»Mamma var mån om att inte sticka ut från omgivningen. Man skulle inte göra sig märkvärdig. En vanlig kommentar av henne var Vad skulle andra säga!«
Vad skulle andra säga? Frasen ekar genom Arne Nilssons memoarer. Som sociolog har han utfört banbrytande forskning om homoliv i Göteborg under 1900-talet. Här berättar han sin egen historia om hur det var att växa upp som bög i en arbetarfamilj under efterkrigstiden i Göteborg. En tid då folkhemmet byggdes upp och många fick det materiellt bättre, samtidigt som homofobin var stark och många homosexuella tvingades att leva dubbelliv.
I Bög i folkhemmet får vi följa Nilssons klassresa, först som arbetarkille på läroverk och senare på universitetet. Vi får följa hans liv som homo vid tiden före den svenska gayrörelsens genombrott. Erotiska möten med andra män, gayklubbsliv, livet i det estetiska avantgardet och i olika vänster- och alternativrörelser. Vi får se hur hans liv som klassresenär och som homo hängde samman. Det är ett stycke svensk historia som sällan berättats tidigare.
Arne Nilsson (född 1948) är docent i sociologi och har ägnat en stor del av sin forskningsgärning åt homo- och queeraspekter av storstads- och arbetsliv.
Som litterärt verk lämnar Arne Nilssons självbiografi en del att önska, och även återblickarna känns ibland lite väl glest berättade. Det kan bli lite rörigt och upprepande och det är inte en berättelse jag direkt fångas av och bli särskilt berörd av. Men däremot redogör Nilsson på ett fint och träffsäkert sätt relationer mellan plats, orientering och att göra en klassresa. Dessa delar känner jag mig mer berörd av, men tror att mycket av det handlar dels om en delad akademisk tillhörighet, såväl som egna erfarenheter av att göra en klassresa där sökandet efter en queer identitet i mångt och mycket gått hand i hand.
Jag minns att jag hörde någon på TV prata om den här boken och jag blev omedelbart intresserad. Ställde mig i kö på biblioteket och någon vecka senare kunde jag gå och plocka upp min bok.
Jag måste säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar; nog var det en biografi så jag förstod att den skulle vara mer eller mindre klinisk men tyvärr ingav inte den här boken en känsla av att vara på riktigt som många andra biografier gör. Tyvärr fastnade den här i att räkna upp sexpartner efter sexpartner på ett mycket kliniskt sätt vilket till slut inte blev så intressant för mig. Det var intressant att se hur livet för en homosexuell man kunde se ut i Göteborg under 1960- och 1970-talen för det är en del av svensk hbtq-historia som jag inte är särskilt bekant med; eller snarare, jag är helt obekant med hur hbtq-livet i Göteborg specifikt såg ut vid den tidpunkten.
Kan inte förklara varför jag läste den lika intensivt som om den vore sjukt engagerande och bläddervänlig för det var den inte, den var rätt styltig och klinisk, vilket var det jag förväntade mig. Men det var så så intressant att läsa, nog speciellt för att han beskriver ett göteborg och en känsla som jag bara nästan kan förstå