Känslan är att Ulf Lundell slängde ihop denna på en eftermiddag, skrockade lite för sig själv när han rev ned de bästa meningarna (och oj vilken höjd de besitter), och sedan gick ut och parta natten lång och drack rom i regnet.
En fantastisk bok om ett antal mer eller mindre obalanserade individer och en händelse en sommar. Storyn är helt oförutsägbar och väldigt rolig, men det som slog mig mest är att den genomsyras en sådan fantastisk berättarglädje. Jag tror att Ulf Lundell hade nog ganska kul när han skrev den.