Alba bor i Göteborg med sina adoptivföräldrar. Om sina riktiga föräldrar vet hon inte så mycket mer än att ingen vill prata om dem med henne. En dag när hon känner sig ensam kommer en budbärare från en annan värld, landet Ylvania där Alba en gång föddes. Nu måste hon återvända.
I Ylvania är hon inte längre en vanlig tjej, hon har också magiska krafter. Dessutom är hon den som kan rädda landet undan den onda Master och hans monsterarmé. De har redan börjat sprida sitt gift i riket, ett gift som får människor att glömma vilka de är och bli demoner.
Uppdraget är farligt, och för att ha en chans att klara det måste hon samarbeta med tre andra barn, var och en med sin speciella magiska egenskap. Tillsammans bildar de fyra Väktarstjärnan, och bara så länge de litar på varandra är de starka. Men så börjar en av dem att bete sig underligt. Kan någon av dem ha blivit smittad av Masters gift?
Ylva Hällen har i mer än femton år skapat populära teveprogram för barn, bland annat Minimello, Ylvania och Superlördag (i samtliga fall var hon även programledare). Hon har dessutom skrivit barnteatermanus och jobbat som bl.a. regissör, producent, låtskrivare och illustratör.
(LÄS INTE DETTA OM DU ÄR KÄNSLIG. FINNS VÄLDIGT MYCKET SVÄRORD!)
Okej, jag vet att detta är en barn bok och att jag var för gammal för detta men jag tittade faktiskt på (dock/ pappersrulle) tv-serien när jag var liten så jag ville se hurdan boken var. Jag kommer skriva i tre olika kategorier. Det dåliga och det bra.
Hehe, jag antar att vi börjar med det dåliga: Det jag verkligen inte tyckte om var att alla karaktärerna, speciellt Alba tog allting så sjukt enkelt. Det är på riktigt fyra ungar från 11-14 år som ska offra sitt liv och rädda typ hela världen eller något och alla bara beter sig som om sånt händer typ varje dag. Sen i början av boken så beter sig Alba som om man får brev av fåglar och rider på drakar (excuse but I have no idea of what djur det är på omslaget) varje dag och hon tror på typ ALLTING hon ser eller hör. Och varför ska just fyra ungar rädda en hel värld eller land eller whatever. Kan inte bara de vuxna göra det? Okej, sorry till snubben som ritade bilderna till boken men på riktigt? Du kunde väl ha gjort ett LITE bättre jobb? Och alla bilder där det finns hästar . . . Are u 4 real? Det ser ju ut som torkade salamikorvar eller som torkade bajskorvar. Sen i slutet av boken när Alba blir blind. Hur i hela helveta får du inte panik? Du är på riktigt 11 åt och har blivit blind och du ligger på ett tomt slagfält med döda människor runt om dig och du skrattar. Jag är 14 år och jag är LIVRÄDD för att bli blind. Om jag vore Alba så skulle jag hyperventilerat eller något. Okej, vi MÅSTE prata om namnen i boken. Ylvania? Clever of u Ylva men efter det så är det inte lika najs längre. Ninjaking, en ninja som bor i ninjali. Plz, just stop. Dimtrixsjön? Det låter ju som om det är en millitäranläggning där eller något och det är ju skitsvårt att uttala. Sitakius? Låter som en tarm sjukdom. Hela grejen påminde mig också EXTREMT mycket om Ringarnas Herre (Sagan om Ringen).
Nu hoppar vi över till det bra!: Boken var väldigt charmig och rolig att läsa. Jag tyckte verkligen om Shingrei. Vår värd skulle kunna se ut så om det fanns magi där och jag tyckte verkligen om atmosfären och känslan man fick när man läste. I början av boken när Alba träffade Jiro. Jag på riktigt DOG! Jag shippar dom sååå sjukt mycket. Dom skulle ha varit så söta tillsammans (and yes I know att båda fortfarande typ går på mellanstadiet, men ändå!) Jag tror att det finns en bok nummer två efter denna och jag hoppas så SJUKT mycket att Alba och Jiro blir tillsammans där. (Om du har läst den och dom faktiskt blir tillsammans låt mig veta plz! Kommer läsa också då) Jag brydde mig inte så mycket om Alba som karaktär men Stella! Jag behöver en sådan person i mitt liv! Älskar henne!! Tyckte om att det inte utspelade sig om den utvalda utan de utvalda, så att det är fyra istället för en. Det var väldigt nostalgiskt att läsa eftersom som jag sa så tittade jag på detta på tv när jag var liten men jag tror nog att jag var lite för gammal för denna boken. Om jag skulle ha varit några år yngre så skulle den nog varit lite bättre, men annars var den bra. Jag tyckte om den ganska mycket.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Verkligen spännande och härlig barn- och ungdomsbok i en stor värld. Jag har inte sett tv-serien innan och boken var ändå riktigt bra så det var glädjande. Härliga, starka karaktärer och mycket humor och spänning kombineras i kampen mot mörkret.
Bokserien passar väldigt bra för högläsning, från ca 8 år. Den tar upp viktiga ämnen som vänskap, mod och tillit och jag gillar hur väl de olika huvudkaraktärerna beskrivs och deras personligheter, alla är olika men bra på sitt sätt trots sina brister och tillkortakommanden.
Mina barn såg "Ylvania, sagan om de tre drakarna" på tv när de var yngre och trots att det är flera år sen så har de fortsatt prata om Ylvania, så när jag såg "Ylvania - Sagan om ljusbäraren" på bokhandeln var jag tvungen att köpa den. Båda sagorna är skrivna av Ylva Hällen som även är programledare och berättare i första sagan. Hällen har en väldigt mjuk och lugn röst och hon är en fantastiskt berättare och hon får med sig det även i skriftspråk, vilket gör boken väldigt behaglig att läsa högt.
Huvudpersonerna är två flickor och två pojkar, där en av flickorna är ljusbäraren. Det märks att Hällen är väldigt medveten om könsroller och genus och att hon jobbar aktivt med att falla i de vanliga fällorna. Karaktärerna är dynamiska och genomarbetade och får kämpa inte bara mot ondskan, utan också utkämpa sina egna strider mentalt. Vänskapsbanden är starka och faller inte över och bli romantiska, utan de är vänner med allt det innebär och svårigheten i att vara flera och ändå hålla ihop.
Tyvärr tycker jag att boken blir för lång, den är strax över 300 sidor, och tog oss tre månader att läsa. Förvisso har jag inte läst varje kväll eftersom barnen bor växelvis men vissa bitar blev väldigt långdragna. 11-åringen tyckte att det var bra kapitelslut "men inte lika bra som Mörkt Liv", vilket är hans favoritbok. 9-åringen tyckte allmänt att den var bra.
Jag anser definitivt att det är en läsvärd bok och jag kommer läsa den igen.