Ensamheten värst

by Siri Johansson, Sven Teglund, Sara Arnia (Narrator)

Dagboksanteckningar från en hemmafrus ålderdom.

"Ska ringa kommunen imorgon,
hoppas på hjälp, finns ingen att leja,
hur ska jag göra,
hjälp mej."

Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru i ångermanländska bruksorten Husum. När hennes make dör 1990 började hon skriva dagbok, kanske som ett sätt att fylla tomrummet som uppstått. Hon skrev dagligen under sina 20 sista år i livet.

Nu släpps hennes anteckningar från 1992 till 2010 i boken ensamheten värst som ges ut av Teg Publishing.

Ålderdomen och dess vardag skildras i vemodiga stycken som:

"3 gr varmt, värsta storm, 40 sekundmeter, halka,
källardörren och altangrinden blåste ner och bara slog
ensam hela dagen
TV 2 fungerade inte
rädd!"

Men vi får också en bild av hur livet ser ut för en helt vanlig äldre dam i 90- och 00-talets Sverige, med inblickar i ensamhetskänslor, äldrevård och servicehus, läkarbesök, närstående dödsfall och den eviga längtan efter att barnen och barnbarnen ska komma på besök.

Siri Johansson virkade nästan varje dag under hela sitt liv. De många dukar hon lämnade efter sig togs tillvara av sonen och konstnären Sven Teglund, som målat av virkningarna i akvarell, och de finns också med i boken.

Våren 2010 gör Siri sin sista dagboksanteckning. Medan hon skriver får hon den stroke som gör att hon avlider en vecka senare.

Genres: Nonfiction, Death, Biography

466 pages, Paperback

First published October 1, 2016

Reviews

[Evelina Liliequist · Rating 5 out of 5]

Oj så vacker, hjärtskärande bok! Vi får ta del av änkan Siri Johansson dagboksanteckningar under åren 1992-2010. Katastrofer såsom Estonia, 9/11, tsunamin i Thailand nämns, vardagslivet och umgänge med de vänninor och släkt som lever, kroppens nedbrytning, oron, ensamheten, tilltron till högre makter. Alltsammans tecknar en äldre kvinnas liv. En generation på utdöende. Jag kände starkt igen mina mor- och farmödrar i texten, men också mig själv. Visst bär vi alla på en oro för ensamhet? För livet.

Tacksam att ha fått dela Siris liv för en liten stund genom denna bok. Ensamma tillsammans, på distans genom tid och rymd.

[Mind the Book · Rating 4 out of 5]

En ensam ångermanländsk änkas dagbok. Ett unikt perspektiv. Klokt redigerad och formgiven. Läsupplevelsen förhöjs med sonen Svens akvareller av modern Siris virkade dukar. Flera förlagsnya ex (av boken) finns att beställa från Globe Bokhandel i Ludvika, via Bokbörsen.

Under och efter läsningen lyssande jag också på samtliga avsnitt av podden Hemmafru, där Siri möter Kristina Sandbergs fiktiva hemmafru Maj. http://tegpublishing.se/hemmafru/page/2/

Några utdrag från Siris vardag. Många av oss känner igen våra mor- och farmödrars generation:
gjort köttfärslimpa
TV2 fungerade inte
bytt gardiner
var på Konsum och Posten
ute och räfsat
virkat, stärkte och strök
Bingolotto med moster Rut
läst ÖA, kaffe
kokat potatis
korsord
vädrat kläder
rullat upp håret, sol ute

Men mitt bland dessa loggboksanteckningar ser vi det existentiella:
så svårt med ensamheten
hur ska det bli
hur ska man vara
hur ska jag orka

Sonen Sven säger att han först vid läsningen, efter Siris död, insåg att hon var betydligt mer melankolisk och även mer religiös än han insett. Väldigt fin bok om ett människohjärtas skri i världen.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på - men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir - är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar.
Det är makabert, måhända, men det jag tyckte bäst om att läsa var den senare delens inlägg, efter den första proppen och då hon flyttat till ett serviceboende. Det är då upprepningarna börjar och bönerna blir mer och mer intensiva. Jag ser likheter med kvinnor som finns eller funnits i mitt liv, och känner en stark ömhet och vördnad inför denna skildring av ett ensamt liv.
Att ge ut dagboken ser jag som en kärlekshandling av hennes son, vars akvareller av hennes spetsdukar också finns med i boken. Ett enkelt, litet liv, kanske man kan känna. Jag önskar att jag fått samtala med henne, lära känna henne, jag får känslan av att hon bär på mer tankar än de som nedtecknas i hennes dagbok.
Egentligen säger jag kanske: jag önskar att jag lärde känna hennes representanter i mitt egna liv. Ensamheten i ålderdomen är svår. Jag får genast lust att se till att mina egna föräldrar får plats hos mig när de blir gamla. Det gamla sättet att leva, då den äldre generationen delade boende med den yngre, vuxna - är det inte mer humant? Kanske inte för tätt inpå, alla vill ju leva sina egna liv, ha sina egna platser. Men att man finns där för varandra, skingrar ensamheten?

[Klara Glasman · Rating 3 out of 5]

En fin liten bok! En del vackra passager som träffade rakt in i hjärtat men dagboksformat kan också bli långtråkigt i längden. Mycket samma saker på varje sida vilket gör den lite tradig däremot tycker jag ändå att den är värd att läsa för ibland glimmade den verkligen till. Det blir en direkt ingång till hur det känns för en äldre person när folk dör runtomkring henne och ju mer tiden går desto mer desperat verkade hon bli. Sorglig och fin

[Åsa Svensson · Rating 4 out of 5]

Hjärtskärande skildring av de sista åren i en gammal kvinnas liv. Livet krymper, blir mindre och mindre i tajt med att vänner och släktingar ”slutar” och den egna förmågan smygande tacklar av.
Känner igen mycket från det jag just nu ser hända min egen farmor och mormor, båda änkor över 90 som famlar i ett allt tommare liv.

[PIM · Rating 3 out of 5]

Ett fint urval av moderns dagböcker. Siri har under varje dag i flera års tid, sedan makens bortgång, gjort kortfattade anteckningar som ofta blir vackert poetiska. En fin skildring av vardagens bestyr på ålderns höst.

[Hanna Söderblom · Rating 4 out of 5]

Hur bedömer man en dagbok..? Den är gripande och hjärtskärande och viktig. Det är långsamt för Siri när Ernfrid dör och allra värst är ensamheten. Riktigt glad är hon bara när sönerna är hemma på besök. Ensamheten värst.

[Angelica Öhrn · Rating 5 out of 5]

Fantastisk bok som går rakt in i hjärtat. Det här är en bok för er som älskade Kristina Sandbergs triologi om Maj. Lyssna gärna på Sven och Kristinas podcast Hemmafru också.

[Therése Mellby · Rating 5 out of 5]

Hjärtskärande.

[Motvalls · Rating 4 out of 5]

Fint om hur ålderdom och åldrande kan te sig. Det monotona har ett egenvärde. Ensamheten som Siri upplever - kan inte låt bli att tänka att den kanske är orimlig. Hur mkt sociala kontakter kan man förvänta sig att ha? Utan hobbies/föreningar osv. Men därför också rörande eftersom det är hennes upplevelse.

[E]

Lyssnade på ljudboken men kanske jag borde ha läst själva boken istället, för att få se akvarellerna och sådär. Men den var verkligen väldigt fint uppläst. Intressant. Sorglig. Det är verkligen inte lätt att åldras.

[Camilla]

Jag vill inte betygsätta den här boken. En dagbok är svår att betygsätta. Jag har tyckt om att följa Siris anteckningar ur sitt liv. Om telefonsamtal, väder, mat, sjukdomar. Om alla hon bär i bön.

[Eli · Rating 3 out of 5]

Ångestfylld läsning, men svår att släppa. Läs min recension här: http://elilaserochskriver.se/ensamhet...