I en nära framtid, när landsgränserna slutits, skickas det nygifta paret Maija och Viktor iväg på ett uppdrag till en ogästvänlig ö i Bottenviken. Vad uppdraget består i är oklart. Över deras huvuden svävar bestyckade drönare och runt armen har de varsin transponder.
Snart förstår de att de är utvalda för att rapportera aktivitet österifrån och att det inte är tänkt att de någonsin ska återvända till fastlandet. När en sargad plåtfarkost spolas i land på ön med en grupp svårt medtagna människor sätts såväl samvete som de nygiftas relation på prov. Det som skulle bli en smekmånad blir en kamp om livet och förståndet – i exil, på nåder, på ingenmanshav.
Omläsningar alltså. Nästan ofelbart blir boken bättre. Det är något med igenkänningen, tillsammans med allt nytt man upptäcker, just för att man läst en gång förut och är bättre skickad att se det betydelsefulla. Smekmånader är flera olika berättelser egentligen. Dels handlar det om en relation, helt och hållet beroende av en samvetesfråga de inte kan tala om. Isoleringen på ön gör detta samtal, denna relation, nästan möjlig. Samvetesfrågan hör också ihop med deras uppdrag på ön, att de ska ange flyktingar. Bokens grundpremiss, en parallell samhällsversion där tillståndet i världen har skapat problem mellan Sverige och Finland (och gissningsvis över hela världen), en mur har rests, man talar om finnländarnas degenerering och sjukdomar (propaganda förmodligen), en totalitär stat som bevakar sina gränser både med angivare och flygande drönare inställda på att sprängas vid minsta kontakt. Det är diffust varför de är där. De har gift sig men liksom motsträvigt. Maija känner äckel inför Viktor, som bara vill komma henne närmare. De har någon slags gemenskap men hon släpper inte in någon. Gemensamma har de också händelsen av en gruppvåldtäkt på en fest där de båda närvarande, och de bådas möjliga vittnesskuld eller icke skuld. Det är ett tätt kammarspel, som är svårt att helt begripa sig på, och där fungerar det ogripbara och diffusa samhällsskicket som en spegel för deras diffusa relation, och tvärtom. Mycket eget, en mycket speciell litterär undersökning av mänskliga och samhälleliga tillstånd.
Omläst inför författarsamtal 28 oktober 2022 i Sollefteå (Mittlitt)
Hade tydligen inte skrivit några reflektioner här innan? Konstigt.