Det har blivit dags att fira Gamla Enskedes hundraårsjubileum, något som alla tycker bör ske på den årliga julmarknaden. I övrigt har medlemmarna i jubileumskommittén olika åsikter om hur det ska gå till. De bakande tanterna i kyrkan är till exempel arga på paret i den stora villan på kullen som de tycker försöker ta över jubileet genom att vilja sponsra allt och bjuda alla på mat och kaffe. "Vem ska i då komma till vårt kafé?" undrar Selma och Viola.
Pastor Viveka måste navigera sig fram genom allt detta, samtidigt som hon går på kurs för att lära sig att uttrycka sina känslor på ett nyanserat och balanserat sätt, har bekymmer med en veckopendlande man, en obstinat tonårsdotter, ansvar för en fryst laxforell som en av tanterna har vunnit på lotteri samt sina egna existentiella funderingar och tvivel. Som om inte det räckte inträffar snart ett nytt, förbryllande mord i kyrkans närhet.
Pastor Viveka och hundraårsjubileet är den andra boken om den färgstarka pastor Viveka och hennes välsignelser och vedermödor i den idylliska Stockholmsförorten Enskede.
För knappt ett år sedan så läste jag den första boken om pastor Viveka, Pastor Viveka och tanterna. Jag tyckte att den var bra, och här är en länk till min recension av den.
Nu har jag läst den fristående fortsättningen, Pastor Viveka och hundraårsjubileet, och jag tyckte ungefär likadant om den.
Själva deckarbiten tycker jag inte är något särskilt speciellt med. Men däremot skildringen av relationerna, tycker jag riktigt mycket om.
Läser gärna fler böcker om pastor Viveka och dom andra i Enskede.
Pastor Viveka måste vara med och styra upp församlingen i förberedelserna av hundraårsjubileet samtidigt går hon en kurs i uttrycka sig på ett nyanserat och balanserat sätt. Hemmavid har hon en pendlande man och en tonåring som revolterar samt egna existentiella funderingar och tvivel. Samtidigt sker ett mord i närheten av kyrkan.
Jag gillade första boken men den här andra är ännu roligare. Jag bara älskar den! Det är absolut ingen deckare bara för att det sker ett mord, se det bara som en krydda på en annars väldigt rolig berättelse med hög igenkänningsfaktor på livet och familjelivet för någon som är i eller har varit i 40-årsåldern.
"Pastor Viveka och hundraårsjubileet" av Annette Haaland är en bok som med en skön blandning av humor och allvar ger en inblick i det småstadsliv som utspelar sig i Gamla Enskede. Som den andra boken i serien om pastor Viveka fortsätter den att utforska hennes liv och utmaningar, denna gång i samband med firandet av stadens hundraårsjubileum.
Haaland har en lättsam berättarstil som gör boken till en behaglig läsning. Pastor Vivekas ansträngningar att balansera sina professionella, personliga och familjära ansvar är både underhållande och igenkännbara. Hennes karaktär är välutvecklad och erbjuder en intressant mix av styrka, humor och mänsklighet.
De olika medlemmarna i jubileumskommittén och deras skilda åsikter ger boken en känsla av gemenskap och realism. Konflikten mellan de bakande tanterna i kyrkan och paret i villan på kullen tillför en humoristisk dimension till berättelsen, samtidigt som den belyser vardagliga småstadskonflikter.
Boken är dock inte utan sina brister. Handlingen kan ibland kännas förutsägbar och saknar stundtals den spänning som skulle göra den mer fängslande. Dessutom kan vissa av de sidohandlingar som presenteras kännas något överflödiga och distraherande från huvudberättelsen.
Det nya mordet i kyrkans närhet ger berättelsen en extra krydda, även om denna aspekt av boken kunde ha utvecklats ytterligare för att skapa mer djup och spänning. Pastor Vivekas existentiella funderingar och tvivel är väl skildrade, men i vissa stunder kan dessa delar kännas något utdragna.
Sammanfattningsvis erbjuder "Pastor Viveka och hundraårsjubileet" en trevlig och stundtals tankeväckande läsning. Den är perfekt för de som uppskattar en lätt och underhållande bok med en blandning av humor och vardagliga dilemman. Annette Haaland har lyckats skapa en charmig berättelse som trots sina brister är värd att läsa, särskilt för de som är intresserade av livet i en svensk småstad.
Annette Haaland vågar vara lite mer allvarlig jämfört med första boken om pastor Viveka, det uppskattar jag. Här får man möta människorna i en liten stadsdel söder om Stockholm. Allt är roligt och vänligt skrivet, men ibland kokar det över för pastorn. Viveka lever i en dragkamp mellan egna känslor, arbetet i församlingen, ansvaret för familjen och mötet med olika människor i Enskede. Ständigt funderar hon på hur hon uppfattas av andra människor, hon upplever det som om hon som pastor har ett stort tryck på sig att uppföra sig enligt vissa normer.
En god bok som är läsvärd men inte spektakulär. Rätt vanlig liksom, men den blir väldigt speciell eftersom det är en pastor som är huvudperson och en del saker hemmahörande i en frikyrkomiljö tas upp. Tror den blir lite bättre när man själv är med i en frikyrka eftersom man kan känna igen sig på ett annat sätt.
Jag är inte flytande i språket, men njöt av den hän historien. 👍 Haalunds text är lätt att läsa. Om du vill öva och läsa på svenska, rekommenderar jag Pastor Viveka böcker! 😊
Dieses Buch war so oberflächlich und langweilig. Es gab so viele Charaktere, dass man im Endeffekt kaum was über die einzelnen erfahren hat und von den Namen hauptsächlich verwirrt war. Vielleicht hätte sich die Verwirrung gelöst, wenn man den ersten Fall gelesen hätte, aber der deutschen Ausgabe sieht man nicht mal an, dass es der zweite Fall ist. Und grundsätzlich lassen sie sich auch getrennt lesen, aber so wie sie hier dargestellt waren konnte ich keine Verbindung zu den Charakteren aufbauen. Jeder hat zwei definierende Merkmale und darauf werden sie dann beschränkt. Charakterliche Tiefen sucht man vergeblich. Leider war auch die Geschichte oberflächlich und hat alle Themen nur angerissen. Der Mord wirkte mehr wie ein Nebenplot und zu Ermittlungen kam es nicht wirklich. Vorbereitungen zur Hundertjahrfeier passierten auch immer nebenbei und die Feier war am Ende kurz abgehandelt. Die Kapitel aus der Vergangenheit waren im Nachhinein auch überflüssig und haben nur geringfügig zum Plot beigetragen. Der Schreibstil war betont locker. Das sorgt dafür, dass sich die 300 Seiten leicht und schnell lesen lassen, war aber leider auch nicht mein Fall. Ich bin froh, dass es vorbei ist und ich nicht mehr Viveka dabei zugucken muss, wie sie wie ein aufgescheuchtes Huhn durchs Dorf rennt, alles anfängt und dann doch nichts zu Ende bringt.