Barmark

by Malin Nord

Hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg? Går det att älska sitt barn utan att samtidigt överge det? Varför så mycket blod när ultraljudet visar hjärtslag? I Malin Nords roman Barmark flockas korparna där förluster och rädslor härjar.

Anja återvänder till hembyn och barndomshemmet som står kvar på myrmarken vid älven. Med följer elvaåriga dottern Hanne, som gärna försvinner iväg utan att tala om vart. I sin rädsla och oro för att något ska hända dottern söker Anja ledtrådar i den stumma relationen till den egna modern. Men först när hon börjar läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker kan hon börja lägga det pussel som länge har saknat bitar: det om mormoderns dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sin ofödda dotter.

Barmark är en mörkt skimrande, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig.

Genres: Fiction

250 pages, Hardcover

Published February 28, 2017

Reviews

[Lena · Rating 4 out of 5]

Om Moderskapets välsignelse och förbannelse.
Om förlust och nedärvd sorg. Om de förlorade barnen.
"Sorg går aldrig över, vad de än säger. Det kan du lära dig här och nu"
som mormor säger. Om ett jämtland där som nu i midsommarveckan
man inte får någon ro för då "stannar ljuset tigande kvar i markerna
när natten kommer".

[Erika · Rating 4 out of 5]

Om oro och uppbrott som går i arv, fint berättat med få ord som rymmer mycket. Anja som lever i nutid försöker förstå sin egen relation till mamman genom att ta till sig mormodern Signes historia. Signe flydde över fjället från Norge till Sverige under kriget och lämnade sin son bakom sig, startade om med ett nytt barn – Anjas mor. I Anja ekar händelserna där hon går i samma landskap som sin mormor och samtidigt är rädd både för att förlora sitt barn och för att själv lämna det.

Jag minns inte var jag hörde om den här boken, men det som fick mig att plocka upp den var platsen för händelserna: Jämtland. Visserligen var det längre norrut som jag och min bror i somras körde över gränsen från Norge till Sverige och sedan övernattade på Jormliens fjällgård, men just detta med att ta sig över fjället till det andra landet slår an något i mig nu som det inte hade gjort för ett år sedan. Många gånger har jag tänkt på värdinnans berättelse om norrmännen som flydde från nazisterna över fjället. Om svenskarna som började sjunga när de gick till ladugården för att signalera till eventuella norska flyktingar att kusten var klar, att de var över gränsen nu.

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Aj.
Jag känner igen mig för mycket; det kommer för nära. Trots att både platsen och skeendena egentligen är så långt ifrån mig.
Jag tänker att det beror på att den mörkaste perioden i mitt liv var knuten till det som här är i fokus; barn, graviditet, moderskap, ansvar. Att vara mamma trots mörker. Att överge.
Fast jag lämnade aldrig mina barn, aldrig helt. Och jag har aldrig varit ensam om ansvaret, aldrig tvingats till flykt, aldrig suttit ensam i en stuga i skogen...
Så kanske handlar igenkänningen helt enkelt om det universella i att ha - och vara - ett ursprung. Kvinna, mamma, dotter.
Jäkligt snyggt gjort är det i alla fall. Nord skriver precis som jag vill läsa. Och historien får djup utan att bli övertydlig; känslor finns utan att alltid förklaras. Bara två saker skaver: 1) Männen som överger bara är, medan kvinnorna som gör det analyseras (å andra sidan; de förtjänar sitt fokus) 2) Dottern, den sista generationen, känns feldaterad; allt hon säger och gör, och hur modern behandlar henne, får mig att tänka på mitt yngsta barn, när hon egentligen är lika gammal som mitt äldsta (å andra sidan; min personliga igenkänning kan ha rört till det, och alla ungar mognar ju olika snabbt, liksom deras föräldrar i rollen).
Läs inte om du är inne på feel-good, men läs inte heller för att gotta dig i feel-bad. Det här är realism, och väldigt vackert ❤️

[Stormen · Rating 5 out of 5]

Tänk, att få läsa den här precis efter Kärlekens Antarktis. Det gjorde liksom att allting fick dra än lite mer. Berättelsen kretsar även här kring moderskap och döttraskap och en skog, där vi aldrig får veta vad som sker, bara att det är dit människan måste gå för att få ro.

[WalderianWarden · Rating 4 out of 5]

Tung, djupblodad men underligt medryckande? Brukar inte fastna för den här sortens berättarteknik, då texten tycks flyta in och ut ur surrealism, men jag antar att Nord faktiskt bara är en bra nog författare för att jag skulle dras med ändå.

[Ebba Gustavsson · Rating 4 out of 5]

Hade så låga förväntningar av någon anledning, men blev så glatt överraskad. Verkligen en fin, långsam och egentligen ganska händelselös (de två sista är inte negativt men lite upp till en själv vad man gillar) berättelse.

[Lena · Rating 5 out of 5]

Det här är en av de bästa böcker jag har läst! En vacker bok om sorg och hur den kan gå i arv genom generationer.

[Jenny, havens skräck · Rating 4 out of 5]

Sprött och hjärtat utanpå om sorg som färdas längsmed blodsbanden.

[Elin Öhman · Rating 3 out of 5]

Vill ge 3.5 i betyg. Bäckmörkt om kvinnlig styrka och sorg, och får mig att nynna på Frida Hyvönens "Kvinnor & barn".