What do you think?
Rate this book
Raskrigaren: Seriemördaren Peter Mangs
Boken är baserad på djupintervjuer med seriemördaren Peter Mangs och hans offer. Vad drev en tillsynes vanlig, vit svensk man att mörda? Varken media eller rättsväsende förstod att de hade att göra med en ideologiskt medveten rasist.
Seriemördaren Peter Mangs gäckade Malmöpolisen i nära ett årtionde. Han slog till i vardagen och sköt muslimer, svarta, judar, romer och "rasförrädare". I Mattias Gardells nya bok Raskrigaren får vi följa Mangs och den värld som inspirerade honom; seriemördaren Joseph Paul Franklin och Lasermannen, actionfilmer och raskrigsromaner, amerikanska vit makt-ideologer och rasistiska nätforum.
– Extremister kommer inte utifrån, utan inifrån. Peter Mangs brott ställer oroande frågor om oss själva och vår tid, säger Mattias Gardell.
Mattias Gardell har talat med både Mangs och Breivik och låter läsaren ta del av den okända dialogen mellan mördarna. I boken talar också Mangs pappa för första gången ut om sonens brott. Han tycker att Peter Mangs borde stå staty.
Raskrigaren bygger på ett stort antal djupintervjuer med Peter Mangs, hans egna texter som aldrig tidigare offentliggjorts, den omfattande polisutredningen och intervjuer med offer, anhöriga och andra Malmöbor.
Seriemördaren Peter Mangs gäckade Malmöpolisen i nära ett årtionde. Han slog till i vardagen och sköt muslimer, svarta, judar, romer och "rasförrädare". I Mattias Gardells nya bok Raskrigaren får vi följa Mangs och den värld som inspirerade honom; seriemördaren Joseph Paul Franklin och Lasermannen, actionfilmer och raskrigsromaner, amerikanska vit makt-ideologer och rasistiska nätforum.
– Extremister kommer inte utifrån, utan inifrån. Peter Mangs brott ställer oroande frågor om oss själva och vår tid, säger Mattias Gardell.
Mattias Gardell har talat med både Mangs och Breivik och låter läsaren ta del av den okända dialogen mellan mördarna. I boken talar också Mangs pappa för första gången ut om sonens brott. Han tycker att Peter Mangs borde stå staty.
Raskrigaren bygger på ett stort antal djupintervjuer med Peter Mangs, hans egna texter som aldrig tidigare offentliggjorts, den omfattande polisutredningen och intervjuer med offer, anhöriga och andra Malmöbor.
377 pages, Paperback
First published November 9, 2015
11 people are currently reading
120 people want to read
About the author
Mattias Gardell
23 books17 followersA Swedish scholar of comparative religion, Gardell is also an former anarchist; he calls himself now a "Libertarian socialist".
Gardell's subjects are mostly non-mainstream political groups like the Ku Klux Klan and Nation of Islam and their religious beliefs.
Gardell's subjects are mostly non-mainstream political groups like the Ku Klux Klan and Nation of Islam and their religious beliefs.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
February 7, 2016
Det har kommit två böcker om Peter Mangs - "Äventyr i Svenssonland" av kriminalreportern Joakim Palmkvist som jag läste förra året - och så ganska nya "Raskrigaren" av Mattias Gardell. Bägge böckerna är bra, men det som skiljer dem väsentligt åt från varandra är att Gardell går mycket djupare in i Mangs föreställningsvärld. Det är bra att han gör detta, för vi pratar inte om en gängse seriemördare här utan en mördare som uppfylld av sin egen roll och status som "arier" endast utför "det som andra tänker". Det vill säga de personer som - fortfarande - får sin huvudsakliga information från Avpixlat, Nordfront, Vaken, och andra minst sagt extrema siter där rashat, islamofobi, konspirationsteorier, antisemitism och vapenfetischism grasserar. Det är en idéflora som stöds, trots sin djupa intellektuella unkenhet, av betydligt fler än vad vi vill erkänna. Och det är också det som gör läsningen av Gardells bok så skrämmande. Peter Mangs må sitta inspärrad, men det tankegods som fick honom att agera lever i allra högsta grad. Det behöver vi vara medvetna om och vara beredda att agera emot.
November 3, 2016
väldigt intressant och oerhört imponerande research (referensverket är på 906 punkter). tyvärr lider den av samma problem som Naomi Kleins böcker - det börjar med en story med underliggande tes men gradvis blir det mindre story och mer tes och mot slutet är det bara agitation och upprepning. precis som med Klein ger jag upp de sista sidorna, storyn är slut och budskapet har redan framgått med all tydlighet. Men trots detta - mycket intressant och läsvärd.
November 11, 2019
En viktig och skrämmande bok om Peter Mangs. Om mekanismerna bakom ett skapandet av mördare och den Internet värld han levde i. Även hans barndom och fars påverkan på honom och hans agerande.
November 2, 2020
Något i närheten av en vetenskaplig rapport, kamouflerad som en deckare. Spännande på ytan men huvudsakligen väldigt intressant läsning. Genom en serie intervjuer med Peter Mangs samt tillgång till ej publicerat material, inklusive ett "filosofiskt" manifest, sätter sig författaren in i tankevärden bakom Mangs terrorverksamhet, något polis, rättsväsende och stora delar av samhället tydligen misslyckades fullständigt med. Det hela blir en djupdykning i hur Mangs (och andra med honom) tänker, samt en chockerande insikt om hur normalt många inom den invandringskritiska sfären tycker att det är att vilja skjuta ihjäl folk.
Skriven med en extremt neutral hållning till sitt ämne (raskrig, nazism, seriemord, Peter Mangs) låter boken läsaren dra sina egna slutsatser innan författaren i de sista kapitlen presenterar sina tankar.
Skriven med en extremt neutral hållning till sitt ämne (raskrig, nazism, seriemord, Peter Mangs) låter boken läsaren dra sina egna slutsatser innan författaren i de sista kapitlen presenterar sina tankar.
February 16, 2025
Jag läste boken när den kom ut, men bestämde mig för att läsa om den ett par dagar efter terrordådet i Örebro den 4 februari 2025. Precis som i den här boken rör det som en vit svensk enstöring utan försörjning med vapenlicens som mördar företrädelsevis invandrare. Eller i fallet Örebro såvitt vi vet nu, endast personer med invandrarbakgrund.
Experter
Precis som i Malmö slår experter fast att det inte rör sig om terrorism.
Jörgen Holmlund vid Försvarshögskolan slår fast att är "väldigt lite som tyder på" att massmordet skulle röra sig om terrorism. Bland annat på grund av det inte finns ett manifest och en märkligt subjektiv definition av terrorism:
Tyvärr är svenska journalister överlag inkompetenta, annars hade någon ställt en kritisk uppföljningsfråga. Till exempel "det är ointressant vad terrorbrott är för dig, vilka rekvisit ska vara uppfyllda enligt lagstiftningen?"
Åklagare Hans Ihrman som utredde dådet på Drottninggatan å sin sida menar:
Hans argument att det inte "räcker" med att terroristen har injagat skräck och fruktan hos personerna på skolan är häpnadsväckande. Exakt samma argument skulle kunna appliceras på Drottninggatan. Gärningsmannen utgjorde inget direkt hot för de personer som inte befann sig på Drottninggatan, därför har "allmänheten i stort" ingen anledning att känna skräck och fruktan, och därmed var det inget terrordåd.
Finns det chans att Ihrman hade resonerat på ett annat om han inte hade varit en vit svennebanan utan istället tillhört den grupp av människor som mördades?
Forskningsfuskaren och den vita svennebananen Magnus Ranstorp är inne på samma spår:
Det är intressant att det numera tycks krävas ett manifest från gärningsmannen för att dessa "experter" ska kunna definiera det som terrorism. Med samma slappa hållning skulle de till exempel inte kunna klassificera händelserna den 11 september 2001 eftersom gärningsmännen inte efterlämnade något manifest. Men så var de ju också muslimer, och då gäller andra spelregler.
Kling och Klang
Polisen satte omedelbart ribban. Redan morgonen efter gick de ut med följande meddelande:
Vilket givetvis är kod för att gärningsmannen var en vit svennebanan. Och såna kan ju inte vara terrorister.
Efter rättfärdig kritik började polisen nervöst att kommunicera något annat, nämligen att utredning pågår och att de först måste söka igenom gärningsmannens dator och telefon osv. vilket väcker en stilla undran: Hur kunde de då gå ut med att allt tyder på att gärningsmannen agerat utan ideologiskt motiv.
Polisen trampar vidare i klaveret. Senast idag den 11 februari, en vecka efter terrordådet, sade polisen att urvalet av offer verkar "slumpmässigt":
Proletären förklarar det absurda i polisens hållning:
Slumpmässigt urval, my ass.
Å andra sade polisen också idag att de "ser en viss planläggning" inför massmordet. En gärningsman som går in i en skola med fyra gevär, massvis med ammunition och rökgranater? En viss planläggning? No shit, Sherlock. Inte undra på att de här klåparna aldrig lyckades lösa Palmemordet.
Drottninggatan
Låt oss kontrastera det där terrordådet med det på Drottninggatan 2017.
Enligt MSB:s utvärdering beslutade polisens regionala ledningscentral "initialt att händelsen skulle hanteras som terrorattentat".
Polisens egen utvärdering (märkligt nog raderad från deras hemsida) slår fast:
Detta alltså i ett läge när man visste exakt lika mycket, eller lika lite, om bakgrunden till händelsen eller vem gärningsmannen var. Och definitivt inget manifest. Ändå kunde man omedelbart klassificera det som ett terrordåd. Fast det är klart, på Drottninggatan rör sig vit medelklass. Det blir lätt ett annat ljud i skällan då.
Raskrigaren
Vilket till slut för mig till den här boken. Det är nästan omöjligt att tänka sig någon bättre lämpad att skriva en bok om en vit, fascistisk terrorist än Mattias Gardell, med tanke på hans gedigna forskningsbakgrund.
Han gör det som varken media, eller mer häpnadsväckande, polis eller åklagare gör, nämligen tar Peter Mangs och hans ideologiska övertygelse på allvar. När jag läste den här boken tappade jag fullständigt hakan över hur polis och åklagare i stort sett struntade i Mangs politiska motiv och handfasta planering som slår fast att det rör sig om rasistiskt motiverad terrorism. Hans manifest Den germanska filosofin, tillsammans med de rasistiska skrifter han inspirerats av, begravdes av polisutredningen i "slasken", som Gardell lyckligtvis kunde gräva fram några år senare. Men då var det juridiskt för sent att få Mangs dömd för terrorbrott. (s. 306-309)
Scoop
Gardell lyckas också med annat som utredningen misslyckas med.
För Gardell berättar Peter Mangs att han redan efter det första mordet berättade för sin pappa Rudolf Mangs att han mördat en invandrare (s. 26).
Det är uppenbart att Peter har ärvt sitt rasistiska hat mot muslimer och icke-vita från sin far, som menar att Peter bara var före sin tid. Tids nog kan det komma att resas statyer i hans ära (s. 49-52).
Rudolf Mangs erkänner även för Gardell att han, utöver ha smugglat vapen själv, stolt medger att han medvetet smugglat vapendelar till sin son som han visste om var en mördare (s. 111-112). Detta är något som polisen inte ens kommer i närheten av i sitt enda förhör med pappan. Då har han sämre minne än Carl Lidbom och har ingen aaaning om några vapendelar till Peter. Han har bara oskyldigt vidarebefordrat lådor som levererats till sin adress utan att öppna dem först - även i de fall där de är direkt adresserade till honom. Peters ideologiska övertygelse kommer ens knappt på tal, där pappan kan vräka ur sig det skrattretande påståendet att han "skulle nog tro att vi är mindre rasister än dom flesta", utan kritiska uppföljningsfrågor från polisen (förhör 2011-12-06 dnr. 1200-K163215-09 s. 1209-1270).
Kontext
Gardell gör även något annat som till exempel Joakim Palmkvist misslyckas med i sin bok om Peter Mangs. Precis som Gellert Tamas i Lasermannen sätter Gardell in terrordåden i en politisk och samhällelig kontext.
Precis som Lasermannen John Ausonius så verkar Mangs inte i ett vakuum, utan ser sin världsbild bekräftad i sin omgivning.
Mangs terrorkampanj har gått hand i hand med framväxten av ett rasistiskt parti grundat av nazister, som lyckats ta sig in i riksdagen där man utgör budgetunderlag för den moderatledda majoriteten.
Man måste även se det i ljuset av det förakt mot (icke-vita) invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, som frodas i medier.
Inte minst i Bonniermedia där till exempel en krönika av Ulf Nilson i Expressen där han yrar om hotet från "muslimer" (inte "islam" som salongsfascisterna nu har lärt sig säga) och om "pursvenskar" som publiceras den 14 december 2010, bara en månad efter att Mangs gripits.
Cirkeln är sluten
Vi vet inte vad terroristen hade för motiv. Kanske hade han inget manifest, om det nu är kriteriet för vad som utgör ett terroristbrott. Å andra sidan vet vi inte vad polis och åklagare begraver i "slasken" den här gången, eller om de är kompetenta nog att förstå vad som står skrivet.
Men noterbart är kontexten för terrordådet.
Regeringen, som vilar på rösterna från ett fascistiskt parti grundat av nazister, hetsar öppet mot invandrare som ligger till grund för alla problem samhället står inför.
Det räcker med att gå till regeringens kanske viktigaste dokument, budgetpropositionen:
Formuleringen återkommer fyra gånger i budgetpropositionen.
Samma formulering har även smugits in i propositionen till ny socialtjänstlag (Prop. 2024/25:89 s. 174).
Så sent som ett par dagar innan terrordådet i Örebro sade Kristersson i Nyhetsmorgon att kriminalitet "handlar mycket om invandring", men att han lyckligt vis har stramat upp invandringen "rejält" och att "den måste förbli mycket stram".
Kort sagt: allting är invandrarnas fel.
Tyvärr finns det ingen riktig politisk opposition eftersom Bilderbergskan som leder socialmoderaterna, och är livrädd för att förlora ännu fler väljare, delar majoritetens problembild och även de använder migrationen som slagpåse.
Inhemsk terrorism
Precis en vecka innan terrordådet i Örebro så kallade Ulf Kristersson sprängningarna i Sverige för "inhemsk terrorism" i en intervju i Aftonbladet.
Det är inte första gången.
I januari 2023 publicerade justitieminister Gunnar Strömmer en debattartikel i Svenska Dagbladet om att gängbrottslingar är "inhemska terrorister".
I september 2021 kallade Kristersson återigen gängkriminella för "inhemska terrorister".
Samma budskap har även förts fram av riksdagsledamöter som Edward Riedl (M), som även han kallar gängbrottslighet för "inhemsk terrorism".
Samma vita svennebananer har varit väldigt tysta om terrorism efter massmordet i Örebro.
Matteusevangeliet 7:5
I Kristerssons tal en vecka efter terrordådet nämns terrorism inte med ett enda ord.
Det går att jämföra med dåvarande statsminister Stefan Löfvéns tal samma dag som attentatet på Drottninggatan:
Kristersson nöjde sig med följande:
Det är alltså uttalat av samma man som har satsat hela sin sena politiska karriär på att hetsa mot invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet. Samma målgrupp som för en vecka sedan mördades i ett terrordåd.
Eftersom han är gift med en präst så antar jag att han vet vad hycklare betyder.
Experter
Precis som i Malmö slår experter fast att det inte rör sig om terrorism.
Jörgen Holmlund vid Försvarshögskolan slår fast att är "väldigt lite som tyder på" att massmordet skulle röra sig om terrorism. Bland annat på grund av det inte finns ett manifest och en märkligt subjektiv definition av terrorism:
För mig är terrorbrott när du har en motiverad gärningsperson eller organisation som går in i syfte att uppnå ett förändrat samhällsskick eller ändra vår demokratiska ordning.
Tyvärr är svenska journalister överlag inkompetenta, annars hade någon ställt en kritisk uppföljningsfråga. Till exempel "det är ointressant vad terrorbrott är för dig, vilka rekvisit ska vara uppfyllda enligt lagstiftningen?"
Åklagare Hans Ihrman som utredde dådet på Drottninggatan å sin sida menar:
Det ska ha funnits en risk för att brottet kunnat skada Sverige. Att syftet har varit att injaga skräck och fruktan hos allmänheten i stort. Det räcker inte att man har injagat skräck och fruktan hos personerna på, i det här fallet, en skola.
Hans argument att det inte "räcker" med att terroristen har injagat skräck och fruktan hos personerna på skolan är häpnadsväckande. Exakt samma argument skulle kunna appliceras på Drottninggatan. Gärningsmannen utgjorde inget direkt hot för de personer som inte befann sig på Drottninggatan, därför har "allmänheten i stort" ingen anledning att känna skräck och fruktan, och därmed var det inget terrordåd.
Finns det chans att Ihrman hade resonerat på ett annat om han inte hade varit en vit svennebanan utan istället tillhört den grupp av människor som mördades?
Forskningsfuskaren och den vita svennebananen Magnus Ranstorp är inne på samma spår:
Dörren är fortfarande öppen. Men jag tror inte det räcker med att han bara valt ut vissa personer, så länge han inte också har yttrat någonting
Det är intressant att det numera tycks krävas ett manifest från gärningsmannen för att dessa "experter" ska kunna definiera det som terrorism. Med samma slappa hållning skulle de till exempel inte kunna klassificera händelserna den 11 september 2001 eftersom gärningsmännen inte efterlämnade något manifest. Men så var de ju också muslimer, och då gäller andra spelregler.
Kling och Klang
Polisen satte omedelbart ribban. Redan morgonen efter gick de ut med följande meddelande:
Allt tyder på att gärningsmannen agerat utan ideologiskt motiv.
Vilket givetvis är kod för att gärningsmannen var en vit svennebanan. Och såna kan ju inte vara terrorister.
Efter rättfärdig kritik började polisen nervöst att kommunicera något annat, nämligen att utredning pågår och att de först måste söka igenom gärningsmannens dator och telefon osv. vilket väcker en stilla undran: Hur kunde de då gå ut med att allt tyder på att gärningsmannen agerat utan ideologiskt motiv.
Polisen trampar vidare i klaveret. Senast idag den 11 februari, en vecka efter terrordådet, sade polisen att urvalet av offer verkar "slumpmässigt":
Det vi kan se är att de drabbade, både de skadade och de avlidna har varierad personalia, olika ursprung, personer med utländskt medborgarskap och det finns personer med annan etnicitet. Det som vi kan se utav själva tillvägagångsättet så långt vi kan tolka det på skolan är att det liknar mer ett slumpmässigt urval av offer.
Proletären förklarar det absurda i polisens hållning:
Genom flera av varandra oberoende källor har vi fått ut namnen på åtta av personerna som mördats inne på skolan och alla åtta har invandrarbakgrund, med utländskt klingande namn. Enligt uppgifterna arbetar ingen av dem på Socialtjänsten. Tre av dem kan vi verifiera som SFI- eller komvuxelever.
Genom ytterligare en källa med insyn kan Proletären också berätta att av de sex som vårdas på sjukhus, har fem utländskt klingande namn, medan en har ett svenskklingande namn.
Slumpmässigt urval, my ass.
Å andra sade polisen också idag att de "ser en viss planläggning" inför massmordet. En gärningsman som går in i en skola med fyra gevär, massvis med ammunition och rökgranater? En viss planläggning? No shit, Sherlock. Inte undra på att de här klåparna aldrig lyckades lösa Palmemordet.
Drottninggatan
Låt oss kontrastera det där terrordådet med det på Drottninggatan 2017.
Enligt MSB:s utvärdering beslutade polisens regionala ledningscentral "initialt att händelsen skulle hanteras som terrorattentat".
Polisens egen utvärdering (märkligt nog raderad från deras hemsida) slår fast:
Lastbilens färdväg och händelsens omfattning gör att de direkt tolkar händelsen som ett terrorattentat. Kort därefter utses RIL till polisinsatschef med uppgift att leda den initiala responsen mot attentatet. Via radion hör de hur enskilda poliser uppmanar sina kollegor att ”tänka terror” samtidigt som de responderar på larmet. Klockan 15:00 inleder polisinsatschefen förundersökning om misstänkt terroristbrott.
Detta alltså i ett läge när man visste exakt lika mycket, eller lika lite, om bakgrunden till händelsen eller vem gärningsmannen var. Och definitivt inget manifest. Ändå kunde man omedelbart klassificera det som ett terrordåd. Fast det är klart, på Drottninggatan rör sig vit medelklass. Det blir lätt ett annat ljud i skällan då.
Raskrigaren
Vilket till slut för mig till den här boken. Det är nästan omöjligt att tänka sig någon bättre lämpad att skriva en bok om en vit, fascistisk terrorist än Mattias Gardell, med tanke på hans gedigna forskningsbakgrund.
Han gör det som varken media, eller mer häpnadsväckande, polis eller åklagare gör, nämligen tar Peter Mangs och hans ideologiska övertygelse på allvar. När jag läste den här boken tappade jag fullständigt hakan över hur polis och åklagare i stort sett struntade i Mangs politiska motiv och handfasta planering som slår fast att det rör sig om rasistiskt motiverad terrorism. Hans manifest Den germanska filosofin, tillsammans med de rasistiska skrifter han inspirerats av, begravdes av polisutredningen i "slasken", som Gardell lyckligtvis kunde gräva fram några år senare. Men då var det juridiskt för sent att få Mangs dömd för terrorbrott. (s. 306-309)
Scoop
Gardell lyckas också med annat som utredningen misslyckas med.
För Gardell berättar Peter Mangs att han redan efter det första mordet berättade för sin pappa Rudolf Mangs att han mördat en invandrare (s. 26).
Det är uppenbart att Peter har ärvt sitt rasistiska hat mot muslimer och icke-vita från sin far, som menar att Peter bara var före sin tid. Tids nog kan det komma att resas statyer i hans ära (s. 49-52).
Rudolf Mangs erkänner även för Gardell att han, utöver ha smugglat vapen själv, stolt medger att han medvetet smugglat vapendelar till sin son som han visste om var en mördare (s. 111-112). Detta är något som polisen inte ens kommer i närheten av i sitt enda förhör med pappan. Då har han sämre minne än Carl Lidbom och har ingen aaaning om några vapendelar till Peter. Han har bara oskyldigt vidarebefordrat lådor som levererats till sin adress utan att öppna dem först - även i de fall där de är direkt adresserade till honom. Peters ideologiska övertygelse kommer ens knappt på tal, där pappan kan vräka ur sig det skrattretande påståendet att han "skulle nog tro att vi är mindre rasister än dom flesta", utan kritiska uppföljningsfrågor från polisen (förhör 2011-12-06 dnr. 1200-K163215-09 s. 1209-1270).
Kontext
Gardell gör även något annat som till exempel Joakim Palmkvist misslyckas med i sin bok om Peter Mangs. Precis som Gellert Tamas i Lasermannen sätter Gardell in terrordåden i en politisk och samhällelig kontext.
Precis som Lasermannen John Ausonius så verkar Mangs inte i ett vakuum, utan ser sin världsbild bekräftad i sin omgivning.
Mangs terrorkampanj har gått hand i hand med framväxten av ett rasistiskt parti grundat av nazister, som lyckats ta sig in i riksdagen där man utgör budgetunderlag för den moderatledda majoriteten.
Man måste även se det i ljuset av det förakt mot (icke-vita) invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, som frodas i medier.
Inte minst i Bonniermedia där till exempel en krönika av Ulf Nilson i Expressen där han yrar om hotet från "muslimer" (inte "islam" som salongsfascisterna nu har lärt sig säga) och om "pursvenskar" som publiceras den 14 december 2010, bara en månad efter att Mangs gripits.
Cirkeln är sluten
Vi vet inte vad terroristen hade för motiv. Kanske hade han inget manifest, om det nu är kriteriet för vad som utgör ett terroristbrott. Å andra sidan vet vi inte vad polis och åklagare begraver i "slasken" den här gången, eller om de är kompetenta nog att förstå vad som står skrivet.
Men noterbart är kontexten för terrordådet.
Regeringen, som vilar på rösterna från ett fascistiskt parti grundat av nazister, hetsar öppet mot invandrare som ligger till grund för alla problem samhället står inför.
Det räcker med att gå till regeringens kanske viktigaste dokument, budgetpropositionen:
En allt för stor invandring under lång tid har i kombination med en kravlös integrationspolitik lett till stora problem och utbrett utanförskap i delar av samhället. (Prop. 2023/24:1 s. 9)
Formuleringen återkommer fyra gånger i budgetpropositionen.
Samma formulering har även smugits in i propositionen till ny socialtjänstlag (Prop. 2024/25:89 s. 174).
Så sent som ett par dagar innan terrordådet i Örebro sade Kristersson i Nyhetsmorgon att kriminalitet "handlar mycket om invandring", men att han lyckligt vis har stramat upp invandringen "rejält" och att "den måste förbli mycket stram".
Kort sagt: allting är invandrarnas fel.
Tyvärr finns det ingen riktig politisk opposition eftersom Bilderbergskan som leder socialmoderaterna, och är livrädd för att förlora ännu fler väljare, delar majoritetens problembild och även de använder migrationen som slagpåse.
Inhemsk terrorism
Precis en vecka innan terrordådet i Örebro så kallade Ulf Kristersson sprängningarna i Sverige för "inhemsk terrorism" i en intervju i Aftonbladet.
Det är inte första gången.
I januari 2023 publicerade justitieminister Gunnar Strömmer en debattartikel i Svenska Dagbladet om att gängbrottslingar är "inhemska terrorister".
I september 2021 kallade Kristersson återigen gängkriminella för "inhemska terrorister".
Samma budskap har även förts fram av riksdagsledamöter som Edward Riedl (M), som även han kallar gängbrottslighet för "inhemsk terrorism".
Samma vita svennebananer har varit väldigt tysta om terrorism efter massmordet i Örebro.
Matteusevangeliet 7:5
I Kristerssons tal en vecka efter terrordådet nämns terrorism inte med ett enda ord.
Det går att jämföra med dåvarande statsminister Stefan Löfvéns tal samma dag som attentatet på Drottninggatan:
Polisen utreder detta som ett förmodat terrordåd. Om det är ett terrordåd, och oavsett om det i så fall är utfört av en organisation eller ensam gärningsman, så är målet med terrorismen att underminera demokratin. Att så split mellan människor, så att fler ska börja hata och misstro varandra. Men sådana gärningar kommer aldrig att lyckas i Sverige.
Kristersson nöjde sig med följande:
Hat besegras inte av mer hat, utan av att vi sluter upp och enas bakom allt det som vi älskar i vårt land, allt det som vi vill skydda och bygga vidare på.
Det är alltså uttalat av samma man som har satsat hela sin sena politiska karriär på att hetsa mot invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet. Samma målgrupp som för en vecka sedan mördades i ett terrordåd.
Eftersom han är gift med en präst så antar jag att han vet vad hycklare betyder.
October 9, 2017
det här är en mycket viktig bok. som avslöjar vidden av serieskytten Peter Mangs dåd och ideologiska tänkande. Boken gör också ett bra jobb med att ge hans offer en röst och berättar deras historia. Att jag enbart ger 3 stjärnor och inte mer beror på att Gardell överkontextualiserar lite väl mycket bortom Mangs så att det blir lite tjatigt ibland. Men det är en väldigt viktig bok som borde läsas.
April 2, 2016
Helt fantastiskt att lyckas göra en dokumentärroman delvis baserad på material ur polisens "slask" spännande som en deckare! Trots att vi vet hur det går... Och det hedrar Gardell att han inte slutar när Mangs åker fast, utan visar på fortsatt rättsröta och mediaskugga. Hoppas boken får det genomslag den förtjänar trots litet förlag.
August 4, 2021
En viktig bok som vill förklara bakgrunden till Mangs tankevärld och bygger upp det med referenser och massor av material. Det ger ny kunskap och förståelse av Mangs oerhörda brott och hur vi dubbelt svek de utsatta. Jag tycker den är tankeväckande och ger många bra underlag till diskussion och reflektion.
Boken gör att jag ser min samtid med nya ögon och ser än mer bakom de argument jag hör från de som yttrar sig på nätforum och i politiska partier kring frågor om att stoppa invandring, ställa krav på de som kommer till Sverige och den svenska kulturen.
Boken gör att jag ser min samtid med nya ögon och ser än mer bakom de argument jag hör från de som yttrar sig på nätforum och i politiska partier kring frågor om att stoppa invandring, ställa krav på de som kommer till Sverige och den svenska kulturen.
April 14, 2018
Vidrig bok som glorifierar Peter Mangs, hans teorier och samtidigt glömmer bort offren. Läs ej!
July 27, 2018
Intressant! Lärt mig en hel del!
June 16, 2019
Något raljerande men i övrigt en utmärkt sammanställning med en ökad inblick i Mangs politiska och filosofiska bakgrund
June 20, 2020
Mycket viktig bok.
October 1, 2016
Mattias Gardell professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet har skrivit dokumentärromanen Raskrigaren om seriemördaren Peter Mangs som härjade i Malmö i nästan tio år. Utifrån bl.a. polisutredningen och djupintervjuer med gärningsmannen och anhöriga redovisar Gardell detaljerat för Mangs många gärningar och han leder läsaren till slutsatsen att Mangs gjorde sig skyldig till flera brott än han dömdes till.
När Mangs slutligen dömdes av Götahovrätt för bl.a. två mord och åtta mordförsök till livstids fängelse suckade samhället av lättnad: nu att denna ensamma galning var inspärrad, kunde alla återgå till sin vardag. Däri ligger ett stort samhällsproblem enligt Gardell och efter att ha läst boken delar jag hans mening. Både under tiondet av skräck och efter hans gripande kallades Mangs för serieskytt, seriemördare och den nya Lasermannen (efter John Ausonius). Författaren menar att Mangs aldrig kallades för och framförallt aldrig ansågs vara det han i grunden är: en ideologisk rasist, en medveten mördare med politisk agenda. Det är problematiskt eftersom hans dåd inte sattes i rätt samhällsperspektiv och ansågs endast vara uttryck för galenskap. Hade man velat inse att gärningarna var rasistiska, ideologiska och politiska hade debatten varit annorlunda. Författaren blottlägger därför Mangs’ uppväxt (baserad på bl.a. intervjuer med Mangs’ far, som förresten delar sonens övertygelser och hyllar hans illdåd), sociala förhållanden, vapenindustrin, ideologier, rasism och politik som alla har lett till Mangs ”verk” - som det kallas i dessa kretsar. Det är en djupdykning i historiska och nutida ideologier, tendenser, hot och terror. Här lyser Gardell med kunskap och insikt och han lyckas att sammankoppla allt.
Gardell redogör ingående för Mangs’ motiv till dåden. Det är motiv som är djupförankrade i ideologier och terrormodeller och som dessutom har internationell spridning. Vidare problematiserar han vår tidsanda och vår syn på rasism samt samhällets felaktiga sätt att t.ex. göra rasismen till en kulturell och etisk fråga, till en fråga om tolerans snarare än att låta den vara en politisk angelägenhet grundad i varje människans lika värde.
Då jag själv har stört mig länge på ordet tolerans i samhällsdebatten, var det befriande att få bekräftelse av Gardell, där han menar att begreppet tolerans redan skapar en ojämlikhet då den sätter den ena parten under resp. över den andra.
Lysande arbete! Det återstår för mig bara att tacka för denna grundliga research och för lektionen i samhällskunskap!
Jag rekommenderar boken till alla.
//Ann
När Mangs slutligen dömdes av Götahovrätt för bl.a. två mord och åtta mordförsök till livstids fängelse suckade samhället av lättnad: nu att denna ensamma galning var inspärrad, kunde alla återgå till sin vardag. Däri ligger ett stort samhällsproblem enligt Gardell och efter att ha läst boken delar jag hans mening. Både under tiondet av skräck och efter hans gripande kallades Mangs för serieskytt, seriemördare och den nya Lasermannen (efter John Ausonius). Författaren menar att Mangs aldrig kallades för och framförallt aldrig ansågs vara det han i grunden är: en ideologisk rasist, en medveten mördare med politisk agenda. Det är problematiskt eftersom hans dåd inte sattes i rätt samhällsperspektiv och ansågs endast vara uttryck för galenskap. Hade man velat inse att gärningarna var rasistiska, ideologiska och politiska hade debatten varit annorlunda. Författaren blottlägger därför Mangs’ uppväxt (baserad på bl.a. intervjuer med Mangs’ far, som förresten delar sonens övertygelser och hyllar hans illdåd), sociala förhållanden, vapenindustrin, ideologier, rasism och politik som alla har lett till Mangs ”verk” - som det kallas i dessa kretsar. Det är en djupdykning i historiska och nutida ideologier, tendenser, hot och terror. Här lyser Gardell med kunskap och insikt och han lyckas att sammankoppla allt.
Gardell redogör ingående för Mangs’ motiv till dåden. Det är motiv som är djupförankrade i ideologier och terrormodeller och som dessutom har internationell spridning. Vidare problematiserar han vår tidsanda och vår syn på rasism samt samhällets felaktiga sätt att t.ex. göra rasismen till en kulturell och etisk fråga, till en fråga om tolerans snarare än att låta den vara en politisk angelägenhet grundad i varje människans lika värde.
Då jag själv har stört mig länge på ordet tolerans i samhällsdebatten, var det befriande att få bekräftelse av Gardell, där han menar att begreppet tolerans redan skapar en ojämlikhet då den sätter den ena parten under resp. över den andra.
Lysande arbete! Det återstår för mig bara att tacka för denna grundliga research och för lektionen i samhällskunskap!
Jag rekommenderar boken till alla.
//Ann
February 17, 2016
När Gardell drar slutsatser om polisutredningen och vad som presenterades för tingsrätten och media fattar jag varför magnituden av Mangs brott till en del gått mig förbi. Tystnaden kring den ideologiska bottnen, som tar sitt avstamp i det normerande vita vi-et som mer störs än utsätts för ett faktiskt hot och inte förmår resonera kring skillnaden, grundar sig i okunskap och ovilja. Det är lättare (?) att hantera en vilsen kriminell än en rasistisk terrorist.
December 9, 2015
Very good, especially the contextualized analysis of Peter Mangs politics. Some glaring factual errors about US gun legislation and a misnamed Swedish neo-nazi drags this down from a perfect 5 to a 4. EVERYONE who comprehends Swedish must read this.
December 23, 2016
Spännande och lärorik på samma gång. Stark imponerad av Gardell som lyckats göra denna typ av kriminalforskning vettig för oss som tidigare inget visste om det.
April 9, 2017
En så oerhört viktig bok som på ett lättläst och deckarspännande sätt visar den idévärld som styrde Mangs och Breivik. Mycket välunderbyggd byggd på djup kunskap, ett stort antal intervjuer och med ett tjockt avsnitt referenser. Han lyfter fram var och en han skriver om med respekt. Läs!
Displaying 1 - 18 of 18 reviews