What do you think?
Rate this book
Dödfödd
Viktor muckar från kåken och hamnar på Lundbygården, ett boende för hemlösa, missbrukare, psykfall och småkriminella. Han vill bli fullvärdig medlem i det kriminella gänget Jägarens Hundar, men för att bli det måste han ta reda på så mycket som möjligt om en av hans nya grannar, Isa. Sebastian, en av socialarbetarna på Lundbygården, blir misstänksam men det visar sig ändå vara ett av Viktors mindre problem. Snart är de alla tre pjäser i ett spel mellan en gammal drottning och en ännu äldre kung. De skickar ut sina pjäser på ett schackbräde av illegala bordeller, hus som hemsöks av det förflutna eller schakt djupt under Göteborg. Våld, sex och magi är vapen i en skoningslös kamp där ingen sörjer en fallen bonde.
”Dödfödd” är fortsättningen på ”Borde vara död”.
”Dödfödd” är fortsättningen på ”Borde vara död”.
- GenresHorror
288 pages, Paperback
Published April 1, 2017
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
May 26, 2017
Min första kontakt med Pål Eggerts övernaturliga Göteborg var när jag läste
Borde vara död
i september 2014, och som min recension då avslöjar, var jag mycket förtjust. Inför att denna uppföljare skulle komma ut i mars i år, passade jag även i höstas på att läsa novellen "De bortvalda" (publicerad som nummer 21 i publikationsserien Brevnoveller), som också har Sebastian som huvudperson, och den påminde mig om exakt hur bra Eggerts blandning av skitig social(arbetar)realism, urban fantasy och regelrätt skräcklitteratur är.
I Dödfödd fortsätter berättelsen om gravrået Isa (som desperat önskar återfinna sin mänsklighet) och socialarbetaren, huliganen, avfällingen från Jehovas vittnen och tillika arbetarklassmagikern Sebastian, men den introducerar även Viktor som är medlem i Ulvhednarna, en supportergrupp till det kriminella MC-gänget Jägarens Hundar, och som rimligen bör betraktas som bokens tredje protagonist. Dessa tre dras från olika vinklar in i en mycket gammal, magisk konflikt mellan den mystiska Endrede och Jägaren själv, och deras respektive roller i konflikten har konsekvenser för dem alla.
Eggert fortsätter här att utvidga sin egen mytos, där det jordiska och överjordiska blandas, men i princip alltid i en skitig och brutal fiktionsvärld. Dessutom leder de underliggande berättelsetrådarna honom att utforska framskrivandet av både erotiska skildringar och djupt otrevliga övergrepp, med stor framgång i båda leden. Om Borde vara död var en mörk, brutal berättelse med ett givet underliggande hopp, erbjuder Dödfödd möjligtvis mindre av denna vara. Inte så att hopp blir en utesluten kategori, men det är en resa in i ett djupare mörker, både i form av de tre huvudfigurernas respektive berättelsekurvor och läsarens egen resa genom boken.
På det hela upplever jag boken som både en stark utveckling av Eggerts fascinerande mytos och en uppgradering rent textmässigt (några irriterande småmissar till trots) som antyder att hans författarskap har blivit ytterligare en aning vassare.
Personligen längtar jag nu efter nästa bok om Isa och Sebastian (och Viktor).
I Dödfödd fortsätter berättelsen om gravrået Isa (som desperat önskar återfinna sin mänsklighet) och socialarbetaren, huliganen, avfällingen från Jehovas vittnen och tillika arbetarklassmagikern Sebastian, men den introducerar även Viktor som är medlem i Ulvhednarna, en supportergrupp till det kriminella MC-gänget Jägarens Hundar, och som rimligen bör betraktas som bokens tredje protagonist. Dessa tre dras från olika vinklar in i en mycket gammal, magisk konflikt mellan den mystiska Endrede och Jägaren själv, och deras respektive roller i konflikten har konsekvenser för dem alla.
Eggert fortsätter här att utvidga sin egen mytos, där det jordiska och överjordiska blandas, men i princip alltid i en skitig och brutal fiktionsvärld. Dessutom leder de underliggande berättelsetrådarna honom att utforska framskrivandet av både erotiska skildringar och djupt otrevliga övergrepp, med stor framgång i båda leden. Om Borde vara död var en mörk, brutal berättelse med ett givet underliggande hopp, erbjuder Dödfödd möjligtvis mindre av denna vara. Inte så att hopp blir en utesluten kategori, men det är en resa in i ett djupare mörker, både i form av de tre huvudfigurernas respektive berättelsekurvor och läsarens egen resa genom boken.
På det hela upplever jag boken som både en stark utveckling av Eggerts fascinerande mytos och en uppgradering rent textmässigt (några irriterande småmissar till trots) som antyder att hans författarskap har blivit ytterligare en aning vassare.
Personligen längtar jag nu efter nästa bok om Isa och Sebastian (och Viktor).
May 15, 2026
Del två i trilogin ”Borde vara död” av Pål Eggert heter ”Dödfödd”, och den fördjupar den mörka och smutsiga värld som byggdes upp i första boken. Här blir berättelsen ännu mer fördjupad och vi får, förutom Sebastian och Isa, får vi även följa Viktor. Viktors karaktär känns trovärdig och trasig och man får veta vad som finns djupt där inne i mörkret som gjort att han gör så destruktiva val.
Eggert målar upp karaktärer och Göteborgs miljö med mörka penseldrag. Platsen är kall men levande och vi får möta samhället skuggsidor och ja till och med underjordiska varelser.
Jag tycker Eggert är modig i sitt språk och vågar gå längre än många svenska skräckromaner. Det är brutalt men ett skickligt berättande som gör att det inte blir billigt.
Mitt i karaktärernas mörka och brutala tillvaro introduceras även den mer färgstarka och gåtfulla Endrede. Hennes närvaro tillför berättelsen en oväntad sensualitet och laddning som bryter av mot det råa våldet och misären. I scenerna där hon träder fram finns en nerv och intensitet som gör läsningen generande intim men samtidigt omöjlig att värja sig mot.
En stark andra del som bygger vidare på trilogins mytologi. Nu känns det nästan sorgligt att jag bara har en del kvar i Borde vara död.
Eggert målar upp karaktärer och Göteborgs miljö med mörka penseldrag. Platsen är kall men levande och vi får möta samhället skuggsidor och ja till och med underjordiska varelser.
Jag tycker Eggert är modig i sitt språk och vågar gå längre än många svenska skräckromaner. Det är brutalt men ett skickligt berättande som gör att det inte blir billigt.
Mitt i karaktärernas mörka och brutala tillvaro introduceras även den mer färgstarka och gåtfulla Endrede. Hennes närvaro tillför berättelsen en oväntad sensualitet och laddning som bryter av mot det råa våldet och misären. I scenerna där hon träder fram finns en nerv och intensitet som gör läsningen generande intim men samtidigt omöjlig att värja sig mot.
En stark andra del som bygger vidare på trilogins mytologi. Nu känns det nästan sorgligt att jag bara har en del kvar i Borde vara död.
July 31, 2017
Great to meet these characters again. Loved the rune chanting biker gang.
Full review: https://www.instagram.com/p/BXLYSe0BlsZ/
Full review: https://www.instagram.com/p/BXLYSe0BlsZ/
Displaying 1 - 3 of 3 reviews