Jag blev jätteglad när jag insåg att Euthanasia Bondeson är en föregångare till författarens karaktär Florence Florrie Granat, böcker som utspelar sig hundra år senare, på 1950-talet, men som är utgivna ungefär tjugo år efter Euthanasia Bondeson-serien. Sen gillar jag att Carina Burman skrev historiska deckare redan för 20 år sen och inte bara nu när det är väldigt inne. Redan för 20 år sen var Carina Burman en driven författare. Språket är vackert även när det fula skildras. Jag skrattar åt vissa uttryck och vändningar. Vad gäller morden i boken, ja det blir flera, är de ganska läskiga i sig, men det här är en deckare som inte utspelar sig i nutid med massor av våld och blod. Läs hela mitt inlägg om boken https://tofflandel2.com/2026/06/27/vi...
Burman skriver på ett sätt som kanske inte riktigt passar den unga läsaren. Språket är lite poetiskt och gammalt, jag hade det lite hackigt att ta mig igenom boken men min mormor tyckte om den väldigt mycket. Vi båda höll med om att Burmans böcker är berikade med historiska inslag och fakta. Lärande, lite annorlunda men kanske inte för den yngre publiken. Mysteriet var givande och väldigt roande att läsa. Hade aldrig listat ut vem mördaren är eller hens motiv till dådet. Väldigt intressant men jobbig att läsa mig igenom.