"En sorg hade hon – tänderna. De voro anfrätta, sneda, och i övre tandraden fanns redan en glugg. Hon vågade aldrig skratta annat än med hopknipna läppar, rädd att skämma sitt utseende. Med bekymmer såg hon, hur skavanken allt mer förvärrades, den måste naturligtvis avhjälpas fortast möjligt, men det komme säkerligen att kosta en rund summa. Hon grubblade förgäves på utväg och grämde sig över att nödgas skjuta upp anskaffandet av de nya tänder, som skulle göra henne förtrollande och mer begärlig för herrarnas ögon." ur "Draksådden".
[Facsimile of Hexdansen - Tidens förlag, Stockholm 1919, epub version.]