Tornen har fallit men för Hélène är allt som vanligt. Dag efter dag rör hon sig mellan föräldrarnas lägenhet och Frescati. Pluggar, skriver, hänger med sin pojkvän Rickard, som känns inklippt, aldrig en del av platsen. Hélène har inte tagit sig vidare från barndomens Rinkeby, miljonprogrammet som alla har en färdig bild av. Pausen som uppstår efter svaret. Varifrån kommer du?
Universitetet kunde vara en väg ut, men istället börjar rester av hennes tidigare liv dyka upp där. Människor hon stöter ihop med. Saker hon inte är färdig med.
Hélène har i sin bok namnen på människor hon älskat, och en av dem är Mona. När Hélène får veta att Mona har skrivit en bok om sin tid som eldsjälslärare i förorten, »Utanförskapt«, sätts en komplex kedja av motstridiga impulser igång. Begär, avundsjuka, hämndlystnad: någon måste berätta hur det egentligen var. Hélène sätter sin plan i verket, men ingenting blir som hon tänkt sig.
"Klass" är en roman om uppväxt och hämnd, om mellanrum i berättelsen om Sverige.
Elise Karlsson (född 1981) är författare och litteraturkritiker. Hennes senaste roman "Linjen" blev kritikerhyllad och nominerades till Sveriges Radios romanpris. Tidigare böcker är "Lonely Planet" och "Fly", som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.
En intellektuell coming-of-age om tillhörighet och tillblivande. Och klass, i dubbel bemärkelse. Fastän ingenting stort egentligen händer utanför berättarjagets huvud skapas en glöd i håglöshetens och det lågintensiva hatets tecken som manar till sträckläsning. Gick inte att lägga ifrån sig. Jag som själv (ganska håglöst) pluggade littvet på Stockholms universitet hösten då tornen föll känner igen mig mycket i Hélènes sökande. Eftersom jag själv precis skrivit en roman där huvudpersonen frågar sig själv "Om jag nu skulle berätta? Med vilket mandat? Vems talan för jag?" uppskattar jag särskilt "hämndboken" som Hélène skriver och turerna kring det. Ytterst sett är kanske Klass en berättelse om att bli författare.
Trots de stora och viktiga ämnena som Elise Karlsson, på sedvanligt skarp prosa, tar upp här är det känslan av håglöshet och meningslös vardag bland de fula husen på Frescati som jag tar med mig mest. Kallnat kaffe i muggar, hångel som borde kännas mer, en röst som brister gråtigt när det är dags att redovisa. Det stora i det lilla, det som man senare, med facit i hand, ska se som avgörande för den man blev. Allt som senare skrevs. Jag älskar böcker där det inte händer något särskilt. För, som Säkert sjunger på sin nya skiva, det är ändå allt.
Älskar denna bok! Att läsa om uppväxten som vit i Rinkeby, att inte passa in där man bor, vara ett undantag. Och att sen komma utan/innanför, dit där man borde höra hemma, och inte passa in där heller. Jättefin.
Scenariot är bekant: Ung vuxen som processar det här med att stanna kvar när de andra ger sig av, om att försöka ta sig in i ett nytt sammanhang men inte ha de rätta nycklarna. Det brukar vara landsbygd eller småstad som man blir kvar i, men i Klass är det Rinkeby. Läser Klass under fel vecka – en vecka när jag har allt för lite tid för koncentrerad och sammanhängande romanläsning och när vintermörkret tagit min energi som gisslan. Ändå lyckas jag hitta saker jag gillar, t.ex. skildringen av huvudpersonens studier i litteraturvetenskap som hon inleder samma höst som jag själv inledde mina. Elise Karlsson har ett fint och koncentrerat språk som egentligen skulle ha passat bättre att läsa en vecka när jag var mer utvilad.
Klass och segregering. Osynlighet och främlingsskap. Tyckte att det var en bra bok om intressanta ämnen men blev aldrig riktigt engagerad. Precis som huvudpersonen hade en stor distans till sin tillvaro så hade/har författaren det till sin text. Det kanske är meningen. Men jag kunde inte knyta an till någon eller något vilket gjorde att boken går ganska spårlöst förbi. Tyvärr.
Eg 3,5 i betyg Tycker Elise Karlsson börjar komma nån vart nu i sitt författarskap. Har varit lockad till hennes tidigare böcker pga ämnet, likadant med denna, men tidigare blivit besviken på utförandet. I Klass är storyn faktiskt ganska bra, och det finns ett par träffsäkra klasskildringar i den. Men en del finns kvar att önska.
Plockades slumpmässigt på biblioteket pga spännande ämne. Men nä. God premiss, dåligt utförande. Samma sak om och om igen utan att någonsin komma någonstans med det? Fruktansvärd protagonist? Hej jag är djup, pluggar littvet och bor i förorten och är otrevlig och ointresserad av alla som pratar med mig.
Är också fruktansvärt nyfiken på vilka tf (inte bara klasstillhörighet) författaren egentligen har med tanke på att boken handlar om att inte ta sig tolkningsföreträde man inte har??
Ger väl en extra, mycket generös stjärna för att jag ändå sträckläste den (i jakt på HANDLING). Tacka stängt luftrum i hela södra Italien och Swiss airlines gratischoklad för det.
Lever inte riktigt upp till förväntningarna vare sig från rubriken eller de utlovade miljöskildringarna på SU och i Rinkeby. Men jag ska försöka övertala kultur- och fritidsförvaltningen att sätta upp en litteraturskylt vid McDonnalds Rissne!
Jag får en känsla av... likgiltighet? lindrig besvikelse? Och det är så eftersom man gärna kunde bygga upp, ransaka och vidareutveckla tusentals tråd i händelseförloppet medan i Klass blir det lite för ytligt/förenklat. Jag pratar om identitet, saknad, beundran, skolgångens spår i det vuxna livet. Och tyvärr känner jag inte så mycket för huvudpersonen trots att jag känner igen mig i vissa delar av hennes persona samt vet att hon lider, är förvirrad och i en nebulosa av inre konflikter.
Fängslar mig tyvärr inte alls. Lättläst bok men fanns inget driv i mig att plocka upp den. Jag kommer inte riktigt överens med huvudkaraktären, tror det har att göra med att jag tycker att hon har potential som människa men inte låter sig själv blomma. Kanske rätt bok men vid fel tillfälle tror jag.
Om att komma ur förorten, ett område som av andra definieras av utanförskap. Hur diskrepansen mellan den själupplevda verkligheten och andras blick formar den du är. Vem äger berättelsen? Om att älska det som anses vara fult. En drabbande, varm och viktig roman.
Bra bok skriven i en spännande och lite "egen" stil. Viktig bok, eftersom den tar upp klasskillnader. Känner igen mig som ung i främlingskapet på universitetet och i den miljön.