men det pågår.
Att läsa denna bok i dessa #metoo-tider gjorde mig, om möjligt, ännu argare än vad jag annars skulle ha blivit.
Alla borde läsa denna bok. Även fast den kommer att få en att tänka/sucka/ropa "åh herregud...!" otaliga gånger och få en att hata det patriarkala samhället som vi lever i ännu mer.
Det jag uppskattar mest av allt med Katarina Wennstams böcker är, till skillnad från merparten av den feministiska litteratur jag läst, att jag i egenskap av man inte känner mig personligen anklagad för samhällets jävelskap. Det kan låta som en petitess, men det gör väldigt mycket för förmågan att tillgodogöra sig det man läser om man inte reflexmässigt komponerar ett försvarstal efter var och varannan sida.
Flickan och Skammen är en ganska förtjänstfull utredning av fenomenet "slut-shaming" och hur den rådande ordningen är skadlig för både flickor och pojkar, generöst strösslad med historiska perspektiv och referenser ur populärkulturen. Dock känns boken på flera sätt tunn. Fokus ligger huvudsakligen på händelser i skolans värld utifrån vilka Wennstam sedan försöker göra poänger om samhället som helhet, vilket skapar en viss dissonans. Att diskutera skamkultur och sexualitet på svenska högstadieskolor anno 2016 och endast i förbifarten nämna internet i allmänhet och Snapchat i synnerhet får också boken att kännas utdaterad redan från början, vilket förvisso också påpekas av Wennstam själv. Även om det är fängslande läsning med gott om emotionella smockor från intervjupersoners berättelser når Flickan och Skammen aldrig samma höjder som En Riktig Våldtäktsman gjorde, och känns heller inte alls lika väl underbyggd. Trots detta skulle jag gärna se den cirkulera i gymnasieskolor där jag tror den skulle kunna göra mycket gott som ögonöppnare.
Intressant bok, men kändes som att den var en aning för lik Wennstams tidigare böcker i samma "serie". Och boken i sig kändes som om den upprepades sig lite för mycket också när man kom emot slutet.
Bra tips om hur föräldrar kan prata med sina barn om nätgrooming.
Jungfru Maria - förblev oskuld men födde ändå ett gossebarn - den ultimata kvinnan för män att högakta och för oss andra kvinnor att se upp till. Perfekt material att bygga ett patriarkat på. Tack Bibeln. Eller nej tack. Tack däremot Katarina Wennstam för en intressant och otroligt viktig bok.