I denna novell, publicerad som nummer 21 i publikationsserien Brevnoveller, ser vi På Eggert återvända till Sebastian, socialarbetaren med magiska förmågor, ifrån bl.a. den fantastiska socialrealistiska urban fantasy/skräck-romanen Borde vara död (som borde vara obligatorisk läsning för alla med ens ett litet intresse i någon av dessa genrer). Tidsmässigt utspelar sig "De bortvalda" innan Borde vara död och Sebastian bor i ett kollektiv, där man även öppnat sin dörr för en familj papperslösa flyktingar, och det är också kring denna familj som berättelsen (ibland indirekt) kretsar.
Eggert lyckas formulera en fascinerande historia om de papperslösa flyktingarnas existens genom en invertering av en de äldsta troperna i svensk folktro: bortbytingen. Och resultatet är lysande. När berättelsens sista stycke klingat ut satt jag tyst en stund, och bara absorberade lagren i berättelsen.
Det är skönt att veta att Eggerts nästa roman är på ingång nästa vår (2017); för det här lämnar mersmak. Och påminner en om exakt hur bra hans fiktion är.