Huset Trakeborg har stått tomt i många år sedan den mystiske ägaren spårlöst försvunnit. De 12-åriga tvillingarna Linus och Linnéa flyttar in över sommaren, tillsammans med sin mamma som ska restaurera huset. Linnéa är svårt handikappad sedan födseln och Linus ser inte fram emot en sommar i ett ödsligt hus mitt ute i ingenstans, utan något att göra. Men redan första natten hör han underliga ljud i väggarna och snart börjar saker försvinna. När Linus letar efter ledtrådar i huset hittar han en nyckel under några uppbrutna golvbrädor. Vem har gömt nyckeln - och vart leder den?
Det här är en sån där typisk bok som jag inte gillar särskilt mycket men som kids säkert skulle kunna gilla. Därför kommer jag säkert att rekommendera den till fantasy hungriga barn. Jag kan inte heller sätta fingret på exakt vad det är jag inte gillar. Det börjar väldigt spännande men sen tappar jag intresset för handlingen. Jag TROR att det beror på att det händer väldigt mycket utan uppbyggnader eller förklaringar. Mot slutet känner jag mig bara förvirrad och fattar liksom inte riktigt vad den röda tråden faktiskt var.
Linus flyttar till ett hus som stått tomt i många och behöver renoveras. Han har med sig sin tvillingsyster Linnéa och sin mamma. Han går upp på övervåningen trots att han inte får, det finns nämligen en risk att golvet ska gå sönder och att han ska falla igenom. Där hittar han ett konstigt rum med konstiga saker, bland annat en hemlig dörr bakom en bokhylla. I det hemliga rummet finns ett hål som leder ner till ett okänt mörker. Linus bestämmer sig för att klättra ner.
Han kommer till Hinsides, en annan värld. Och Hinsides behöver hans hjälp, annars kan de två verkligheterna krascha samman och ingen vet vad det kan få för konsekvenser.
Den här boken skulle traumatiserat mig som barn (jag har en fruktansvärd fobi för gnagare av alla slag, men speciellt råttor) och jag kommer förmodligen drömma mardrömmar en tid framöver nu också.
Trots detta så är "Nyckeln till Hinsides" en av de bättre mellanåldersfantasyböcker jag läst.
Det fanns några riktigt fina och levande beskrivningar (som helt klart bidrar till varför jag kommer drömma mardrömmar). Fantasyelementen kändes lagom bekanta, men författarna lyckades ändå sätta sin egen twist på dem. Samtidigt fanns det vissa drag av skräck/rysare i bokens början som var riktigt välskrivna och bidrog till det växande mysteriet. Det var också ett intressant perspektiv på syskondynamik och angående en viss karaktärs motiv var det upplagt på ett sådant sätt att jag faktiskt var osäker på hur det skulle sluta.
Vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag blev glatt överraskad och med bokens skurk besegrad så kan jag andas ut och ta mig an bok 2.
Rekommenderar "Nyckeln till Hinsides" till fantasyälskande barn cirka 10-13 år (bokens huvudpersonen är 12) som inte har en fobi för gnagare!
Men finns ingen andning i boken utan man slänger händelse på händelse på händelse. Direkt då man besegrat ett monster så dyker ett nytt monster upp o det e info o strid hela tiden.
Vet inte vad som hände efter ett taf för det eså mycket o orkarde inte hänga med.
Gillade dock grejen med linnea i båda världarna. Och att man har lite mer diversity representerat i barnböcker: såsom folk i rullstol etc.
Ett ganska klassiskt fantasyäventyr som börjar i ett gammalt, förfallet hus som en gång tillhört en "galen professor" som utfört diverse experiment och en dag bara försvunnit. Något rör sig i väggarna i huset och det visar sig att experimenten kanske inte varit helt lyckliga utan öppnat en port till en annan värld... En spännande berättelse med mycket driv och fart i - passar säkert fint som högläsning från ca 9 år skulle jag tro. Enligt förlaget är detta första delen i en trilogi, så vi får säkert fler chanser att läsa om landet Hinsides.
Det går fort, händer för mycket. Språket känns avhugget, som stödord. Jag tycker mycket om att Linnea finns i två världar. En fin symbol. Vi vet inte vad som rör sig inom en annan människa och vissa är svårare att tyda än andra. Jag kan tänka mig att en läsglad mellanstadieelev skulle älska den.
Den första fantasy-boken från mor och son. Jag tycker att det var en bra start av dem och jag ser fram emot nästa del. Det är en spännande berättelse som är som en blandning av Narnia och Harry Potter.
И снова мой любимый жанр — детская литература! Парочка интересных фактов об авторах Альбине и Карин Альвтеген: это не муж и жена, и даже не брат и сестра, а сын и мать, последняя к тому же ещё и внучатая племянница Астрид Линдгрен (а её сын, соответственно, эмм, правнучатый племянник? или как?) и вообще известная и популярная в скандинавских и не только кругах детективная писательница.
Ощущения от книжки: примерно между 3 и 4, но поставила 4 (потому что откровенно ничего не бесило, потому что книжка вполне прилично написана как для детской, и вообще, я на самом деле добрый критик). Понравилось, как с появлением в сюжете Вильгельма появилось сомнение в словах и намерениях Лионоры — отличное введение малолетнего читателя (и тут я не имею в виду себя) в мир фильтрования непроверенной информации и конфликтующих утверждений. В целом же всё как обычно: мир (даже два) под угрозой разрушения, и спасти ситуацию может только юный ГГ — благодаря своей находчивости, мужеству и доброте, конечно же. Ну, а спасёт ли он её в итоге, ещё не факт, потому что «Ключ від Позасвіття» — это первая часть трилогии, остальные книжки которой, похоже, существуют пока что только на шведском) Но я думаю, что спасёт)
This entire review has been hidden because of spoilers.
I liked it. However, it should be read as an audio book because Karin Alvtegen's voice is marvelous. She makes it soo much better. I thought it was exciting and interesting. It was good that it was its own book, and not just the start of a series. There are more books after this one, but this had its own ending, which I like. I do not like it when I have to continue with another book just to know the ending.
It was very smart for a children's book. Although, somethings were just glossed over, like when Linus asked about the voice changer, and their answer was that it had existed with their species for centuries, and it was like magic, which is just the lazy man's way of not coming up with a real reasoning behind how it would work. But I can forgive them as it is a book for kids up to 12.
All in all it was a nice book about a parallel universe and a young boy that somehow has to save the world. (why are there so many books about children saving a parallel world?)
Väldigt läskig och påminde mig lite om Spiderwick eller Alice i Underlandet. Linus och hans invalida tvillingsyster Linnéa flyttar till ett hus, men så händer det skumma saker (lite som Spiderwick), saker försvinner och Linus ser någon i tornet. Men utan att förstå hur eller varför han Linus hamnat i en annan plats, en plats som kallas Hinsides. Hinsides är en plats med monster och andra varelser och de hatar människor, ja de flesta iallafall. Linus hittar även sin syster, eller en annan version av henne. Tillsammans försöker de hitta råttan och rädda sin värld men också Hinsides.
Super många läskiga scener. För den som gillar läskiga fantasy varelser, som Spiderwick eller Pax kommer nog gilla denna bok, dock är den nog för lite äldre ålder, då både Pax och Spiderwick har många fler illustrationer än denna bokserie har.
Ця маленька історія чекала на полиці декілька років. Книга виявилась цікавою, авторка майстерно передала події у химерному будинку та інший світ зі своїми особливими персонажами. Таких я ще ніде не бачила
Головний герой такий хороший, прям не можу. Співпереживала хлопчику весь час на його шляху. А як ви знає, по класиці тут були небезпеки, вороги й ті, хто допомагає
Я раділа й сумувала, коли нарешті відбулася бажана та неочікувана зустріч. Авторка у цей момент підлила вогню, посіявши зерно сумніву персонажу та й мені
Це серія з 3х книг але у нас видано тільки одну, хоча історія цілком завершилась, тому можна читати як самостійну
Vägen till Hinsides är vår senaste högläsningsbok. En fantasysaga, som både 9- och 12-åringen uppskattade. Det är stundtals ganska otäckt med monster och ondska och heller inte alltid är så lätt att förstå. Det finns också fina stycken om syskonkärlek och mod, men denna passar nog inte för lite mindre barn. Mina egna ungar tyckte den var spännande, men de hade velat ha mer beskrivningar av Hinsides och hur det såg ut där. I boken finns ett par enstaka bilder, men jag hade önskat att det var fler; de lyfter historien.
Такий собі Террі Пратчетт на мінімалках. Сім'я приїжджає на літо в дивний маєток і випадково хлопчик знаходить вхід у Позасвіття.В Позасвітті панують різноманітні дивні істоти і тварини,а ще в Позасвітті його сестра,яка в реальному житті прикута до ліжка, має неабияку силу. Досить непоганий твір доя дітей десь 9-10 років. Прочитала його з цікавості,що ж таке я прикупила дитині, а також трошки розгрузитись від дорослих книг.
2,5 - це занадто дитяча історія з відсилками до 3-ї частини Володаря перснів і Таємної кімнати. Події розвиваються дуже швидко, проте мені було нудно. За героя не переживала
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det här är en klassisk fantasyberättelse med två världar som vissa, men inte alla, kan röra sig mellan. Genom en olyckshändelse faller Linus från sin värld till en helt annan, där han snabbt måste försöka urskilja vilka som är goda och vilka som är onda för att klara sig. I klassiska fantasyberättelser får huvudpersonen ofta ett uppdrag som måste lösas för att skydda världen. Så också här. Linus tvingas klara svåra prövningar och kämpa mot väsen med magiska krafter för att förhindra den olycksbådande framtid han fått se en skymt av.
För barn i bokens målgrupp gissar jag att berättelsen lägger sig på en alldeles lagom nivå av kuslig spänning. Redan i första kapitlet börjar det hända mystiska saker i det gamla huset. Därefter är det oavbrutet spännande och skrämmande ända till sista textraden. Det som för berättelsen framåt är det magiska som Linus och hans syster råkar ut för och som de måste hantera på olika sätt. Språket är enkelt, rappt och levande. Relationen mellan syskonen och deras mamma är också väldigt fint skildrad. Berättelsen övertygar, man vill inte lägga boken ifrån sig förrän den är utläst. Det som inte övertygar mig lika mycket är omslaget, som jag inte tycker speglar innehållet. Som omslag hade jag hellre sett någon av de svartvita illustrationerna inifrån boken.
Det här är första delen i en tänkt Hinsides-trilogi, skriven av mor och son Alvtegen. Nästa del i serien är planerad till våren 2017 med titeln Hinsides brinner. Vi väntar med spänning!
Nyckeln till Hinsides Albin Alvtegen Karin Alvtegen
Linus, hans tvillingsyster Linnea och deras mamma skall bo i huset Trakeborg över sommaren. Mamma skall renovera huset. Linus skall hjälpa mamma med sin syster Linnea. Linnea skadades när hon föddes och kan inte gå, inte prata och inte äta.
Det är något mystiskt med Trakeborg. Ägaren är försvunnen. På natten hör Linus något som låter som stora råttor. Snart upptäcker Linus en väg till en annan värld, Hinsides, där allt möjligt farligt kan hända. Och varför är varelserna i Hinsides så rädda för människor? I den andra världen träffar också Linus någon han känner väl, men här är hon helt annorlunda.
Det här är en spännande fantasy. Jag ser allt som händer inne i mitt huvud och monstren är väldigt otäckt beskrivna. Detta är första boken av tre Annaklara
Boken påminner om både Spiderwick och lite Bröderna Lejonhjärta, med en liiiiten nypa Nils Karlsson Pyssling, på något sätt. Jag lyssnade på den som ljudbok, vilket kanske färgar mitt betyg lite för jag har i allmänhet svårt för ljudböcker. Jag gillar historien men har svårt att stanna kvar i lyssnandet och riktigt hänga med, så jag misstänker att jag missat en hel del detaljer. Ändå en trevlig bekantskap som jag absolut kan rekommendera till mellanstadiebarn på klassbesök.
Snabbläst och spännande bok. Jag gillar klart bäst relationerna mellan Linus och hans mamma och syster. Älskar deras familj. Boken börjar riktigt bra och jag får Greveholm-känslor! Hinsidesvarelserna har jag ibland lite svårt med, det blev lite väl många problem på vägen. Men överlag en jättespännande bok.