What do you think?
Rate this book
Tripprapporter
"Jag är hel. Jag är en perfekt maskin, Gud har rört vid mig och sett mig i min olycka och sagt åt mig att leva som jag gör för att jag är hans perfekta dotter. Jag rör mig genom livet med min ensamhet och min övergivenhet och jag är stolt och stor, oövervinnlig, inget i livet kan bli fel för jag är perfekt. Jag är så vacker, jag är så vacker. Jag är ensam. Jag är ful, jag är så vidrig."
Hon lever hela tiden på gränsen, utnyttjar andra och låter sig utnyttjas. Ständigt på jakt efter att komma undan folk hon är skyldig pengar försöker hon värja sig mot minnenas sentimentalitet genom att inte sluta dricka. Men ibland nyktrar hon till och tänker att det ändå finns någon som kan rädda henne. Kanske någon av dem hon trots allt älskar eller har älskat? Går det att bli räddad om man själv inte vet om man vill det?
Tone Schunnessons debutroman Tripprapporter är en kompromisslös och poetisk resa in i en ung kvinnas mentala tillstånd.
Hon lever hela tiden på gränsen, utnyttjar andra och låter sig utnyttjas. Ständigt på jakt efter att komma undan folk hon är skyldig pengar försöker hon värja sig mot minnenas sentimentalitet genom att inte sluta dricka. Men ibland nyktrar hon till och tänker att det ändå finns någon som kan rädda henne. Kanske någon av dem hon trots allt älskar eller har älskat? Går det att bli räddad om man själv inte vet om man vill det?
Tone Schunnessons debutroman Tripprapporter är en kompromisslös och poetisk resa in i en ung kvinnas mentala tillstånd.
174 pages, Hardcover
First published August 17, 2016
41 people are currently reading
753 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 128 reviews
June 26, 2017
Jag vette fan alltså. Blir absolut inte mer än en trea. Knarkpladder är inte min favoritgenre precis men en del bra partier fanns det väl. Dåligt korrekturläst dock, sånt slarv hatar jag.
April 3, 2020
3,5/5.
Lyssnade på ljudbok, uppläst av författaren.
I början när jag såg Tripprapporter som en roman ogillade jag den, men när jag började se på det som poesi blev det plötsligt mycket bättre. Något konstigt, med tanke på att jag ogillar poesi allt som oftast. Men poesi som denna faller mig i smaken. Det är rått, brutalt och ganska äckligt. Mycket sex, onani, knark, svek, alkohol, pengar, makt och kroppsvätskor.
I centrum är huvudpersonen, tjejen som gör precis vad hon vill och inte bryr sig. Eller bryr hon sig helt enkelt för mycket? Det är hon som driver historien framåt genom vad hon upplever. Det händer inte så mycket, det finns ingen röd tråd. Det är främst minnen och tankar; gränsen mellan fiktion, dröm och verklighet är flyktig och tunn. Vi hoppar fram och tillbaka i tid och rum lite hur som helst; när berättarjaget frågar: "är jag i Barcelona?" undrar vi det också. Vi hör om Andreas och Jani och Joar, sedan Andreas igen, och Nikita, mamma och pappa. Personerna kommer och går lite hur som helst, liksom huvudpersonen förflyttar sig i världen.
Tripprapporter kan dels syfta på texter skrivna under en drogtripp, men också trip som i resande, vilket huvudpersonen ständigt gör. Plötsligt i Stockholm, sedan Bangkok, Berlin, Barcelona, en stund i en säng, sedan i poolen.
Säga vad man vill om knark och fylla som tema i en bok. Det är ändå på tiden att vi ska få läsa en bok som detta skriven av en kvinna, med tanke på hur många män som, genom historien, hyllats för detsamma.
Lyssnade på ljudbok, uppläst av författaren.
I början när jag såg Tripprapporter som en roman ogillade jag den, men när jag började se på det som poesi blev det plötsligt mycket bättre. Något konstigt, med tanke på att jag ogillar poesi allt som oftast. Men poesi som denna faller mig i smaken. Det är rått, brutalt och ganska äckligt. Mycket sex, onani, knark, svek, alkohol, pengar, makt och kroppsvätskor.
I centrum är huvudpersonen, tjejen som gör precis vad hon vill och inte bryr sig. Eller bryr hon sig helt enkelt för mycket? Det är hon som driver historien framåt genom vad hon upplever. Det händer inte så mycket, det finns ingen röd tråd. Det är främst minnen och tankar; gränsen mellan fiktion, dröm och verklighet är flyktig och tunn. Vi hoppar fram och tillbaka i tid och rum lite hur som helst; när berättarjaget frågar: "är jag i Barcelona?" undrar vi det också. Vi hör om Andreas och Jani och Joar, sedan Andreas igen, och Nikita, mamma och pappa. Personerna kommer och går lite hur som helst, liksom huvudpersonen förflyttar sig i världen.
Tripprapporter kan dels syfta på texter skrivna under en drogtripp, men också trip som i resande, vilket huvudpersonen ständigt gör. Plötsligt i Stockholm, sedan Bangkok, Berlin, Barcelona, en stund i en säng, sedan i poolen.
Säga vad man vill om knark och fylla som tema i en bok. Det är ändå på tiden att vi ska få läsa en bok som detta skriven av en kvinna, med tanke på hur många män som, genom historien, hyllats för detsamma.
October 11, 2020
This is a book that bounces violently back and forth between "I loved it" and "I hated it". It is a book of extremes; frightening and inspirational. It arouses sympathy and disgust in practically equal measure. It describes a world so completely foreign to me that it could be on another planet. But then, doesn't every individual live in a unique world? Can we ever know more than completely superficially, what another person's life is like? Can we ever fully understand what our own life is like?
July 19, 2017
För mycket knark, för lite händelseutveckling. Känns som dagboksanteckningar, stundtals poetiskt men oftast ointressant eller pretentiöst.
October 17, 2020
Nej men är det mig det är fel på? Eller? Världen verkar ju älska Tone. Jag fattar inte riktigt, det är väldigt rörigt och en massa substanser och kroppsvätskor och berättarjaget har varit i alla städer i världen och går nog inte riktigt att lita på. En ... intressant läsning. Kan inte påstå att jag fick ut särskilt mycket av den, mer än att det ändå var rätt trevligt att bara sjunka in i detta virriga flöde av tankar ibland.
February 6, 2017
Så sjukt överhypad bok, jag tyckte mest det var ointressant pladder rätt igenom. Får dock tvåa i betyg pga vissa passager som hade visst poetiskt värde. Det finns säkert läsare som älskar den här boken, som finner värde i den, men jag är inte den läsaren.
December 10, 2024
Bitvis helt underbar men hade kanske mått bra av fler delar ”klarhet”
December 10, 2022
denna text BRINNER.
August 2, 2019
Kan vi släppa det konstanta knarkandet i sk generationsromaner? Gör det men gör det kul. Inte som ett viceuppslag.
July 23, 2024
Svammel och särskrivning
December 17, 2016
Älskar många formuleringar, men inte helheten.
February 5, 2017
Hyllad debut. Tillstår att den tillför något nytt till genren. Men någon Doors of Perception it ain't.
January 17, 2017
Svart och svår fylld av ångest, destruktivitet, känslor, droger och relationer. Vackert och poetiskt språk. Fina meningar som träffar en rakt i hjärtat. 4 av 5 stjärnor till Tripprapporter!!!
June 27, 2017
Svabbel. Så klar med självdestruktiva människor.
January 3, 2021
Otroligt att sverige har förärats med en författare som Schunnesson! Ser mycket fram emot att läsa mer av henne. Gång på gång sätter hon fingret på något hudlöst smärtsamt allmänmänskligt som jag både vill stanna i för alltid och fly ifrån. En STOR roman.
April 27, 2023
Hon är så smart… Så rolig…
Det är så synd att kvinnor aldrig får vara genier. Men denna var genial. Geni!
Har inga klagomål. Så slät var den! Som en vit sten i havet som man bara tar upp och sträcker med fingrarna över.
Det är så synd att kvinnor aldrig får vara genier. Men denna var genial. Geni!
Har inga klagomål. Så slät var den! Som en vit sten i havet som man bara tar upp och sträcker med fingrarna över.
October 23, 2020
Stundtals väldigt tagen, stundtals bortsnubblad i tanken. Ibland för mycket att ta in. Stora doser tragik. Men spännande med ny vinkel, ny insyn i en missbrukares liv. Pjuh!
May 25, 2023
Det är som ett manifeste till hur man blir den kvinna samhället skäms så mycket över att ha skapat att den kollektiva skammen av dess dåtid och samtid bara blir till rädsla och förakt, och i det guidar boken läsaren i hur allt detta hat mot en och samma individ präglar än, och det är det konflikten i boken grottar in sig i. Tesen är att man för att orka vara äcklig måste acceptera att man är det och lyfta sig till skyarna, omdefiniera vad som innebär att förlora och vinna genom att vara värst. Hon motiverar det genom någon slags vrede och händ som bottnar i en evig sorg som bara barn kan ha, en sån sorg och övergivenhet som bara barnen kan resultera i och det är detta som läsaren allt mer får förståelse för och med det växer omtanken.
Jag läste en recension som liknade dramaturgin i boken med en ”avtändning” och det tycker jag verkligen är en bra beskrivning. Att se romanen som så: som en lång monolog under förloppet av någon drogs effekt på en redan förstörd kropp och själ, ja då summeras boken väldigt bra.
Romen är as virrig och hoppar i tid och rum hejvilt, hennes tankar och focus är flyktigt vilket verkligen utmanar läsaren och jag fick flera gånger läsa om vad jag precis läst för att förstå de rätta syftningarna och de egentligen väldigt fint skrivna styckena. Men trots denna flummiga handling så är fokuset på henne och alla de känslor som väcks i än under läsningen en väldigt intressant åktur. Som sagt är boken mest igenom super vidrig och den är verkligen fylld av de värsta beskrivningarna av drog- och alkoholmissbruk, ätstörning, svett, onani och spya, och den är inte för alla. Jag hade extremt svårt för det i början, men författaren gör enligt mig ett väldigt bra jobb där jag får intrycket av att hon just som med den avtändning-referensen, har fått jag:et att på ett sätt nyktra till sig mot slutet av boken och med de känslor visa upp en mer nyanserad bild av denna kaotiska stackars människa.
Tone ifrågasätter verkligen äcklet och skammen kring kvinnan i boken, för på något jävla sätt som är svårt att beskriva så känns det inte helt rätt att skriva att det är synd om henne, att hon har ett missbruk och ätstörning, för jaget har valt att se det som ett val, som att hon vill det där, hon beskriver det inte med avsky, hon är helt okej med hur det är, även om det ändå märks att hon sneglar på resten av samhället med en avundsjuka som hon försöker att inte låsa som.
OBS: jag tycker inte att denna bok behöver en triggar varning, och det finns ingen annan recension som jag sätt flaggat om det- nej, det är en mycket märklig bok, men trotts all destruktivitet så är den inte romantiserande alls och inte häller motsatsen.
Jag läste en recension som liknade dramaturgin i boken med en ”avtändning” och det tycker jag verkligen är en bra beskrivning. Att se romanen som så: som en lång monolog under förloppet av någon drogs effekt på en redan förstörd kropp och själ, ja då summeras boken väldigt bra.
Romen är as virrig och hoppar i tid och rum hejvilt, hennes tankar och focus är flyktigt vilket verkligen utmanar läsaren och jag fick flera gånger läsa om vad jag precis läst för att förstå de rätta syftningarna och de egentligen väldigt fint skrivna styckena. Men trots denna flummiga handling så är fokuset på henne och alla de känslor som väcks i än under läsningen en väldigt intressant åktur. Som sagt är boken mest igenom super vidrig och den är verkligen fylld av de värsta beskrivningarna av drog- och alkoholmissbruk, ätstörning, svett, onani och spya, och den är inte för alla. Jag hade extremt svårt för det i början, men författaren gör enligt mig ett väldigt bra jobb där jag får intrycket av att hon just som med den avtändning-referensen, har fått jag:et att på ett sätt nyktra till sig mot slutet av boken och med de känslor visa upp en mer nyanserad bild av denna kaotiska stackars människa.
Tone ifrågasätter verkligen äcklet och skammen kring kvinnan i boken, för på något jävla sätt som är svårt att beskriva så känns det inte helt rätt att skriva att det är synd om henne, att hon har ett missbruk och ätstörning, för jaget har valt att se det som ett val, som att hon vill det där, hon beskriver det inte med avsky, hon är helt okej med hur det är, även om det ändå märks att hon sneglar på resten av samhället med en avundsjuka som hon försöker att inte låsa som.
OBS: jag tycker inte att denna bok behöver en triggar varning, och det finns ingen annan recension som jag sätt flaggat om det- nej, det är en mycket märklig bok, men trotts all destruktivitet så är den inte romantiserande alls och inte häller motsatsen.
May 29, 2018
2,5⭐️ Den här boken var inte för mig. Extremt destruktiv livstil och (ofta) pretentiöst språk. Det är dock klart att Schunnessons bok verkar i ett kontext där just de komponenterna är hela poängen, så jag måste medge att Tripprapporter har ett konstnärligt värde.
April 7, 2017
Jag tror det här är en bok man antingen älskar eller inte gillar alls. Jag tillhör tyvärr sistnämnda.
Kändes lite som att läsa ett långt spoken word-manus? Ryckigt, hoppigt, nattsvart, tungt. Allt går åt helvete helvete helvete i varenda mening och drogerna regnar tätt. Genom hela boken. Nä, sånt här orkar jag inte med. Med det sagt är detta långt ifrån dåligt, Tone skriver speciellt. men hon skriver inte för mig
Kändes lite som att läsa ett långt spoken word-manus? Ryckigt, hoppigt, nattsvart, tungt. Allt går åt helvete helvete helvete i varenda mening och drogerna regnar tätt. Genom hela boken. Nä, sånt här orkar jag inte med. Med det sagt är detta långt ifrån dåligt, Tone skriver speciellt. men hon skriver inte för mig
February 22, 2018
2,5.
Stundtals briljanta formuleringar, mestadels repetitioner och pretantiöst dravel. Zonade ut ganska mycket från ljudboken, men dock + att hon läste in den själv på ett väldigt bra sätt. Det var inget jag längtade efter att återvända till, det var snarare att jag endast lyssnade klart för att den (tack och lov) var så otroligt kort. Kan tänka mig att den är fantastisk om man har mycket erfarenhet av sån här typ av droganvändning.
Stundtals briljanta formuleringar, mestadels repetitioner och pretantiöst dravel. Zonade ut ganska mycket från ljudboken, men dock + att hon läste in den själv på ett väldigt bra sätt. Det var inget jag längtade efter att återvända till, det var snarare att jag endast lyssnade klart för att den (tack och lov) var så otroligt kort. Kan tänka mig att den är fantastisk om man har mycket erfarenhet av sån här typ av droganvändning.
September 21, 2016
Ibland var det faktiskt bara pladdrigt, ibland hisnande!!!
January 21, 2019
En enda lång tripp som går ihop i flera trippar. Utan början. Utan slut. Den ger en en känsla av avtändning när boken är slut.
June 27, 2023
Jag tycker att Tone skriver väldigt vackert, och nog blir det upprepsamt men i slutet tyckte jag ändå att jag hejade på Jaget, trots att hon är nästan patetisk att läsa om. Men det är klart att man känner empati för någon fast i ett missbruk, det är mer hennes alla ex och utnyttjandet av typ Jani som gjort mig mest irriterad. Men det känns också viktigt att läsa om äckliga tjejer, dumma, jobbiga, kaosiga tjejer för det är inte så ofta de porträtteras. Jag har svårt att relatera till något i boken men längden, miljön och det poetiska språket passade mig ändå! Jag är inte så sugen på att läsa Dagarna Dagarna Dagarna, och nu vill jag läsa om något vackert, men jag är glad att jag läste den!
October 5, 2025
cirkeln sluten. min resa… som börja med Tones favoritbok Queer… kulminerar i hennes (ganska ooriginella) knarksemester. märks att hon läst burroughs. helt ok men vill inte läsa mer om droger eller sex nu (och helst inte ur jagperspektiv). Kan dock varmt rekommendera Mobb Deeps andra studioalbum ”The Infamous” som jag lyssnade på samtidigt som jag rev av denna. classisc east coast får 7/7 av mej.
June 25, 2025
En pundare och alkoholist reser runt i Thailand och tänker på sina ex. Boken är skriven som en spoken word dikt, fylld av upprepningar och oväntade radbrytningar. Det är som att lyssna på någons drömmar, förnimmelser av trippar, ligg och män hon behandlat illa. Vem är den här boken skriven för?
February 17, 2018
En del bra stycken men kom aldrig in i språket och var mest uttråkad hela tiden.
March 20, 2023
Tone Schunnesson är Sveriges Ottessa Moshfegh. Upplevelsen förhöjs om man läser den i jetlagdimma.
April 20, 2023
Rivig och personlig berättelse, tripp på olila plan, tripp i land, i huvud, i själ. Hon skriver med fart och jag vill bara åka med
November 13, 2024
Vet inte vad som är sjukare, att boken blivit utgiven eller att jag läste ut den. Titt som tätt blir man lurad till att tro att den är bra men sen blir den väldigt snabbt väldigt dålig igen.
Displaying 1 - 30 of 128 reviews