Det sista äventyret

by Per Gunnar Evander

Medan sextiotal övergår i sjuttiotal flyttar den unge Jimmy ifrån sin mamma och det lugna livet på landet till närmaste småstad och ett ensamt sjabbigt rum. Livet flyter inte på så bra som Jimmy vill - eller som hans mamma vill. Han söker kontakt och kärlek, men hur lydig och snäll han är så misslyckas allt från skola och jobb till förlovning. Med isoleringen kommer ångesten: fiskstim i drömmarna, frysningar i strupen och känslan av att bli blind. Motgångarna leder tillslut till ett totalt sammanbrott.

259 pages, Hardcover

First published January 1, 1973

Reviews

[Karsten Karpius]

PGE, för mig mest känd genom den där superspännande poddserien om kvinnan som älskar och eventuellt kidnappar honom, oklart vad som egentligen hände. Men han är ju också författare och det här äventyret är från 1973. Social realism, lite naket, mycket psykisk ohälsa. Andra halvan, efter det att huvudpersonen Jimmy blir intagen på mentalsjukhus, är den intressantaste. Boken är i grunden ett upprop för vettigare behandling av dårar: mindre mediciner och elchocker, mer av samtal och fågelskådning. Låter rimligt.

[Erik Wallmark]

Är lite delad här. Porträttet av Jimmy är tecknat av högsta märke. Framförallt den första halvan av romanen där Evander metodiskt skildrar hans psykiska sammanbrott. Utan att Jimmy egentligen framställs som så sympatisk så gör Evanders ömma känsla för detaljer och nyanser att läsaren inte har så mycket val än att vara på den labile, frustrerade, våldsamme huvudkaraktärens sida. Det känns lika verkligt som sorgligt. Andra halvan av romanen känns som ett långt politiskt debattinlägg om 70-talets psykvård. Hur psykiatrin kan fånga in människor och vända de rätt om den är inkännande, mjuk, varm och förstående. Inga dumma idéer men det gör sig inte 100% väl i denna roman med två ansikten.