Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, 10 år efter Nedsläckningen, är nu krossad. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot den fiende som var nära att förinta dem alla. Och som visade sig vara värre än den mest fasansfulla mardröm.
Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfullt svarta ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa det här hotet, om det så är det sista de gör. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute? Passar bra ihop
Stjärntrilogin är lite som the Matrix. Den första är i en klass för sig men man måste bocka av de andra två ändå. Den här avslutande delen var dock bättre än del två. Chocken från stjärnfallet har väl lagt sig.
Boken är spännande men det här är inte alls min genre. Jag sitter mest och längtar tillbaka till den första boken i trilogin - en grymt bra katastrofroman.
Mihin voi enää kehittyä kirjasarja, jonka toisen osan lopussa kävi ilmi, että maapallon ovat vallanneet kehittyneet, infektoivien nanomiittien avulla operoivat oliot, jotka tekevät ihmisistä joko nanomiittivampyyreja tai nanomiittizombieita? No, melko perinteisesti tarina sikäli etenee, että koko ihmiskunta on ihan hiuskarvan varassa, mutta onneksi muutaman neuvokkaan sankariyksilön ansioista keksitään keinot iskeä avaruusmököille kampoihin ja lopulta kaikki päättyy hyvin. Pieni uhkahan ovat toki avaruusolioiden varsinaiset sotajoukot, jotka ovat vasta matkalla maahan, mutta siihenkin löytyy onneksi apukeino, kun opimme ovelasti hyödyntämään mököjen omia aseita.
Tätä kirjasarjaa ei ole voinut ottaa kovin vakavasti ensimmäisen sadan sivun jälkeen, mutta vähän näin jälkikäteen ihmetyttää että mihin sitä oikein tuli aikansa käytettyä.
Stjärndamm är den tredje och sista delen i den här serien och det har tagit emot lite att läsa den. Min besvikelse blev stor när hela historien gjorde en rejäl sväng mot en väg som jag inte alls gillade. Eftersom jag är en väldigt envis person (och nyfiken) så kunde jag ändå inte låta själva upplösningen stå oläst och för evigt leva i okunskap om hur allt slutade. Det här är på riktigt en serie där jag aldrig varit helt säker på om mänskligheten faktiskt skulle överleva eller utplånas helt och hållet. Läs mer på min blogg
Asså näe. Den steg visserligen från en stjärna till två men problemen kvarstår. Wilderäng kan tyvärr inte skriva särskilt bra, har en alldeles för platskrävande vapenfetisch och en ganska sorglig kvinnosyn.
No, not my cup of tea. The first book in the series was awesome, the second was ok, but this was not good at all. Gone were all the interesting stories about how mankind can manage without all the modern technology and left was a weird sci-fi story located in Sweden.
Den avslutande boken i trilogin. Först for strömmen. När samhället börjat återhämta sig kom utomjordingarna. Sen kom vampyrerna och zombierna. Det här är en apokalyptisk fest där människorna har dåliga odds mot de teknologisk överlägsna nykomlingarna. Förvånansvärt underhållande.
Jag måste nog erkänna att vissa detaljer hur allt hängde ihop i slutändan undgick mig, men det var trots allt väldigt spännande ända till slutet. Även om jag kan tycka att vissa av karaktärerna är lite platta, dvs dom har tankar och känslor osv med det känns ändå inte som man komma in under huden på dom. Men när de som står inför säker död och reflekterar över sina sista sekunder i livet, då hade jag en hård knut i magen.
I övrigt tycker jag fortfarande att motivationen för invasionen är riktigt suspekt, det måste ju finnas 100 andra skäl som har mer pondus, eller är poängen att det är så lätt för en art att bortse från den andres liv och leverne enbart för rekreation?
Det bar en smula emot att sätta tänderna i den sista delen, av flera olika anledningar. Men nyfikenheten över hur alltsammans var ämnat att sluta tog till slut över, och när jag väl började läsa så gick det ganska fort att ta mig igenom boken. Stjärndamm var bättre än andra delen, men liksom bok två saknades det där gastkramande som del ett lyckades så väl med : att ligga spöklikt nära en alternativ verklighet i vanliga människors liv, snarare än att bjuda in rymdvarelser, kärnvapen och en mycket förutsägbar kärlekshistoria.
Pust, äntligen klar med denna serie. Tredje boken är som en b-action på kanal 5. Det är lite spännande med Zombieattacker men allt sker på detaljnivå så det tar aaaaldrig slut. Det laddas vapen, läggs vapen på axeln, vapen klickar, vapen slängs på marken, ett nytt vapen plockas fram, det osäkras, det skjuts och så fortsätter det.
Jag vet inte vad jag ska säga! Hatkärlek är att ta i för det är inte mycket kärlek inblandat. Vissa delar är ok medan andra är rent förskräckliga. Fortfarande alldeles för mycket macho-bullshit för min smak. Denna trilogi skulle rymmas i en bok om man tog bort allt snack om vapen och manliga män som gör manliga saker. Trean är dock lite bättre än tvåan, som i sin tur är betydligt bättre än ettan. Känns som Lars lärt sig skriva någorlunda sedan han skrev första delen. Eller så har han bara skaffat professionella korrekturläsa. Vill inte ens tänka på hur böckerna innan dessa tre är att läsa? Önskar trotts allt, att jag sparat lite av min tid genom att inte plocka upp ettan till att börja med!
Stjärndamm börjar precis där Stjärnfall slutar och håller ett rasande tempo genom hela boken. Efter bombningarna med stjärndamm är det inte mycket kvar av mänskligheten men kampen mot Kentaurerna och deras lakejer fortsätter oförtrutet med Silverbane i spetsen. Serien som helhet är läsvärd, välskriven nordisk Sci Fi tillhör ovanligheterna. De mest välskrivna delarna är hur reaktionen blir när vår moderna teknologi faller samman, glimtar av det finns i alla tre böckerna men mest i den första.
den första delen i serien är inte alls olik Pestens tid, men med skillnaden att King nöjde sig med en bok. tyvärr når del två och tre i serien intre hela vägen. det är först de sista hundra sidorna i del tre som det tar fart, om än i en Deus ex machina. egentligen borde det bli en tvåa men jag ger en extra bonus-stjärna för ett tappert försök.
Stark avslutning utav trilogin. från ett mardrömssenario till otrolig framtid. fina militära beskrivningar och bra kapiteluppdelning som gör det lätt att se ifrån vems ögon historien gå, även om datum/tidpunkerna inte sägs som tidigare böcker som möjliggör en idé om hur lång tid som utspelas
Hade jag ens givit mig på att läsa den här om jag inte hade varit på resa med den här boken som enda alternativ? Vet ej. Sympatiskt nog var den iaf kortare än de tidigare böckerna, och gick att plöja på en hemresa.
Jag orkar inte ens skriva ner allt som var dåligt pga det är i princip samma saker som i de tidigare böckerna. Efter 100 sidor undrade jag om de fattade att de bara hade 200 sidor på sig att faktiskt vinna? Trots att boken är så kort lägger de majoriteten av tiden på att fläkta runt och så går allting helt enkelt skit. Igen. Allt går dåligt i 250 sidor och sen plötsligt händer det något. Eftersom karaktärerna är plattare än ett papper så bryr jag mig inte det minsta. Gäsp.
Okej, slutet är faktiskt lite intressant. Det känns som att författaren har läst The Dark Forest? I alla fall så är de inne på lite samma spår kring hur olika rymdcivilisationer skulle kunna samexistera. Och slutet lämnar en lite bitter eftersmak, man känner att någonting ändå någonstans har gått förlorat. Det är inte helt banalt.
Men överlag - läs något annat. Spara dig den här tiden, om du kan välja.
Det här är en trött bok. Först ägnar den sig åt att upprepa samma prepperromantiska dravel som andra boken, och sedan gör den ett tafatt försök att förklara de supermänskliga aspekterna. Men tyvärr. "Nanomiterna" är inget annat än magi och det enda som kunnat rädda boken från det lägsta betyget är att det faktiskt är riktigt roligt att det skrivs genrefiktion på svenska. För härifrån kan det bara bli bättre.
Skön och inte helt väntad avslutning. Har man tagit sig förbi Stjärnfall så är man ju ändå redo för det mesta. Kanske till och med förberedd på ännu fler typer av Science Fiction-varelser ska göra debut i tredje delen. Men berättelsen öppnar inte för fler, och det är lite skönt. För min del var det redan lite väl mycket redan även om jag gillade trilogins upplägg.
Med trilogin avslutad så kan jag konstatera att jag gillade första delen allra bäst.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Sista delen av trilogin utläst. "Stjärndamm" av Lars Wilderäng också grymt spännande. Bättre än 2an men når ändå inte helt upp till 1an. Hamnar dock strax under.
Totalt är serien verkligen superbra men har gett mig en del magont. Göteborg och andra kända områden kommer att kännas läskiga långt framöver, som att vandra i en annan dimension. Att vandra i en värld som bara delas med andra läsare av serien.
One of the best sci-fi trilogies ever (why hasn't it been translated to English yet?) and each book has its own distinct flavour - ramping up the stakes from individual post-apocalyptic survival in book one, regional rebuilding and war in book two, and the fate of all of humanity at stake in book three where it for a little while seems that only a handful of humans are left in the game at all - kinda like Neal Stephenson did in Seveneves. Highly recommended.
Periaatteessa ihan viihdyttävää scifiä mutta trilogian viimeisessä osassa tavat, joilla juoni punotaan lopulta yhteen jättävät kyllä paljon toivomisen varaa. Kaiken kaikkiaan sujuvaa tarinan kerrontaa mutta tarina itsessään on kyllä lainattu paloina sieltä täältä. En ole lukenut ensimmäistä kirjaa enkä kyllä tiedä miksi toisen ja kolmannen osan jälkeen tarvitsisikaan.
Tämä oli hiukan parempi kuin edellinen osa, mutta ei yhtä hyvä kuin ensimmäinen. Isoja juoniaukkoja, omituisia ratkaisuja ja edelleen hyvin kaksiulotteisia hahmoja. Loppuratkaisun Aatami ja Eeva -tyylinen ratkaisu oli suhteellisen ennalta-arvattava. Tämä kolmas osa pelasti jonkin verran trilogiasta, mutta ensimmäisen osan tasolle kokonaisuus ei yllä.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den första boken i serien är fantastisk. Sen blir det bara sämre och sämre. Utomjordingar som framstår mer och mer löjliga. Zombies. Vampyrer. Och kvinnor som verkar vara konstant kåta, oavsett om de befinner sig i livsfara.
Ärligt talat fick jag kämpa mig igenom den här boken, ville bara att den skulle ta slut. Och slutet känns ändå mest som en stor besvikelse.
I made it to page twenty or so, it's almost unreadable. All the ridiculousness of book two is amplified and it seems to be all guns and burly men with guns. Maybe I'll read it the next time I'm hospitalized, that's where I read (and liked!) the first book.
Not much happened in the first half of this third book, but the end was much better than one would have expected given what the author had to work with at that point. I'd say the ending was in fact great.
Hengästyttävä toimintapläjäys verrattuna kirjatrilogian alkuun. Ensimmäinen osa oli sarjan paras, luin loppuun vain koska halusin tietää miten hahmojen käy. Vähän liian scifiksi kääntyi omaan makuun, mutta ei voi ainakaan valittaa tapahtumien puutteesta.
Mycket bra triologi. Blev lite tveksam under andra delen, men tycker författaren knyter ihop det mycket förtjänstfullt här i tredje. Riktig bladvändare! Dystopi och science fiction i svensk miljö.
This entire review has been hidden because of spoilers.