Alkaako se sinä kesäisenä aurinkoisena iltapäivänä kalaretkellä saaristossa, kun tyttö ja poika rakastuvat ja Twist and Shout soi? Vai 80-luvulla, kun sama pari tapaa jalavien alla Tukholmassa ja rakastuu uudestaan? Vai vasta uudella vuosituhannella, kun kuolema on parin jo erottanut? Ensimmäisen ujon suudelman ja murheellisen muistotilaisuuden väliin jännittyy lähes viidenkymmenen vuoden historia. Kokonainen elämä, kiitävä hetki.
Twist on tarina Anne-Mariesta ja niistä, jotka uskoivat olleensa hänen läheisiään. Samalla romaani on tarina hyväksikäytöstä ja siitä mitä on tulla hyväksikäytetyksi. Klas Östergrenin romaani liikkuu niin 60-luvun Tukholman suurisuuntaisten, korruptoituneiden rakennushankkeiden vuosissa kuin Berliinin muurin murtumisen jälkeisessä mullistusten aikakaudessa, jolloin sekä poliittiset että taloudelliset voimalinjat muotoutuivat uusiksi. Romaanin taidokkaassa kudoksessa kaikki detaljit ovat merkityksellisiä ja solmiutuvat lopulta yhteen tummaksi yhteiskunnalliseksi freskoksi.
Kukaan ei ole vapaa. Kaikki pyristelevät samassa petoksen kuka vastahakoisesti, kuka tietämättään, kuka vapaaehtoisesti.
Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.
Fick den här boken i julklapp för 10 år sen, när den precis kommit ut. Jag pratade med Mattias Lindgren då som sa att den verkade sjukt ointressant. Det var inte allvarligt menat, men den mannens ord kan göra avtryck ändå. Så jag lät den stå i bokhyllan. Tills nu. Och redan på första sidan kände jag att det här är en riktigt bra bok. Mycket riktigt, den svek inte. Boken handlar emellertid om mycket om svek. Men helt ute och seglade var Mattias Lindgren inte. Det här är ingen ungdomlig bok. Den handlar också mycket om fiske. P.S. i slutet åker berättaren tunnelbana, blir känslosam och måste gå av vid nästa "hållplats". För i helvete Östergren. Har tidigare sett Hassan Khemiri göra samma blunder. Det heter station och det ska man veta om man har gått på Södra Latin. Oavsett om man sen emigrerar till Skåne eller New York.
Torgny Lindgren och Klas Östergren är i många stycken sina motsatser. Medan jag tycker att läsa Lindgren är som att komma hem, tar Östergren mig med på en resa.
Torgny Lindgrens berättelser är koncentrat. Ordknappa. Där det outsagda, tystnaden mellan orden och raderna blir huvudsaken. Som i berättelsen om Skräddar Molin i novellsamlingen Merabs skönhet. Där uppgörelsen med ett liv, förlåtelse och försoning ryms i en kort ordväxling mellan Skräddar Molin och hans Judith, nyss hemkommen åter till Inreliden, efter år i skam och underkastelse.
Är konten tom nu, sade han Jo, sade hon. Nu är konten tom.
Klas Östergrens historier är däremot ett ymnigt flöde. Där allt blir sagt och skrivet, men kärnan är kvar till läsaren att känna. Som ljuset som flödar in mellan glespanelen i båthuset där huvudpersonen i den här berättelsen möter kärleken. Det är panelen som gör ljuset tydligt.
Twist, Östergrens senaste roman gör ingen hängiven Östergrenläsare besviken. Det här är Östergren när han är som bäst. Det är en vindlande historia som spänner över fem decennier. Med sedvanliga Östergrenska "tidsluckor". Luckor som öppnar sig mellan epoker i tiden.
Det är en underbart vacker och samtidigt sorglig kärlekshistoria. Och underliggande det som förenar Lindgren och Östergren i sina berättelser; hur de stora skeendena i världen påverkar de enskilda individerna och blir begripliga genom den enskilda människan.
Ett glimrande mästerverk i den smala genren Klas Östergren-romaner. Men den har allt: skumraskaffärer, människor med hemligheter, små pärlor till bifigurer, knivskarpa detaljer, intrikat komposition, ung kärlek och gammal, tidens gång och en blick på samtidshistorien som känns fräsch i ordets bästa bemärkelse. En författare på höjden av sin förmåga, ljuvligt från första till sista sidan.
Njä, jag är inget fan av Klas Östergren. Jag läste Gentlemen och Gangsters då när den senare kom ut, och gillade dem sådär. Det är mest en personlig antipati, men den hänger med till Twist. Östergren är en kompetent berättare, detaljrik - det är också i detaljerna som berättarjaget blir som drygast. I Gangsters mästrar han en storögd tonåring om att man i Italien minsann aldrig skulle få för sig att dricka caffè latte osv osv (jag har för mig att han även håller en utläggning om café au lait), i Twist tjafsar han om nyansskillnaden mellan café au lait och mousse au chocolat för att beskriva skinnklädseln på en bil. Språket är konsekvent exkluderande; Ösergren skriver aldrig "frankrikes nationaldag" om han istället kan skriva Le Quatorzième. Hade böckerna varit fantastiska hade allt det här inte gjort något, men det får väl vara ett mått på deras medelmåtta att det faktiskt stör.
Rikostarina? Sitäkin, mutta enemmänkin kuvaus 60-luvun nuoruudesta Ruotsissa ja siitä alkavasta elämänmittaisesta kohtaamisten sarjasta. Kun emme lopulta kuitenkaan tunne toisiamme.
Då jag läste "Gentlemen" och "Gangster" av Östergren blev jag helt såld. Jag hade aldrig tidigare varit med om något liknande! Den innehöll att jag anser fascinerande; det ljuva sextiotalet, korruption, Sveriges förbindelser med nazisterna i Tyskland, spänning och excentriska personligheter. Anser fortfarande att dessa två böcker hör till mina två bästa läsupplevelser någonsin. Med bakgrund till detta förstår jag att det blir svårt att leva upp till mästerverken. Trodde att "Twist" skulle vara något liknande, namnet antyder nämligen på The Beatles hit "Twist and Shout". Visst fanns det någon enstaka och väldigt tröttsam referens till almarna i Kungsträdgården - hur många gånger har vi inte hört om den här gräsrotsaktionen nu? Men på det stora hela var berättelsen lite platt. Sen är jag inte heller något stort fan av spionberättelser. Det kändes som att karaktärerna var för ytliga, det fanns ingen man kunde sympatisera med. Speciellt huvudkaraktären var svår att känna något för. Jag kommer fortfarande att fortsätta läsa Östergren eftersom jag tycker att hans språk är helt fantastiskt men jag hoppas att böckerna kan leverera mer "aha"-upplevelser än vad "Twist" misslyckades med. Jag tappade helt enkelt intresset för berättelsen i något skede. Därför känns det också som att jag hållt på med denna boken i evigheter fastän den inte är särskilt lång.
Alku vaikutti lupaavalta mutta noin keskivälin tienoilla kiinnostus lopahti. En oikein saanut juonesta kiinni eikä kukaan henkilöistä ollut mielestäni riittävän samaistuttava. Teksti oli sen sijaan todella hyvää ja sen voimalla jaksoin loppuun saakka. Muuten olisi jäänyt kyllä lukematta. Lopun suuri "paljastus" meni minulta myös täysin ohi, joko en lukenut tarpeeksi tarkasti tai sitten en vain ymmärtänyt sitä.
Luulin kirjaa aivan toisenlaiseksi, lähinnä rakkaustarinaksi, jota siivittäisi Beatlesia alkuaikojen musiikki. A vot, löytyikin jotain muuta. Vakooja. Juuri siksi kirja piti otteessaan.
Min första Östergren. Wow! Så mycket härliga krumbukter och vindlingar, utan att bli rörig. Enda invändningen var "twisten" på slutet som kändes förutsägbar och lite eljest. Annars hatten av!
Tycker inte boken når riktigt ända fram, jag hade lite svårt att få någon känsla för handlingen/huvudpersonen och vad som utspelade sig. Språkligt sett är boken fantastisk, välskriven och med ett ordförråd och liknelser som överträffar det mesta jag läst på svenska.
I början tyckte jag att det var lite väl hoppigt i berättelsen. Det är som att huvudpersonen berättar en historia och hela tiden kommer in på sidospår som till en början inte verkar ha med någonting att göra. Men förvånansvärt mycket hörde till och flätades samman ju längre in i boken man kom. Några av dessa sekvenser var helt ointressanta, och jag tyckte att det var svårt att hålla igång läsningen under vissa episoder.
Den fångade mig inte riktigt den här boken. Men den är ok spännande. Genom flera parallella berättelser, samma personer men olika årtionden, framträder så småningom konturerna av huvudpersonen, och av ett samhälle. Visst kan det skapa spänning att lägga ut lite otydliga spår i handlingen, men de är för många och några ganska onödiga. Känns lite som han haft svårt att bestämma sig om det är samhället han vill berätta om, eller kvinnan/kärleken. Båda förblir otydliga.