What do you think?
Rate this book
Fadren ; Fröken Julie
Nu ska jag säga Er en sak, och det är att Fadren är det moderna sorgespelet, och derför högst märkvärdigt. Och detta derför att striden försiggår mellan själarne, hjernornas Kamp, ej med dolk och lingonsaft som i Röfvarbandet. De unga fransmännen söka ännu formeln, men jag har funnit den! Stycket har derför en god framtid, och Ni ska se att detta skryt blir sant en gång, liksom baksträfvarnes vrövel blir lögn och dumhet!
Ur Strindbergs brev till Hans Österling 22 januari 1888
Skovlyst 10 augusti 1888
Karl Otto Bonnier Esqu. BBr
Härmed tar jag mig friheten att hembjuda Svenska Dramatikens första Naturalistiska Sorgespel, och jag ber Er icke lättsinnigt rata det att Ni sedan må ångra Er, ty, såsom Tysken säger: ceci datera! = detta stycke kommer att noteras i annalerna. Mina villkor äro endast produktionskostnaderna för kroppsarbetet (=en månads lefnad) eller 500 kronor för 1500 ex.
2° Hastig tryckning (kan aldrig konkurrera med Skärkarlslif) genast.
3° Hygglig utstyrsel som bok, inte som operatext såsom Kamraterna blefvo.
Under alla förhållanden ber jag få bli oläst af ovidkommande av båda könen, och litar på att titeln i synnerhet hemlighålles, och att handling icke refereras!
Vänskapsfullt
August Strindberg
Obs! Fröken Julie är N:o 1 af en blifvande serie nat. sorgespel.
Ur Strindbergs brev till Hans Österling 22 januari 1888
Skovlyst 10 augusti 1888
Karl Otto Bonnier Esqu. BBr
Härmed tar jag mig friheten att hembjuda Svenska Dramatikens första Naturalistiska Sorgespel, och jag ber Er icke lättsinnigt rata det att Ni sedan må ångra Er, ty, såsom Tysken säger: ceci datera! = detta stycke kommer att noteras i annalerna. Mina villkor äro endast produktionskostnaderna för kroppsarbetet (=en månads lefnad) eller 500 kronor för 1500 ex.
2° Hastig tryckning (kan aldrig konkurrera med Skärkarlslif) genast.
3° Hygglig utstyrsel som bok, inte som operatext såsom Kamraterna blefvo.
Under alla förhållanden ber jag få bli oläst af ovidkommande av båda könen, och litar på att titeln i synnerhet hemlighålles, och att handling icke refereras!
Vänskapsfullt
August Strindberg
Obs! Fröken Julie är N:o 1 af en blifvande serie nat. sorgespel.
151 pages, Mass Market Paperback
First published November 1, 1995
About the author
August Strindberg
2,000 books804 followersJohan August Strindberg, a Swede, wrote psychological realism of noted novels and plays, including
Miss Julie
(1888) and
The Dance of Death
(1901).
Johan August Strindberg painted. He alongside Henrik Ibsen, Søren Kierkegaard, Selma Lagerlöf, Hans Christian Andersen, and Snorri Sturluson arguably most influenced of all famous Scandinavian authors. People know this father of modern theatre. His work falls into major literary movements of naturalism and expressionism. People widely read him internationally to this day.
https://en.wikipedia.org/wiki/August_...
Johan August Strindberg painted. He alongside Henrik Ibsen, Søren Kierkegaard, Selma Lagerlöf, Hans Christian Andersen, and Snorri Sturluson arguably most influenced of all famous Scandinavian authors. People know this father of modern theatre. His work falls into major literary movements of naturalism and expressionism. People widely read him internationally to this day.
https://en.wikipedia.org/wiki/August_...
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 44 reviews
July 1, 2015
I will read "Fadern" and "Drömspel" later. I bought this book for "Fröken Julie" which I had read in English long before I researched my Swedish roots and its charming language.
Reading this in the original Swedish, with all of the old phrases and expressions that have slipped from everyday usage into memory, made it ring like a distant church bell from a quaint village idyll.
Being a history nerd, I consider "Miss Julie" (1888) and Thomas Mann's "Death in Venice" (1912) to be two of the greatest, and shortest, masterpieces revealing the turn-of-the century, bourgeoise European mindset breaking the bonds of its Christian heritage and venturing into the turbulence of the secular twentieth century.
The manservant Jean and the maid Kristin also illustrate the obedient and disobedient angers of the underclass, predicting the future conflict between industrial labor and private capital that would require the greater part of the century to resolve.
Besides representing the bourgeoise, Miss Julie, who describes herself as half man and half woman, one who has gotten all of her thoughts from her father and all of her passions from her mother, presages the dawn of the modern female. When you read her monologues as dawn is breaking, remember this was 1888!
The storyline of "Miss Julie" moves at a breakneck pace. The class reversal dialogue between Miss Julie and Jean after their Midsummer night "emotional fling" is priceless, classic theatre.
This is a timeless masterpiece; Strindberg its timeless genius.
Reading this in the original Swedish, with all of the old phrases and expressions that have slipped from everyday usage into memory, made it ring like a distant church bell from a quaint village idyll.
Being a history nerd, I consider "Miss Julie" (1888) and Thomas Mann's "Death in Venice" (1912) to be two of the greatest, and shortest, masterpieces revealing the turn-of-the century, bourgeoise European mindset breaking the bonds of its Christian heritage and venturing into the turbulence of the secular twentieth century.
The manservant Jean and the maid Kristin also illustrate the obedient and disobedient angers of the underclass, predicting the future conflict between industrial labor and private capital that would require the greater part of the century to resolve.
Besides representing the bourgeoise, Miss Julie, who describes herself as half man and half woman, one who has gotten all of her thoughts from her father and all of her passions from her mother, presages the dawn of the modern female. When you read her monologues as dawn is breaking, remember this was 1888!
The storyline of "Miss Julie" moves at a breakneck pace. The class reversal dialogue between Miss Julie and Jean after their Midsummer night "emotional fling" is priceless, classic theatre.
This is a timeless masterpiece; Strindberg its timeless genius.
October 26, 2023
Andra gången jag läser "fadren" denna gång tyvärr av HL Essay själv. Den kändes mycket kortare än senast, och språket är verkligen urhärligt. Och rolig är dn också, för Ryttmästaren är så SVAG och DRAMATISK och HUR ska han klara av sin lömska, överlägsna hustru? Det blir nästan komiskt som sagt. Mysigt att läsa ut den på ett tåg mellan tusen sjöar, en route till Finland...
September 7, 2026
Dit was heel vermakelijk en grappig. Niet normaal dramaqueen sassy hoofdpersoon #loveit
March 20, 2026
Återigen en bok som jag ska ha läst till skolan och ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg så mycket😅 Det jag stör mig på i versionen som vi läser är att det är ett manus till teatern vilket gör att det ALLTID står vem som säger vad, som den personen jag är har jag svårt för att hoppa över saker vilket gör att varannan mening är ”Ryttmästaren”…
Jag hoppas iallafall att det inte är för svåra frågor om denna på tentan för är inte säker på om jag kommer kunna någonting🥲
Jag hoppas iallafall att det inte är för svåra frågor om denna på tentan för är inte säker på om jag kommer kunna någonting🥲
April 18, 2017
Båda pjäserna, enligt min åsikt, är en maktkamp mellan könen. I "Fadren" leker Stringberg också med suggestions teorin där den starkaste viljan vinner över en annans vilja. Medan i "Fröken Julie" är kampen mer tydlig mellan kön och samhällsstatus. Jag medger att jag gärna skulle ville gå djupare in i verket och på så vis få mer förståelse för vad som faktiskt hände i "Fröken Julie".
Fadren: (uppdaterar när jag läser om pjäsen)
Fröken Julie: Jean är den ultimata definitionen av en 'fuckboy'. Tappade hakan av hur rutten en människa kunde vara. Fröken Julie var uppfostrad av en kvinna vars idéer om samhället lutade sig mot jämställdhet men krossades av mannens vilja och begär, vilket gav Julie en mer liberal hållning till samhället där hon inte riktigt kunde passa in då hon var alldeles för fin för botten klassen men alldeles för fast för att tillhöra den övre samhällsklassen.
Typiskt för pjäser är dramatiken, och i "Fröken Julie" skakade jag bara på huvudet över hur alla känslor mellan Jean och Fröken växlade, mest ifrån Julies håll. Var hon manipulativ eller bara rädslan och osäkerheten som satte sina spår?
Med Jean var jag säker, han brydde sig inte om känslor så mycket som att utnyttja sin chans att komma högre upp i samhället. När Julie berättade att hon inte hade tillgång till pengar brände han den bron men när hon hade pengar var han där som ett pistolskott utan någon hänsyn till Kristin.
Språket var lite svår att komma in i till en början men när man väl var van gick det som en dans och satte charm knorren på en annars roande dock förbryllande pjäs.
Fadren: (uppdaterar när jag läser om pjäsen)
Fröken Julie: Jean är den ultimata definitionen av en 'fuckboy'. Tappade hakan av hur rutten en människa kunde vara. Fröken Julie var uppfostrad av en kvinna vars idéer om samhället lutade sig mot jämställdhet men krossades av mannens vilja och begär, vilket gav Julie en mer liberal hållning till samhället där hon inte riktigt kunde passa in då hon var alldeles för fin för botten klassen men alldeles för fast för att tillhöra den övre samhällsklassen.
Typiskt för pjäser är dramatiken, och i "Fröken Julie" skakade jag bara på huvudet över hur alla känslor mellan Jean och Fröken växlade, mest ifrån Julies håll. Var hon manipulativ eller bara rädslan och osäkerheten som satte sina spår?
Med Jean var jag säker, han brydde sig inte om känslor så mycket som att utnyttja sin chans att komma högre upp i samhället. När Julie berättade att hon inte hade tillgång till pengar brände han den bron men när hon hade pengar var han där som ett pistolskott utan någon hänsyn till Kristin.
Språket var lite svår att komma in i till en början men när man väl var van gick det som en dans och satte charm knorren på en annars roande dock förbryllande pjäs.
Read
September 29, 2026Nu er jeg klar til Markus’ undervisning i morgen wihi
Read
January 23, 2026bra pjäser i (troligen) extremt billig utgåva (hittade secondhand). fylld av diverse stavfel.
förstår grejen med strindberg nu dock! så tack tack.
förstår grejen med strindberg nu dock! så tack tack.
October 30, 2019
Fröken Julie was a play I was assigned for my Swedish class, however, it really didn't strike a chord with me. After doing some light research, many compliment Strindberg on his portrayal of 'realistic' characters and the incorporation of naturalism into the short play. In my opinion, this was what didn't affect me, as because it was so short, but still immensely dramatic and messy, I didn't feel any emotional connection to the characters, least of all Jean. I can see what attracts many writers to these plays, and why Strindberg is such a well-known author, it just isn't my cup of tea.
Side note: Old Swedish is a lot harder to understand than you think, even if it's your first language (!)
Side note: Old Swedish is a lot harder to understand than you think, even if it's your first language (!)
Read
June 28, 2025Att läsa svenska, äldre klassiker gör mig alltid lite ödmjuk inför språket och dess reglers föränderlighet. Det blir lite exponeringsterapi om hur det en gång låtit (skrivits) och jag känner då; Det kanske inte är så farligt att byta ut mig och dig till mej och dej om man en gång i tiden särskrev någon stans och w f v i alla tänkbara kombinationer väldigt godtyckligt var samma bokstafv.
Strindberg skulle kanske inte hålla med men i det fall vi hamnar i samma efterliv får jag försöka övertyga han ;)
March 15, 2026
Wow, he was a real misogynist... still brought up some interesting points even if he kinda just made his beliefs sound more questionable.
March 14, 2024
Läste endast Fröken Julie. har läst bättre och ju mer jag läser om denna desto mindre gillar jag den.
Read
September 9, 2018I'm not sure how to rate this because of the rather rampant misogyny. So I'm simply going to not rate it.
November 6, 2021
No words to describe it, other than it was excruciating.
October 20, 2025
Läste bara fröken Julie, och Strindbergs grej att hela tiden vilja skriva/skildra maktförhållanden syns tydligt i den pjäsen. Vilket i någon mån är intressant men också bara blir tjatigt.
April 18, 2021
Fadren gillade jag starkt, även om den säkert är problematisk i vissa anseenden. Däremot gillade jag vissa perspektiv som togs upp, som inte setts innan. Fröken Julie kändes typiskt sent 1800-tals drama från mina enkla erfarenheter. Kärlek vid första mötet, samt bråk och våld och olycka. Däremot är båda texterna underhållande ibland, skrattade åt vissa repliker.
May 15, 2018
August Strindberg är väldigt överskattad.
July 24, 2020
Bara Fadren
September 5, 2020
Not my cup of tea. Both stories felt very dated
September 9, 2020
Strindberg var ett riktigt svin, skäms över att jag läst ett av hans verk EW
September 5, 2021
hur kan man ens få skriva så mycket kvinnohat? avskydde dem alla tre men framför allt strindberg. bättre att läsa än att se tho
Read
November 18, 2022SLaY
"Åt helvete häxor"
Gaslight, Gatekeep, Girlboss Laura. Säg till dom.
"Åt helvete häxor"
Gaslight, Gatekeep, Girlboss Laura. Säg till dom.
September 12, 2024
karaktärernas humörsvängningar är inte att leka med.
August 3, 2025
kvinnoföraktet genomsyrar inte okej Strindberg
March 22, 2024
Fröken Julie
Fröken Julie är ett skådespel om stånd och deras kvävande begränsningar men dessutom om det potentiellt förvånande inflytandet av uppforstran. Fröken Julies pappa, greven, har lärt henne att strunta i hennes kön och bete som en man i stället (det verkade att greven hade läst lite Marx), medan hennes mamma hade övertygat henne att alla män är svin och hon skulle aldrig bli en slavinna till en sådan.
Julie blir förvirrad och vill både ta en man som hon kunde behandla som en slav och bete enligt hennes mamma, en mjölnarsdotter i grund och botten. Men tyvärr verkar hon inte besitta de rätta egenskaper för att trotsa vanorna av hennes tid. Hon flirtar med dränger men vill hålla dem på avstånd; hon vill inte vara beroende av män men kan inte hjälpa det heller. (Hon ville även döda hennes hund Diana efter att den hade haft samlag med en mopshane.)
Dessa behandlingar kulminerar med en så-kallad romans med betjänten Jean. Medan Julie vill i principen hoppa ner på den sociala rangen, sträver Jean efter att rusa uppåt. Han har stora drömmar och överskattar sina egenskaper väldigt mycket. Jean verkar vara elegant och beslutsam, men det är mestadels på ytan: egentligen är han en “dräng” som börjar darra omedeltbart när han tänker på greven. Han har planerat att gifta sig med Kristin, en kokerska, men hans passion för Julie (dels ömsesidig) stör planen och väckar gamla ambitioner.
Till slutet inser Julie att hon saknar bestämning för att vara självständig och Jean å andra sidan förstår att han kan inte bli en självgjord man. Både Julie och Jean blir förvirrad på grund av sina sociala tillstånd, religion och ryktet, och båda kan rymma sitt stånd bara genom ett infall, men även så lyckas det bara tillfälligt.
Strindberg gör ett bra jobb med att beskriva Jeans och Julies skrupler, och psykologin av rollfigurerna i det här spelet är utmärkt - väl bättre än vad jag kunde föreställa med denna recension.
Fadren
Riddmästaren Adolf har (enligt sig själv) kommit över med religion och vill nå odödlighet genom sin dotter, Bertha, som han vill skicka till stadet för att lära sig sakliga grejer och bli mindre inflytande av den hela skrockfulla kvinnakåren hos Riddmästaren. Adolf är i synnerhet rädd av hans hustru, Laura, som vill hålla Bertha hemma, vilket tjänar som det centrala problemet av pjäsen.
Som förr i Fröken Julie (eller efteråt, eftersom Fadren skapades ett år tidigare), detta skådespel har också med könsroller att göra. Adolf anser att han måste vara familjeöverhuvudet på grund av hans kön, men både han och Laura inser att han är den svagare av paret. Orsaken för detta kan vara att han fasthållar vid säkerheten och känner sig förtvivlad om det blir annorlunda. Laura manipulerar honom tydligen, men hon verkar inte ha sådant behov för sanningen: hon vill ha hennes dotter, eftersom det är moderns rätt. När Adolf försöker övertyga henne, snubblar han över orden och blir tveksam, medan Laura håller hennes huvud kallt och segrar genom att använda Adolfs rationalitet emot honom.
Alltså råder det ett krig mellan könen. Laura stjälar Adolfs brev så att han kan inte få några framsteg med sina meteorologiska sysslorna, och Adolf vill ta bort hennes barn. Följaktligen söker Laura att förklara hennes man sinnessjuk. Så händer det att Adolf får en idée fixe att Bertha är kanske inte hans barn, vilket rubbar hans mentala balans helt och hållet, och Laura inser att nu finns det en chans att färdigställa hennes plan.
Även om Adolfs faderskapsproblem är inte epistemologiskt relevant längre, kan man relatera till hans ojämnhet och bekymmer, och man kan förstå det svåra läget hos honom. Strindberg är inte naiv, och så blir Adolf och Laura både skyldiga och rättvisa på några sätt. Och man kan verkligen känna sig Adolfs lidande samt hans längtan efter den sorgefria barndomen.
Ett drömspel
Strindberg skapade ett polemiskt drömspell som bildar ett mörkt mönster av människolivet. Den gudomliga Idras dotter vill landa på jorden för att se efter hur landet ligger därpå och träffar bara orättvisa, smärta och sorg. Orsaken för detta förklaras vara den syndiga relationen mellan Brama (“den gudomliga urkraften”) och Maja (“världsmodren”), som representerar andan och kroppen; alltså jordalivet är ett krig mellan “njutningens smärta och lidandets njutning” i vilket andan vill befria sig från den jordiska och kroppen vill böja sig mot kärleken.
I detta pjäs kritiserar Strindberg många aspekter av livet: äktenskapet, vetenskapen, plikterna, stånden, ambitionerna och så vidare. Ett drömspel kan även verka vara lite nihilistiskt, men det kan också visa hurdant det sorliga människoödet kan verka medan dess svartaste timmar. Slutligen har Strindberg rätt: det känns lättnande att vakna upp ur denna mardröm.
Fröken Julie är ett skådespel om stånd och deras kvävande begränsningar men dessutom om det potentiellt förvånande inflytandet av uppforstran. Fröken Julies pappa, greven, har lärt henne att strunta i hennes kön och bete som en man i stället (det verkade att greven hade läst lite Marx), medan hennes mamma hade övertygat henne att alla män är svin och hon skulle aldrig bli en slavinna till en sådan.
Julie blir förvirrad och vill både ta en man som hon kunde behandla som en slav och bete enligt hennes mamma, en mjölnarsdotter i grund och botten. Men tyvärr verkar hon inte besitta de rätta egenskaper för att trotsa vanorna av hennes tid. Hon flirtar med dränger men vill hålla dem på avstånd; hon vill inte vara beroende av män men kan inte hjälpa det heller. (Hon ville även döda hennes hund Diana efter att den hade haft samlag med en mopshane.)
Dessa behandlingar kulminerar med en så-kallad romans med betjänten Jean. Medan Julie vill i principen hoppa ner på den sociala rangen, sträver Jean efter att rusa uppåt. Han har stora drömmar och överskattar sina egenskaper väldigt mycket. Jean verkar vara elegant och beslutsam, men det är mestadels på ytan: egentligen är han en “dräng” som börjar darra omedeltbart när han tänker på greven. Han har planerat att gifta sig med Kristin, en kokerska, men hans passion för Julie (dels ömsesidig) stör planen och väckar gamla ambitioner.
Till slutet inser Julie att hon saknar bestämning för att vara självständig och Jean å andra sidan förstår att han kan inte bli en självgjord man. Både Julie och Jean blir förvirrad på grund av sina sociala tillstånd, religion och ryktet, och båda kan rymma sitt stånd bara genom ett infall, men även så lyckas det bara tillfälligt.
Strindberg gör ett bra jobb med att beskriva Jeans och Julies skrupler, och psykologin av rollfigurerna i det här spelet är utmärkt - väl bättre än vad jag kunde föreställa med denna recension.
Fadren
Riddmästaren Adolf har (enligt sig själv) kommit över med religion och vill nå odödlighet genom sin dotter, Bertha, som han vill skicka till stadet för att lära sig sakliga grejer och bli mindre inflytande av den hela skrockfulla kvinnakåren hos Riddmästaren. Adolf är i synnerhet rädd av hans hustru, Laura, som vill hålla Bertha hemma, vilket tjänar som det centrala problemet av pjäsen.
Som förr i Fröken Julie (eller efteråt, eftersom Fadren skapades ett år tidigare), detta skådespel har också med könsroller att göra. Adolf anser att han måste vara familjeöverhuvudet på grund av hans kön, men både han och Laura inser att han är den svagare av paret. Orsaken för detta kan vara att han fasthållar vid säkerheten och känner sig förtvivlad om det blir annorlunda. Laura manipulerar honom tydligen, men hon verkar inte ha sådant behov för sanningen: hon vill ha hennes dotter, eftersom det är moderns rätt. När Adolf försöker övertyga henne, snubblar han över orden och blir tveksam, medan Laura håller hennes huvud kallt och segrar genom att använda Adolfs rationalitet emot honom.
Alltså råder det ett krig mellan könen. Laura stjälar Adolfs brev så att han kan inte få några framsteg med sina meteorologiska sysslorna, och Adolf vill ta bort hennes barn. Följaktligen söker Laura att förklara hennes man sinnessjuk. Så händer det att Adolf får en idée fixe att Bertha är kanske inte hans barn, vilket rubbar hans mentala balans helt och hållet, och Laura inser att nu finns det en chans att färdigställa hennes plan.
Även om Adolfs faderskapsproblem är inte epistemologiskt relevant längre, kan man relatera till hans ojämnhet och bekymmer, och man kan förstå det svåra läget hos honom. Strindberg är inte naiv, och så blir Adolf och Laura både skyldiga och rättvisa på några sätt. Och man kan verkligen känna sig Adolfs lidande samt hans längtan efter den sorgefria barndomen.
Ett drömspel
Strindberg skapade ett polemiskt drömspell som bildar ett mörkt mönster av människolivet. Den gudomliga Idras dotter vill landa på jorden för att se efter hur landet ligger därpå och träffar bara orättvisa, smärta och sorg. Orsaken för detta förklaras vara den syndiga relationen mellan Brama (“den gudomliga urkraften”) och Maja (“världsmodren”), som representerar andan och kroppen; alltså jordalivet är ett krig mellan “njutningens smärta och lidandets njutning” i vilket andan vill befria sig från den jordiska och kroppen vill böja sig mot kärleken.
I detta pjäs kritiserar Strindberg många aspekter av livet: äktenskapet, vetenskapen, plikterna, stånden, ambitionerna och så vidare. Ett drömspel kan även verka vara lite nihilistiskt, men det kan också visa hurdant det sorliga människoödet kan verka medan dess svartaste timmar. Slutligen har Strindberg rätt: det känns lättnande att vakna upp ur denna mardröm.
March 15, 2025
Dialogerna var komiska och kompenserade för en annars omärkvärdig handling.
July 21, 2026
Förvirrande bok.
April 28, 2020
Jag tycker om Fadren, kallad 'naturalistisk' tragedi. Det är iscensatt psykologi. Ångest. Tycker att den har överlevt, och har intresse än idag, mycket mer än Fröken Julie.
Fröken Julie är jag så hjärtligt trött på, den känns så dammig i sitt ämne, trots att det rent drama-tekniska naturligtvis är skickligt genomfört, med enhet i tid och rum, inga scenbyten, flytande dialog. Men problematiken är så förlegad.
Fröken Julie är jag så hjärtligt trött på, den känns så dammig i sitt ämne, trots att det rent drama-tekniska naturligtvis är skickligt genomfört, med enhet i tid och rum, inga scenbyten, flytande dialog. Men problematiken är så förlegad.
July 25, 2015
En samling av två lättlästa och underhållande pjäser som kontrar varandra väl i genusaspekter. Ett forskningsområde jag dock desto närmare inte kommer att analysera. Jag anser att det har spelat ut sin roll under 2000-talet och blivit något tjatigt i kontext.
Om jag ändå sparsamt antyder på något, så är det tydligt att Strindberg använder sig av könsaspekter som en central tema på berättelserna. Det finns två olika utgångspunkter: medan Fröken Julie anspelas på den övre klassens kvinnans dominanta roll som förförerska gentemot en man i den lägre klassen, anspelar Fadren på kvinnans dominanta roll som familjehustru med makt över make. Däremot vet jag inte om de är skrivna som motpartner.
Det går inte att skynda sig fram på Strindberg, utan åtminstone, så känner jag att man behöver tid att begrunda de bakomliggande perspektiven till författarens teman i berättelserna. En spontan reaktion för mig var att Strindberg var ganska filurig i att skapa jämlikt mellan berättelserna. Däremot när man har läst Min eld är den största: brev 1858-1912 blir författarens bild av samhällsnormer uppenbar, och dessa berättelser får en helt annan nyans. Temat och de moraliska ståndpunkten får var och en själv tolka på bästa sätt.
Boken läser man över ett par timmar. De är hastiga och kräver sin koncentration. Underhållande och går faktiskt att läsa utan desto närmare djupgående analyser.
Om jag ändå sparsamt antyder på något, så är det tydligt att Strindberg använder sig av könsaspekter som en central tema på berättelserna. Det finns två olika utgångspunkter: medan Fröken Julie anspelas på den övre klassens kvinnans dominanta roll som förförerska gentemot en man i den lägre klassen, anspelar Fadren på kvinnans dominanta roll som familjehustru med makt över make. Däremot vet jag inte om de är skrivna som motpartner.
Det går inte att skynda sig fram på Strindberg, utan åtminstone, så känner jag att man behöver tid att begrunda de bakomliggande perspektiven till författarens teman i berättelserna. En spontan reaktion för mig var att Strindberg var ganska filurig i att skapa jämlikt mellan berättelserna. Däremot när man har läst Min eld är den största: brev 1858-1912 blir författarens bild av samhällsnormer uppenbar, och dessa berättelser får en helt annan nyans. Temat och de moraliska ståndpunkten får var och en själv tolka på bästa sätt.
Boken läser man över ett par timmar. De är hastiga och kräver sin koncentration. Underhållande och går faktiskt att läsa utan desto närmare djupgående analyser.
Displaying 1 - 30 of 44 reviews