What do you think?
Rate this book
Inte allena: varför Luthers syn på nåden, bibeln och tron inte räcker
Varför är Martin Luther viktig i dag? Det har gått 500 år sedan reformationen.
Men Luther är fortfarande orsak till debatt. Några hyllar honom som en folkets förkämpe mot kyrkligt förtryck. Andra anklagar honom för att ha splittrat kristenheten och gett makthavarna kontroll över kyrkan.
När Joel Halldorf och Patrik Hagman läser Luther ser de en teolog att brottas med. De går till djupet av Luthers lära genom att kritiskt analysera hans slagord om nåden, Bibeln och tron allena.
Tänk om detta "allena" är en knut som behöver lösas upp för att finna ett sätt att uppskatta Luther? Tänk om han kommer mest till sin rätt när han får en plats i den kristna traditionen i stället för som en röst i opposition till den. Är det så att nyckelordet för att läsa Luther inte är allena, utan tillsammans?
Ur boken
Inte allena är en diskuterande introduktion till Luther, där Luthers tankar och de konsekvenser de haft, sätts i relation till vår tids frågor och utmaningar. En bok för alla som är intresserade av kyrkans roll i ett pluralistiskt, postsekulärt samhälle.
Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria och lektor vid Teologiska högskolan Stockholm. Han har skrivit en rad böcker, är medarbetare på Expressen Kultur och ledarskribent på tidningen Dagen.
Patrik Hagman är docent i politisk teologi vid Åbo Akademi, Finland, och författare. Han har bland annat skrivit böckerna Efter folkkyrkan, Om kristet motstånd och Söndagsskola för vuxna.
Men Luther är fortfarande orsak till debatt. Några hyllar honom som en folkets förkämpe mot kyrkligt förtryck. Andra anklagar honom för att ha splittrat kristenheten och gett makthavarna kontroll över kyrkan.
När Joel Halldorf och Patrik Hagman läser Luther ser de en teolog att brottas med. De går till djupet av Luthers lära genom att kritiskt analysera hans slagord om nåden, Bibeln och tron allena.
Tänk om detta "allena" är en knut som behöver lösas upp för att finna ett sätt att uppskatta Luther? Tänk om han kommer mest till sin rätt när han får en plats i den kristna traditionen i stället för som en röst i opposition till den. Är det så att nyckelordet för att läsa Luther inte är allena, utan tillsammans?
Ur boken
Inte allena är en diskuterande introduktion till Luther, där Luthers tankar och de konsekvenser de haft, sätts i relation till vår tids frågor och utmaningar. En bok för alla som är intresserade av kyrkans roll i ett pluralistiskt, postsekulärt samhälle.
Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria och lektor vid Teologiska högskolan Stockholm. Han har skrivit en rad böcker, är medarbetare på Expressen Kultur och ledarskribent på tidningen Dagen.
Patrik Hagman är docent i politisk teologi vid Åbo Akademi, Finland, och författare. Han har bland annat skrivit böckerna Efter folkkyrkan, Om kristet motstånd och Söndagsskola för vuxna.
- GenresReligion
148 pages, Hardcover
Published January 1, 2017
2 people are currently reading
20 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
April 12, 2023
I den korta skriften Inte allena ifrågasätter Patrik Hagman och Joel Halldorf vissa lutherska sanningar. Men för det behövs det bättre intellektuella förmågor än författarna. Jag uppskattar visserligen att de lyfter fram Aquinos syn på tron som en intellektuell dygd (s. 124-25). Dessvärre framställs Luthers lära i stora delar felaktigt. Det är bedrövligt, för läsarna blir vilseledda. De påstår att Luther står för en torr juridisk syn på försoningen, i motsättning till läran om Kristi seger över ondskans makter (s. 112; 57-58). Men Luther säger ju själv att den juridiska försoningsläran är alltför vag. Enligt Melankton blir vi tillskrivna Kristi rättfärdighet propter fidem. Luther godkänner detta synsätt, men föredrar att se rättfärdiggörelsen såsom en fortlöpande återfödelse av den troende i Kristus, något som innebär en ständig kamp mot djävulen, ideligen segerrik. Därmed återknöt Luther till den klassiska försoningsläran, såsom Gustaf Aulén och Ragnar Bring noggrant redogjort för. Korsets teologi, som författarna helt förbigår, är påfallande dualistisk (se Ragnar Bring, Dualismen hos Luther, 1929).
Hos Luther, påstår författarna, finns en “individualistisk tendens” i det att yttre ting, inklusive människorna, är sekundära till inre tro (s. 94). Faktum är att Luther ser tron såsom given av Gud och avvisar tanken på att det är en inneboende funktion i själen. Enligt Phillip Cary (The Meaning of Protestant Theology) representerar Luther en “outward turn” i relation till Augustinus och den medeltida strävan att gå “inåt och uppåt”, för att uppnå förening med Gud. Luther vägrade att gå med på Zwinglis syn på nattvarden såsom symboliserande något inre eller övervärldsligt. Brödet och vinet, i sig, förmedlar nåden helt objektivt (även om kristen tro förutsättes i nattvardsmässan).
Det blir alltså helt fel när författarna framställer Luther såsom bestridande att “[n]åden förmedlas genom konkreta ting och praktiker...” (s. 76). Hans “outward turn” innebar ju just detta! “För reformatorerna…”, säger de, “var ritualerna vidskepelse och gärningslära” (s. 67). Det är ett helt oriktigt påstående, speciellt vad gäller Luther. Tvärsemot så ställer han inte “hjärtats tro mot möjligheten att ta emot nåden via yttre, konkreta ting…” (s. 74). Att bibelläsning skulle kunna tolkas som en obehövlig “yttre gärning” är ju rena rama skämtet (s. 73). Luther betraktade evangeliet som ett slags sakrament och han läste bibeln varje dag. Att han skulle ha lärt att nåden enbart är förlåtande men ej förvandlande (s. 53) är felaktigt. Tron, säger Luther, förenar själen med Kristus såsom bruden förenas med brudgummen. Just genom själens förvandling blir människan “fri och ledig från alla sina synder, samt begåvad med Kristi sin brudgums eviga rättfärdighet” (Om en människas frihet).
Författarna påstår att “[d]et finns inget i Jesu undervisning som tyder på att han delade in sina åhörare i två kategorier, och förbehöll den strängare undervisningen för en viss grupp” (s. 81). Men det är ju just vad han gör i Markus 4:11-12. Följande mening satte myror i huvudet på mig: “Kristendomen är en materialistisk religion” (s. 74). Kristendomen brukar ju annars betraktas som den andligaste av alla religioner, som innebar ett tvärt avsteg i himmelsk riktning jämfört med hedendomen. Boken återkommer till att det ej finns någon frälsning utanför kyrkan och att ha sann tro är omöjligt utanför trons gemenskap (s. 129). Det tycks gå på tvärs med vad Jesus säger i Matteus 6:6, nämligen att man gör bäst i att dra sig tillbaks till sin kammare och stänga dörren, för då hör Gud ens bön. I själva verket är den utstötte Guds förtrogne. Visst kan Gud nå oss i vår ensamhet!
Boken introducerar teorin att Luther avskaffade klostren i avsikt att göra om hela världen till ett kloster. Han författade nämligen en “klosterregel” kallad den Lilla Katekesen (s. 86-89). Det är en absurd teori med tanke på Luthers cyniska personlighet. Han uppmanade till massaker på upproriska bönder och föreslog att judarna skulle förslavas. Nej, han förespråkade ingen klosterfromhet i världen. “Det världsliga regementet” bär ju svärdet och måste för att upprätthålla ordningen använda sig av makt och våld. Den här boken förvillar läsarna och förtjänar bara en stjärna.
Hos Luther, påstår författarna, finns en “individualistisk tendens” i det att yttre ting, inklusive människorna, är sekundära till inre tro (s. 94). Faktum är att Luther ser tron såsom given av Gud och avvisar tanken på att det är en inneboende funktion i själen. Enligt Phillip Cary (The Meaning of Protestant Theology) representerar Luther en “outward turn” i relation till Augustinus och den medeltida strävan att gå “inåt och uppåt”, för att uppnå förening med Gud. Luther vägrade att gå med på Zwinglis syn på nattvarden såsom symboliserande något inre eller övervärldsligt. Brödet och vinet, i sig, förmedlar nåden helt objektivt (även om kristen tro förutsättes i nattvardsmässan).
Det blir alltså helt fel när författarna framställer Luther såsom bestridande att “[n]åden förmedlas genom konkreta ting och praktiker...” (s. 76). Hans “outward turn” innebar ju just detta! “För reformatorerna…”, säger de, “var ritualerna vidskepelse och gärningslära” (s. 67). Det är ett helt oriktigt påstående, speciellt vad gäller Luther. Tvärsemot så ställer han inte “hjärtats tro mot möjligheten att ta emot nåden via yttre, konkreta ting…” (s. 74). Att bibelläsning skulle kunna tolkas som en obehövlig “yttre gärning” är ju rena rama skämtet (s. 73). Luther betraktade evangeliet som ett slags sakrament och han läste bibeln varje dag. Att han skulle ha lärt att nåden enbart är förlåtande men ej förvandlande (s. 53) är felaktigt. Tron, säger Luther, förenar själen med Kristus såsom bruden förenas med brudgummen. Just genom själens förvandling blir människan “fri och ledig från alla sina synder, samt begåvad med Kristi sin brudgums eviga rättfärdighet” (Om en människas frihet).
Författarna påstår att “[d]et finns inget i Jesu undervisning som tyder på att han delade in sina åhörare i två kategorier, och förbehöll den strängare undervisningen för en viss grupp” (s. 81). Men det är ju just vad han gör i Markus 4:11-12. Följande mening satte myror i huvudet på mig: “Kristendomen är en materialistisk religion” (s. 74). Kristendomen brukar ju annars betraktas som den andligaste av alla religioner, som innebar ett tvärt avsteg i himmelsk riktning jämfört med hedendomen. Boken återkommer till att det ej finns någon frälsning utanför kyrkan och att ha sann tro är omöjligt utanför trons gemenskap (s. 129). Det tycks gå på tvärs med vad Jesus säger i Matteus 6:6, nämligen att man gör bäst i att dra sig tillbaks till sin kammare och stänga dörren, för då hör Gud ens bön. I själva verket är den utstötte Guds förtrogne. Visst kan Gud nå oss i vår ensamhet!
Boken introducerar teorin att Luther avskaffade klostren i avsikt att göra om hela världen till ett kloster. Han författade nämligen en “klosterregel” kallad den Lilla Katekesen (s. 86-89). Det är en absurd teori med tanke på Luthers cyniska personlighet. Han uppmanade till massaker på upproriska bönder och föreslog att judarna skulle förslavas. Nej, han förespråkade ingen klosterfromhet i världen. “Det världsliga regementet” bär ju svärdet och måste för att upprätthålla ordningen använda sig av makt och våld. Den här boken förvillar läsarna och förtjänar bara en stjärna.
December 16, 2022
En luthersk kritik av Luther. Författarna redogör på ett enkelt språk hur de "tre sola" nåd, skrift, och tro är bristfälliga för vår postsekulära kultur. Stor fokus läggs också på reformationens konsekvenser för samhället och kyrkan. Läs den!
March 21, 2021
Får konvertera.
Read
February 7, 2017Den här boken fick mig att vilja titta noggrannare på Luthers egna texter. Det fanns vissa delar som gjorde mig nyfiken på att se om jag skulle hålla med i läsningen som Hagman och Halldorf ger. Jag håller dock med om att det är intressant att sätta Luther i kontexten tillsamman med andra viktiga teologer i kyrkohistorien. Det är inte någon bra utgångspunkt att tänka sig att Luther har rätt och sedan följer allt annat från det.
Diskussionen om samhället som ett kloster är intressant och frågan om Luthers syn på regel. Det vore intressant att reflektera över om församlingen som "hem" föregår tanken om kloster eller ej? Oikos kan jag tycka verkar mer centralt i nya testamentet än klostergemenskap. För att vända på deras argument: blir klostret möjligheten till ett oikos i ett samhälle där statsmakten och kyrkan är allierad?
Diskussionen om samhället som ett kloster är intressant och frågan om Luthers syn på regel. Det vore intressant att reflektera över om församlingen som "hem" föregår tanken om kloster eller ej? Oikos kan jag tycka verkar mer centralt i nya testamentet än klostergemenskap. För att vända på deras argument: blir klostret möjligheten till ett oikos i ett samhälle där statsmakten och kyrkan är allierad?
Displaying 1 - 4 of 4 reviews