Lifsens rot

Jernbanan #6

by Sara Lidman

Rönnog arbetar som mejerska i Norrbotten i början av förra seklet. Med en stormande hårväxt, tunn hy och en röst som kan skälla och sjunga förälskar hon sig ursinnigt och urskiljningslöst. När hon träffar IsakMårten har hon inget val längre. Om hon bara finge ha honom för sig själv. Bara för sig själv!

Ett storslaget kvinnoporträtt och en intensiv kärleksroman.

279 pages, Hardcover

First published January 1, 1996

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Jag läser och lyssnar och ryser av välbehag. Och obehag. Hon blandar poesi och bondska, högt och lågt, det är som en hyllning till människofloran.

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Jag tror att jag var för okoncentrerad för att läsa den här boken. Jag hänger inte med i vilka alla är och hur dom hänger ihop, och det förvärras av att inget egentligen är gestaltat utan förmedlas i dialoger eller (ursinniga) monologer. Kanske borde jag läsa den en gång till... Men språket är fantastiskt.

[Sanna ☆]

#6/7 Jernbanan


Storyn skulle kunna vara intressant om inte hälften av språket skulle vara så knäpp, obegriplig och kapat.

[Fiktiviteter · Rating 3 out of 5]

Läs min recension på bloggen: http://www.fiktiviteter.se/2018/01/26...

[Eva · Rating 4 out of 5]

Elva år efter femte delen av 'Jernbanan', kom denna sjätte del, som rör nästa generation, nu framme på 1910-talet, fattigt och arbetsamt, medan världskriget pågick långt borta i söder. I centrum står Rönnog, som efter mycken tvekan kom att gifta sig med Isak Mårten, Didriks 'storson', dvs familjens förste son (hur än många döttrar som gick före). Trots hoppet i tid, såväl i intrigen, som i utgivningen, så bör man ha läst tidigare böcker för att hänga med. För livet går i samma cirklar, alla människor som myllrat fram i tidigare böcker, myllrar fortfarande fram i de berättelser man återberättar för varann, några finns kvar som gamlingar, familjerna håller ihop, är som fotbojor runt varandra, och hela tiden återberättas det förflutna. Livet är en evig cirkelgång.

Järnväg har man nu haft i ca 20 år, men inte blev livet rikare och lättare för det. Didriks skulder består, och överskuffade på sonen. Kvinnorna är åter tillbaka på scenen, arbetsamt arga. Som tidigare är det kvinnornas arbete, besparingar och tillgångar, som räddar männen.