Profesjonalnie napisany reportaż o szwedzkim napięciu między wolnością słowa a rasizmem którego przyczynkiem stał się artysta Lars Vilks i jego karykatura Mahometa.
Dziennikarz sprawnie manewruje tu między kluczowymi w tych tematach postaciami - ze świata sztuki, polityki, religii, dziennikarstwa i dobrze oddaje ducha natężenia tamtych problemów, jakie miały miejsce w Europie 2015 roku.
Po próbie zamachu ściganego przez ISIS i Al-Kaidę artysty przydzielono mu państwową ochronę, co sprawiło, że stał się on więźniem we własnym kraju, osobą „radioaktywną”, kontrowersyjną wśród samych artystów (ale chcącą takie kontrowersje wzbudzać), wzbudzającą zachwyt wśród skrajnej prawicy (ale nieodcinającą się od ich zalotów), wzbudzającą silne emocje we własnym rodzinnym mieście czy wśród intelektualistów dyskutujących, jak na ironię, o wolności słowa, ba! jest osobą doprowadzającą do konfliktu dyplomatycznego między Szwecją i dziesiątkami krajów arabskich.
Przeczytamy w książce rozmowę z byłym premierem, który ów konflikt musiał rozwiązać, i rozwiązał go nauczony doświadczeniami Danii, która niemal identyczny problem miała nieco wcześniej.
Jest tu też cały rozdział poświęcony dychotomii Danii i Szwecji - Dania jawi się jako bardziej liberalna i mniej łagodna wobec imigrantów, Szwecja wręcz przeciwnie - bardziej socjaldemokratyczna i szanująca mniejszości. Ciekawe, że politycy obu krajów stawiają ten drugi kraj jako wzór.
Dotarcie do postaci Larsa, jak i do innych prawicowych, rasistowskich anonimowych publicystek wymaga prawdziwego dziennikarskiego samozaparcia. Autor rozmawia z wieloma stronami sporu, nie tylko tymi najbardziej ekstremalnymi. Poznajemy nieidentyczne punkty widzenia szwedzkich muzułmanów - imama, wyzwolonej artystki, pospolitych mieszkańców.
Poznajemy fascynującą historię powstania partii Szwedzkich Demokratów, innych aktywistów, wcześniejsze kroki szwedzkich władz dotyczące kompromisu między wolnością słowa a zachowaniem szacunku wobec mniejszości. Książka jest wielowymiarowa i niejednoznaczna.
Fantastisk bok. Journalistik när den är som allra bäst. Orrenius tar sig an ämnet med stor nyfikenhet och integritet. Rekommenderas till alla som vill ha ett brett perspektiv på ett hyperaktuellt och komplicerat ämne.
Táto kniha je skvelý pohľad na otázku - máme pri našich názoroch či umeleckých zámeroch brať ohľad na to, ako budú prijaté? A nie sme potom menej prísni na tých, ktorých sa to môže dotknúť viac? Ani po 360 stranách nemám jasný názor a tak to mám rád. Niektoré otázky sú také komplexné, že jednoznačnú odpoveď si nezaslúžia. Inak, som asi skôr Švéd ako Dán, pokiaľ ide o slobodu slova...
Reportáž o morálním dilematu toho, kam až může sahat svoboda slova. Pozadí: Švédský umělec Lars Vilks nakreslil pejska jako Muhammada na kruhovém objezdu (v islámu extrémně urážlivé) a rozpoutalo se peklo, které vyvrcholilo diplomatickou krizí ve Švédsku a fatvou, kterou vyhlásila Al Kaida na Vilkse. Ten od té doby používá státem hrazenou ochranku, kdekoliv jde, kdekoliv je. Stal se "radioaktivní" zvláštně po střelbě v Kodani, po nezdařeném atentátu na Vilkse, kdy zemřel jiný nevinný člověk. Má se Vilks nadále zúčastňovat dalších akcí? Má se Švédsko jasně vymezit svobodou slova, nebo se muslimům omluvit? Co je horší, muslimští džíhádisté nebo ultrapravicoví nacionalisté, kteří po sérii atentátů v Evropě (asi od roku 2012) zažívají nebývalý růst popularity? Má Lars Vilks mlčet, nebo obstojí jeho obhajoba a názor, že s kontextem umělecké výtvory rostou a vyvíjí se samovolně v rámci hry neomezených možností a svobody slova? Samé otázky, na které vám kniha nedá odpovědi, ale zato popíše všemožné aspekty výše popsaného problému. Hodně mě bavily kapitoly o rozdílech dánského a švédského přístupu. (Jedna země strká hlavu do písku a dělá, ze se nic neděje, druha země hlasitě říká, že imigrace a multikulturní soužití je problém, schválně, která je která?) Mám za to, že český mediální obraz o Švédsku je malinko vybájen. Popisujeme ho jako ráj příkladného progresivního soužití různých kultur a baštu sociálně-demokratických hodnot. Jenže věděli jste, že nacionalisté Okamurova střihu jsou teď (hledala jsem aktuální výsledky) v parlamentu druhou nejsilnější stranou? Další absyntovka, která nutí přemýšlet ten náš líný mozeček. Dejte si. PS: Pro mě ve dvou kapitolách možná až moc podrobný popis vzestupu švédských nacionalistů, proto 4 hvězdy.
Zaujímavá absyntovka, ktorá ponúka veľa otázok a ešte viac možných odpovedí na tému slobody prejavu (nielen) v umení. Téma sa točí okolo švédskeho umelca Larsa Vilksa a jeho kontroverzného diela zobrazujúceho Mohammeda ako psa, ale poctivo spracovaná reportáž prináša mnoho ďalších príkladov a udalostí, ktoré ukazujú, že vytvoriť si na to jednoznačný názor nie je jednoduché. Keď si chvíľu myslíte, že ste si to už vy sami ujasnili, autor prichádza s ďalším pohľadom podloženým argumentmi a vy sa zamýšľate ďalej, dokonca aj dlho po dočítaní, čo mám na knihách a abyntovkách obzvlášť rada, takže za mňa skvelá voľba, ak to cítite rovnako.
Pośród wielu rzeczy, o których jest ta książka, terroryzm i ekstremizm wydają się mniej ważne. Przede wszystkim Orrenius pisze o wolności słowa, etyce, niejednoznacznościach, granicach sztuki i tego, do czego sztuka, wolność, etos, ale też zacietrzewienie mogą nas doprowadzić.
Określam takie pozycje jako "książki z naddatkiem", czyli interesujące na podstawowym, "obiecanym" poziomie, ale też absolutnie wciągające na innych płaszczyznach, opierających się, zahaczających o uniwersalia.
Detta är verkligen en svår bok, på många sätt utmanande. Boken är ett gediget reportage med fakta, namn, årtal, platser och länder där Orrenius lyckas problematisera åsikter genom att låta mångfalden komma till tals i demokratisk anda.
Det är svårt att ta till sig lägesbeskrivningen i Sverige och specifik i vissa städer och områden. Det är tungt att läsa om attentat, speciellt attentatet mot grundskolan Kronan i Trollhättan, där barn attackerades målmedvetet efter sitt utseendemässiga härkomst. Samtidigt är läsaren smärtsamt medveten om att flera attentat har begåtts både i Sverige och utomlands sedan boken skrevs.
Det känns som att läsaren får följa författaren på sin egen resa att själv begripa vår samtid och det i sig skapar ibland flera frågor än det ger svar. Orrenius överlåter det åt läsaren att skapa sig en åsikt, vilket inte är lätt att göra när det handlar om extremismens problematik och hur det ska bekämpas. Samtidigt som läsaren ibland kan ana författarens frustration och dilemma, speciellt när han själv som granskande journalist blir utsatt av högerextremister.
Under läsningen blev det personligen tydligt för mig att Vilks inte tar ansvar, varken som konstnär eller som medborgare och medmänniska. Han verkar likställa sig med sitt konstnärskap, å ena sidan kan han då i konstens namn göra det han vill och å andra sidan blir konsten hans alibi att inte behöva ta ansvar. Det är orimligt och märkvärdigt kontradiktoriskt att hans konst är beroende av samhället för att bli konst, då han anser att responsen hans konst får just är del av konstprocessen, medan han frånsäger sig delaktighet och ansvar i samhället. Det är som att kasta en sten i ett getingbo och från säkert avstånd betrakta kaoset det orsakar och överlämna det åt andra att ordna upp allt. Han har på något sätt tagit gisslan om samhällsproblematiken och uppståndelsen kring honom är en distraktion som samhället inte kan kosta på sig.
Att det ska vara så svårt att samleva... Läs den! //A
Postać Larsa Vilska jako pretekst do analizy stosunków społeczno-etnicznych w Szwecji, kwestii wolności słowa i sztuki. Bardzo dobrze wykonana praca reporterska. Warto.
Reportageboken om skotten i Köpenhamn för abstrakta resonemang kring yttrandefrihetens gränser, både vänster- och högerextremism och innehåller konkreta nedslag i bl a Lars Vilks vardag, en Jihadkrigares tankevärld och fördjupade kunskap om allehanda terrordåd som på senare tid också har drabbat vår omedelbara närhet. Reportagen är både intimt närgångna och nyanserat resonerande. Boken vägleds av genuin nyfikenhet och ett tydligt patos; en god journalistisk produkt med andra ord. Detta är en förutsättning för att både praktiskt och teoretiskt förstå en av de mest brännande frågor (det är t om så att framgångsrikt teoretiserande förutsätter praktisk kunskap) i vår tid och efter läsningen (om man inte hade gjort tidigare) så skapar författaren en förståelse för att frågan om yttrandefrihetens gränser i en demokrati är alltigenom komplex. Att konfrontera denna fråga i en svensk kontext fordras, blir jag övertygad om, en närgången granskning av konstnären Lars Vilks. Debattklimatet är annars osedvanligt polariserat, för eller mot Vilks och boken tillför välbehövlig nyansrikedom. Boken ställer viktiga frågor på sin spets: vad är konstnärens ansvar, vilket ansvar har vi som medmänniskor för varandra och vad som sker? När blir ord handling? Jag rekommenderar absolut läsning av boken. Nästan en femma.
Väldigt intressant bok, som jag tycker borde ha koncentrerat sig på Lars Vilks. De sidohistorier som inte har direkt med honom att göra (och där det ibland känns lite krystat mot slutet när han försöker koppla innehållet i kapitlet till Vilks) stör lite, och jag känner igen det mesta från Orrenius artiklar i Sydsvenskan/DN.
Diskussionen om yttrandefrihet med professorn var en av höjdpunkterna. Var sätter vi gränsen?
The book makes you think about things you haven't been thinking before. It's really very hard to tell where is the line in freedom of speech. In some parts of the book, I craved for more discussion and more information, maybe a talk with non-interested expert would be sufficient. Anyway, it broadened my horizons on islamic and right-wing terrorism (mostly in Sweden though) and it was very interesting to read about different point of views on all of the problems they cause.
Neříká se „vykopnout černé huby", říká se například „zasazovat se o repatriaci etnických cizinců a zločinců nebo neasimilovatelných elementů"; neříká se, že je třeba „pověsit vlastizrádce", ale že budeme „žádat, aby politici jednajíci v očividném rozporu se zájmy své země nesli odpovednost"; neříká se „pryč s buzeranty", ale „hájime tradiční rodinu".
Z interného e-mailu strany SD vo Švédsku, rok 2004.
Męczyłam się, bardzo męczyłam się z tą książką. Dostałam ją kilka lat temu i nie mogłam się zmusić do lektury, a jak w końcu do tego doszło, to okazało się, że jest o czymś całkiem innym niż się spodziewałam. Więc męczyłam się, czytając po kilkanaście stron dziennie z nadzieją, że jednak mnie wciągnie. Niestety nie. Chociaż jest to kawał rzetelnie napisanego reportażu! Choć raczej dla zainteresowanych tematem aktywizmu czy islamu.
Opravdu zajímavý a obsáhlý pohled nejen na problematiku umění a svobody projevu. Autor řeší i extremismus (islámský i pravicový), xenofobii, islám, imigraci, švédskou i dánskou politickou situaci... Je toho mnoho, ale rozdělení do kapitol pomáhá vše urovnat a pobrat. Dobře odvedená novinářská práce, velmi objektivní.
Musím přiznat, že jsem čekala, že kniha bude víc o Larsi Vilksovi a střelbě v Kodani (vždyť tak se kniha jmenuje!), ale ve finále jsem ráda, že se autor zaměřil na mnohem víc než jen Larse... jediná moje výtka je, že místy mi přišlo, že téma zbytečně utnul, příp. se mu nevěnoval dostatečně.
Mycket intressant och välskriven bok. Man får se på ämnet ifrån en rad olika perspektiv och det väcker många tankar. Det känns som Orrenius klarar av detta svåra ämne utan att förlora sin objektivitet och färgas av sina eller andras åsikter.
Intressant bok med många olika aspekter även om inte allt var lika lätt att koppla till Lars Vilks som fortfarande har lite svårt att greppa. Trodde kanske att jag skulle få en mer positiv bild av honom men faktiskt inte. Lite väl lång utsvävande bok för att jag skulle orka hålla fokus hela vägen.
Väldigt intressant reportage om yttrandefrihet och hur den förkastas/värnas av olika typer av politiska och religiösa extremister. Texten problematiserar och fördjupar de aktuella händelser som reportaget tar avstamp i.
Bardzo ciekawe spojrzenie na miejsce sztuki, religii, imigracji i radykalizmu religijnego i nacjonalistycznego we współczesnym społeczeństwie. Autor pisze o Danii i Szwecji, ale wiele mechanizmów brzmi uniwersalnie.
Výborná reportáž, trochu delší, ale nabitá informacemi. Hodně oceňuji, jak se autor k tematice postavil objektivně a že opravdu zobrazil množství názorů. Velké doporučení pro všechny, kteří se zajímají o problematiku extremismu
Intressant och välskriven, ger en djupare insikt till Vilks och det sammanhang hans leverne ska tolkas inom. Lite onödigt lång - det hade gått att redigera bort 20% - men likväl väl värd att läsa.
Bra, intressant, men blev sen lite långsökt och gick ifrån ämnet lite. Den blev ganska trög halvvägs in och kom inte ur det. Dock diskuterade den yttrandefrihet och religionskritik på ett bra sätt.