What do you think?
Rate this book
Drömmen om det röda: Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek
I sin nya bok Drömmen om det röda - Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek slår Nina Björk - en av våra främsta och mest stridbara samhällsdebattörer - följe med en verklig socialistisk ikon och portalfigur, Rosa Luxemburg. Utifrån dennas liv som politisk aktivist och människa resonerar Björk kring ideologi, feminism och kärlek, pengar och påverkan.
Polsk-tyska Luxemburg (1871-1919), var i hela sitt vuxna liv outtröttligt engagerad i den socialistiska kampen såväl i Tyskland, där hon spelade en viktig roll i landets socialdemokratiska parti, som inom den internationella socialiströrelsen.
Genom att skildra sin föregångare blickar Björk bakåt och analyserar - alltid tankeväckande, ofta halsbrytande - och kopplar samtidigt sina slutsatser till oss levande människor av idag, i en tid då kapitalismen håller oss i ett järngrepp som i förvånansvärt liten utsträckning alls ifrågasätts.
Nina Björk visar samtidigt på flera sidor hos Luxemburg: på samma gång den hårdföra revolutionären, den skickliga retorikern, den analytiska marxisten. Men Luxemburg kan också vara en ömsint kärleksfull privatperson och de politiska drömmarna varieras med fantasier om att någon gång få stanna upp, viljan att sätta (oväntat borgerligt) bo, bilda familj. Gemensamt har Björk och Luxemburg sin syn på människan som politisk varelse, sin tro på aktivismen - på möjligheternas nej och att vi blir till genom våra handlingar - och sin övertygelse om massornas styrka samt vägen mot möjlig förändring.
Polsk-tyska Luxemburg (1871-1919), var i hela sitt vuxna liv outtröttligt engagerad i den socialistiska kampen såväl i Tyskland, där hon spelade en viktig roll i landets socialdemokratiska parti, som inom den internationella socialiströrelsen.
Genom att skildra sin föregångare blickar Björk bakåt och analyserar - alltid tankeväckande, ofta halsbrytande - och kopplar samtidigt sina slutsatser till oss levande människor av idag, i en tid då kapitalismen håller oss i ett järngrepp som i förvånansvärt liten utsträckning alls ifrågasätts.
Nina Björk visar samtidigt på flera sidor hos Luxemburg: på samma gång den hårdföra revolutionären, den skickliga retorikern, den analytiska marxisten. Men Luxemburg kan också vara en ömsint kärleksfull privatperson och de politiska drömmarna varieras med fantasier om att någon gång få stanna upp, viljan att sätta (oväntat borgerligt) bo, bilda familj. Gemensamt har Björk och Luxemburg sin syn på människan som politisk varelse, sin tro på aktivismen - på möjligheternas nej och att vi blir till genom våra handlingar - och sin övertygelse om massornas styrka samt vägen mot möjlig förändring.
296 pages, Hardcover
First published September 5, 2016
26 people are currently reading
468 people want to read
About the author
Nina Björk
9 books69 followersNina Björk is a Swedish journalist, author and feminist. She is most well known for Under det rosa täcket (Under the Pink Duvet), a feminist book written in 1996.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 35 reviews
January 6, 2017
tunga ämnen behandlade med sån klarsynthet och jag vet inte vad jag ska kalla det. Intellektuellt lugn och stabilitet kanske? Sveriges bästa politiska författare
September 30, 2018
En mycket stark fyra. Skarpt och innehållsrikt om socialism och att dela. ”Det kunde ha varit annorlunda. Det kunde ha varit andra saker vi delade. Om vi hade levt på jorden utan tävlingen som livsform kunde vi ha delat det som vi förvisso alltid delar: vårt beroende av varandra och av mat, vatten, hus och hem, vår utsatthet och vår styrka, våra kroppar som insjuknar, åldras och dör, våra kroppar som föds, växer och älskar. Men vi kunde ha vetat: eftersom vi delar detta borde vi också ha delat allt. Bara delat alltihop. Alla jordens frukter, allt arbete som behöver utföras för att tillfredsställa våra behov, all brist, all rikedom. Bara delat. Alltihop.”
June 24, 2017
Luxemburg tas upp både som ämne och som språngbräda för en diskussion om den socialistiska rörelsens förhållande till arbetarklassen som helhet samt “identitetspolitik” och förhållandet mellan förtryck och normativa kategorier. Som biografi och kort introduktion till sekelskiftets och det tidiga 1900-talets strider inom den tyska socialdemokratin är det en kompetent bok, även om den dubbla funktionen som debattinlägg gör att det lämnas ganska stora luckor. Det första kapitlet innehåller också en bra introduktion till de grundläggande begreppen i marxistisk ekonomisk teori.
Björks diskussion av det tidiga 1900-talets interna debatter inom den socialistiska rörelsen slår mig däremot som märkligt platt, Luxemburg används som utgångspunkt för något slags ofokuserat motstånd mot stabila partiformationer, där både SPD och bolsjevikerna blir avfärdade som toppstyrda organisationer vars byråkrati och formella hierarkier är ursynden som leder till både beviljande av krigslån och repression inom den sovjetiska staten. På senare år kan kanske det antiklimax som “horisontalistiska” rörelser som OWS blivit vara ett svar på frågan om varför de behövdes.
Den andra förklaring som implicit ges till varför SPD beviljade krigslånen är att den reformistiska idéns växande dominans i sig gjorde partiet till en intresseorganisation inom ramen för den tyska kapitalistiska staten, som såg som sin främsta uppgift att värna de framsteg som gjorts de föregående decennierna i fråga om arbetstid, löner och andra omfördelningar som var möjliga att uppnå - vad som däremot inte diskuteras är vad som möjliggjorde att den tyska bourgeoisiens reaktion på en växande klasskamp blev att delvis omfördela det överskott som fanns tillgängligt, när den tyska statens reaktion på uppror mot kolonialväldet i sydvästra Afrika blev folkmord. Det är trots allt bourgeoisiens förmåga till ekonomiska eftergifter som överhuvudtaget föder idén att en övergång till socialism kan ske på den parlamentariska vägen, vilken senare partiets högerfalang tar så långt att SPD i praktiken blir ett socialliberalt parti med radikalare fraser.
En del marxister söker därför förklaringen till SPDs “svek” inte i ett organisatoriskt felsteg eller av att de blivit bländade av maktens ideologiproducenter utan i att det faktiskt låg i stora delar av den tyska arbetarklassens intresse, åtminstone på kort sikt, att upprätthålla det tyska imperiet och den tyska kolonialstaten, eftersom det var just profiterna från det tyska imperiet som möjliggjorde en långt driven reformpolitik utan några egentliga uppoffringar från borgarklassens sida.
“Identitetspolitiken” är en annan käpphäst, men även där landar vi i ett avståndstagande som tittar på antirasism osv i deras mest liberala former, alltså den typ av frågor som berör representation i media, könsfördelning i bolagsstyrelser, kulturell appropriering etc. Här handlar det alltså främst om de frågor som drivs av den grupp Adolph Reed kallar “trasbourgeisin”, karriärister ur mellanskiktet som råkar vara kvinnor eller svarta eller på något annat sätt tillhör en diskriminerad grupp, och som i första hand intresserar sig för frågor som förbättrar deras möjlighet att ingå i den härskande klassen. Dessa ställs mot klass, som är den enda kategori där ens position i sig utgör ett förtryck och inte bara är uttryck för en normerande värdering. Rasism, sexism, diskriminering av sexuella minoriteter eller vad det nu handlar om kan alltså användas för att splittra arbetarklassen, men i grunden är de bara ett ideologiskt arv, som förvisso kan få stora konsekvenser men alltid rymmer ett stort mått av godtycke.
Problemet här är bara att kapitalismen i den renodlade form Marx lägger fram i Kapitalet är en abstraktion som ska visa på vissa inneboende tvång och tendenser. Att ignorera “normativa” kategoriers ursprung i fenomen som är minst lika materiellt kännbara som industrialiseringen är att göra det väl enkelt för sig. När Marx själv diskuterar den andra republikens kollaps i Louis Bonapartes artonde brumaire så dyker det plötsligt upp klasser och klasskikt som aldrig figurerar i Kapitalet som småborgare, trasproletärer och småbrukare men som trots det har ett avgörande inflytande på skeendet. När Marx beskriver en kapitalism driven till sin yttersta spets, där en enorm massa av människor alla är maximalt exploaterade av ett fåtal kapitalister och detta system har spritt sig över hela jorden beskriver han inte det system han levde i, eller ens det vi lever i idag, utan vad kapitalismens ändpunkt är - det är en situation det ligger även i kapitalistens intresse att undvika och fördröja så länge som möjligt just eftersom alla arbetare verkligen skulle ha ett gemensamt intresse.
Den reellt existerande kapitalismen har alltid varit beroende av att skikta sin arbetskraft. När slavar och de fattigaste européerna gjorde gemensam sak mot de plantageägare och köpmän som drev bosättarkolonierna så var lösningen att göra de vita småbrukarna och hantverkarna delaktiga i vinsterna från slaveriet genom en allmänt höjd levnadsstandard, vilket gav kolonialeliten en lojal grupp att rekrytera milismän och slavdrivare ur. Den rasistiska ideologi som användes för att motivera denna skiktning anammades sedan av större delen av den vita befolkningen. Vi har alltså här ett “normativt” förtryck, en egentligen helt godtycklig skillnad baserad på hudfärg, som spelar en viktig roll i en klass tillkomsthistoria (de amerikanska slavarnas) och som förklarar de rasistiska attityderna hos “vanliga” vita amerikaner långt fram i tiden med att upprätthållandet av en norm i sig innebar en materiell fördel.
På motsvarande sätt har underordningen av kvinnor hjälpt till att hålla lönsamheten uppe - historiskt tjänade kvinnor så lite som hälften av vad män gjorde för samma arbetsinsatser i väst, och lönerna i kvinnodominerade industrier i de länder där majoriteten av vår industriella produktion ligger nu håller liknande nivåer. Det är alltså återigen fråga om ett “normativt” förtryck, men samtidigt finns det ett direkt materiellt egenintresse hos både kapitalister och män som grupp att upprätthålla distinktionen.
Björk är givetvis helt fri att främst kritisera vänsterrörelser på det idéhistoriska planet, men när de materiella förutsättningar som existerar undviks så här nogsamt blir analysen intetsägande.
Björks diskussion av det tidiga 1900-talets interna debatter inom den socialistiska rörelsen slår mig däremot som märkligt platt, Luxemburg används som utgångspunkt för något slags ofokuserat motstånd mot stabila partiformationer, där både SPD och bolsjevikerna blir avfärdade som toppstyrda organisationer vars byråkrati och formella hierarkier är ursynden som leder till både beviljande av krigslån och repression inom den sovjetiska staten. På senare år kan kanske det antiklimax som “horisontalistiska” rörelser som OWS blivit vara ett svar på frågan om varför de behövdes.
Den andra förklaring som implicit ges till varför SPD beviljade krigslånen är att den reformistiska idéns växande dominans i sig gjorde partiet till en intresseorganisation inom ramen för den tyska kapitalistiska staten, som såg som sin främsta uppgift att värna de framsteg som gjorts de föregående decennierna i fråga om arbetstid, löner och andra omfördelningar som var möjliga att uppnå - vad som däremot inte diskuteras är vad som möjliggjorde att den tyska bourgeoisiens reaktion på en växande klasskamp blev att delvis omfördela det överskott som fanns tillgängligt, när den tyska statens reaktion på uppror mot kolonialväldet i sydvästra Afrika blev folkmord. Det är trots allt bourgeoisiens förmåga till ekonomiska eftergifter som överhuvudtaget föder idén att en övergång till socialism kan ske på den parlamentariska vägen, vilken senare partiets högerfalang tar så långt att SPD i praktiken blir ett socialliberalt parti med radikalare fraser.
En del marxister söker därför förklaringen till SPDs “svek” inte i ett organisatoriskt felsteg eller av att de blivit bländade av maktens ideologiproducenter utan i att det faktiskt låg i stora delar av den tyska arbetarklassens intresse, åtminstone på kort sikt, att upprätthålla det tyska imperiet och den tyska kolonialstaten, eftersom det var just profiterna från det tyska imperiet som möjliggjorde en långt driven reformpolitik utan några egentliga uppoffringar från borgarklassens sida.
“Identitetspolitiken” är en annan käpphäst, men även där landar vi i ett avståndstagande som tittar på antirasism osv i deras mest liberala former, alltså den typ av frågor som berör representation i media, könsfördelning i bolagsstyrelser, kulturell appropriering etc. Här handlar det alltså främst om de frågor som drivs av den grupp Adolph Reed kallar “trasbourgeisin”, karriärister ur mellanskiktet som råkar vara kvinnor eller svarta eller på något annat sätt tillhör en diskriminerad grupp, och som i första hand intresserar sig för frågor som förbättrar deras möjlighet att ingå i den härskande klassen. Dessa ställs mot klass, som är den enda kategori där ens position i sig utgör ett förtryck och inte bara är uttryck för en normerande värdering. Rasism, sexism, diskriminering av sexuella minoriteter eller vad det nu handlar om kan alltså användas för att splittra arbetarklassen, men i grunden är de bara ett ideologiskt arv, som förvisso kan få stora konsekvenser men alltid rymmer ett stort mått av godtycke.
Problemet här är bara att kapitalismen i den renodlade form Marx lägger fram i Kapitalet är en abstraktion som ska visa på vissa inneboende tvång och tendenser. Att ignorera “normativa” kategoriers ursprung i fenomen som är minst lika materiellt kännbara som industrialiseringen är att göra det väl enkelt för sig. När Marx själv diskuterar den andra republikens kollaps i Louis Bonapartes artonde brumaire så dyker det plötsligt upp klasser och klasskikt som aldrig figurerar i Kapitalet som småborgare, trasproletärer och småbrukare men som trots det har ett avgörande inflytande på skeendet. När Marx beskriver en kapitalism driven till sin yttersta spets, där en enorm massa av människor alla är maximalt exploaterade av ett fåtal kapitalister och detta system har spritt sig över hela jorden beskriver han inte det system han levde i, eller ens det vi lever i idag, utan vad kapitalismens ändpunkt är - det är en situation det ligger även i kapitalistens intresse att undvika och fördröja så länge som möjligt just eftersom alla arbetare verkligen skulle ha ett gemensamt intresse.
Den reellt existerande kapitalismen har alltid varit beroende av att skikta sin arbetskraft. När slavar och de fattigaste européerna gjorde gemensam sak mot de plantageägare och köpmän som drev bosättarkolonierna så var lösningen att göra de vita småbrukarna och hantverkarna delaktiga i vinsterna från slaveriet genom en allmänt höjd levnadsstandard, vilket gav kolonialeliten en lojal grupp att rekrytera milismän och slavdrivare ur. Den rasistiska ideologi som användes för att motivera denna skiktning anammades sedan av större delen av den vita befolkningen. Vi har alltså här ett “normativt” förtryck, en egentligen helt godtycklig skillnad baserad på hudfärg, som spelar en viktig roll i en klass tillkomsthistoria (de amerikanska slavarnas) och som förklarar de rasistiska attityderna hos “vanliga” vita amerikaner långt fram i tiden med att upprätthållandet av en norm i sig innebar en materiell fördel.
På motsvarande sätt har underordningen av kvinnor hjälpt till att hålla lönsamheten uppe - historiskt tjänade kvinnor så lite som hälften av vad män gjorde för samma arbetsinsatser i väst, och lönerna i kvinnodominerade industrier i de länder där majoriteten av vår industriella produktion ligger nu håller liknande nivåer. Det är alltså återigen fråga om ett “normativt” förtryck, men samtidigt finns det ett direkt materiellt egenintresse hos både kapitalister och män som grupp att upprätthålla distinktionen.
Björk är givetvis helt fri att främst kritisera vänsterrörelser på det idéhistoriska planet, men när de materiella förutsättningar som existerar undviks så här nogsamt blir analysen intetsägande.
October 23, 2016
Det bästa jag läst på länge! Välskrivet och engagerande, lika mycket ett debattinlägg i samtiden och en fantastisk introduktion till marxistisk teori som en biografi över en kämpande socialist. Om man enbart är intresserad av Luxemburgs liv och verk finns det däremot säkert bättre biografier att tillgå. För att vara just en biografi känns den å andra sidan ovanligt angelägen och aktuell. Dessutom inspirerar den till läsande av Luxemburgs egna skrifter.
July 29, 2019
I started reading this three years ago, but lost interest. Now that my book club decided to read it I was more than happy to pick it up again.
I enjoy Björks writing, she has a way of capturing the reader and it's hard to disagree with her. But when I look back at some parts I sometimes feel like "wait a minute, what?".
Like the chapter about Rosa Luxemburg being in love, wanting kids, wanting the bourgeoisie dream cottage with her Leo Jogiches - it felt like she read WAY too much into Luxemburg's letters. She was in love with another radical socialist, there was never any time where she would "settle down", she knew that, I know it.
Or the feminist parts of the same chapter, Björk spends an inordinate amount of time trying to discuss Rosa Luxemburg from a feminist standpoint, asking why she didn't join the women's cause with Clara Z, trying to analyze her abandonment of her parents leaving the sister doing the invisible caregiving - it all feels irrelevant. Rosa Luxemburg didn't let her sex get in her way, so why would I, 100 years later?
The parts where the author really shines is the textual analysises of Luxemburg's letters and speeches, both because DAMN she could write good speeches! and also because Björk is clearly a theoreticist. And also, in her description of Marx' theories, she does a fenomenal job of explaining them thoroughly and simply so even a dolt like me understands.
It has come to my attention that Luxemburg sort of invented the term imperialism, and had a very sharp criticism of colonialism, but that part gets completely sketched over by the author. A shame! I'd rather read about that than what a bad feminist Luxemburg was.
I enjoy Björks writing, she has a way of capturing the reader and it's hard to disagree with her. But when I look back at some parts I sometimes feel like "wait a minute, what?".
Like the chapter about Rosa Luxemburg being in love, wanting kids, wanting the bourgeoisie dream cottage with her Leo Jogiches - it felt like she read WAY too much into Luxemburg's letters. She was in love with another radical socialist, there was never any time where she would "settle down", she knew that, I know it.
Or the feminist parts of the same chapter, Björk spends an inordinate amount of time trying to discuss Rosa Luxemburg from a feminist standpoint, asking why she didn't join the women's cause with Clara Z, trying to analyze her abandonment of her parents leaving the sister doing the invisible caregiving - it all feels irrelevant. Rosa Luxemburg didn't let her sex get in her way, so why would I, 100 years later?
The parts where the author really shines is the textual analysises of Luxemburg's letters and speeches, both because DAMN she could write good speeches! and also because Björk is clearly a theoreticist. And also, in her description of Marx' theories, she does a fenomenal job of explaining them thoroughly and simply so even a dolt like me understands.
It has come to my attention that Luxemburg sort of invented the term imperialism, and had a very sharp criticism of colonialism, but that part gets completely sketched over by the author. A shame! I'd rather read about that than what a bad feminist Luxemburg was.
September 20, 2019
Klarsynt. Språket i boken gör det enkelt att följa alla komplexa förklaringar osv. Gjort många öron i boken pga formuleringar, händelser, citat. Tar upp många frågor utan att det känns svårt att hänga med, blandat mellan historiska och nutida fenomen. Rekommenderas varmt!!!
August 20, 2019
Drömmen om det röda är inte bara ett återberättande av historien om Rosa Luxemburg, men även en djupgående analys av politik, ideologi och personliga förhållanden. Nina Björk skriver med ett klart och tydligt språk en analys som gör det lätt att förstå omvärlden och socialismens plats i den idag. Vid bokens slut blir vi lämnade med hopp och tro för framtiden, med en uppmaning till solidaritet och syskonskap. Hoppet är att vi en dag kommer att omstrukturera samhället till att möta behovet av alla människor och inte bara stå handfallna inför behovet av vinst. Det är precis det hoppet Rosa Luxemburg skulle ha velat lämna oss med.
Jag önskar att någon hade gett mig den här boken så jag precis börjat lära mig om socialism. Den nyktra analysen av det ekonomiska läget i kombination med lättförstådda exempel ger läsaren en fast grund att stå på för att förstå sin omvärld och sin egen plats i den.
Jag önskar att någon hade gett mig den här boken så jag precis börjat lära mig om socialism. Den nyktra analysen av det ekonomiska läget i kombination med lättförstådda exempel ger läsaren en fast grund att stå på för att förstå sin omvärld och sin egen plats i den.
January 9, 2017
Känns lite svårt att betygsätta denna bok då den inte är skönlitterär. Å ena sidan så var den ganska tung, med mycket historiska fakta och årtal, men å andra sidan var det väldigt intressant att läsa om en historisk kvinna som känns ganska bortglömd idag. De delar av boken jag uppskattade som mest var nog ändå Nina Björks egna tillägg och resonemang kring kapitalism och socialism. Det blev som en liten grundkurs i de ämnena att läsa boken. I det stora hela så var det en lite seg bok som jag ändå kunde uppskatta på grund utav de resonemang som förs i den. Vill verkligen läsa Nina Björks andra böcker efter att ha läst denna!
November 14, 2024
Genomgående välskriven, intressant och engagerande. Som bäst när Björks egen röst blir tydlig! Lärde mig mycket, kände ännu mer. Såhär beskriver Nina Björk Rosa Luxemburgs skrivande, men resonemanget stämmer också väl för min upplevelse av Björks egen stil:
"Teorin kommer därför inte som ett trögt ankare, utan som en räddande livboj: jag har känt, jag har förtvivlat – och jag får, äntligen, förstå! Det enskilda, obegripliga, sorgliga fallet blir begripligt. Läsaren lämnas inte ensam med en känsla av världens obegripliga ondska, utan skrivs in i ett vi som förmår tänka och analysera, som förmår veta vad som bör göras."
"Teorin kommer därför inte som ett trögt ankare, utan som en räddande livboj: jag har känt, jag har förtvivlat – och jag får, äntligen, förstå! Det enskilda, obegripliga, sorgliga fallet blir begripligt. Läsaren lämnas inte ensam med en känsla av världens obegripliga ondska, utan skrivs in i ett vi som förmår tänka och analysera, som förmår veta vad som bör göras."
July 9, 2017
Känner att jag fått ett rejält politiskt uppvaknande efter att ha läst denna bok. Björk skriver ett porträtt Rosa Luxemburgs på många sätt fascinerande liv, men hon skriver också om hur rent konkret kapitalismen idag ser ut. Jag satt och ville utbrista "Ja, precis så är det!" med jämna mellanrum, Björks analyser var så tydliga och skarpa att det riktigt kändes i mig. Tror jag behöver läsa mer av henne nu. Och mer politisk litteratur i allmänhet.
January 5, 2018
Vansinnigt fascinerande och välskriven.
March 26, 2018
Inte så ”biografi-aktig” som jag trodde. Stundtals väldigt akademisk och svår, medan andra kapitel och delkapitel var lättare att förstå samt mer intressanta.
December 23, 2016
Bitvis tröttsamt teoretisk, bitvis glasklar ögonöppnare. Att någon i dag törs ifrågasätta den oomtvistliga kapitalismen är faktiskt skönt. För lite om personen Rosa Luxemburg dock, och jag saknar den frihetliga socialismen i historiebeskrivningen.
June 4, 2018
3.5 stars.
March 29, 2018
Nina Björk tar utgangspunkt i Rosa Luxemburgs liv, innenfor den bredere konteksten av europeisk, revolusjonær sosialisme ved starten av det tjuende århundre, og fletter inn sine egne refleksjoner rundt «socialism, språk och kärlek». Langt ifra å være en biografi, byr boka på lange digresjoner om marxistisk teori (som Björk er kjempedyktig til å forklare på en lettfattelig måte) og samtidig samfunnskritikk. Jeg synes hun er som best når hun trekker paralleller og sammenligner Rosa Luxemburgs samtid med vår egen, og i mine øyne minst interessant når hun utfører språkanalyser av Luxemburgs tekster og personlige brev. I det hele tatt byr boka på mange gode refleksjoner rundt politikk og demokrati, politisk økonomi, feminisme, «idealistisk» vs. «materialistisk» kritikk av klassesamfunnet, sosialisme som handling, samt mye mer. Ikke absolutt alt jeg er enig i, men hun adresserer sine meningsmotstandere i god tro, og det er alltid et pluss i boka mi.
Ikke alle sosialister liker å innrømme det, men sosialisme handler også om tro, ikke ulikt konvensjonelle religioner. Tro på at en bedre verden er mulig, at et sosialistisk samfunn kan skapes. Luxemburg var lenge en sterk historisk determinist, men gikk bort fra dette etter at SPD gikk helhjertet inn for verdenskrigen. Hennes enorme tiltro til den spontane, proletære massen som politisk aktør forble imidlertid et bærende element i hennes tenkning. Til tross for at jeg ikke fullt ut kan dele dette synet, finner jeg denne troen beundringsverdig. Derfor fyller også denne boka meg med et visst håp.
Ikke alle sosialister liker å innrømme det, men sosialisme handler også om tro, ikke ulikt konvensjonelle religioner. Tro på at en bedre verden er mulig, at et sosialistisk samfunn kan skapes. Luxemburg var lenge en sterk historisk determinist, men gikk bort fra dette etter at SPD gikk helhjertet inn for verdenskrigen. Hennes enorme tiltro til den spontane, proletære massen som politisk aktør forble imidlertid et bærende element i hennes tenkning. Til tross for at jeg ikke fullt ut kan dele dette synet, finner jeg denne troen beundringsverdig. Derfor fyller også denne boka meg med et visst håp.
February 15, 2018
Går inte in på djupet lika mycket som man hade kunnat hoppas på, varken i sitt historieskrivande eller i Nina Björks politiska argumenterande. Vissa delar kändes något ostrukturerade. Men det som är bra i boken är faktiskt riktigt bra. I ett debatt -och samhällsklimat som är så gott som helt dominerat av liberalism och högerpolitik, med en svensk vänsterrörelse som har tappat en stor del av sin kraft försöker Nina Björk påminna oss om att något annat också är möjligt. Det känns tydligt att hennes målgrupp är de som har ett engagemang, men som kanske saknar den teoretiska bakgrunden. Stora delar ägnas åt att på ett lättförståeligt sätt förklara vad Marxismens teorier egentligen går ut på. Genom Rosa Luxemburgs liv ges även en inblick i arbetarrörelsens historia. Bokens syfte är tydligt och genom Luxemburgs övertygelse, aktivism och människokärlek blir det mer engagerande än någonsin: Vi har behövt kämpa för att få de rättigheter vi har och vi kommer behöva fortsätta kämpa för dem. Kapitalismens ekvation blir svårare att lösa för varje dag som går, men det finns andra vägar att gå.
November 28, 2021
Helt underbar bok. Det är en av de där böckerna som får dig att önska att alla i hela världen hade läst den. För du vet att om alla hade det så hade vi levt i en mycket bättre värld. Det är en fantastiskt informativ bok som är full av sylvassa analyser och samtidigt en bok som berör, verkligen berör, på djupet. Den introducerade även för mig en sån oerhörd inspirationskälla i den otroliga människan Rosa Luxemburg. Jag visste egentligen ingenting om Rosa Luxemburg innan den här boken men wow, den har fått mig att inse vilken urkraft den här kvinnan var och har fått mig vilja läsa alla hennes böcker och olika skrifter (redan köpt en av dem, Socialdemokratins kris).
Mitt absoluta favoritcitat från boken: ”En dag ska jag kunna se min broder och min syster i ögonen och säga: Du och jag är här på jorden samtidigt och jag tar ingenting från dig, du tar ingenting från mig. Vi delar.”
Snälla läs den, nu eller senare.
Mitt absoluta favoritcitat från boken: ”En dag ska jag kunna se min broder och min syster i ögonen och säga: Du och jag är här på jorden samtidigt och jag tar ingenting från dig, du tar ingenting från mig. Vi delar.”
Snälla läs den, nu eller senare.
March 13, 2020
Fortsätter på temat om socialdemokratins svek, a story as old as time. Nu kanske pågrund av att jag precis läst så mycket om det innan så är det det som lyser som det mest intressanta genom boken också att jag innan inte visste något alls i princip om den Tyska Revolutionen 1918 (allt måste man ta reda på själv). Men det är inte det ända som gör sig relevant i denna bok. Det första kapitlens genomgång av Marx värdeskapande teori är fantastisk. Det ömma sätt som Nina Björka behandlar Rosa som en gammal släkting, lägger fram hennes olika sidor som Revolutionär och Kvinna gör att det aldrig blir för torrt på grund av politiska teorier och årtal.
July 26, 2020
En väldigt fin och viktig bok som belyser de drömmar och ideal Rosa Luxemburg kämpade för och hur de processer som pågick i Tyskland under tidigt 1900-tal ekar än i dessa dagar i den europeiska politiken. En bok som på ett elegant sätt för diskussionen tillbaka till kapitalism i en samtid som ofta glömmer bort att prata om det systemfel kapitalism är.
Håller inte med om alla resonemang men det är en viktig bok att läsa, särskilt om du befinner dig till vänster. Många viktiga resonemang förs som borde diskuteras i den offentliga debatten.
Rosa Luxemburgs drömmar lever vidare och de är fortfarande värda att kämpa för.
Håller inte med om alla resonemang men det är en viktig bok att läsa, särskilt om du befinner dig till vänster. Många viktiga resonemang förs som borde diskuteras i den offentliga debatten.
Rosa Luxemburgs drömmar lever vidare och de är fortfarande värda att kämpa för.
September 24, 2024
Jag uppskattade verkligen den här fina biografin över en fascinerande och mångfacetterad människa. Genom att blicka bakåt lyckas Nina Björk i vanlig ordning säga klarsynta saker om vår samtid.
Rosa Luxemburg i sin sista artikel:
"'Ordning råder i Warszawa!' 'Ordning råder i Paris!' 'Ordning råder i Berlin!' Så lyder meddelandena från "ordningens" väktare en gång i halvseklet, från den ena platsen för världshistorisk kamp till den andra. Och de jublande"segrarna" märker inte att en 'ordning' som regelbundet måste upprätthållas genom blodbad obevekligt går mot sitt historiska öde, sin undergång."
Rosa Luxemburg i sin sista artikel:
"'Ordning råder i Warszawa!' 'Ordning råder i Paris!' 'Ordning råder i Berlin!' Så lyder meddelandena från "ordningens" väktare en gång i halvseklet, från den ena platsen för världshistorisk kamp till den andra. Och de jublande"segrarna" märker inte att en 'ordning' som regelbundet måste upprätthållas genom blodbad obevekligt går mot sitt historiska öde, sin undergång."
March 29, 2019
Jag visste inte vad den här boken skulle handla om när jag öppnade den för första gången. Men den var intressant, jag fick lära mig mycket om en person jag inte tidigare visste existerade, och Björk skildrar det historiska på ett snyggt sätt samtidigt som hon drar kopplingar till samtida Sverige. Om än några raljanta partier där jag höjer på ett ögonbryn så kändes det som att Björk lägger fram väl underbyggda argument för sin sak. Den får 3/5 då den var svår att läsa ut och stundtals ganska tråkig. Men där skyller jag snarare på mitt eget bristande intresse än Björks författarskap.
March 10, 2017
Fantastisk bok. Efterlängtad återaktualisering av grundläggande marxistisk teori, introduktion i Luxemburgs politiska filosofi och liv. Boken tar strid mot identitetspolitiken, samtidigt är den ödmjukt skriven utan att göra anspråk på sanning. Ett måste för var och en som vill kalla sig vänster.
December 24, 2024
Ville läsa om tyska revolutionen o h hoppade direkt till det kapitlet. Väldigt intressanta saker som sades om dåtidens tyska socialdemokrati och dess vägval mellan revolution och reformation som blir tydligt under första världskriget. Mycket spännande!!
November 19, 2017
Skall man bara läsa en politisk bok på svenska i år, skall man läsa denna. Riktigt bra bok!
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 2, 2018
Otrolig!
January 1, 2019
Very interesting about capitalism, socialism, history and dreams of a better society.
March 12, 2019
Väldigt intressant men tung, särskilt de första hundra sidorna.
June 3, 2019
Tog mig rätt lång tid, men jag uppskattade den mycket.
July 15, 2024
Otroligt bra skriven och intressanta diskussioner med välgrundade argument och efterforskning. Drömmer om att skriva politisk analys som Nina Björk. Ledde till många funderingar!
Displaying 1 - 30 of 35 reviews