What do you think?
Rate this book
Skuggan
”Ytterst sällan inträffar något som skänker nytt ljus åt en väldokumenterad historisk episod. Det spektakulära fyndet av Zygmunt Pietziewzskoczskys dagbok är dock just en sådan händelse.”
Paris 1895. August Strindberg befinner sig mitt i sin infernokris, utarmad, paranoid och på jakt efter alkemins hemligheter. Vad han inte vet är att han faktiskt är övervakad av en ung man, den vilsne kemisten Zygmunt, som sänts dit på hemligt uppdrag men snart finner sig i närkamp med sina egna demoner.
Marit Furns Skuggan är en halsbrytande litterär lek i dagboksform, en roman om att stå i skuggan av livet, om besatthetens pris och om hur vårt behov av bekräftelse kan leda oss in på de mest absurda vägar.
Paris 1895. August Strindberg befinner sig mitt i sin infernokris, utarmad, paranoid och på jakt efter alkemins hemligheter. Vad han inte vet är att han faktiskt är övervakad av en ung man, den vilsne kemisten Zygmunt, som sänts dit på hemligt uppdrag men snart finner sig i närkamp med sina egna demoner.
Marit Furns Skuggan är en halsbrytande litterär lek i dagboksform, en roman om att stå i skuggan av livet, om besatthetens pris och om hur vårt behov av bekräftelse kan leda oss in på de mest absurda vägar.
392 pages, Hardcover
First published September 1, 2016
2 people are currently reading
51 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
February 4, 2017
Jag kan inte beskriva hur mycket den här boken exalterade mig. Jag drogs till den ute i bokhandeln pga dess vackra omslag och blev enormt intresserad efter att ha läst baksidan och lite recensioner. Fick sedan denna tillsammans med Strindbergs "Inferno" och Gustafssons "Tennisspelarna" i julklapp och har sedan läst dem i kronologisk ordning. En läsning jag varmt kan tipsa alla om!
Idén att knyta ihop tre verk på det sätt Furn gjort är otroligt lyckat. "Skuggan" lyckas skapa reflektion kring den litterära formen hos läsaren iom att man tvingas att fundera kring vad som är verkligt och vad som är fiktion. Även om "Skuggan" är en fiktion aktualiseras frågan om huruvida Strindberg var paranoid eller inte och tacklar sedan detta på ett snyggt sätt. Med andra ord tillåter Furn sig att leka med idén om att Strindberg faktiskt var förföljd, samtidigt som att det var troligt att blev galen. Helt enkelt, det kanske aldrig går att avgöra vad som är höna och vad som är ägg.
Att sedan Pietziewzskoczsky samtidigt som Strindberg genomgår ett mentalt sammanbrott under tiden han bevakar honom utgör en av bokens större förtjänster. (Man skulle kunna säga att Pietziewzskoczskys tillstånd är ett parallellt skeende som kan tolkas som om att det utlöses genom spionaget på Strindberg och genom Pietziewzskoczskys allt starkare övertygelse om att Strindberg och han utgör en gemenskap.)
En mindre tillfredsställande bit är Pietziewzskoczskys kärlekshistoria med N. Anledningen till varför jag inte fann detta tillfredsställande är nog för att jag inte riktigt tycker att det berikar boken, varken för narrativet eller Pietziewzskoczskys karaktärsutveckling. Förvisso visar det på den obefintlighet av känslor Pietziewzskoczsky upplever, men samtidigt är det något förbryllande varför han fortsätter att umgås med N. Kanske kan man tolka detta som att Pietziewzskoczsky aldrig reflekterar kring varför han gör något utan enbart låter sig dras med i de skeenden som fångar upp honom. Samma tendens hos honom är dock väldigt lyckad när det kommer till bokens senare del då Pietziewzskoczsky har fått veta att han inprincip spionerat på Strindberg förgäves men ändå fortsätter uppdraget. Strindberg förvandlas iom detta till hans mening med livet när det väntade kanske hade varit att han hade övergett sitt uppdrag och återvänt till Sverige.
Som en debut är det otroligt lyckat och jag tycker det är synd att boken inte uppmärksammats mer! Ser med spänning fram emot Furns fortsatta författarskap.
Idén att knyta ihop tre verk på det sätt Furn gjort är otroligt lyckat. "Skuggan" lyckas skapa reflektion kring den litterära formen hos läsaren iom att man tvingas att fundera kring vad som är verkligt och vad som är fiktion. Även om "Skuggan" är en fiktion aktualiseras frågan om huruvida Strindberg var paranoid eller inte och tacklar sedan detta på ett snyggt sätt. Med andra ord tillåter Furn sig att leka med idén om att Strindberg faktiskt var förföljd, samtidigt som att det var troligt att blev galen. Helt enkelt, det kanske aldrig går att avgöra vad som är höna och vad som är ägg.
Att sedan Pietziewzskoczsky samtidigt som Strindberg genomgår ett mentalt sammanbrott under tiden han bevakar honom utgör en av bokens större förtjänster. (Man skulle kunna säga att Pietziewzskoczskys tillstånd är ett parallellt skeende som kan tolkas som om att det utlöses genom spionaget på Strindberg och genom Pietziewzskoczskys allt starkare övertygelse om att Strindberg och han utgör en gemenskap.)
En mindre tillfredsställande bit är Pietziewzskoczskys kärlekshistoria med N. Anledningen till varför jag inte fann detta tillfredsställande är nog för att jag inte riktigt tycker att det berikar boken, varken för narrativet eller Pietziewzskoczskys karaktärsutveckling. Förvisso visar det på den obefintlighet av känslor Pietziewzskoczsky upplever, men samtidigt är det något förbryllande varför han fortsätter att umgås med N. Kanske kan man tolka detta som att Pietziewzskoczsky aldrig reflekterar kring varför han gör något utan enbart låter sig dras med i de skeenden som fångar upp honom. Samma tendens hos honom är dock väldigt lyckad när det kommer till bokens senare del då Pietziewzskoczsky har fått veta att han inprincip spionerat på Strindberg förgäves men ändå fortsätter uppdraget. Strindberg förvandlas iom detta till hans mening med livet när det väntade kanske hade varit att han hade övergett sitt uppdrag och återvänt till Sverige.
Som en debut är det otroligt lyckat och jag tycker det är synd att boken inte uppmärksammats mer! Ser med spänning fram emot Furns fortsatta författarskap.
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 5, 2017
Paris 1895.
Zygmunt Pietziewzskoczky har antagit ett jobb som spion åt en tysk man. Det innebär en flytt från Stockholm till Paris där han ska spionera på August Strindberg. Z är utbildad kemist och hans far en känd sådan. Z är en vilsen ung man, ganska passiv, opassionerad och anonym. Han smälter lätt in i omgivningen på Paris gator. Vi får följa hans dagboksanteckningar som börjar med att han i flera veckor sitter på en bänk utanför mentalsjukhuset där S just nu befinner sig, och försöker få en skymt av honom. Z är väldigt ensam, frusen och fattig. Han bor inackorderad i ett litet rum där värdinnan aldrig känner igen honom. Hela tiden får han stålsätta sig själv att inte börja skriva om sitt eget liv och sina egna tankar, han försöker att endast rapportera i dagboken om S, men hans själsliga plågor glider ändå in.
Tillslut flyttar S in på samma värdshus, i rummet intill Z. Han borrar försiktigt ett hål i väggen som han kan spionera igenom. S är mitt inne i sin Inferno-kris och försöker komma underfund med alkemins hemligheter. Z vet egentligen ingenting om S förutom att hans chef vill komma åt. De tror att S är ett geni, alkemin på spåret! Så ligger det dock inte till. Z bryter sig stundom in i S rum och upptäcker att hans forskning är helt från vettet. Det blir Z som plockar iordning bland S anteckningar, i smyg, och på så sätt leder in S på rätt spår. Det frustrerar Z fruktansvärt när han märker att S åter och åter avtar det rätta spåret och försöker lista ut livets mening på omöjliga vägar. Dagboken fylls mer och mer av vånda, besatthet, fattigdom och hunger. Hur livet brister och skuggan lägger sig över Z, gör honom nästintill osynlig även för sig själv. Hans enda sällskap är under en lång period vägglössen som han till en början försöker ta kol på, men så småningom välkomnar till sängen. Åtminstone vid dess bett känner han att han lever.
Marit Furns debutroman är oerhört skickligt berättat, jag kommer på mig själv med att ständigt undra ifall detta är sant. Finns Zygmunt på riktigt? Det är dock en fiktiv berättelse om Strindberg i andra hand och mänsklighetens nycker i första hand. Jag är nästan upprörd över hur lite jag hört om denna bok sen den kom ut förra året. Jag trodde själv att det inte var något för mig, men det får jag äta upp. Boken är oerhört intressant, sorglig, spännande, rolig och egentligen helt fantastisk.
Zygmunt Pietziewzskoczky har antagit ett jobb som spion åt en tysk man. Det innebär en flytt från Stockholm till Paris där han ska spionera på August Strindberg. Z är utbildad kemist och hans far en känd sådan. Z är en vilsen ung man, ganska passiv, opassionerad och anonym. Han smälter lätt in i omgivningen på Paris gator. Vi får följa hans dagboksanteckningar som börjar med att han i flera veckor sitter på en bänk utanför mentalsjukhuset där S just nu befinner sig, och försöker få en skymt av honom. Z är väldigt ensam, frusen och fattig. Han bor inackorderad i ett litet rum där värdinnan aldrig känner igen honom. Hela tiden får han stålsätta sig själv att inte börja skriva om sitt eget liv och sina egna tankar, han försöker att endast rapportera i dagboken om S, men hans själsliga plågor glider ändå in.
Tillslut flyttar S in på samma värdshus, i rummet intill Z. Han borrar försiktigt ett hål i väggen som han kan spionera igenom. S är mitt inne i sin Inferno-kris och försöker komma underfund med alkemins hemligheter. Z vet egentligen ingenting om S förutom att hans chef vill komma åt. De tror att S är ett geni, alkemin på spåret! Så ligger det dock inte till. Z bryter sig stundom in i S rum och upptäcker att hans forskning är helt från vettet. Det blir Z som plockar iordning bland S anteckningar, i smyg, och på så sätt leder in S på rätt spår. Det frustrerar Z fruktansvärt när han märker att S åter och åter avtar det rätta spåret och försöker lista ut livets mening på omöjliga vägar. Dagboken fylls mer och mer av vånda, besatthet, fattigdom och hunger. Hur livet brister och skuggan lägger sig över Z, gör honom nästintill osynlig även för sig själv. Hans enda sällskap är under en lång period vägglössen som han till en början försöker ta kol på, men så småningom välkomnar till sängen. Åtminstone vid dess bett känner han att han lever.
Marit Furns debutroman är oerhört skickligt berättat, jag kommer på mig själv med att ständigt undra ifall detta är sant. Finns Zygmunt på riktigt? Det är dock en fiktiv berättelse om Strindberg i andra hand och mänsklighetens nycker i första hand. Jag är nästan upprörd över hur lite jag hört om denna bok sen den kom ut förra året. Jag trodde själv att det inte var något för mig, men det får jag äta upp. Boken är oerhört intressant, sorglig, spännande, rolig och egentligen helt fantastisk.
August 10, 2018
Fantastisk idé.
Strindbergs tid i Paris när han hörde röster och ansåg sig förföljd.
Författaren har gjort verklighet av Strindbergs övertygelse och låter huvudpersonen verkligen skugga och förfölja Strindberg...
Går lite på tomgång under andra tredjedelen, men avslutas bra och är som helhet ett spännande inre drama att följa.
Strindbergs tid i Paris när han hörde röster och ansåg sig förföljd.
Författaren har gjort verklighet av Strindbergs övertygelse och låter huvudpersonen verkligen skugga och förfölja Strindberg...
Går lite på tomgång under andra tredjedelen, men avslutas bra och är som helhet ett spännande inre drama att följa.
May 13, 2022
Honestly. I did not read all of this book. I very rarely leave a book...
But this rubbed me the wrong way. All the characters are so unpleasant and impossible to
like. I cannot spend my relaxing time with persons I dislike this strongly.
M Lindeman
Finland
But this rubbed me the wrong way. All the characters are so unpleasant and impossible to
like. I cannot spend my relaxing time with persons I dislike this strongly.
M Lindeman
Finland
July 6, 2025
Märklig bok som idémässigt och formellt skulle kunna få fyra stjärnor men innehållsmässigt och beträffande hur den fångar mig endast motsvarar en två. Så det blir en lagom, genomsnittlig trea.
December 16, 2016
Jag älskade den här boken. Den är så välskriven och speciell. Otroligt bra för att vara en debutroman.
Displaying 1 - 6 of 6 reviews