See on tõestisündinud lugu Anna Sundbergist, noorest heal järjel keskklassi rootsi naisest, kes liitub džihadistidega ja jääb nendega 16 aastaks. Tema lugu saab alguse 1994. aastal üksikust salafistide grupeeringust Rootsis. Naine järgneb oma abikaasale, kelle USA kuulutab hiljem ülemaailmselt tagaotsitavaks terroristiks, ning satub nii Tšetšeenias asuvasse salajasse treeninglaagrisse kui ka Bashar al-Assadi vanglasüsteemi. Anna Sundbergi tunnistus on erakordne ja seda ka rahvusvahelises plaanis. Islam oli esialgu naise jaoks täiesti uus viis maailma tõlgendada. Ta oli võlutud kenadest usule pühendunud meestest, keda näis huvitavat rohkem naiste sisemine ilu kui väljanägemine. Ent Anna Sundberg pigistas silmad kinni paljude selliste asjade ees, mis oli meeste käitumises ebainimlikku ja isegi kuritegelikku. Vaid mõned mehed, ja peaaegu mitte ükski naine, on julgenud või saanud avalikult rääkida džihadistide igapäevaelust.
Lugu, mille Anna raamatu kaasautori Jesper Huori abil esitab, on korraga intrigeeriv ja hirmutav. See on tema tee ekstremismi ja sealt välja. Ta soovib oma jutustusega näidata, et oma elu on võimalik muuta ja inimesed ei pea elama salapärase plekiga oma minevikus. „Ma tahan, et mu lapsed võiksid olla minu üle uhked, et julgesin seda teha,” kirjutab Anna.
Väldigt lättläst bok, som lämnar en obehaglig eftersmak. Anna beskriver sakligt vad det är hon har gjort, vad hon har utsatt sina barn för och hennes resa under dessa år. Det som är provocerande är att Anna själv har tagit de beslut som lett henne dit de har hamnat, och det är hon själv som utsatt barnen för dessa fruktansvärda omständigheter, men det känns inte som att hon tar emotionellt eller intellektuellt ansvar för det. Hon framställs i boken inte som manipulerad egentligen, utan jag uppfattar det som att det var först när religionen blev obekväm för henne själv, som hon valde att gå vidare. Frågan är om hon alls har funderat på alla de hemskheter och mord som begicks av de hon i boken beskriver som vänner och älskade. Terrorister försvaras "han älskade ju sina barn" och det känns som att Anna är precis lika naiv nu, som hon var när resan började.
varför skrev anna denna boken? det var definitivt inte för att avskräcka folk från extremism då hela boken gick ut på att förminska alla idiotiska val som hon tog och hemskheter som skedde på grund av henne. det kan inte heller ha varit för att ursäkta sig själv då det enda hon åstadkom med denna boken var att måla upp sig själv som en komplett jubelidiot. jag tror inte en sekund på den oskyldiga bilden av sig själv som hon målar upp (oskyldig men helt dum i huvudet). jag tror anna visste exakt vad hon gjorde. hon visste exakt vilka konsekvenser hennes beslut fick och hon brydde sig inte. hon var inte den manipulerade tjejen, hon var den drivande kraften som manipulerade andra. hon var en extremist, terroristsympatisör och fanatiker och hon var mycket väl medveten om det.
Det är jobbigt att ge ett så lågt betyg till en historia som i grunden är både modig och viktig, men... Anna gjorde mig galen.
Boken skulle egentligen kunna sammanfattats med ett citat som tycks vara hennes livsfilosofi:
Det där var någon annans ansvar
Det är fruktansvärt frustrerande att följa någon som inte tar något personligt ansvar för sina egna val, misstag, och konsekvenserna av dem, samt vad hon indirekt stöttat eller hjälpt till med.
Hon säger tidigt att hennes förste man manipulerade henne vid deras första möte, och visst, hon uppfattas son rätt lättmanipulerad då, MEN, hon lämnar också honom vid ett senare skede för att hon VILL, jag upprepar, VILL, gifta sig med en jidahist. Hon går igenom en sorts ansökningsprocess efter rätt snubbe, hittar honom och kastar sig in i ännu ett impulsivt beslut och fantiserar sig in i någon konstig drömvärld där hon är fokuserad på hur människor utifrån ser på dem, samtidigt som hon totalt och frivilligt blundar förvar den nye maken håller på med.
Jag försökte hitta sympati för Anna, men det hjäper inte att 95% av alla muslimer hon träffar i princip råder henne att göra allt tvärtom som hon gör och hon vägrar lyssna för att hon vet bättre (och ångrar sig sen när konsekvenserna kommer). Det är som att alla skakat på huvudet och tycker hon är galen (t.o.m den nya maken råder henne att tänka efter innan de gifter sig om hon verkligen tror att hon skulle klara av Afghanistan) Men hon söker sig medvetet till radikalerna men tar aldrig eget ansvar eller visar någon insikt i detta.
Det är lite som att följa någon som är tom på insidan och behöver något extremt och därför går med i en sekt, för att religion räcker inte till, men som sen bara ser sig som ett offer för en "ideologi" eller manipulation. Det är en ursäkt som bara räcker så långt, Annan gör val, massor av val, medvetna val, dumdristiga val, och även om manipulation eller ideologi finns med i bilden så är de inte det dominanta intrycket man får.
I princip, hade varit bättre med mer självinsikt. Som den är kan jag dock säga att den känns modig och ibland brutalt ärlig, vilket är rätt fina meriter, men det räckte inte för mig,
See on raamat, kus pidevalt mõtled "no mida ometi?!"; "mismoodi?!"; "kas see naine on napakas?!" Ei saa öelda, et ma peale lugemist oskaksin öelda, mis teda ometi sellele teele tõukas, miks ta ometi ohumärke tähele ei pannud, kuidas ta ometi selle kõik välja kannatas. Anna on keskmisest jõukamast perest pärit kena tüdruk, kes ühel päeval kohtab tänaval moslemimeest, kes ta nö "ära pöörab". See sündmus jääbki raamatu kõige arusaamatumaks kohaks - oli see siis tõesti religioosne kogemus? Hüpnoos? Mingite juhuste kokkulangemine? Hilisemat suudab Anna epiloogis kokku võtta kui iseendalt vastutuse ära lükkamist - on ju lihtsam elada kui kõik on ette määratud. Anna imestab koolis koraanist kuuldes, et "kas pole imeline, et on olemas raamat, kus on Jumala sõna täpselt kirjas?" Ehk siis ta igatseb elu järele, millel on manuaal kaasas. Kuidas ta selle käigus igasuguse oma tahte ja vastutuse täielikult minetab, on mulle müstika, ega tal muidugi muud üle ei jäägi ning Anna on väga hea kohaneja. Nojah, häda teeme ämbrisse, mis seal ikka, ega siit burka alt väga ei näe ja palav on ka, aga noh, mis seal ikka, lastel on täiad peas, aga vaata kui elegantselt naabrinaine oma lastelt neid püüda oskab! Mingi piirini on teistest sõltumine kindlasti mugav, aga seda just "mingi piirini", Anna valib täieliku "see no evil, hear no evil, speak no evil"-variandi. Kusjuures, ma saaks asjast kergemini aru, kui tegemist oleks olnud sügava armumisega, seda aga Anna loos ei olnud. Igatahes intrigeeriv lugemine.
Hea ülevaade sellest, kuidas siis üks noor inimene võib sattuda ekstremistide seltskonda ning kuidas nii muuseas eemaldub ta oma sõpradest ja oma perest. Ja muidugi on küsimused, et miks? Heast perekonnast, turvalisest naabruskonnast - mis juhtus? Kui palju mängis rolli vägistamine, mis ta läbi elas, aga mille osas tundub, et ta ta ei saanud mingit psühholoogilist abi. Või pidev kanepi suitsetamine? Ja noore inimese roosade prillidega maailma vaatamine, lootus et kuskil on olemas paradiis ning olemas on keegi ja miski, mis määrab ära selle, kuidas maailm toimima peaks.
Oli mis oli ning kindlasti ei ole võimalik takkajärge täpselt välja tuua, et mis oli kõige kõrgema kaaluga osa, kuid niimoodi tema elu läks. Armastus oma abikaasa ja usu vastu, armastus oma laste vastu. Ühest riigist teise, ühest külast teise. See, mis ta oma elus läbi on elanud, on märkimisväärt. Ja kuigi ma kujutan ette, et oma loo kirjapanek ning mineviku uude ellu toomine ei saanud olla kerge. Kuid ehk... ehk on sellest loost abi neile, kes kipuvad langema sarnasesse lõksu.
Mycket intressant, tragisk men informativ bok för den som vill lära sig mer om hur fundametalismen kan te sig på olika ställen i världen. En berättelse om kulturskillnader, olikheter inom en och samma religion, men även om hur kärleken till en annan människa och en religion kan ta över hela ens liv, men den lär oss också att det inte är omöjligt att lämna en sekteristisk rörelse. Mycket läsvärd!
Att berätta en sådan här historia kräver mod. Mycket mod. Bortsett från de våldsamma inslagen hade boken lika gärna kunnat handla om Knutby, Plymouthbröderna eller andra fundamentalistiska rörelser eller sekter.
Väga sarnane raamatule "Daeshi pimedas öös". Masendav lugu, mida on raske mõista. Aga vist peaks, sest tänases Afganistanis polegi kõik õnnetud. On ka neid,kelle jaoks selline riik oli eesmärk. Ma vahel mõtlen ideaalsest maailmast, kus igaüks võiks elada riigikorras, mis talle meeldib kommunismist kuningriigini ja jätta teised rahule. Ma ei suuda mõista fanatismi. Mis mind ikka ja jälle hämmastab on viisakus, oma reeglite painutamine. Näiteks kirjeldus Prantsusmaa vanglast. Luuakse tingimused, et kurjategija saaks praktiseerida oma usku. Tõsi, ma ei saa ka sellest aru, miks ilmalikus riigis on nt katoliku koolid jne. Aga ok, kui see on era raha eest. Aga igasugune usk on veider. Miks tahavad inimesed reegleid ja lihtsaid vastuseid? Guugeldasin miks moslemid ei või muusikat kuulata ja no ei veena. Ju ma lähen põrgusse.
Kummaline, mis põhjusel käib ühel kristlikust perest heaolu ühiskonnast pärit naisel peas klikk ja ta muudab ja laseb muuta oma elu sedavõrd teistsuguseks? Sain jälle islmamist, moslemitest, ekstremistidest teadmisi juurde. See jääb mu jaoks veel segaseks. Huvitav lugemine oli. Elulookirjeldusena põnev.
Tundub, et üheks mu lemmikžanriks on saanud erinevate kultuuride lood kirjeldatuna läbi inimeste memuaaride. Anna räägib võimsa loo, mis on kohati uskumatu, kuid samal ajal niivõrd inimlik. Lugedes tekkis tunne, et tahaksin seda lugu filmina vaadata, et paigad, elutingimused ja kombed veelgi elavamaks muutuks. Siit ka minu puhul ühe tärni kaotus - kirjanduslikult oleks veel rohkem tahtnud saada - pikemaid mõttekäike näiteks seal, kus ta usust loobub.
Long story short: Anna Sundberg, heas rootsi perekonnas kasvanud tüdruk, abiellub moslemist meestega. Tema teine mees on rahvusvaheliselt tagaotsitav terrorist. Ehk tegemist on ühe naise looga islami usuni ja sealt tagasi, väga aktuaalne teema praeguses maailmas. Aitab ehk paremini mõista kultuure ja näha laiemat pilti.
Spoiler alert: Ta saab raamatu kirjutada-avaldada, kuna tema endine abikaasa sureb.
Stiilinäide: Mõistan äkki, et mulle tõepoolest ei meeldi põrmugi see inimene, kes ma siis olin. See on valus tõdemus, aga loen siiski edasi. “Anna arvab, et on väga õige ennast siduda islamiga, isegi kui see tähendaks sõdimist. Ta ei taha kommenteerida, kas terroriaktid klassifitseeruvad sõjaks islami nimel või mitte.”
En välskriven och fascinerande redogörelse för huvudpersonens resa in i religionen islam, vidare in i jihadismen, och tillbaka till det svenska samhället. Som läsare får man en förståelse för vad som lockar ungdomar in i jihadismen idag, både kvinnor och män. Man kan undra varför en svensk kvinna skulle välja att tillhöra en religion som kräver så stor underkastelse av kvinnor, men också det förklaras i boken, bland annat i en scen där huvudpersonen och en väninna för första gången tar på sig heltäckande slöja (niqab), tittar sig i spegeln och tycker att de ser ut som ninjor. Det exotiska blir till något häftigt och åtråvärt, trots att det bygger på kvinnans underkastelse.
En mycket läsvärd, spännande och högaktuell bok. Rekommenderas.
Anna tells her story of converting to Islam, living with jihadists, and how she eventually found her path out from a closed off world.
The telling is mixed with documentary-like sections from writer Jesper Huor, and some portraits regarding this journey from Anna's son Anas.
I recommend this book to anyone who wants to know more about why some people turn to religion, and the strictest forms of Islam, who are intrested in the inside portraits, as well as to know more about how people can find ther way out of a extremist life.
Karm autobiograafiline sissevaade ühe noore Rootsi naise ellu, kes hülgas ühel hetkel oma senised tõekspidamised, käitumistavad ning sõbrad, kui armus üsna äärmuslike vaadetega moslemisse, pöördus seejärel islamisse ning võttis endale uue nime. See on lugu pimedast usust, fanatismist ja naiste argielust ülikonservatiivse islami reeglite järgi. Soovitatav lugemine!
En fantastisk bok! Som jag tyvärr delvis kan känna igen mig i och som matchar med många av de mänskliga effekter som jag ser finns. Hon tar upp det här med att få en "uppenbarelse" och att psykologiskt tappa fotfästet, vilket i hennes fall tog henne djupt in i islam via en starkt troende muslim. Jag uppskattar sannerligen inte de val hon har gjort och det förfärliga hon har valt att stödja, men jag uppskattar hennes mod och förmåga att dela med sig av sin historia och de viktiga lärdomar vi kan få via det.
Hennes historia är del av varför jag ser stora faror med att alltid efterfråga av moderna människor att vara lyssnande och förstående, eftersom vi som människor är mer eller mindre psykologiskt känsliga och kan bli "för öppna". Universum är oerhört stort och svårbegripligt. Detta är något som religionen har lyckats utnyttja, genom att försöka svara på behov, skapa enkla svar/beskrivningar och använda sig av existentiella hot. När vi som människor är "psykologiskt känsliga" så har religionen en tendens att ta över, vilket också är en viktigt del till varför sekter har lyckats växa. Vi har moderna utmaningar som består i att stödja varandra genom de tunga existentiella frågorna, utan att behöva dra till med förhoppningar och religiösa "paket".
Den här boken gav mig den ovanliga erfarenheten av att knappt kunna lägga mig ifrån den, och från att bara ha tänkt läsa lite grann så läste jag den istället från pärm till pärm och läste i princip hela boken på en natt. En oerhört uppskattad och läsvärd bok!
Another book with a cover that I think is poorly chosen. I picked it up expecting something fairly light, maybe slightly dramatic, but it turned out to be the story of a terrorist’s wife who had been through a lot. It shows how much changes in a person with age and how growing up makes some things seem different than they once did. There is a lot of honesty, reflection, and questioning of past and future in it. Listening to the audiobook, I sometimes felt like I was hearing a novel, a bit of drama, a bit of light crime. I was surprised by how complex her life was, and how her world and the people she chose due to religion made me feel like I was living in a different reality than my family and I. I think there’s about a decade’s difference between us, but that’s still not enough to say she lived in completely different times. For me, this book is another example of how important it is to talk with loved ones and to be able to communicate. One might think the woman does not regret her marital and religious choices, which are important in life, but I also think she wonders how things might have been different if she hadn’t chosen a possessive man who, after a brief acquaintance, forced her to wear a hijab. Then he tied her to religion and gave her space to develop, though he himself was fallen. Later there were breakups and reunions, and then a second husband: more eloquent, mysterious, and as it turns out, very professionally accomplished, yet sacrificing people for the sake of his faith. It’s an interesting and intriguing book that completely surprised me.
Hyfsat förutsägbar bok med en del intressanta informationer och inslag, men sammanlagt känns huvudpersonen pinsamt naiv, och aningen självförhärligande. Bristen på insikt i vad hon har bidragit till skiner igenom största delen av boken: hon verkar inte alls ha tagit till sig att hon indirekt har bidragit till människors död. Lite mer självkritik hade lyft boken - nu känns det närmast som hon smickrar sig själv ibland.
Det som mest intresserade mig var hur hon fastnade i detta dödsnätverk, men det täcker hon på en halv sida ungefär - det låter ungefär som att hon träffade en algerier i Lunds stadspark och hux flux på en halv timme SER HON LJUSET. Jag tvivlar på att det gick till så - eller att det gick så fort.
Språket är dåligt. Irriterande att hitta stavfel och grammatiska fel. Alla "journalister" borde läsa svenska i ett år minst innan de får antas till journalistutbildningen.
För bättre information om IS från en "insider", läs In The Skin Of A Jihadist, av Anna Erelle - fiktivt namn på en fransk journalist som infiltrerade IS.
Den här boken var mycket intressant fast fyllde mig med frustration. Det jag fann var frustrerande var hur otydligt beskrivet hennes omvandling till muslim det kändes som hon med ens gick från alldaglig svenska till extremt muslim på knapp ett kapitel. Det var inte utförligt beskrivet vad som fick henne att ta det första och stora steget som förändrade hennes liv och som hon skulle ångra.
Samtidigt får boken ändå ett relativt högt betyg då jag vill anta att författaren vill framföra hur svårt det är att märka skillnaden under omvandlingen ’om man sitter inne och tittar ut’ så att säga.
Jag håller djupt med hennes slut ord då hon anser att detta är en berättelse som är värd risken för att berätta. Samtidigt beundrar jag hennes mod att göra detta. Helt uppenbart för mig att alla borde läsa denna korta men värdefulla berättelse.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det här är en bok som är svår att sätta ett betyg på. Handlingen är relativt odramatiskt återberättad och boken blir således mer informativ än gripande. Trots detta lämnar den många frågetecken, för samtidigt som jag känner att jag på ett sätt förstår Anna så är det samtidigt omöjligt att förstå hur hon kunde sugas så djupt in i sharialagar och militant islamism att hon helt slutade se vad det gjorde med människor omkring henne. Boken är helt klart läsvärd, men lämnar en märklig och lätt obehaglig eftersmak.
Det är svårt att betygsätta sådana här historier. Jag beundrar modet att berätta och publicera en berättelse som denna. Däremot känner jag mig mest provocerad och frustrerad över händelseutvecklingen och besviken över beskrivningen av huvudpersonen och situationerna. Ingenting som bidrar till någon form av förståelse för varför man ger sig in i något sådant här och varför man låter det pågå. En ytlig beskrivning av extrem radikalitet.
Bardzo ciekawa historia, pełna smutku i opowieści o uwięzieniu w destrukcyjnej wierze. Pokazuje zarówno magię miłości, jak i oblicze fanatyzmu religijnego. Polecam, bo aż trudno uwierzyć, że wydarzyła się naprawdę.
Jedna z najlepszych książek, które przeczytałam w tym roku. Niesamowita historia kobiety, która przeszła na islam, ale żyła wśród dżihadystów. Bardzo ważny głos w dyskusji na temat islamu w Europie.
Otroligt fängslande ämne, unik inblick i hur radikalisering kan ske och livet i extrem islamism. Dock ganska översiktligt och lite rörigt skriven, ingen stor litteratur.