Utan att någonsin ha upplevt ett krig, än mindre deltagit i ett, kan jag tänka mig att det är så här det kan bli. Att ens humanitet bit för bit skalas av I takt med att de trauman man upplever, avlöser varandra.
I de inledande kapitlen, de före kriget tyckte jag mycket om de poetiskt målande beskrivningarna av naturen och människorna. De innebar dessutom att svärtan i kriget blev än mer märkbar.