När beskedet om min cancer läckte ut upprepades tillropen som ett mantra: Klas fixar det här! och Är det någon som tar sig igenom det här är det Klabbe! Visst var det kul att media, vänner och människor jag inte ens mött trodde på min förmåga att klara av svårigheter, men de hade egentligen ingen aning om vem jag var. De såg en slitvarg som rände runt på vänsterkanten en VM-sommar i USA 1994. De kände till en storsnusande älgjägare från Ödeshög som nådde världens bästa fotbollsliga trots begränsad talang. De såg en vinnarskalle som aldrig fällde en tår. De visste väldigt mycket om skogshuggaren Ingesson, men väldigt lite om människan Klas.«
Åtta år efter karriärens slut diagnostiserades Klas Ingesson med en benmärgscancer som han redan från första dagen visste skulle bli hans död. Det är bara lite cancer. Om livet, döden och myten om mig själv är Klas Ingessons självbiografi och testamente, som han arbetade med ända fram till sin död den 29 oktober 2014. I boken berättar Klas ärligt och naket om ett fotbollsliv på toppnivå, men också om den sista matchen i hans liv - och hur den gav honom ett nytt svar på frågan om vad det innebär att alltid göra sitt bästa.
Fan jävla skit cancer. En blir tagen när man lyssnar på det här. Känns som att höra en vän summera sitt liv när han vet att han kommer dö om en vecka. Det var tufft att ta del av det här, ger en perspektiv.
Det är svårt att inte gilla Klas Ingesson eller avsky för den sjukdom som till slut tog hans liv, och därmed påverkas när man sätter betyg på den här boken. Visst är den bra, men inte fantastisk. Den höjer sig dock över de sportbiografier jag läst, men trots att Ingesson (och medförfattaren Henrik Ekblom Ystén) säger sig vilja spräcka mytbilden av honom själv som skogshuggaren och bondpojken från Ödeshög, så befästs den snarare och trots att han ibland är självkritisk så känns det aldrig riktigt som man kommer honom in på livet. Bokens sista del handlar om sjukdomstiden, och det är den del sim griper tag i mig mest.
För många fotbollsintresserade över trettio är Klas Ingesson en stor hjälte och för dessa är denna biografi en självklarhet att läsa. Är man mindre frälst av fotbollssporten är denna bok ändå läsvärd, Klas Ingesson har en analyserande blick och svart humor som är ovanlig i den sorts biografier. Han var ofta ansedd som en simpel fotbollspelare som bara kunde en sak av media och tränare,att springa. Själv menade han sig själv vara en mycket bredare fotbollspelare än då som användes på ett felaktigt vis, dock fick ändå han hygglig karriär. Dessutom växer denna bok till något riktigt stort när Ingesson som 41-åring äntligen känner att han hittat rätt i livet som tränare i Elfsborg plötsligt blir diagnostiserad med skelettcancer. Det som sedan följer är i nivå över Kristian Gidlunds skildring av sin cancersjukdom, dock kan jag tycka att Ingesson är än mer rå och gripande med sin lakoniska ton. Läsvärt av många skäl.
En på ytan relativt typisk sportbiografi. Vi följer Klas Ingesson från uppväxten i Ödeshög, till fotbollsäventyr Europa runt, framgångar (bland annat VM-bronset 1994), motgångar, tankar och känslor och kamratskap. Det som "gör" den här biografin är just det som titeln anspelar på, det att Klas Ingesson drabbades av cancer som ständigt återkom.
I slutet av boken har vi släppt den aktiva karriären. Ingesson vägrar ge upp, ger tränarjobbet i Elfsborg en chans, men kroppen besegrar honom gång efter annan. De delarna är plågsamma att läsa, samtidigt också de djupast mänskliga. När han - som under hela karriären haft ett renommé av att vara stenhård - långsamt bryts ner, det är starka scener. De delarna lyfter boken, gör den till något mer än en sammanfattning av en karriär. Det blev ett bokslut över livet, med dess glädjeämnen och bakslag.
En mycket enkel bok skriven till perfektion av Ystén som verkligen lyckats att förvalta Ingessons berättelser och känslor. En stor del av boken handlar om fotbollskarriären och en andra del som handlar om hans privata liv och dess upptåg.
Fastän boken inte är skriven i sorgsen känsla, så lever den förnimmelsen bakgrunden under den andra hälften. Långa kapitel, men man tappar aldrig fokus. En bok som får dig att skratta, förvånas och gråta. En av få böcker jag ger fem stjärnor till utan den minsta tvekan.
Jag vet mycket väl vet Klas Ingesson är, man kanske uppskattar boken mer om man är fotbollsintresserad (vilket jag är). Det är värt att läsa boken för att få ta del av hans liv. Det är inte stor litteratur, men lik förbenat gråter jag (på flygplanet bland folk jag inte känner) när allt tar slut.
När jag lyssnade på den här boken låg jag sjuk i hög feber i min skrivarlya. Eftersom jag alltid tänker "Det finns de som har det värre!" när jag mår dåligt, var det här en passande bok att lyssna på. För Klas Ingessons sjukdom var tusen gånger värre än lite feber, hosta och snuva, även om det tog mig flera veckor att bli frisk.
Även om jag inte är någon stor fotbollsfantast följde jag VM i USA 1994 med spänning. Det var något visst med VM 1994. Jag är inte insatt i fotbollens alla vändningar, ändå tar jag till mig den här boken och den går rakt in i hjärtat.
Den skildrar Klas Ingessons karriär, med bland annat VM 1994. Beskedet när han får sin cancer och allt som händer i en fotbollsspelare liv. Det kändes som om jag var med honom, satt vid hans sida, stod på läktaren när han spelade, var med i omklädningsrummet, fanns med i sjukhussalen och grät vid hans dödsbädd.
Du behöver inte vara intresserad av fotboll för att tycka om den här boken, du måste bara tycka om livet. Läs boken!
Det är väldigt mycket fotboll i denna bok, jag kanske inte så förvånande det är ju ändå Skandinaviens Pelé den handlar om. Jag bara skriver det för att ingen skall luras att tro att boken handlar om en cancer sjuk Ingesson. De finns med så klart, men boken handlar om Klas Ingessons hela liv, som ju inrymmer mycket fotbolls anekdoter. För mig är ju Ingesson för alltid en utav 1994 hjältarna! Jag sträckläste mig igenom denna bok, jag inspirerades av denna mans kämpande!
Purtroppo questa biografia non è stata tradotta in italiano. Peccato perché è una bellissima testimonianza della carriera di questo calciatore svedese che ha giocato anche nella Serie A italiana (Bari, Bologna e Lecce) e della lotta alla leucemia che lo ha ucciso nel 2014.