Martin är på väg ut i livet, bort från tillvaron som sockenbarn. Med uppdiktad bakgrund och påhittade färdmål drar han fram genom Sverige. Han drömmer om havet och friheten och drivs ständigt mot nya uppbrott.
Martin är en känslig och brådmogen tonåring och många äventyr möter honom på vägen mot målet, Sjöstaden. Där går han ombord på motorskonaren Willy. Destination är Skottland.
I Nässlorna blomma berättade Harry Martinson om sin fattiga barndom. Vägen ut är en fristående fortsättning som handlar om ungdomsåren.
Harry Martinson (May 6, 1904 – February 11, 1978) was a Swedish sailor, author and poet. In 1949 he was elected into the Swedish Academy. He was awarded a joint Nobel Prize in Literature in 1974, "for writings that catch the dewdrop and reflect the cosmos.", together with fellow Swede Eyvind Johnson. The choice was very controversial, as both Martinson and Johnson were members of the academy and had partaken in endorsing themselves as laureates.
He has been called "the great reformer of 20th century Swedish poetry, the most original of the writers called 'proletarian'."
"Den som slagits till drömmare hämnas på den praktiska världen genom att än hetare drömma."
Harry Martinsons tonårstid. Fem stjärnor för språket. Finkänslig humor, insiktsfulla reflektioner och melankoli på precis rätt ställen. Unge Harry är fortsatt fattig, känner sig "ensam och udda" ; rymmer, luffar omkring, knegar på torvmossar och fabriker, dagdrömmer och längtar västerut. Ska han någonsin kunna gå till sjöss?
Flera exemplar av denna Månpocketutgåva finns på Bokbörsen. Passar in i flera kategorier i vårt sommarbokbingo. Himmelsblått. Arbete...
Älskade verkligen denna! Föredrar denna över hans ”nässlorna blommar” då jag kände att jag verkligen fick komma nära Martin. Romanens teman (ensamhet, längtan, tonårsproblem) kändes relevanta och relaterbara. Vackert språk.
Mindre rasande än Nässlorna. Mer ömsint mot den drömmande rymmare som var så fruktansvärt blyg och som aldrig kom fram dit han ville. En skildring av en brytningstid; för världen och för pojken.
Fortsättningen på Nässlorna blomma om Martins (Harrys) uppväxt, nu några år äldre. En fantastisk nära och hjärtskärande skildring av en sökande, orolig, otålig och fattig grabb i en svunnen tid, men med en stor igenkänning. Puberteten. Känslan av att inte tillhöra, att vilja men misslyckas, bristande självförtroende och självkänsla som förstås är än värre om man alltid hunsats, aldrig tillhört. Väldigt långt från en hjälteberättelse om att lyckas trots sin fattigdom och olycka. Läste den på omodern svenska. Ett fantastiskt och kreativt språk. Hoppas alla underbara ord är kvar i senare versioner!, några talande exempel: ”Vildmarksskötsamhet, Avsideskriget, Torvbottensömnen, Kalvglad, Sjöstjärneihärdigheten, Onsdagslessen”.
Kapitlet (fr s. 279) där han för första gången möter den stora staden (Göteborg) och häpnar över att alla är likgiltiga när allt är så makalöst storartat och känslostormande intressant. Man förs med i hans eufori och förvirring. Och man ser grabbarna, rymmarna framför sig i staden, beskrivna som ”En stojande flock drömmare, obändingar och längtare”.
Ένα από τα δύο αυτοβιογραφικά έργα του Μάρτινσον, "Ο δρόμος προς τη φυγή" περιγράφει τις προσπάθειες του να ξεφύγει από μία ζωή στους αγρούς, που δεν του ταίριαζε καθόλου, και να μπαρκάρει. Σε διάφορα σημεία δεν έβγαζα νόημα και φαντάζομαι ότι ήταν πρόβλημα της μετάφρασης (έκδοση του '75). Σε άλλα σημεία όμως ο Μάρτινσον, πραγματικά, "ζωγράφιζε" στο χαρτί. Είναι βιβλίο που σίγουρα του αξίζει μία πιο προσεκτική μετάφραση για να αναδέιξει το λόγο του συγγραφέα.