Horst Bieneck is best known for his “Gleiwitz cycle” of four novels about his native Silesia (Poland) “The First Polka” (1975), “September Light” (1977), “Time Without Bells” (1979) and “Earth and Fire” (1982). As a young man he was imprisoned in a Siberian labor camp until 1955, and his first novel “The Cell” (1968) describes his experiences there as a political prisoner. Later he worked in the media in West Germany while writing novels. He was the winner of the Nellie Sachs Prize, the Bremen Literature Prize and the William Raabe Prize.
Hon mindes det och visste att hon aldrig skulle glömma denna sommar, ty att glömma denna sommar vore att glömma alla hennes livs somrar. En sådan sommar skulle aldrig återkomma. Den gången ville hon inte tro det, men i dag måste hon medge det: varje dag sedan dess hade varit ett långt avsked, från tiden, från världen, från livet.
Den tredje delen i Gleiwitztetralogin läser som ett enda långt adagio. De livsöden man fått följa i de två föregående delarna kristalliseras och blir till en enda grå massa av ensamhet och lidande — och det hopp som trots krigets närvaro funnits i dessa människor, vrids långsamt ur dem fram till att ingenting finns kvar. Inte ens att ett barn föds bringar längre någon lycka.