Hamabost urtetik gora etxetik kanpo eman ondoren, Julian Zautuola bere jaioterrira itzuli da. Gizon diruduna da orain, eta, hala, gurasoen baserria zaharberritu eta bailarako neska batekin ezkondu da: Inexarekin. Alabaina, Julianek bihotza mindua du, obsesionatua dago maite izan zuen eta oraindik ere maite duen emakumearen oroitzapenarekin eta ez da gauza bere emazteak eskaintzen dion guztia estimatzeko. Itahisa da emakume haren izena. Itahisa da obsesioaren izena. Itahisak EGUNSENTIKO ARGIA esan nahi du. Julianen itzulerak, gainera, susmo txarrak eta esamesak sortu ditu herritarren artean. Zergatik ez ote zuen Ameriketarako bidea jarraitu? Zergatik gelditu ote zen Tenerifeko Orotavan? Nola lortu ote zuen halako dirutza metatzea? Eta zergatik itzuli zen azkenean bere sorterrira? Julian jaio zen bailara, Bilbo eta Tenerifeko uhartea dira kontakizun honen gertalekuak, grinaz, desengainuz eta mendekuz beteriko istorio honetan. Izan ere, 1800 inguruan gertatzen da hau dena, ontzi-jabeak, esklabo-tratulariak eta merkatariak ahalik eta dirutza handienak lortzen saiatzen ziren garai batean.
Esperanza Martínez de Lezea García was born on 1949 in Vitoria-Gasteiz, Álava, Spain. She is a Spanish writer who writes both in Spanish and Basque. She is a certified translator in French, English and German. She is also a television presenter and actor; she is one of the founders of the Kukubiltxo theatre company.
Her work reflects her great interest in the European Middle Ages and specially in the history and traditions of the Basque Country. She has also written children's literature. She has written scripts and also directed children's and young people's programmes for EITB.
Sinceramente no lo calificaría como novela histórica más bien romántica. La manera de contar la historia es amena y de fácil lectura. El personaje que más me ha gustado es Inexa por su fuerza y su madurez. Tanto Julián cómo González viven atormentados por una mujer. Un libro para pasar el rato sin más
"Quería que la amara, que la deseara con pasión, y quería oírselo decir, aunque para ello tuviera que vestirse y comportarse según sus exigencias. Ella no lo amaría jamás, esa sería su venganza.”
" -Nadie nace para vivir eternamente -solía decir Taoro-. Nuestro paso por este mundo es como el guijarro arrastrado por el viento, pero él se queda, y nosotros nos vamos. Tenía razón, ahora lo sabía, pero entonces era joven; disponía de toda una vida por delante, y ella estaba a su lado."