Det är natten: författaren och den som skriver

by Karolina Ramqvist

Karolina Ramqvist ger ut en berättelse i ett nytt format. Lite längre än en novell, lite kortare än en roman. Ramqvists personliga essäberättelse handlar om en författare som just står i begrepp att lansera sin nya bok. Scenen är författarens skrivhörna i hemmet. En skildring av splittringen mellan yrkesroll och modersroll, att vara kvinnlig författare och värna om det egna rummet.

Genres: Nonfiction, Swedish Literature, Biography, Writing, Literature, Short Stories, Feminism

85 pages, Paperback

First published September 7, 2016

About the author

Karolina Ramqvist är en svensk journalist och författare.

Ramqvist har varit chefredaktör för tidskriften Arena och kritiker i Dagens Nyheter. Hon blev allmänt känd när hon publicerade ett privat brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Hon har även medverkat i tidskriften Bang. Ramqvist är gift med journalisten Fredrik Virtanen.

Karolina Ramqvist är sondotter till The Svedberg.

Reviews

[Agnes · Rating 3 out of 5]

3,5
Ett mys och en lugnande röst

[Astrid Hedenström · Rating 3 out of 5]

Jag gillar ofta att läsa om skrivande och uppskattade hennes referenser till Virginia Woolf och Marguerite Duras böcker om skrivande. Ramqvist har sitt "Eget rum" för skrivandet i sin lägenhet, men hon känns snarare instängd i det och tittar ofta suktande ut genom fönstret till livet som pågår utanför.

Det var spännande att fundera över skillnaden mellan 'den som skriver' och författaren. Att författaren kan vara en roll man ikläder sig i offentligheten, som ska komma med klara svar och djupa analyser. Även att författarrollen idag till stor del är ett kändisskap. För Ramqvist är det ångestfyllt med författarframträdanden och ser det som ett nödvändigt ont för att kunna försörja sig och fortsätta skriva. Det här tror jag är sant för många författare idag. Det ligger något i det hon säger, att man kan förstöra magin kring en bok genom att prata för mycket om den, men ibland får jag intrycket att det är hennes prestationsångest som talar. Jag undrar lite varför den här boken ens existerar, om hon nu avskyr att prata om sitt skrivande så oerhört, men kanske fungerar den som en förklaring inför spekulerande läsare som tror att allt hon skriver är självupplevt. Hennes budskap: läs mig istället för att lyssna på mig, ska jag följa, när jag har lite mindre kurslitt att läsa...

[Ester Sahlén]

Karolina är swag bara idk

[Alma Nyström Larsson · Rating 5 out of 5]

Läste om den, och den är otrolig. Karolina fångar allt. Precis den känslan. Jag tror jag var i mer ett stadie av att ta till mig det under den här läsningen.

Jag har tänkt på det skrivande livet. Det är inget man väljer, som att välja karriär. Skrivandes är något man tillägnas, det är bara att tacka och bocka och göra så gott man kan. Att alternativet hade varit att inte skriva alls. Och vad är det för liv? Det är inte mitt liv.

[Anna · Rating 4 out of 5]

tyckte denna kändes ocensurerade liksom och att författarens ord kom från hjärtat. även fint om skrivandet och så, nu vill jag bara sätta mig med penna och papper. svårt att betygsätta för vet ej vad jag kommer känna om ett tag, men just nu gillar jag den.

[Tilda · Rating 4 out of 5]

rå och närvarande. en samling tankar om skrivande och om att vara författare, funderingar som ofta dyker upp hos mig själv när jag försöker skriva

[Maya · Rating 4 out of 5]

Om olika motstridiga känslor inför skrivande, mottagande, att vara författare. Klar och vacker text.

[Andrea · Rating 4 out of 5]

Mycket läsvärd liten bok om relationen mellan den som skriver och 'författaren': hen som intervjuas och förväntas tala om sina böcker. Om vad det innebär att vara författare och kvinna och om kraven på klarhet och tydlighet, kraven på att 'skapa berättelser' också om de kreativa processerna. Ramqvist försvarar textens rätt att inte läsas som en spegling av författaren, vilket länge har gjorts med kvinnors skrivande. Nu vill jag läsa hennes romaner! Vilken ska jag börja med?

[Ruth B · Rating 5 out of 5]

Väldigt naket och ärligt om det svåra i att vara författare och just naken. Författaren är den som har svar när den skrivande hela tiden ställer frågor, jag gillar den formuleringen. För vad gör författarrollen med den skrivande egentligen? Och att måsta vara författare för att överhuvudtaget få? En essä som pratar med margerite duras, virginia woolf men också med den som läser. Fylld av frågor och tveksamhet, det som ju är så svårt, träder författaren ändå fram med texten. Det är andra gången jag läser den här boken och vill påminna mig som att den är bra att återvända till, bra för det egna skrivandet och framförallt för att våga vara svarslös frågande och därför testa framskrivandet.

[tea]

Läst i littkurs // intressant läsning om att vara författare. Tyckte mycket om diskussionen kring författarskap och jämställdhet. Läste den lite i taget, vilket jag tror försämrade upplevelsen lite. Jag tror att man ska läsa den i ett svep.

[Leo Främby · Rating 2 out of 5]

Var den här boken verkligen nödvändig att skriva? Det känns som något jag hade skrivit i 8an när jag hade en “meta” fas, där allt jag skrev eller skapade skulle handla om skrivande eller skapande självt. Hela boken är skriven som en inre monolog om hennes ängslan och oförmåga att fokusera på sin bok… varför skulle detta vara intressant för någon att läsa någonsin?
Här är bokens stil sammanfattat:
“Jag ligger i sängen och stirrar på taket. Ska hålla föreläsning snart, jag vet inte vad jag ska säga. Jag går till fönstret, det går en tant på gatan. Jag skriver en mening, då kommer jag plötsligt att tänka på min ungdom. Jag ville alltid bli författare, men jag har aldrig kunnat svara på varför. Snart är jag 40 år… Sen efter min föreläsning ska jag hem direkt. Jag vill att folk ställer mig frågor, även om jag hatar det. Jag borde sortera strumporna! Nej juste, måste skriva. Jag får inte ner något mer på sidan, men kan ju inte tillåta mig att sluta redan...”
Vid en punkt i boken kommenterar Ramqvist på hur lyckligt lottat hon borde känna sig för att en läsare väljer att spendera sin tid, sin värdefulla tid, sitt engagemang och sitt ork, för att bry sig om hennes text. Hate to break it to you Ramqvist, men jag hade aldrig nuddat denna “bok” om inte inte min kurs tvingade mig.
Undrar verkligen om någon hade självmant läst detta, utöver litteraturvetenskapliga studenter.
En gång skriver hon “Det verkade så självupptaget, att skriva om att skriva”... exakt, så varför gör du det ändå?
Och det slutgiltiga svaret hon kommer fram till, gällande frågan “varför skriver du?” är… “jag skriver för att skriva”.
Och en sista sak som irriterar mig, hur hon på sista sidan antar att en annan människa, som besöker hennes hem, förmodligen oftast inte har så många egna tankar om vad andra personer gör, vad de arbetar med, hur deras liv ser ut, som hon själv alltid har för att hon är författare - “om han nu inte också var författare, tänker han nog inte så på det sättet” skriver hon om sin besökare. Är hon seriös.

... kanske var lite väl harsh, sorry Ramqvist

[Annie · Rating 3 out of 5]

Lyssnade på via Bookbeat

Några anteckningar jag gjorde under tiden:

Virginia Woolf 1931 i London sa att de som blir skickliga roman författare är de kvinnor som inte har barn.

Karolina började skriva i tidningar för hon ansåg sig inte bra nog för romaner. Men hon blev inte skickligare av det.

Tillslut började hon skriva och blev hela tiden ifrågasatt av de omkring henne då ingen av de skrev. Men hon envisades och åkte iväg för att skriva.

Hon trodde först hindret för hennes skrivande var barn, men sen insåg hon att det var för att hon ständigt funnits där för mannens alla skiftande behov.

”Att vilja träffa författaren till en bok man gillar är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej”

Författaren vill ha svar av läsaren, läsaren vill ha svar av författaren.

”Vad vill du få fram med boken?” ja det som står i boken.
Varför skriver du? Jag skriver för att skriva, hon var rädd för att erkänna det i början. Men hon ville bara vara en som skriver, inget annat.

Den som skriver förstärkts av att se sina ord på pappret. Det jag som bär ursprunget till den skrivandes röst skyms bakom bilden av författaren och försvinner, utplånas, men det är också en dröm att få utplånas när boken publiceras.

Väldigt fin och bra berättat av författaren själv! Kort och ganska lätt att hänga med, fina ord och en no bullshit ton vilket jag starkt gillar! Karolina pratar om hur det är att vara författare och det är väldigt fint skrivet!

[Marina Nilsson]

En väldigt spretig bok som verkar handla om både allt och ingenting. Läsarens kön är antagen att vara kvinna, den grammatatiska strukturen är väldigt talspråkig och subjektivt känns det som att jag läser en dagbok än en essä-roman. Flera luckor och ingen struktur. Ramqvist skriver om sig själv som kvinna, hennes mål och osäkerhet med skrivandet, hon menar att hon vill skriva om "det dolda" men vad detta "dolda" är går hon inte så jättedjupt in på. Mycket tolkningsarbete lämnas åt läsaren.

Inga stjärnor för jag tycker boken är helt enkelt barnsligt skriven, kaotisk och ingen struktur. Formmässigt är det endast brödtext. Det är en hel röra. Jag får känslan att Ramqvist skrev boken som en dagbok, publicerade verket och bara hoppades på det bästa. Som litteraturälskare får vi lov att tolka verk hur vi vill, som läsare föredrar jag böcker med ett klart skriftspråk som är moget och formellt. Jag föredrar struktur och mening och inget "När en av sänglamporna gick sönder fick den överdrivna bli min och flyttas till sekretären. Jag tände den."

Men en läsare som inte är lika strikt som jag och kanske föredrar ostrukturerad skrift med vardagligt talspråk istället för formellt skriftspråk är detta mer givande och djup.

För mig kändes det bara återigen som att läsa en ung 20-årings dagbok.

[Evelina Gallagher · Rating 3 out of 5]

”Det är det svåraste av allt. Det är det värsta. För en bok är det okända, det är natten, det är slutet”.

– Marguerite Duras

Det är natten är en 85-sidig essä med intressanta reflektioner kring skrivande. Jag tyckte särskilt om delarna som berörde hur det är att vara en kvinna som skriver. Ibland kändes texten lite spretig, men det är också en del av charmen.

Denna essä tar avstamp i Att skriva av Marguerite Duras, specifikt stycket som citatet ovan kommer ifrån. Jag rekommenderar därför att du läser den först.

[Ronja Jalasjoki · Rating 3 out of 5]

3,5
Gillade hennes ärlighet och att hon skrev så enkelt och tydligt men ändå vackert. ”Att skriva är att vända sig mot världen och bort från den på samma gång”. Denna bok va en fin kommentar på författaryrket specifikt kopplat till jämställdhet. Däremot kändes det lite som att man behöver vara författare för att verkligen känna med Jaget i berättelsen. Men det väckte en tanke i hur jag tolkar som läsare och hur jag uppfattar författare.

[Elina · Rating 3 out of 5]

tankeväckande om författarrollen och skrivande. Jag tyckte dock språket var lite väl pretentiöst bitvis, och reflektionerna påminde på många sätt om Marguerite Duras i "Att Skriva" (för övrigt en helt otrolig bok!).

[Margrete Cardona · Rating 5 out of 5]

RESPEKT!

[Michaela Kügelgen · Rating 4 out of 5]

En gripande inblick i ett skrivande liv och allt som hör till författaryrket. Boken är snabbtläst men fastnar ändå i mig. Rekommenderar för alla som skriver.

[Sanna · Rating 3 out of 5]

Så himla välskrivet men säger kanske inte så mycket (nytt). Varför läser jag aldrig någon hel roman av Ramqvist?

[Saga Schmidt · Rating 3 out of 5]

Bra men tråkig men bra men

[Jessica · Rating 4 out of 5]

En finstämd betraktelse över det skrivandet jaget.

[Natassa · Rating 3 out of 5]

"en kvinna som ville skriva istället för att leva och älska var ett hån mot det största och sannaste av allt" varför skriver hon om mig

[Anna]

boken var det okända, men talet om den, det sätt på vilket vi talade över huvud taget, om allt, yrkade på det kända, det exakta, det igenkända

[Tina · Rating 5 out of 5]

Underbar❤️

[Fiktiviteter · Rating 4 out of 5]

Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2019/05/3...

[Fanny ✨ · Rating 4 out of 5]

karolina ramqvist är en av sveriges absolut bästa författare.

men, det bär mig lite emot att skriva "författare", istället för till exempel "någon som skriver" eftersom det är just de två personerna "författaren med stort F" och den skrivande personen som ramqvist behandlar i den här essäberättelsen och enligt min tolkning så känner ramqvist ett obehag inför epitetet "författare". att stå på en scen och förväntas berätta om sin bok och svara på frågor om den är ett nödvändigt ont. det är omöjligt att tala med någon om en bok man har skrivit, skriver karolina ramqvist.

"för den som skriver är författaren långt borta. författaren förväntas ha svar, den som skriver ägnar sig åt att skriva och sitter själv med frågor". (s.79)

jag har sett henne på scen två gånger. första gången var när hon gästföreläste på min skola 2015. att läsa den här lilla boken om hennes tankar kring att berätta om sina böcker gav ett helt nytt perspektiv på den här föreläsningen. då uppfattade jag henne som oerhört blyg, hon läste innantill och tittade nästan bara ner i sina papper. genom "det är natten" upplever jag att jag förstår mer varför hon gjorde så. (då kände jag mig förvirrad tror jag, och undrade om hon egentligen ville vara där).

andra gången var på bokmässan när hon givit ut "den vita staden" (som essäberättelsen till en viss del cirkulerar kring). då upplevde jag henne som mycket mindre blyg, men med stark integritet. då var det intervju tillsammans med Olivia Bergdahl. egentligen är ju min upplevelse av henne irrelevant, men i kombination med den här boken blev det i alla fall en extra stark läsupplevelse.

[Lovisa Snickars · Rating 4 out of 5]

Åhh, älskade verkligen denna lilla bok. Fastnade från första sidan och kunde knappt släppa den efter det. Superfint skrivet om ett perspektiv som konstigt nog inte är speciellt omskrivet i övrigt, författarens syn på sig själv som både skapare och "kändis". Karolina Ramqvist berättar om hur "den som skriver" inte alltid är samma person som författaren, den som ställer upp på intervjuer och förväntas dela med sig av detaljer från sitt privatliv.

Känner efter att ha läst klart att jag måste läsa om Alltings början för att försäkra mig om att Det är natten inte har tagit platsen som min favorit "bok" av Karolina Ramqvist.

[Anna Granberg · Rating 4 out of 5]

Läsvärd liten essäbok om klyftan mellan den som skriver (och är i en kreativ process) och Författaren - den som intervjuas och förväntas prata om sina böcker. Även tankar kring skrivprocessen och om hur omvärlden och media betraktar författare, med reflektioner kring skillnader i synen på manliga och kvinnliga författare.

Ibland kände jag dock att det blev lite väl navelskådande. Jag störde mig också lite på hur författaren gjorde sig till offer för patriarkatet.

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Ramqvist skriver alltid bra känns det som. Här får läsaren dock veta mer om hennes svårigheter att förhålla sig till skrivna böcker, författarrollen och skrivprocessen. Hon upplever själv att det är svårt med att träffa läsare och tala om sina böcker, jag förstår precis hur hon menar. Själv läser jag mycket hellre en text som denna än att träffa en författare.

[Cecilie Östby · Rating 5 out of 5]

Spännande bok om skrivandets villkor och den skarpa skiljelinjen mellan Författaren och människan som skrivit boken: "Hon var inte jag, men uppenbart en del av mig, det var till mig man ringde för att tala med henne."