Kan man dö två gånger?

Evert Bäckström #4

by Leif G.W. Persson

En eftermiddag i juli ringer det på dörren till kriminalkommissarie Evert Bäckströms lägenhet på Kungsholmen. Det är en diskret, men samtidigt lite uppfodrande, signal och Bäckström känner igen den. Han vet precis vem som brukar ringa på så, nämligen Edvin, hans tioårige grannpojke. Medan de slår sig ner i Bäckströms soffgrupp berättar Edvin om vad som hände på Ofärdsön, den lilla holme i Mälaren, där han tidigare på dagen blivit ilandsatt av sin scoutledare för att plocka svamp. Och framför dem på bordet ligger nu det skrämmande fynd han gjort: ett kranium …

Redan samma kväll dras utredningen igång och dagen därpå är Edvin, i sällskap med både poliser och polishundar, på väg tillbaka till Ofärdsön. Ännu är de alla helt ovetande om vilka onda krafter som driver sitt spel och vilka mörka moln som kommer att hopa sig över både Bäckström och lille Edvin, alltmedan de närmar sig den fruktansvärda sanningen …

Genres: Crime, Fiction, Sweden, Swedish Literature, Thriller, Mystery

492 pages, Hardcover

First published January 1, 2016

About the author

Leif Gustav Willy Persson - better known as Leif GW Persson - is a Swedish criminologist and novelist. He was a professor in criminology at the Swedish National Police Board from 1992 to 2008.

He is known for his crime fiction novels and for his regular appearances as an expert commentator on notable crime cases in television and newspapers. Between 1999 and 2009 he participated as an expert commentator on the television show Efterlyst (Swedish TV program, equivalent of America's Most Wanted) on TV3. Since 2010, he is the expert commentator of Veckans Brott - roughly translated into Weekly Crimes or Crimes of the Week - on SVT.

Reviews

[Uhtred · Rating 4 out of 5]

I love Scandinavia, all of Scandinavia. And I love Scandinavian writers, even though I know it's wrong to generalize and somewhere there might be some Scandinavian writers who suck. But that's not the case with Leif Persson. The author of this book is a well-known professor of criminology and teaches at none other than the Stockholm National Police School, as well as having been a consultant to the Swedish Ministry of Justice and the Swedish Secret Service. I would say that there is enough to define him as a writer who knows about thrillers, police investigations, mysteries and criminals ...
The protagonist of this book is Commissioner Evert Backstrom, one of the most negative characters I have met while reading hundreds of books. Short, fat, macho, unpleasant and not at all interested in being pleasant, hateful, he has no investigative qualities and yet he does not make a problem of it, since the cases that happen to him, in one way or another, he resolves them all the same, either by luck or by intuition or by stealing the merits of others. These solved cases made him a wizard of investigations in the eyes of people but in reality they were just strokes of luck. Backstrom is just a conceited, an unsocial, a lazy, a habitual, an alcoholic and a man who goes with prostitutes. All the flaws a cop might have, he has them all. Yet in all of Sweden he is the most admired policeman, the one who represents the maximum security of the citizens. And so does his little neighbor, Edvin, who one day rings at his door. For Backstrom, the child represents an exception to the contempt he reserves for the rest of humanity. It may also be because Edvin carries out all the small services that Backstrom commissions him to do: he sends him to buy him the newspaper, food, drinks, and has always found a great precision in the child, who is therefore almost sympathetic to him. When Backstrom opens the door Edvin tells him that during an excursion with the Scouts group he found a skull with a bullet hole clearly visible on the temple. Edvin is 100 times smarter than Backstrom and points out that the bullet is a .22 caliber, that the skull is certainly of a young woman and that it could be more murder than suicide given the location of the hole. Backstrom is impressed by the child's skill and transfers all these details to his right arm, Annika Carlsson, thus giving her the investigation so to be able to go back to doing what he likes most, that is to eat and to go with women. Meanwhile, the police do their job and it emerges that the bullet is actually a .22 caliber, fired from a rifle at close range, while the victim turned her head and it also emerges that the victim has a name, Jaidee and that she was born in Thailand in 1973, she married a Swedish man and she is present in the police archives because she was registered as having died in the 2004 Indian Ocean tsunami…. A nice mystery, isn't it? And in fact the story is very intriguing and I could not avoid to continue reading and reading to understand how this story was going to end, to understand what the ending was: an ending that is truly unexpected, a real twist worthy of a great writer, who with his narrative ability leads the reader where he wants, making him believe what he wants. It obviously would be a crime to reveal to you how the book ends.
A book that I really liked for the plot and that I liked even more for the Swedish setting in which it takes place: Sweden with its wild nature, which can be sensed even if the author certainly does not exaggerate in the descriptions. The book is quite long (almost 500 pages) but can be read without effort, because in addition to the truly mysterious plot, you can also smile at Backstrom's personality and all the politically incorrect things he thinks, does and says.

[Magdalena aka A Bookaholic Swede · Rating 4 out of 5]

SWEDISH REVIEW

Med tanke på vilket stor namn Leif G.W. Persson är i Sverige och med tanke på att kriminalare är en favorit genre så känns det lite konstigt att jag innan denna bok faktiskt inte hade läst en enda bok av GW tidigare. Det har helt enkelt inte blivit av. Däremot har jag hört talas om Evert Bäckström, inget speciellt gott. Så jag såg fram emot att läsa Kan man dö två gånger? och se vad jag skulle tycka om boken.

Själva handlingen var intressant då det handlar om en besynnerlig mordgåta. En dödskalle hittas, identitet säkerställs och man upptäcker att personen i fråga har redan blivit dödförklarad en gång tidigare, och det råder inga som helst tvivel om att rätt person dödförklarades första gången. Eller? Det är i alla fall vad Bäckström och hans gäng måste klura ut. Och det är en synnerligen intressant utredning som kommer att sträcka sig utomlands.

Kan man dö två gånger? är en välskriven kriminalroman. Jag kom att tycka väldigt mycket om GWs sätt att skriva, sakligt, finurligt och mellan varven väldigt roligt. Fallet är intressant, men vid sidan om det älskar jag verkligen att läsa om hur Bäckström driver den nya åklagaren till vansinne. På sitt eget sätt. Faktum är att Bäckström må vara en man med många fördomar, men jag gillar honom ändå och lilla Edvin, grannpojken som hittade dödskallen är störtcharmig.

Allt som allt, en mycket bra bok och trots att jag inte läst en enda bok i serien innan så var handlingen lätt att hänga med i, mycket tack vare att karaktärerna var så välutvecklade och intressanta.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

ENGLISH REVIEW

Boy scout Edvin is put ashore on the isle of Ofärd (misfortune) in Mälaren to pick mushrooms. Instead, he finds a half-buried skull.

He immediately knows what he has to do. He put the skull in a plastic bag, can accommodate from scout camp and go straight home to his neighbor - Inspector Evert Backstrom.

*********

Considering what big name Leif G. W. Persson is in Sweden and given that the crime novels is a favorite genre of mine, is it a bit strange that I have not read a single book of GW before I read this one. I simply haven't had time for them. However, I have heard of Evert Backstrom, nothing special good to be honest. So, I looked forward to reading Can you die twice? and see what I would think of the book.

The story was interesting because the murder mystery is quite odd. A skull is found, the identity is confirmed and then it's discovered that the person in question has already been declared dead once before, and there is no doubt that the right person was declared dead the first time. Or is it so clear? Backstrom and his gang must figure out what's going on because you can't die twice. And it's a very interesting investigation that will extend overseas

Can you die twice? is a well-written crime novel. I came to like it very much thanks to GW's writing style. It's factual, clever and now and then funny. The case is interesting, but besides that, did I really love to read about how Backstrom, in his own way, is driving the new prosecutor to madness. The fact is that Backstrom may be a man of many prejudices, but I like him anyway and little Edvin, the neighbor boy who found the skull is truly charming.

All in all is the book very good, and although I have not read a single book in the series before so was the plot easy to keep up with, thanks to the characters were well developed and interesting.

Thanks to Albert Bonniers Förlag for the review copy!

Read this review and others on A Bookaholic Swede

[Thomas Stroemquist · Rating 3 out of 5]

A return to form following the drab Bombmakaren och hans kvinna and I was very pleased to discover how the character Evert Bäckström has evolved. In his earlier appearances as a main character (Linda - som i Lindamordet & Den som dödar draken) he was such an awful human being that he became little more than a parody. In this book, he's still obnoxious, but now we may believe he keeps his antics at such a level that he could get away with them. He even shows some better sides, foremost, he does show some intelligence and deductive capabilities.

The downside of this, however, is that the story is stretched extremely thin. Human remains are found on an island in the lake Mälaren, the DNA results tell that the victim died (and was cremated) 11 years prior and it seems foolproof, hence the (clunky) title: "Can you die twice?" Lots of GW goodies are to be found in dialog and actions, but the fact that the book should have been edited to half its length makes it a less good read. The mystery is more or less solved quite early and some of the parallel storylines feel more like filler than anything else.

[Lina Blank · Rating 1 out of 5]

Min första GW bok och jag vill inte säga annat än: nej. Jag är visserligen inget däckar-fan i övrigt. Men det här var rent utsagt dåligt. Noll spänning, karaktärer helt utan djup, sunkig dialog och halvtaskig människosyn rakt igenom. Förstår verkligen inte varför GW är så omtyckt.

[Vilmer Nilsson · Rating 4 out of 5]

lite slö i början men tar fart på slutet.

[mrsbutterflyblack · Rating 4 out of 5]

Als Skandikrimi-Fan musst ich es einfach lesen, da ich den Autor bisher nicht kannte und es für mich was Neues war. Es ist zwar der 4. Band einer Reihe, aber ich hab nichts vermisst und hatte das Gefühl, dass der Band in sich geschlossen ist.

Meine Meinung zu dem Buch ist zwie gespalten. Auf der einen Seite gefiel mir die Story (eine bereits tote Frau wird ermordert), es war mal was anderes, spannend und flüssig geschrieben mit Setting in Stockholm. Fand ich richtig toll. Auf der anderen Seite waren mir alle Protagonisten unsympathisch und unzugänglich. Der Hauptkommissar ist versoffen, faul, sexbessessen, chauvinistisch, frauenfeindlich und homophob. Seine Mitarbeiterinnen sind in ihrem Job fähig und kompetent, werden aber leider äußerst flach dargestellt. Sie arbeiten dem großen Boss ja nur zu. Insgesamt ist das Frauenbild, das in diesem Buch vermittelt wird, wirklich altbacken und echt schlimm. Die Frauen machen im Buch die ganze Arbeit, aber ihr Chef heimst die Lorbeeren ein und weiß über jede dieser Frauen nur die typischen Vorurteile und Klischees zu berichten.

Deshalb fällt mir eine Beurteilung echt schwer. Rein auf die Story und den Schreibstil heruntergebrochen sind es 4 Sterne. Allerdings kann ich mit dieser Macho-Welt und den frauendiskriminierenden Aussagen nicht viel anfangen. Das ist aber meine sehr subjektive Meinung. Für mich hat es das Lesevergnügen an vielen Stellen gemindert, aber dennoch fand ich die Story packend genug, um weiterzulesen. Weitere Bände werde ich mir aber vermutlich nicht zulegen. Aus eben diesen Gründen.

[Selma Lennartsson · Rating 1 out of 5]

Jag klassar mig själv som en erfaren deckarläsare och har därmed läst det mesta inom kriminalkategorin. Denna bok var medelmåttig och då jag verkligen trodde mer om Sveriges egna tv-kriminolog så blev jag verkligen besviken. Jämfört med deckarförfattare som Kepler, Ahnhem och Larsson så var detta något bland det sämsta jag har läst. Trots GWs alla polisiära detaljer som såklart imponerar så får han inte till en realistisk historia som håller. Om man aldrig tidigare har läst en deckare så är den väl läsbar men för mig så var det svårt att ens ta mig igenom boken. Jag är verkligen oerhört ilsken då jag hade sett fram emot lite deckarläsning då jag i vanliga fall brukar uppskatta det mer än gärna. Ingenting som föll mig i smaken trots dess stora uppskattning bland kritiker.

[Rolle · Rating 2 out of 5]

Kan man dö två gånger är en typisk GW-deckare som börjar ganska bra när kommisarie Bäckströms roliga egenheter får ta stor plats, sen blir det en lång trött sammanställning av utredningen där tekniska rapporter och förhör söver läsaren till den grad att bara de tappraste orkar läsa klart.
Bäckström är en härlig karaktär men GW verkar inte riktigt engagerad i sitt skrivande utan går mest på autopilot.
Svag 2a.

[Ludvig · Rating 1 out of 5]

SWEDISH REVIEW:

Om jag hade kunnat ge den noll stjärnor så hade jag.

En extrem ointressant bok utan spänning eller djupa karaktärer. Så fort någon karaktär började bli lite intressant förstördes de av "supersalamin". Gör er själva en tjänst och läs inte denna bok. Det är en waste of time!

[Juha Virkki · Rating 1 out of 5]

Voi sua Lefa. Taidat siirtyä tämän myötä niiden lempikirjailijoitteni joukkoon, joita en enää jaksa lukea. Tämä oli perin uuvuttava ja tylsä kirja vailla suurenmoisen mustaa huumoriasi.

[Evaczyk · Rating 4 out of 5]

Schlauer Pfadfinder, fauler Kommissar und ein Schädel auf der Unheilinsel

Kommissar Evert Bäckström mag ja der bekannteste Polizist Schwedens sein, aber seine Einsatzbereitschaft ist eher auf den eigenen Genuss focussiert: Im Büro verbringt er so wenig Zeit wie möglich, die widmet er lieber dem Essen und Trinken sowie Frauen, es dürfen auch durchaus Professionelle sein. Da ist es doch praktisch, wenn ein neuer Fall gewissermaßen an der Haustür klingelt. Im Fall von "Wer zweimal stirbt" von Leif Gw Persson jedenfalls türmt der Nachbarsjunge Edvin, ein liebenswerter Nerd, aus dem Pfadfinderlager, um dem bewunderten Kommissar in einer Plastiktüte einen Schädel sowie seine Schlussfolgerungen zu präsentieren.

Der Mischung aus Intelligenz und kindlichem Charme erliegt auch die eigentlich sehr toughe Annika Carlsson, von Bäckström mit der eigentlichen Arbeit betraut, die ungeahnte mütterliche Schutzinstinkte für den Jungen entwickelt. Nach dem Fund des Schädels vor einem Fuchsbau stößt der forensische Suchtrupp in einem verborgenen Erdkeller auf den Rest des Skeletts. Dank des gut erhaltenen perfekten Gebisses ist eine DNA-Untersuchung möglich.

Doch die Ergebnisse verblüffen: Die Tote, die seit fünf oder sechs Jahren auf der Insel mit dem passenden Namen "Unheilinsel" lag, kam offiziell bei dem Tsunami im thailändischen Urlauberort Khao Lak ums Leben, wurde nicht nur von ihrem schwedischen Ehemann und ihrer Familie eindeutig identifiziert, sondern auch von schwedischen Ermittlern mit Hilfe eines DNA-Tests. Und zweimal sterben - das geht ja nicht.

Die Suche nach der Antwort, wieso die Leiche einer angeblich schon vor Jahren in Thailand gestorbenen Frau, die obendrein verbrannt wurde, in Schweden auftauchen konnte, hat einige vermeidbare Längen. Der Krimileser hätte da schließlich auf Anhieb gleich ein paar Theorien, auf die doch auch die erfahrenen Ermittler kommen müssten, ohne hundert Buchseiten dazwischen. Auch die Querelen zwischen Bäckström und einer Staatsanwältin hätten jetzt nicht so ausführlich geschildert werden müssen, wenn ich auch zugebe, dass Bäckström da sehr perfide-kreativ vorgeht.

Ein paar Seitenhiebe auf schwedisch-finnische Animositäten, einige eher kauzige Nebenfiguren, ein harnäckiges Ermittlerteam (mal abgesehen von Bäckströms Faulheit) - da kommt spannende Unterhaltung zustande, nicht so düster-zeitgenössisch wie bei anderen schwedischen Autoren, aber trotz der erwähnten Längen lesenswert. Die Covergestaltung mit der Seelandschaft im Zwielicht stimmt schon mal gut auf die fast 600 Seiten Text ein, mit der Erkenntnis: Tiefen und Untiefen gibt es nicht nur im Mälarsee, sondern auch im Miteinander eines "match made in hell".

[Nick · Rating 4 out of 5]

Klar med GW:s tolv skönlitterära böcker och det har varit en rätt blandad giv. Efter en skakig start med Grisfesten och Profitörerna tog det sig med Samhällsbärarna, men efter det har det varit berg och dalbana. Inga ettor eller femmor, de flesta böckerna har antingen fått en tvåa eller fyra.

Några böcker in reagerade jag på att språket blivit rätt torftigt där samma fras upprepades dussintals gånger i samma bok, ofta av olika karaktärer. Jag får flashbacks till Stephen King som också han har en tendens att upprepa fraser han tycker om ad nauseam.



Det känns också som att GW sneglat lite väl mycket på hans frenemy Jan Guillous aptråkiga snorrika A-barn med bästsyndrom. Alla är de mångmiljonärer. Supersnuten och gubbstrutten Lars Martin Johansson som kan se runt hörn. Tråkmånsen med personlighet som en strukturtapet Lisa Mattei som blev befordrad från typ praoelev till Säpochef. Till och med Evert Bäckström, som introducerades som en lat och inkompetent clown i Mellan sommarens längtan och vinterns köld och i synnerhet En annan tid, ett annat liv har efter några böcker helt oförklarligt förvandlats till Sveriges bästa mordutredare med nästintill hundraprocentig uppklarning.

Även Guillous anakronistiska niande frodas i GW:s romaner. Jag jobbar i en annan myndighet men har faktiskt frågat vänner som jobbar inom polisen, inklusive Säpo, om detta förbannade niande och tilltal med titlar som både Guillou och GW envisas med i sina böcker skrivna från 1980-talet och framåt. De förstår inte vad jag pratar om. Varför skulle de inte säga "du"?

I den sista (?) boken slipper vi följa den enkelspåriga gubbstrutten Johansson eftersom han blev jordgubbe för ett par böcker sen, och tråkmånsen Lisa Mattei är lyckligtvis inte mer än en statist. Handlingen är bra och rasslar på i hygglig takt, även om det väl finns en del logiska vurpor i förklaringen om man ska kunna knyta ihop säcken i slutet. Men ändå en underhållande bok.

[Ann · Rating 3 out of 5]

Min första G.W. Persson. Bra deckare för att
1) han tar sig tid att ta läsaren steg för steg genom berättelsen, förloppet och tankeverksamheten. Det råder ingen brådska, vilket är i linje med hans sätt att prata till oss i Tv-program. Det skapar ett angenämt tempo under läsningen. Det är skönt att slippa cliffhangers som annars återkommer i vart annat kapitel i andra deckare.
2) polisens arbete och tillvägagångssätt är båda genomtänkta och genomarbetade. Ingen slump, endast gråceller i arbete! Det är återigen skönt att slippa andra deckares "Deus Ex Machina", där föremål eller karaktärer plötsligt löser hela eller en del av gåtan.
3) karaktärerna är levande och psykologiskt utmålade.
4) boken är skriven i ett trevligt språk, utan prestige eller pretentiöst pladder.
5) läsningen är full med fakta, detaljer och utsvävningar som är nödvändiga för att förstå eller få substans.
6) det finns humor i karaktären Kommissarien Bäckström som slingrar sig som en ål och har förakt för det mesta, i G.W. 's sätt att fantisera om vissa kvinnofigurer och i hans sätt att skoja med åklagare och Säpo. Han ger ju små tjuvnyp, helt klart.

Man kan diskutera G.W. 's kvinnosyn. Frågan är om han återger sin kvinnosyn eller den rådande kvinnosynen. Jag vet inte. Han får i alla fall lite utrymme för sin bufflighet i karaktären Kommissarien Bäckström.

//Ann

[Alex · Rating 1 out of 5]

Jag brukar inte skriva recensioner här men känner mig tvungen nu efter att ha läst denna bok. Den är även min första bok av GW. Jag kan för mitt liv inte förstå varför folk tycker om den. Den är full av platta karaktärer utan någon som helst karaktärsutveckling. Dialogen är orealistisk och känns som att den är skriven av en tonåring vars enda referenspunkt är halvdassiga actionfilmer från 80-talet. Det finns ingen som pratar på det sättet. Boken är skriven med en märklig tempusform, (rätta mig om jag har fel men jag tror att detta är termerna) mestadels pluskvamperfekt vilket gör att ordet hade återkommer allt för många gånger och bryter flytet i texten. Emellanåt kommer även imperfekt in vilket boken i mitt tycke borde varit skriven i då det gjort språket mer flytande och lättläst.

Berättelsen då? Det händer inte så mycket. Den gärningsman som polisen riktar in sig på visar sig vara den som gjort det. Det finns inga vändningar, inget som gör att man vill läsa vidare. Det finns små sidospår såsom Bäckströms rysslandsutmärkelse och Annikas stundande romans med Haqvil men de ges så lite utrymme att man inte bryr sig om dem alls. En otroligt tunn och ointressant berättelse i kombination med icke-existerande karaktärsutveckling gjorde att jag hade väldigt svårt att ta mig igenom boken. Rekommenderas inte.

[Mircalla · Rating 4 out of 5]

dall'era dell'uomo che vede dietro gli angoli a quella del supersalame, è un attimo


Evert Bäckström, commissario dagli appetiti leggendari e saggio dispensatore di supersalame a gentile richiesta di fanciulle vogliose, si trova per le mani un teschio repererito fortunosamente dal suo giovane vicino di casa, un incolpevole fanciullo che sta prendendo la brutta abitudine di ammirare il commissario, il teschio risulta appartenente a una donna che è però già morta durante lo tsunami del 2004, il procuratore assegnato all'indagine è una di quelle che ha delle referenze scritte apposta perchè qualcuno se la prenda a lavorare e mostra tutta la sua incompetenza, mentre la squadra di Bäckström fila liscia come un treno verso la soluzione dell'enigma

divertente variazione sul tema, ma si sente molto la mancanza del "capo che vede dietro gli angoli" e della sua leggendaria morale, qua trombano tutto il tempo e incidentalmente risolvono un caso, sarà il clima freddo, forse o una drastica svolta verso il romanzo comico, magari

[Lenka Penka · Rating 3 out of 5]

Неплохое продолжение приключений Бекстрёма, но слабоватое по сравнению с предыдущими книгами. Автор явно поддался политической конъюнктуре из шведских новостей: опять кругом русские, только и мечтающие напасть на ни в чем не повинную Швецию, и все в таком духе.
Детективную линию проработать поленился: кто убийца мне, лично, стало ясно еще в первой трети книги (больше-то некому...). Я до последнего ждала, что появится какой-то еще персонаж, который - как выяснится - лихо подставил моего подозреваемого. Но в итоге все свелось к хитрым играм в суде, в популярном американском жанре...
Доля юмора, присущая предыдущим книгам, тоже снижена и проявляется, скорее, у других героев, а не у Бекстрёма.
Автор явно способен на большее. Подождем следующих приключений (надеюсь, вездесущие русские не помешают...)

[Ettlitetkapitel · Rating 3 out of 5]

Historien i sig är annorlunda, då det är ett mord som inte är som alla andra, då det handlar om en kvinna som verkar ha dött tidigare.
Här får man se historian lösas upp i takt med att polisen får in mer information, vilket för såklart att den känns väldigt "verklighetstrogen" , men stundtals gör också uppläget att det är väldigt långsamt tempo i boken.
Kommisarie Bäckström som man får följa i denna bok, är helt klart en person med sina egenheter. Stundtals skrattar jag högt åt hans beteende då det är rätt underhållande, men stundtals känner jag att kvinnosynen och behovet av att kommentera kvinnors utseende och vikt är rätt så ocharmigt.
Man hade lyckats rätt så bra med hans personporträtt ändå, utan detta.

[Elvy Netzel · Rating 2 out of 5]

Grabben Edvin, som bor i samma trappuppgång som kommissarie Bäckström, hittar ett kranium. Det är när han är på scoutläger och ska leta svamp på en otillgänglig ö i Mälaren. Edvin ilar till
Bäckström och så drar hela historien igång att lösa mysteriet vems det tillhör. Och hur det har hamnat på ön.
Det är för mycket för mig av det mesta i boken! För mycket beskrivande av Bäckströms dåliga mat- och dryckesvanor samt hans nöjen med damer! En skrytsam historia där Leif GWs egen person lyser igenom för mycket, tycker jag.
Mordgåtan är lite för osannolik, men trots det ville jag se hur han knyter ihop mordgåtan på slutet!

[Lia · Rating 3 out of 5]

3,5 stars!

Första boken av Leif GW Persson som jag har läst, har dock alltid varit intresserad att se vad jag skulle tycka om hans skrivande och kreativitet i en deckare. Snabb och lättläst, jag la mig knappt ifrån boken men själva handlingen i sig var förutsägbar och oväntad på samma gång. Det enda negativa jag har att säga och anledningen till att jag inte gav denna bok högre än 3,5 är det nästan alltför kliniska språket, imo. Men jag har definitivt planer på att läsa mer från honom i framtiden.

[Miloski · Rating 4 out of 5]

Ottimo romanzo, intrigante ed appassionante dall'inizio alla fine.
La vicenda è ambientata in Svezia e sono ricorrenti i riferimenti a usi e costumi degli abitanti del posto; inoltre è presente qualche riferimento alla Thailandia in seguito al corso degli eventi di come si andrà a sviluppare l’indagine.
Scorrevole, intrigante e scioccante: un thriller che regalerà piacevoli ore di lettura all’insegna della suspense e del mistero; il finale, in particolare, è degno di nota in quanto ribalta alcune situazioni che da poco sembravano appena chiarite.

[Sari Laiho · Rating 1 out of 5]

Kirjan päähenkilöt ovat omituisesti käyttäytyviä, toisiaan vihaavia ja heihin on vaikea samastua. Juoni sinänsä on kiinnostava, mutta kirja etenee turhan hitaasti ja pääjuonen ympärille kietoutuu kaukaa haettuja kummallisia sivujuonia. Tuskin tulen lukemaan lisää komisario Evert Bäckströmistä, en pitänyt hänestä.

[Hannu Sinisalo · Rating 4 out of 5]

Tuttua laatua huippudekkaristilta. Hetken näyttää siltä, että thaimaalaissyntyinen nainen olisi ehtinyt kuolla kahdesti, mutta ei legendaarinen elostelijakomisario Bäckström ihan niin tyhmä ole, että häntä huijattaisiin.

[Riku Sarlin · Rating 2 out of 5]

Mennään vähän liikaa samoilla bensoilla mitä ennen. Poliisihallinnon krumeluurit, tutkijan intiutio, poliisin korruptio... Tarina sinällään on ihan näppärä.

Joskus Perssonin kirjat ovat enempi yhteiskunnallisesti kantaaottavia. Tämä oli aika kevyttä kamaa.

[Tiina · Rating 4 out of 5]

This was a really good book! Excellent! But I'm so petty that I took out one star because of the horrid-looking cover art, and because the blurb at the back spoiled the first 127 pages of the book. Sorry, G.W.! It was not your fault, it was the stupid publisher's fault.

[Kristian Alm · Rating 3 out of 5]

Ja men han är ju rätt kul, GW, även om det knappast är spännande, utan mer en humoresk där han skojar både med polisen och sig själv nördig ha låter konstaterar döma ut den fete professorn som pratar strunt i tv.

[Marja Aarnipuro · Rating 4 out of 5]

Viihdyttävä, vaikkakin päähenkilö ei ole kovin uskottava. Hänen sex-appealiaan ihmettelin kovasti. Kirjailijan huumoria varmaan.

[Päivi · Rating 3 out of 5]

Mielenkiintoinen juoni. Bäckström on entisensä, mutta uutuudenviehätys on hävinnyt.

[Tarmo Syvapuro · Rating 3 out of 5]

Hauska kirja. Helppolukuinen, hyviä kuvauksia, käänteitä riittää ja mielenkiintoinen.

[Kaija · Rating 4 out of 5]

Erilaiset päätähdet tässä. Pientä huumoriakin mukana. Ensimmäinen tämän kirjailijan kirja, jonka luin.

[Lisbeth Sørensen · Rating 5 out of 5]

Endnu en fremragende bog af Leif GW Persson, velskreven og spænding fra første til sidste side!