Oskuldens minut

Jernbanan #7

by Sara Lidman

Swedish

222 pages, Hardcover

First published January 1, 1999

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Det här är ren berättarkonst. Jag vill inte att det ska ta slut. Helgad vare Sara Lidman, och hennes Språk.

[Eva · Rating 5 out of 5]

Egentligen handlar boken inte om järnvägen alls, det är överspelat. Detta är snarare en epilog om människorna i de tidigare sex böckerna. Och det är ett 'sladdbarn', utgavs så sent som 1999, 22 år efter första boken. Det står inga årtal i boken, men eftersom Rönnogs andra graviditet slutade som missfall vid slutet av första världskriget, och hon nu har ännu fler barn, utgår jag ifrån att vi befinner oss på 1920-talet.

Dock känns Isak Mårten och Rönnog denna gång mer som en ramberättelse, som omsluter en mängd olika noveller om olika personer, relationer, familjer, i deras hemtrakt. Sara Lidman själv föddes 1923. Jag har ingen aning om hon själv är inspiration till något av flickebarnen som figurerar på boksidorna. Men nog är historierna hon fäst på papperet saker som kan ha berättats i bygden, oralt överförda minnen, som här präntats på papper.

Även om ramberättelsen är 1920-tal, så har alla rötter längre tillbaka. Och bortsett från Rönnogs cykel, och en 15 W el-lampa, är det inte modernitet som möter, utan det ursprungliga småbrukarsamhället, ett hårt liv, med tungt skogsarbete för många män, och tungt hushållsarbete, inklusive kor, för kvinnorna. Rönnog uppfattas lika folkilsken som kvigan Sabina som kämpade sig till sin position som ledarko.

Ilskan kommer av allt tröstlöst arbete, fädrens skulder hänger över dem, Didriks skuldsedlar tycks aldrig ta slut. Familjebanden är som fotbojor för såväl kvinnor som yngre bröder. Liksom kropparna med sina smärtor och skavanker, alla olycksrisker. Ändå, trots allt detta tunga, livets jämmerdal, finns det gnistor av ljus och ro, benådade ögonblick av glädje, hur än korta. Som när småflickorna samlar järnfilspån och blåser in dem i öppna spisens eld, så att de sprakar till som stjärnor.

Det är som om Sara Lidman i slutet av livet, vill uppmärksamma, att trots alla våra gräl och tvister, så finns det kärlek i människan, som ändå består i det innersta djupet. Som när Rönnog gläds av att möta en väninna som kan se "förbi den rastlösa vaktfru hon blivit, en som visste att bortom 100 larmande klagomål 'finns en kärlek den man inte kan tala om ... den kan man bara erfara...'"

Och den glädje de känner när de klarat sig undan en fara, eller räddat någon undan en fara, och hur vackra liknelser Sara Lidman kan få till, som när Lillebror Ehart, som många sett som "saktfärdig intill efterbliven" räddar en man ur djup snö och "drog ut snön ur hans mun och öron, bultade honom i ryggen och handskades med honom så ömsint som om han varit en kalv på väg att kvävas i sina fosterhinnor."

Ja, det är Oskuldens minut, en alla dessa gnistor av medmänsklighet, trots allt ... en vacker liten bok, trots allt ... en liten juvel.