Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas. Och Lukas, han dog ändå. Sen.
Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?
Bara precis allt.
Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.
En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.
Om du såg mig nu är den spännande, fristående fortsättningen på kritikerrosade En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Sofia Nordin beskriver en postapokalyptisk verklighet där ingenting är som det brukar, samtidigt som de få människor som finns kvar har precis samma känslor och tankar som du och jag.
Kanske den bästa, men definitivt den tyngsta, boken hittills i serien. Sofia Nordin skriver postapokalyps i särklass. Recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/att-leva...
himla mörk och skrämmande trots noll monster, känns väldigt realistisk och karaktärerna känns aldrig övermogna men väldigt irriterande rätt ofta. himla spännande trots inte särskilt actionfylld! snyggt språk också. som de här böckerna brukar alltså :D
Egentligen 2,5. Det här innehåller en massa spoilers, sorry. Det var inte vad jag förväntade mig. Samtidigt var det precis som resten av serien. Skriven i samma stil, samma slags spänningen (det vill säga: inte särskilt spännande) och samma slags huvudkaraktär. Hedvig, Ante och Ella var tre helt olika personligheter, men Esmaels synhåll kunde också ha varit Antes. Det syntes som om de bara tänker på tjejer och har stånd hela tiden. Ja, jag fattar att de är typ fjorton eller femton och är fortfarande tonåringar, fast världen går sönder och nästan alla människor har dött. Det blir bara långtråkig efter ett tag. Esmael verkade som en intressant karaktär i tredje boken och här som en hel annan person. Han er helt besatt av Ella och blir regelrätt galen på grund av det. Jag förstår fortfarande inte varför han tyckte så mycket om henne. Hon gjorde ju aldrig nånting för honom. Tvärtom, hon fordrade bara hela tiden och hade en talang för att förvrida sanningen som den passar bäst för henne. Esmael är självklart inte helt oskyldig i det hela. Han betedde sig som en stalkare, senare som en hemsk psycho. Jag menar, han SKÖT på de andra och några dagar efter händelsen kommer Ella och låtsas som om ingenting har hänt. Jag vore lifsrädd i hennes situation och skulle aldrig gå till Esmael ensam. Vem vet vad han kunde ha gjort? Jag väntade för en stor "Boom" på slutet, men det kom aldrig. Esmael blev bara plötsligt som förut (= Ella säger någonting och han lider som hunden han inte ville vara fast han är det). Visst, att Ella är gravid är en överraskning, men en sånt som är med i Top 10 av de mest irriterande överraskningar i böcker och filmer (strax efter situationer av typ "Luke, I am your father"). Jag är bara glad att de blev inte ihop igen, jag har bara ett problem med att Ella inte vet vem fadern till barnen är och tydligen sa ingenting till Ivar och Linus. Det är okej att de åker tillbaka till gården, men det är väldigt dumt att det bara slutar där. Det måste ju har hänt en massa saker sedan Ella lämna dem. De har till och med hittat åtminstone en kille till. Är det inte ens värd ett enda kapitel där de berättar vad som har hänt? Författaren sa att hon lämnade slutet så minst öppet som möjligt. Hur kan det vara mer öppet? Jag kan tänka på åtminstone hundra bättre lösningar. De öppna trådar kunde fylla en hel bok. Vi vet fortfarande inte vad grunden för febern är (okej, det är nånting jag kan leva med), hur det ska bli med Ellas barn och en massa andra saker. Jag fattar att Sofia Nordin vill inte skriva sådana böcker i all evighet för det finns säkert många fler historier. Men hur man kan sluta så här förstår jag verkligen inte. Jag känner mig bedragen. Trots all kritik är boken bra skriven och är lätt och snabbt att läsa.
Den här boken har inte allt för höga recensioner och jag kan förstå varför. Den handlar om en fjortonårig kille som har stora problem med att misstolka situationer, att vara envis och att agera utan att tänka efter. Han följer tjejen har är kär i till Umeå och förväntar sig hela tiden att hon alltid ska komma krypandes tillbaka till honom för att han förtjänar det. Men å andra sidan så är det just detta fenomen som gör boken smart, trots att det är frustrerande att vara i hans hjärna och inte bara kunna säga åt honom vad han gör för fel och vad han borde göra. Världen har dött, hans familj likaså och det normala livet han hade innan förstördes på en dag. Han är ensam, vilse och förtvivlad, och liksom alla andra så försöker han hantera detta, trots att det inte var på det mest optimala sättet. Det känns ändå verkligt. Det känns som att det är precis så här det kan gå till om alla dog förutom ett litet antal ungdomar, och dessa gör bara det bästa de kan för att hantera situationen. Karaktärerna känns på så sätt verkliga och det är enkelt att följa de i tankebanorna då man själv har varit 14 år och kanske tänkt liknande tankar, eller i alla fall haft liknande logik (om jag inte har kvar delar av det eftersom att jag själv inte är hur många år som helst äldre).
Det var verkligen spännande att få leva sig in i denna värld där allt har lämnats kvar, alla hus liksom butiker. Det känns ändå som att det är allas hemliga fantasi att få rota i affärer och ta det man vill utan konsekvenser. Men å andra sidan så skulle det ju ha ett helt annat värde om majoriteten av befolkningen faktiskt hade dött, någonting som verkligen belyses i bokserien..
Jag sträckläste denna boken idag, men den var ju bara ca 170 sidor och de var för all del ganska små, kanske menade för en lite lägre åldersgrupp än mig själv då jag oftast läser young adult, men denna passar lika bra ändå. Jag tycker om hela denna bokserien och jag kan rekommendera den för alla i åtminstone min ålder eller ner att läsa den, man får bara vara beredd på att vara lite frustrerad ibland.
Sätter nog 2,5 på denna, för jag vet inte varför men jag gillade inte denna lika mycket som de andra. Inledningen var superbra och fick mig verkligen att fastna men den ständiga besattheten i Ella börjar bli lite tröttsamt, det känns som om det helt är Ella i fokus varken om det åtgår från henne eller inte.
Jag tycker Ella är en mångfacetterad person och finner henne intressant men kände väl att denna boken inte förde berättelsen framåt fören i slutet.
Jag stör mig oerhört mycket på att allt bara slutade fungera när människorna dog. Det är inte realistiskt. Varför skulle t.ex. all el sluta fungera så snabbt? Och vatten och avlopp? Visst, med tiden skulle det ju börja krångla och till slut skulle det såklart sluta funka, men nu sker det inom ett dygn. Esmael är seriens tråkigaste berättare, han känns ärligt talat rätt korkad. Ingen förmåga att planera, tänka och förstå att andras vilja också betyder något. Nej, jag gillar honom inte. Ella är ett våp i den här boken, men hon är en fjortis så det är kanske inte så konstigt. Och livet är nog inte så lätt för någon i den situation de befinner sig i, så visst kan hon få vara ett våp. Jag tycker dock att hon var korkad som lämnade gården på det sätt hon gjorde, där hade hon i alla fall en viss trygghet och när allt stabiliserat sig hade de tillsammans kunnat söka efter andra människor. Men ja, de är ju tonåringar och sådana har ett uruselt konsekvenstänk så det kanske är rimligt att de beter sig så korkat.
Den här boken var lite ojämn jämfört med de föregående. Ett tag funderade jag på om jag alls tyckte om den, men den gjorde comeback och slutade lovande. Detta är den sista delen jag läst, och hela serien är en helt okej svensk ungdomsdystopi. Och som alltid är det den första i serien som lämnat störst intryck.
Av hele serien vil jeg si at dette er den dårligste boken, men den redder seg litt inn mot slutten. Hovedpersonen (som er ulik i hver bok) her er interessant, men etter hvert handler bare hele boka om denne ene jenta som alle vil være sammen med. Sikkert greit for ei ungdomsbok, men ikke helt det jeg hadde håpa på fra en post-apokalyptisk serie.
Jag tyckte inte lika mycket om den här som de tidigare i serien - den kändes mycket mörkare, och jag kunde inte identifiera mig lika mycket med personerna som jag har gjort i de tidigare böckerna. Det är fortfarande en stark fyra dock, och jag rekommenderar definitivt läsning av hela serien.
Läste den första i skolan och den är den bästa i serien, framförallt den mänskliga aspekten av rädslan att inte kunna vara vän med den sista människan på jorden, man måste ju gilla varandra? De andra böckerna är mindre bra men ändå bra, kommer säkert att läsa om dom nån gång igen.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Såååå dålig!! Läs den inte!!! Hade man kunnat ge 0 av 5 stjärnor hade jag gett den det. Språket är dessutom bedrövligt då författaren har skrivit jättemånga korta meningar.
Väldigt spännande, speciellt i slutet. Mycket mer händelserik än de andra böckerna. Det är synd att det inte finns en fortsättning, skulle gärna vilja veta vad som kommer att hända nu.
Har gillat alla tidigare delar i serien, men denna var verkligen dålig. Platta karaktärer, huvudpersonen är inte trovärdig och man bara väntar på att han ska vakna till liv, men det händer inte. Ella kan möjligen vara den störigaste karaktären i en bok nånsin. Ingen karaktärsutveckling, ingenting, bara totalt osympatisk. Hade väntat länge på att få läsa den men blev så sjukt besviken. Var så arg när boken tog slut över hur dålig den var. Hoppas innerligt det kommer fler delar som kan väga upp för denna.
Det skulle bli en trilogi men Nordin fick inte nog. Så var där en fjärde bok om ungdomarna som överlevt den dödliga febern. Nu måste de hitta sin plats i en värld där de är övergivna och där de bara har sig själva. Vardagen innebär inte längre skola, kompisar och youtube. Allt detta har bytts ut mot att hålla sig varm, skaffa mat och inte tappa förståndet...
Fjärde boken i serien, men fortfarande inga svar. Något frustrerande, kan jag känna, och jag har många frågor. Vad är det för virus som dödat så många? Varför har vissa dött, men inte andra? Varför finns det bara tonåringar bland de överlevande? Hur kommer det sig att elen plötsligt slutar fungera och vattnet slutar rinna i kranarna? Det är ju inte direkt någon som hela tiden sitter och håller in en knapp för dessa funktioner.
Jag känner också att ungdomarnas reaktioner på allt detta onda inte känns trovärdiga. I första boken flyr Hedvig och det köper jag, men jag köper inte hennes logiska tänk med nycklar till skolan, överlevnadskit etc. så snart efter en sådan chockartad upplevelse. I denna bok köper jag till viss del sättet att leva åtta månader efter katastrofen, men jag köper inte Esmaels agerande och reaktion direkt när det händer. Jaha, hoppsan, hans syster dog på en skitig toalett, så han lämnar henne där och går hem. Och, hoppsan, hans föräldrar är döda, så han täcker över dem och lämnar sitt hem.
Något i denna serie får mig dock att vilja läsa vidare - den är trots allt spännande - men trovärdig är den inte.
This entire review has been hidden because of spoilers.