Mitt Liv som Hund handlar om en pojke som heter Ingemar Johansson och hans egen livserfarenhet innan han blir tonåring. Som en blandning av gott humör, uppriktighet och melankoli, boken framkallar djupsinninga tankar om barn- eller ungdom, deras emotionella mångfald och uppväxtning.
Ingemar Johansson är en busunge som brukar anse sig själv och sitt liv som hund. Hans mor är för sjuk och orkar inte med hans bus att han måste flytta till Småland för att bo hos sin morbror. Ingemars liv fylls av bus, skoj, lek, fotboll, boxning, nya kompisar och de andra, men under de roliga upplevelserna finns det alltid undringar och funderingar som han har om sig själv och livet. Ensamhet, besvilkelse, längtan och allt emotionelt komplixitet, vilka blir kraftigare efter hans mors död, är vad han måste konfrontera vid dagens slut.
Berättarperspektiv som Reidar Jönsson användar är av den tolvåriga Ingemar. Varje sida är skriven med livliga beskrivningar fulla av nyfikhet och ivrighet, vilket gör att vi som läsare känner oss som om vi riktigt lever i den färgrika barn- eller ungdomsvärlden. Men Mitt Liv som Hund är också gripande på ett annat sätt. Att ta ett exempel, Lajka, den sovjetisk hunden som sändes till rymden, som symbol användas upprepat i boken av författaren varje gång huvudpersonen Ingemar tröstar sig själv genom att jämföra sitt liv med Lajkas. Ingemars funderingar är verkligen också våra. Är livet indefinit som rymden men ofrånkomlig som rymdfarkosten, och barn som den oskuldfulla Lajka, utbildad fför att anpassa sig i den oförklarliga och oväntade världen?
För mig är Mitt liv som hund den svåraste men vackraste boken som jag någonsin läst på svenska! Ordförrådet är ganska stort. Berättelsen tar mig också tillbaka till mina barndoms dagar där fanns både skratt och tårar..
Ah förresten är jag också hund i asiatisk horoskop! :) Vackert!