Jonas och Helen: en studie över fantasi och ungdom

by Hjalmar Bergman

Swedish / Svenska

324 pages, Paperback

Published January 1, 1926

About the author

Hjalmar Bergman was a Swedish writer and playwright.

The son of a banker in Örebro, Bergman briefly studied philosophy at Uppsala University but soon broke off his studies and took up the life of a free writer. He married Stina Lindberg, the daughter of actor and stage producer August Lindberg and Augusta Lindberg, and sister of Per Lindberg. Up to his father's death in 1915 Bergman was heavily sponsored by the family patriarch; after the old man died from a stroke it turned out that the family business had become highly indebted and Bergman was forced to start making money out of his writing and court readers in a more outgoing and more entertaining manner. He rose to the challenge and in the following ten years reached the peak of his work.

Much of his output takes place in a small town in mid-Sweden, which is growing into a parallel universe in a Balzacian manner. The shameful secrets of a dozen of interwoven families gradually come out of the closet as the stories grow increasingly symbolic. A pessimistic outlook is always counterbalanced by a grotesque humour - indeed in a book like Markurells i Wadköping the latter almost succeeds in completely shading the former.

After an unsuccessful bout as a manuscript writer in Hollywood Bergman's alcoholism and narcotics abuse took over, from which he died prematurely; his final novel Clownen Jac mirrors his awareness of his drift into self-destruction as well as his belief in the honesty and purpose of artistic spectacle.

Reviews

[Eva · Rating 5 out of 5]

Här återvänder Hjalmar Bergman till 1880-talets borgerlighet, dock befinner sig Wadköpings-karaktärerna i Paris, på ett svenskt pensionat. Jag har lite svårt att få ihop att den kvinnliga huvudpersonen 'Helen', 19 år, får vara utan förklä i Paris, som ekonomisk barnvakt åt sina äldre bröder? Jag halkar alltför ofta in i en känsla av 1920-tal. Alla övriga inledande betänkligheter lyckas dock Bergman snart förklara för mig.

Som undertiteln visar är texten mer 'en studie' än en roman, vilket gör den ovanligt mångordig, och lyckas klämma in mycket fakta i mer återberättande, än Bergmans vanliga luftiga mellan raderna dramatik. Men allt vägs upp av humor, ibland farsartad, ofta elak ironi mot borgerliga later. Men där finns också ädelstenar av närhet i känslor, och tragik som ligger bakom mycken humor, vilket göra hela 'romanen' till ett komplext konstverk. Även om jag har svårt att relatera till Helen, så ligger det mycket sanning i 'oäkting'-tragiken som är huvudtemat. Bergman lyckas alltid sympatisera med sina karaktärer i någon av alla deras vinklar och vrår.

När jag jämför med Selma Lagerlöf, kan jag inte säga att Bergman har det psykologiska djupet, däremot specialiserar han sig på det sociala mask-spelet, alla olika roller som människor spelar och byter emellan. Det teatrala, som även Jonas lärt sig hantera för att överleva sitt trauma som oäkting. Alla masker som leder till missförstånd och långa schismer och tragik, under den glättiga ytan.

Och som detta är en 'studie', nedtecknad rakt på sak, kommer så formeln på sidan 249:
"Samhället vilar lika mycket på spelregler som på tio Guds bud."

Just, det var ju det jag tänkte, när jag läste texten.