What do you think?
Rate this book
En komikers uppväxt #2
Ett ufo gör entré
Text is in Swedish. Jonas Gardell revisits Juha and Jenny and the other children in Sävbyholm. The ones we got to know in grade school. Only now the 1970's are turning into the 80's. They are ready to graduate high school into a world where the treat of nuclear war or the Sex Pistols could be the topic on the evening news.
316 pages, Mass Market Paperback
First published January 1, 2001
8 people are currently reading
316 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 51 reviews
September 17, 2019
The reason this book get’s such a high rating from me is very simple. This book is about me. It captures my teenage angst, my desire to be different and my struggle with sexuality. It is well written and very poetic. But would I have given it such a high rating if it was about a straight girl? Probably not.
September 2, 2017
Jag var väldigt skepisk i början av läsningen av den här boken. Den första boken om Juha, "En komikers uppväxt", äv väldigt välskriven, bär fram en mörk humor på ett finstämt sätt och jag hade svårt att tro att denna uppföljare skulle kunna vara något annat än en blek kopia. Så fel jag hade.
Precis som "En komikers uppväxt" så skriker varje sida av "Ett ufo gör entré" ångest, men Gardells finurliga språk bryter upp med humoristiska formuleringar titt som tätt som gör att man kommer tillbaka till nuet och inte fastnar helt i det tonåriga limbot av skräck, mobbing och tomhet. Så mycket känns överdrivet, men så mycket känns så befängt nära ens egen upplevelse av tonåren, vilket gör att man sväljer resten. Kanske var just de delarna någon annans tonår, och allas historier är drypande av ångest. De små vinster som Juha gör gentemot sig själv och omvärlden är gigantiskt skrivna, precis som de upplevs när man är 15 år.
Det ståra öppna såret som ligger kvar som ett mysterium i slutet av boken är Jenny. Jag skulle vilja krama om henne, följa henne till klippoteket med en hand sluten om hennes, skrika på Toto att "du ger fan i hennes hår, klipp det som hon säger att hon vill ha det", jag vill slå till Pia och Eva-Lena och säga till dem att "rör ni henne en gång till är ni döda", och jag vill släpa Cilla och Charlott i håret in i gympaduscharna och hälla iskallt vatten över dem. Det är fruktansvärt att vilja allt det mot människor, men det är så hjärtskärande att läsa om Jenny och hennes plågoandar i skolan att jag i min fantasi gör allt detta med de människor som plågar henne. Ingen ska behöva vara i Jennys helvete, och ändå sker det, överallt, hela tiden, med barn runt omkring oss, dolt för vuxenvärlden.
Den här boken gör ont, skaver och man tänker att det inte angår en själv tills en blåsa spricker upp och man inser att skavsåret blöder, och att det som gjorde lite ont på ett avlägset vis i början av boken visade sig vara det som man kanske allra mest förträngt av ens egen uppväxt. Hur som helst balanserar Gardell hela tiden på en vass egg när han skriver om detta med sin svarta humor, och han lyckas ta oss till slutet.
Precis som "En komikers uppväxt" så skriker varje sida av "Ett ufo gör entré" ångest, men Gardells finurliga språk bryter upp med humoristiska formuleringar titt som tätt som gör att man kommer tillbaka till nuet och inte fastnar helt i det tonåriga limbot av skräck, mobbing och tomhet. Så mycket känns överdrivet, men så mycket känns så befängt nära ens egen upplevelse av tonåren, vilket gör att man sväljer resten. Kanske var just de delarna någon annans tonår, och allas historier är drypande av ångest. De små vinster som Juha gör gentemot sig själv och omvärlden är gigantiskt skrivna, precis som de upplevs när man är 15 år.
Det ståra öppna såret som ligger kvar som ett mysterium i slutet av boken är Jenny. Jag skulle vilja krama om henne, följa henne till klippoteket med en hand sluten om hennes, skrika på Toto att "du ger fan i hennes hår, klipp det som hon säger att hon vill ha det", jag vill slå till Pia och Eva-Lena och säga till dem att "rör ni henne en gång till är ni döda", och jag vill släpa Cilla och Charlott i håret in i gympaduscharna och hälla iskallt vatten över dem. Det är fruktansvärt att vilja allt det mot människor, men det är så hjärtskärande att läsa om Jenny och hennes plågoandar i skolan att jag i min fantasi gör allt detta med de människor som plågar henne. Ingen ska behöva vara i Jennys helvete, och ändå sker det, överallt, hela tiden, med barn runt omkring oss, dolt för vuxenvärlden.
Den här boken gör ont, skaver och man tänker att det inte angår en själv tills en blåsa spricker upp och man inser att skavsåret blöder, och att det som gjorde lite ont på ett avlägset vis i början av boken visade sig vara det som man kanske allra mest förträngt av ens egen uppväxt. Hur som helst balanserar Gardell hela tiden på en vass egg när han skriver om detta med sin svarta humor, och han lyckas ta oss till slutet.
July 4, 2020
Hade den här boken inte haft ett sådant stor sentimentalt värde för mig, hade betyget blivit betydligt lägre. Trots dess försök att efterlikna tonen i den första boken, lyckas den inte riktigt nå dit. Den fastnar halvvägs i ett träsk av självömkan i kampen att finna sig själv i en verklighet där man ständigt definieras av andra.
Juha har blivit äldre. En dag får han nog och väljer att äntligen gå sin egen väg. Denna nya väg blir inte på något sätt enklare. Det är inte lätt att vara annorlunda i en värld där det inte finns plats för de som inte är precis som andra. Trots detta är det svårt att bortse från de uppoffringar som fick göras till fördel för detta sökande. Bland mörka tankar, hårda knuffar in i skåp som skallrar och lärare som blundar blir ljusglimtarna bortglömda. Vi får djupa reflektioner om de som slår, men väldigt få insikter om hur även de som blir slagna ofrivilligt slår.
Thomas fick lida ett högt pris. Han är en ängel nu. Jenny lever i ett konstant mörker. På något sätt förväntar hon sig inget annat från de som alltid har slagit. För hon vet att det alltid kommer att vara hon och Juha. Kanske är det precis därför Juha beter sig så hänsynslöst. I sin resa, sitt sökande, finns inte Jenny. Det finns inte plats för henne. Så hon fortsätter att lida, bli slagen, och önska att hon inte fanns. För finns hon ens? Därför är hatet mot Juha ibland lika intensivt som mot de som slår. För att han som är så van att mota slagen, borde veta hur ont det gör. Och ändå överger han henne gång på gång. För att i slutet komma tillbaka när hans sökande kommit långt nog. Och Jenny välkomnar honom med öppna armar.
På grund av detta lämnar boken en sur eftersmak i munnen. Det är svårt att bestämma sig för var man ska stå. Trots detta är boken en resa genom barndomen. Om det lilla, det stora och allt däremellan. Om de som slog, och de som tog emot.
Juha har blivit äldre. En dag får han nog och väljer att äntligen gå sin egen väg. Denna nya väg blir inte på något sätt enklare. Det är inte lätt att vara annorlunda i en värld där det inte finns plats för de som inte är precis som andra. Trots detta är det svårt att bortse från de uppoffringar som fick göras till fördel för detta sökande. Bland mörka tankar, hårda knuffar in i skåp som skallrar och lärare som blundar blir ljusglimtarna bortglömda. Vi får djupa reflektioner om de som slår, men väldigt få insikter om hur även de som blir slagna ofrivilligt slår.
Thomas fick lida ett högt pris. Han är en ängel nu. Jenny lever i ett konstant mörker. På något sätt förväntar hon sig inget annat från de som alltid har slagit. För hon vet att det alltid kommer att vara hon och Juha. Kanske är det precis därför Juha beter sig så hänsynslöst. I sin resa, sitt sökande, finns inte Jenny. Det finns inte plats för henne. Så hon fortsätter att lida, bli slagen, och önska att hon inte fanns. För finns hon ens? Därför är hatet mot Juha ibland lika intensivt som mot de som slår. För att han som är så van att mota slagen, borde veta hur ont det gör. Och ändå överger han henne gång på gång. För att i slutet komma tillbaka när hans sökande kommit långt nog. Och Jenny välkomnar honom med öppna armar.
På grund av detta lämnar boken en sur eftersmak i munnen. Det är svårt att bestämma sig för var man ska stå. Trots detta är boken en resa genom barndomen. Om det lilla, det stora och allt däremellan. Om de som slog, och de som tog emot.
May 29, 2019
Considering the hatred and brutality that the adult world displays toward itself, it should come as no surprise that children, teenagers, can also be viciously cruel towards each other. This beautiful book is another in the category of titles I should have read years ago--but I'm glad I finally got round to reading it. Sometimes the old adage "better late than never" still holds true.
January 16, 2022
Not as good as the first book in the series. The children are still assholes (who are now a bit older, and thus even bigger asses). I have a lot of problems with Juha. I understand that he is conflicted, immature and desperate to belong, but the way he treats Jenny is just despicable. This book really made me angry, which I guess is good in a way. The writing did not entice me as much as the first book did, and it was not nearly as humorous as the first book. Instead it just felt dark and miserable.
August 24, 2020
Gillar verkligen Jonas Gardells sätt att beskriva uppväxtmiljö och tonårstid. Igenkänning, skratt, sorg och glädje blandas. I denna bok får vi följa Juha och Jenny och övriga under deras tonårstid, när de börjar högstadiet och allt som händer under den här tiden. Fester, bråk, revolt, kärlek och osäkerhet. Jag lyssnade på boken som lästes av Jonas Karlsson och Jonas Gardell. Riktigt bra!
September 5, 2017
En bra bok, om än krystad och pompös mellan varven. Gardell är duktig på att fånga och gestalta känslor. Skulle nog läsas i högstadieklasser.
April 12, 2020
Lyssnat/läst
January 18, 2022
Känns inte som den kan få 5 stjärnor då den är så enkel, men det var längesen en bok rört mig så mycket som denna. Verkligen
June 22, 2025
Tyckte mycket om!
January 11, 2021
Didn't like this at all, the book was quite boring and very slow. It gives out a strong message but for me it still wasn't enjoyable at all. Dont recommend at all!
July 28, 2018
För drygt sex år sedan hade Fiktiviteter en Gardellördag, vilket gjorde att jag äntligen tog mig i kragen och läste min första Jonas Gardell (En komikers uppväxt). Den i stort sett golvade mig och jag skulle så klart läsa de två andra böckerna också. Det tog mig visserligen nästan två år att hitta Ett ufo gör entré, men att det sedan dröjde ytterligare fyra och ett halvt år innan jag läste den har jag inga som helst ursäkter för. Läs mer på min blogg
January 31, 2022
Omläsning. Läste nyligen om även 'En komikers uppväxt', de bygger på samma teman, men där första boken rörde sig främst vid slutet av mellanstadiet, har skolklassen nu nått fram till nian, och uppbrottet inför gymnasiet. Föredrar kanske den första, då det är så mycket depression i denna bok. Men så kommer revolten, när Juha äntligen beslutar gå sin egen väg, skapar sig en ny persona, flera år efter att mellanstadiepersonan kvästs. 'Jenny' har ännu inte fått sin slutliga utformning, men hon kom att få sin egen bok, tror dock inte att jag orkar läsa om den. Den gör så ont.
Även i denna bok är igenkänningen av skollivet, Gul-och-blå-jeans, Klippoteket och diskoteken, och häxblandningen av stulna blandade spritslattar - allt så fullständigt att jag återupplever min egen barndom. Och trots att jag hela tiden rörde mig från Södermalm och söderut, förvånar jag mig över alla likheter, vi har också en Stockholmsväg, och gator med fågelnamn (många), och Skolbyggnaden och baracker på skolgården för alla klasser som inte fick plats i den överbefolkade byggnaden. Så allt var alltså likadant överallt?
Även i denna bok är igenkänningen av skollivet, Gul-och-blå-jeans, Klippoteket och diskoteken, och häxblandningen av stulna blandade spritslattar - allt så fullständigt att jag återupplever min egen barndom. Och trots att jag hela tiden rörde mig från Södermalm och söderut, förvånar jag mig över alla likheter, vi har också en Stockholmsväg, och gator med fågelnamn (många), och Skolbyggnaden och baracker på skolgården för alla klasser som inte fick plats i den överbefolkade byggnaden. Så allt var alltså likadant överallt?
July 23, 2019
En annan tid. Det finns en del igenkännande med de unga karaktärerna. Ibland förfäras jag, samtidigt som jag tröstar mig med att det har gått mot ett bättre samhälle. Gardell gjorde mig inte besviken.
July 10, 2009
One of the best grow-up stories I read...Gardell's sentences are short, smart and sarcastic, I really enjoyed this book!
November 10, 2012
It's a deeply touching book, funny and sad at the same time. It was just like my own youth.
December 26, 2020
Hjärtat värker för alla Jenny här i världen.
November 4, 2024
At his worst, Jonas Gardell has a tedious inclination towards the pompous and melodramatic. At his best, he is an acute observer of the human psyche, able to distill the essence of a situation into simple but poignant language. His perspective is not without empathy, but he always makes a point of portraying the ugliest, sorriest sides of his characters with unflinching honesty. While he often softens the sting with dry humour, he is certainly not afraid of making his audience feel uncomfortable - almost unbearably so at times.
In its weakest moments, the "Comedian's Childhood" trilogy veers into sour kitsch and unreflected bitterness. Its strongest parts capture the harsh reality of being a childhood/youth outcast with incisive accuracy. When I read it for the first time about 20 years ago, it made me feel more seen than any other work I'd come across. For that alone, I can't give it any less than 4 stars.
In its weakest moments, the "Comedian's Childhood" trilogy veers into sour kitsch and unreflected bitterness. Its strongest parts capture the harsh reality of being a childhood/youth outcast with incisive accuracy. When I read it for the first time about 20 years ago, it made me feel more seen than any other work I'd come across. For that alone, I can't give it any less than 4 stars.
March 13, 2021
Akkurat så drivende god som de fleste av bøkene Jonas Gardell har skrevet. Det er så jeg kan ta på min egen ungdomstid ved å lese denne, enda jeg hadde ungdomstiden min i et helt annet tiår. Det er så universelt, det å vokse opp. Han skriver så godt om følelsen av å stå utenfor, men ville være innenfor. Det er sårt, vondt, søkende og bittersøtt akkurat som ungdomstida.
March 2, 2022
There's something about the way Juha's thoughts are written that feels so relatable, even for someone like me who has not been through most of what happens in the book. It also has rather poetic language, with gives it a fantastical quality despite the realistic setting
All this applies to the first book as well
All this applies to the first book as well
January 27, 2024
Jatkoa Koomikon synnylle, Juhan ja Jennyn peruskoulun viimeiset vuodet. (Kummajainen on ilmestynyt suomenkielisenä ennen Koomikon syntyä, mutta kannattaa lukea Koomikon synty ensin.)
Hyväksytyksi tulemisen teema on vahvana tässäkin, ei kuitenkaan ihan niin koskettavana kuin edeltävässä teoksessa. Mutta vahva, koskettava, ravisteleva teos tämäkin.
Hyväksytyksi tulemisen teema on vahvana tässäkin, ei kuitenkaan ihan niin koskettavana kuin edeltävässä teoksessa. Mutta vahva, koskettava, ravisteleva teos tämäkin.
July 24, 2023
Gardell har gjort det igen! Så vackert och målande språk. Råa skildringar av förvisso en vanlig berättelse inom litteraturen, men det som gör att just den berättelsen ändå blir unik är den skickliga berättartekniken.
December 24, 2023
En mycket stark fortsättning på En komikers uppväxt där vi får fortsätta följa Juha och Jenny genom tonåren. Gardell lyckas förmedla alla tonåringars känslor och ångest över att hitta sig själv och passa in.
July 12, 2024
THOMAS!!! JAG SAKNAR DIG. DU VAR DEN BÄSTA KARAKTÄREN/PERSONEN I HELA DENNA BOKSERIE. AAAAAAAAAA!!!! (jag läste denna bok ett år sedan så jag kan ha glömt hans namn men jag tror att han hette Thomas)
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 2, 2024
Läste denna i den perfekta tidpunkten i mitt liv. Slutade nian, var peak Bowie fan mm. Jag kunde relatera så mycket till huvudkaraktären. Bara allmänt underhållande också. Jonas Gardells språk e ju!!! Mycket bra!!
January 17, 2018
Bra skildring av hur det är att vara tonåring
June 6, 2019
Ändå punkig.
December 15, 2019
Lite rörig, men ändå samma härliga karaktärer. Växlade både perspektivet och händelseförloppet vilket inte gjordes i ”I en komikers uppväxt” och således drog ned betyget på denna bok.
Displaying 1 - 30 of 51 reviews