Ibland är man lessen ibland är man glad

by Martina Montelius

Rakel är 32 år och hatar allt som är naturligt. Är det så konstigt? Hon bär på ett hjärta som när som helst kan sluta slå och lungor som hotar att ge henne andnöd. Därtill bär hon på en ångest även den helt naturlig som sliter henne i stycken inifrån.

På skolan där hon arbetar får ingen veta hur hon lider. Kollegerna har ändå nog av sig själva. Och Rakel kunde inte bry sig mindre. Hon är upptagen av att vänta på svar på ett brev hon skickat till någon hon tror kan bli en kamrat.

Under en sömnlös natt växer sig Rakels längtan efter brev så stark att den materialiserar sig som en ansamling vita, halvt transparenta hinnor i hennes lägenhet. Hinnorna ger ifrån sig ett otäckt ljud, djupt inifrån den helt slutna massan som inkapslar Rakels besvikelse. De verkar vilja henne något.

Ibland är man lessen ibland är man glad är en skräckinjagande melodram om människor som är så hjälplösa i sina försök att älska att kärleken blir ondskefull.

Genres: Swedish Literature

176 pages, Hardcover

First published January 2, 2017

About the author

Martina är en svensk författare, främst dramatiker, och regissör.

Reviews

[Lena · Rating 4 out of 5]

”Människan föds ond, dum och psykiskt sjuk, och sedan försöker hon, oftast till ingen nytta, med babyoljiga fingrar sega sig uppför den variga branten mot ett rudiment av moral och integritet. I nästan samtliga fall dör hon minst lika besudlad som hon föddes.”

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Om psykisk ohälsa ur den sjukes perspektiv med Montenius säregna mustiga stil. Skrattet fastnar i halsen.

[Monica · Rating 5 out of 5]

En fulländad roman om desperation mitt i vår fasadomgärdade vardag. Montelius tar skräck, äckel och humor till en ny nivå och jag skrattar högt när jag läser samtidigt som det känns oerhört obehagligt i maggropen. En sån fullträff! (Obs - detta var ett klockrent impulsköp och helt oplanerat. Jag hittade ett sista litet ex av boken i en 70%-på-reapriset-låda hos lokala Akademibokhandeln. En sån lycka för mig!)

[Julia Eriksson · Rating 2 out of 5]

2,5
Märklig och välformulerad på Montelius vanliga vis, det är både sorgligt och knäppt och stundtals glimrande. Dock gillade jag den inte lika mycket som hennes tidigare verk och hade ganska svårt att komma in i boken inledningsvis.

[Majken Adolfsson · Rating 2 out of 5]

*1.5
Vafan hände egentligen??
Nej??

[Isabella Salomonsson · Rating 3 out of 5]

Ibland är den bra, ibland blir den tråkig

[Anna · Rating 3 out of 5]

Jag älskade sättet som boken var skriven på, och i början hade jag lätt gett den fem stjärnor enbart för det, men efterhand som boken fortlöpte så blev det tjatigt och till slut blev språket nästan ett hinder i läsningen. Men jag är otroligt imponerad över Martina Montelius sätt att variera sina ord, jag har aldrig lärt mig så många ord via en bok som denna. Sen tror jag att den här boken kanske var lite för icke-traditionell för mig, och att det gjorde att jag inte riktigt kunde knyta an till den.

[Ulrika Persson · Rating 1 out of 5]

Att den är konstig står klart väldigt snabbt, men också att den "ska" vara konstig. Det är själva grejen. Man kan tycka olika om vad som är intressant eller ej samt vad som är okej eller inte. Personligen tycker jag inte att vissa - helt random uttalanden - är fanimej okej att skriva.
"Hennes första samlag blir troligen en våldtäkt. Om det inte redan har skett." Detta skrivs om en sexåring. Fy fan. Vidrig bok.

[Anneli Waara · Rating 2 out of 5]

Jag är kluven till denna roman. Språkligt gnistrande, provokativt, beskriver den vardag, tankar och känsloliv hos minst sagt instabila, alternativt djupt obehagliga huvudpersoner. Texten väcker munterhet - beskrivningarna går utanför alla gränser, eller snarare till sin extrem i synen på livet - och äckel om vartannat. Imponeras av språkbegåvningen, men kan tyvärr inte känna att boken i slutänden ger mig något. Lite to much.

[David Hellqvist · Rating 3 out of 5]

Läst denna en gång förut och mindes den som helt världsomvälvande och fantastisk; men den var helt ok.

Bra skildring av mental ohälsa och hur en person i sitt egna huvud kan svänga i åsikter, tankar och mående snabbt. Parallelt med detta skildras även hur ett barn kan må i denna miljö och även användas av föräldern för att parera sitt egna mående.

Kul skriven men inget speciellt.

[Jenny Freding · Rating 3 out of 5]

Märklig, tragikomisk, välformulerad bok. Hur kan man ens få fram allt detta? Rakel, väldigt speciell och sorglig men jag gillar henne. Åke, läskig narcissist psykopat.

[Sofia Ludén · Rating 2 out of 5]

Kluven till denna. 2,5 stjärnor.

[Eva Wennås]

Läste inte klart. Tycker om sättet hon skriver på men var på fel ställe i livet för denna boken. För trött.

[Annasara · Rating 5 out of 5]

Glad sarkasm om livets depressiva innehåll.

[Linda · Rating 3 out of 5]

Rakel, a 32-year old teaching assistant, is an outsider. She has panic attacks all the time, and leave the door open for the parametics to be able to get in. Her anxiety form into a kind of membranes that slide around in the apartment and constantly want to take a bath. He apartment is dirty and full of unwashed dishes. She write twenty pages letters to a man that she likes, but only wants as a friend. She worries he might want to have sex with her at some time. Rakel is a teaching assistant, taking care of a boy at school who beats her up. She goes to the supermarket, with tears running down her face, snuffling, to show people how she feels. She hates everyone, and think everyone is idiots, and most of all herself.

In this way, the book resembles the other books by the author. It is funny, occasionally, but a dark undertone is always present. Martina Montelius writes in a phenomenal way. The prose is excellent and special. The author always portray interesting characters. However, this time, everything went pitch black when something happened. Her daughter was introduced in the middle of the book. The girl, who is about six years old, has to carry her mothers anxiety and take care of her. It is very dark.

I don't understand the purpose of letting Rakel's colleague, Åke, sometimes be the first person perspective. The book is short and I don't think he contributes so much to the story. He is the most sexist idiot ever portrayed.

Martina Montelius always lets outsiders like Rakel be the center of attention. Or, perhaps she only portray people as they really are. Many people feel excluded in some way, but don't talk about it. In the book, the characters are not only outsiders. They are extreme, especially in this book.

[Agnes Lundborg · Rating 5 out of 5]

Min typ av bok!! Tragisk men rolig karaktär. Underliggande spänning. Roligt språk