What do you think?
Rate this book
Finna sig
Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Agnes Lidbecks debut är en resonerande undersökning av ständigt omdebatterade kvinnoroller.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Agnes Lidbecks debut är en resonerande undersökning av ständigt omdebatterade kvinnoroller.
201 pages, Hardcover
First published March 6, 2017
24 people are currently reading
704 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 144 reviews
April 14, 2019
Secular Lutheranism - a Swedish introspective cult for women!
What happens to a woman in the modern world when she marries and becomes a mother?
The brutally honest, secret details of female sacrifice stand next to the glossy surface of being a perfect wife, mother, lover, professional, cook, interior designer, gardener...
And the unfairness of it all has to be carried with style, welldressed skinniness just as much part of the role as homemade bread and willingness to follow a therapist's suggestions to turn some weird sexual fantasies into reality with an estranged husband. Humiliation for the sake of perfection.
Does anyone see how graciously I suffer? Anna wants an audience for her "goodness". It made me think of an advertisement that I hear regularly on the local radio - a sex toy shop encouraging people sitting in boring afternoon traffic jams to check out the toys to "get a better sex life than the neighbours". The absurdity of that competition sums up what Anna tries to achieve without any clear results: being herself while defining her identity in comparison to others, mostly men.
Wellwritten, sharp sadness!
What happens to a woman in the modern world when she marries and becomes a mother?
The brutally honest, secret details of female sacrifice stand next to the glossy surface of being a perfect wife, mother, lover, professional, cook, interior designer, gardener...
And the unfairness of it all has to be carried with style, welldressed skinniness just as much part of the role as homemade bread and willingness to follow a therapist's suggestions to turn some weird sexual fantasies into reality with an estranged husband. Humiliation for the sake of perfection.
Does anyone see how graciously I suffer? Anna wants an audience for her "goodness". It made me think of an advertisement that I hear regularly on the local radio - a sex toy shop encouraging people sitting in boring afternoon traffic jams to check out the toys to "get a better sex life than the neighbours". The absurdity of that competition sums up what Anna tries to achieve without any clear results: being herself while defining her identity in comparison to others, mostly men.
Wellwritten, sharp sadness!
February 18, 2018
2.5.
Det är egentligen inte en dålig bok, mest för att den inte är dåligt skriven, men den var så urbota tråkig att jag led mig igenom den. Enda anledningen till att jag läste ut den var för att den är så kort.
Jag blev liksom irriterad över att den aldrig tog slut, att inget hände, att den var så platt och förutsägbar. Den har en distans som jag ibland gillar men inte stod ur med här, Annas osympatiska icke-personlighet får aldrig något förskonande drag.
Jag kan tänka mig att det är lite som med Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, om man kan identifiera sig med Ester blir det en viktig berättelse som säger något om samtiden eller om oss själva, men ser man inte sig själv i henne blir den olidlig. Jag kunde inte hålla med om rollerna Anna spelade, att vara kvinna är något annat för henne än för mig, och därför kunde jag inte beröras.
Det är egentligen inte en dålig bok, mest för att den inte är dåligt skriven, men den var så urbota tråkig att jag led mig igenom den. Enda anledningen till att jag läste ut den var för att den är så kort.
Jag blev liksom irriterad över att den aldrig tog slut, att inget hände, att den var så platt och förutsägbar. Den har en distans som jag ibland gillar men inte stod ur med här, Annas osympatiska icke-personlighet får aldrig något förskonande drag.
Jag kan tänka mig att det är lite som med Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, om man kan identifiera sig med Ester blir det en viktig berättelse som säger något om samtiden eller om oss själva, men ser man inte sig själv i henne blir den olidlig. Jag kunde inte hålla med om rollerna Anna spelade, att vara kvinna är något annat för henne än för mig, och därför kunde jag inte beröras.
March 6, 2017
En debut med imponerande skärpa. Tänk en svensk Avd. för grubblerier, eller en Maj för 2010-talet. Kanske lite Ester Nilsson också i det nyktra dekonstruerandet av kvinnlighet och kärlekens koder och irrbloss. I Anna, kvinnan som finner sig (utan att finna sig själv), har Agnes Lidbeck skapat en karaktär som både skaver och skapar motvillig igenkänning. Vad innebär det att vara kvinna idag? Att vara mor? Går det någonsin att frigöra sig från den manliga blicken? Finna sig gör mig innehållsmässigt en smula nedklämd, men stilistiskt upprymd. 2017 års debutantprisvinnare?
June 25, 2025
June 25, 2025 Update Further on the Surströmming theme, there was a meme today on X about shipping cans of it to Ukraine to use as chemical weapons against Ruzzia. Maria is a regular X NAFO commentator who creates Bayeux-tapestry style memes commenting on the UA-RU war.
Image sourced from MariaSlavaUA.
Suppressed but Snarky With It
A review of the Peirene Press paperback (to be published July 2, 2025) translated by Nicola Smalley from the original Swedish language Finna sig [Find Yourself] (March 6, 2017).
It became intriguing that although she was eventually raising two kids and managing a husband she was always standing outside that role and observing herself, not always in a good light. Eventually the kids grow up and the husband has lost interest in her (it is unclear whether he has an affair) and she pursues another. Abandoning the husband, she moves in with her lover but he begins to succumb to a fatal disease and she is again the reluctant caregiver, regretful that no one can see all this good she is doing.
This was a very unorthodox novel but very unique in its viewpoint. It will likely bring about widely ranging ratings and reviews as can be seen with its current 3-star average on GR, mostly from the original Swedish language edition ratings.
As per my usual disappointments with English translations there was no Introduction, Footnotes or Afterword to this edition. Curiously 1 or 2 words were left untranslated, the standout that I remember was Surströmming [Swedish: Sour Herring] (pg. 92) which you can look up here. Did they think this smelly Swedish food was so well known that it didn't merit a footnote? 🤢
I read Supporting Act thanks to a 2024/25 subscription to the publisher Peirene Press. Subscribers receive books from the publisher several weeks before their official release.
Trivia and Links
There is no Afterword printed in the book, but Peirene Press included a Note from the author in its mailing to subscribers which you can see below.
Peirene Press is the UK publisher for the English translation. I noted from the author's agent's website (as of June 2025) that the North American edition was to be published by Lost River Press. Unfortunately that publisher has ceased operations, noting that “conditions from the trade war have forced us to shut down Lost River Press.” See further at Publishers' Weekly.
Image sourced from MariaSlavaUA.
Suppressed but Snarky With It
A review of the Peirene Press paperback (to be published July 2, 2025) translated by Nicola Smalley from the original Swedish language Finna sig [Find Yourself] (March 6, 2017).
I wanted to peep through the keyhole, observing the private lives of women who do not rebel. The day to day of those who do not have novels written about them. The Anna Karenina who is not liberated by that train or Middlemarch's Celia, trudging along with marriage to the kindly, but thickish, Chettam. I mean, at some point she must have blown, right? Or not. Deepening, weaponised silence as a conflict measure.This was a curious experience. I started reading Supporting Act thinking after the first several pages whether if I would even persevere with it. The main character is a woman who starts off so subservient in her role as mother and homemaker I thought that it might be cringe reading throughout. But gradually that shifted and I started to find it to be a compulsive read after all.
What are their lives, these quiet women, in comparison to their more extravagant sisters? Surely they still feel the rage? Perhaps even more rage, having no easily distinguishable passion to hide behind? The rage of generations, and where to direct it in the everyday? - from the Author's Note (see below).
It became intriguing that although she was eventually raising two kids and managing a husband she was always standing outside that role and observing herself, not always in a good light. Eventually the kids grow up and the husband has lost interest in her (it is unclear whether he has an affair) and she pursues another. Abandoning the husband, she moves in with her lover but he begins to succumb to a fatal disease and she is again the reluctant caregiver, regretful that no one can see all this good she is doing.
This was a very unorthodox novel but very unique in its viewpoint. It will likely bring about widely ranging ratings and reviews as can be seen with its current 3-star average on GR, mostly from the original Swedish language edition ratings.
As per my usual disappointments with English translations there was no Introduction, Footnotes or Afterword to this edition. Curiously 1 or 2 words were left untranslated, the standout that I remember was Surströmming [Swedish: Sour Herring] (pg. 92) which you can look up here. Did they think this smelly Swedish food was so well known that it didn't merit a footnote? 🤢
I read Supporting Act thanks to a 2024/25 subscription to the publisher Peirene Press. Subscribers receive books from the publisher several weeks before their official release.
Trivia and Links
There is no Afterword printed in the book, but Peirene Press included a Note from the author in its mailing to subscribers which you can see below.
Peirene Press is the UK publisher for the English translation. I noted from the author's agent's website (as of June 2025) that the North American edition was to be published by Lost River Press. Unfortunately that publisher has ceased operations, noting that “conditions from the trade war have forced us to shut down Lost River Press.” See further at Publishers' Weekly.
April 28, 2019
Tycker jag att den här boken är bra? Ja. Tyckte jag om att läsa den? Nja.
Jag förstår varför Finna sig har hypats – Agnes Lidbeck skriver avskalat och väldigt välformulerat. I den här romanen utforskar hon medelklassens kvinnoroll genom Anna – först nybliven mor, senare i ett svalnat äktenskap och småningom med en åldrande älskare. Jag ser vad hon är ute efter: Att kvinnorollen fortfarande handlar så mycket om att vara omvårdande och att vår tid så ofta handlar om att betrakta oss själva och invänta reaktioner från omgivningen. Samtidigt känner jag mig väldigt fjärmad från Anna. Jag känner sällan igen mig själv i henne, och bryr mig inte heller om hur det ska gå för henne. Hon är för distanserad för att jag ska bli engagerad och jag förstår aldrig vem hon är. Skildringen av hur hon möter älskaren och får honom att bli intresserad av mig kändes så främmande för mig att jag när jag lyssnade på den delen tänkte att det är då sannerligen inte konstigt att jag var singel så många år, för den där ritualen är mig så djupt främmande att det kanske var mina okunskaper i den som gjorde att jag levde ensam.
Jag förstår varför Finna sig har hypats – Agnes Lidbeck skriver avskalat och väldigt välformulerat. I den här romanen utforskar hon medelklassens kvinnoroll genom Anna – först nybliven mor, senare i ett svalnat äktenskap och småningom med en åldrande älskare. Jag ser vad hon är ute efter: Att kvinnorollen fortfarande handlar så mycket om att vara omvårdande och att vår tid så ofta handlar om att betrakta oss själva och invänta reaktioner från omgivningen. Samtidigt känner jag mig väldigt fjärmad från Anna. Jag känner sällan igen mig själv i henne, och bryr mig inte heller om hur det ska gå för henne. Hon är för distanserad för att jag ska bli engagerad och jag förstår aldrig vem hon är. Skildringen av hur hon möter älskaren och får honom att bli intresserad av mig kändes så främmande för mig att jag när jag lyssnade på den delen tänkte att det är då sannerligen inte konstigt att jag var singel så många år, för den där ritualen är mig så djupt främmande att det kanske var mina okunskaper i den som gjorde att jag levde ensam.
April 30, 2017
Jäklar! Den iakttagelseförmågan är jag nog glad att jag inte har...
Modigt, roligt, sorgligt och fruktansvärt hemskt...
Modigt, roligt, sorgligt och fruktansvärt hemskt...
March 19, 2017
Jag läste Finna sig i en sittning och kan bara hålla med om alla lovord den fått i pressen. Det var länge sedan jag läste en så intressant debut och jag skulle egentligen behöva läsa den en gång till för att kunna säga något kvalificerat. Det är en text som är lika dubbel som dess titel ”finna sig”, dvs hitta sig själv och inordna sig. Dess tre akter åskådliggör dess huvudperson Anna i tre olika (kvinno)roller: mamma, älskarinna, vårdare. Det finns mycket man skulle kunna diskutera, men intressantast tycker jag är hur Anna porträtteras. Hur hon inte har någon personlighet att tala om, ingen genuin kärna. Den enda riktiga känsla hon ibland uppvisar, och undertrycker, är en uppblossande vrede. Annars definieras hon mest av brist på känslor som kärlek till barnen, maken, etc. Hon blir till genom performativa handlingar som måste utföras inför en annan ofta manlig, ibland inbillad, blick. Gör det henne till ett offer för en yttre, obejktiferande och kanske patriarkal blick, eller för en fullt utvecklad narcissist som måste leva och dö inför en spegel? Lidbeck ger inga raka svar, det är en bok som ställer vissa krav på läsaren, gör den till medskapare. I stunder är den också rasande rolig; stilen avmätt, lakoniskt ironisk. Läs!
February 19, 2018
Gud vilket tråkigt och övertydligt språk. "Anna undrar", "Anna går", "Jens håller skeden", "Anna tänker", zzzzz.
Och sedan uppfyller boken inte heller det den säger sig vilja uppfylla, dvs en "undersökning av kvinnoroller", snarare reproducerar den gamla kvinnoroller utan att analysera, tränga sig in på djupet, spräcka dem, eller ens gestalta KÄNSLAN av att vara i dem mer än i förbifarten. Den stannar där, i reproduceringen. Karaktärerna rör sig som stela marionetter på en scen och det är så tråkigt. Så tråkigt. Så tråkigt att titta på. Inte ens ett psykologiskt / känslomässigt djup eller förvirring finns här. "Anna undrar", "Anna går", "Jens håller skeden", "Anna ser", om och om igen zzzz.
Och slutklämmen, det sista kursiva stycket i boken, är överdramatiskt och inte heller SANT. Det den förmedlar är att det scenario som framställs i boken, de kvinnoroller som presenteras, är de enda alternativen, allt annat är "odokumenterat" : och det är en så pretentiös, så ödesdiger, så fjantig och falsk slutsats. Varför detta anspråk på det allmängiltiga? Men inte heller är berättelsen personlig, eller privat.
Och sedan uppfyller boken inte heller det den säger sig vilja uppfylla, dvs en "undersökning av kvinnoroller", snarare reproducerar den gamla kvinnoroller utan att analysera, tränga sig in på djupet, spräcka dem, eller ens gestalta KÄNSLAN av att vara i dem mer än i förbifarten. Den stannar där, i reproduceringen. Karaktärerna rör sig som stela marionetter på en scen och det är så tråkigt. Så tråkigt. Så tråkigt att titta på. Inte ens ett psykologiskt / känslomässigt djup eller förvirring finns här. "Anna undrar", "Anna går", "Jens håller skeden", "Anna ser", om och om igen zzzz.
Och slutklämmen, det sista kursiva stycket i boken, är överdramatiskt och inte heller SANT. Det den förmedlar är att det scenario som framställs i boken, de kvinnoroller som presenteras, är de enda alternativen, allt annat är "odokumenterat" : och det är en så pretentiös, så ödesdiger, så fjantig och falsk slutsats. Varför detta anspråk på det allmängiltiga? Men inte heller är berättelsen personlig, eller privat.
June 20, 2025
The fundamental requirement is that a woman play three roles.
She must be a mother. She must be desirable. She must provide care.
Each role must be played in accordance with agreed guidelines. Her responses are predetermined. Improvisation is reserved for those of unsound mind.
Supporting Act (2025) is Nichola Smalley's of Agnes Lidbeck's debut novel Finna sig (2017).
The novel opens with a social contract stated almost in the form of a life manual:
The social contract is not negotiated at an individual level. It is universal, a set of rules that must be followed in order for society to function.
The fundamental requirement is that a woman play three roles. She must be a mother. She must be desirable. She must provide care.
Each role must be played in accordance with agreed guidelines. Her responses are predetermined. Improvisation is reserved for those of unsound mind.
It is the woman who has the most to gain from maintaining these boundaries. As long as she remains comprehensible to those around her, she will also be comprehensible to herself.
The opposite, being incomprehensible, is something she must fear: a symptom of a physiological or empathic shortcoming.
And the story that follows, of a woman called Anna, shows her fulfiling the contract by playing each of the three roles
- first as a mother of two children with her husband Jens (their life pre children is not the concern of the novel);
- second as a lover, having an affair with an older man, a writer Ivan, as her children grow up and her husband's attention drifts elsewhere;
- third, becoming Ivan's carer as, shortly after she and Jens divorce and she moves in with Ivan, he is diagnosed with terminal cancer (and the aftermath of his death is equally not the novel's concern).
The story is told in the present tense, which is effective in giving the narration a sense similar to that of a playscript, as Anna increasingly appears to be performing her role for the gaze of others, conscious of the impression she makes, or thinks she makes, not only fulfilling the role expected of her but making it clear that she is doing so.
This as a desirable lover: This is how the terms of her life differ, now she defines herself as Ivan's lover, from the time when she was primarily a mother. Motherhood continued inescapably, around the clock, year in, year out. It had to consist unrelentingly of happiness and of smiling with her voice at Harry, who didn't want to eat his potatoes. Now Anna has to swallow semen with the same eager look, the same smiling tone. But since she knows she will soon be able to close her eyes in solitude and allow her facial muscles to relax, she is able to be more convincing than she ever was in motherhood.
And this as a care provider: Anna goes to the pharmacy to collect Ivan's pills. She takes a ticket and marks the importance of her errand by sitting down on one of the green-upholstered chairs and closing her eyes, instead of looking at the vitamin supplements and pumice stones as if it were an ordinary visit.
Those who are collecting morphine-based prescriptions and other items associated with late-stage cancer cannot possibly be interested in manicures or allergies, says her hand as she brings it to her brow, as though every sound were too loud. She waits her turn patiently. Everyone there can see that for her this is a moment of calm, a little distance, just being allowed to sit like this. It must be obvious to everyone that I'm struggling so much that the pharmacy queue has become a relief. I imagine they must be curious, Anna thinks.
And Anna imagining the new role she needs to play with Ivan, one which requires a more muted palette: Ultimately, Anna looks as though she is thinking of something else but thinking about it as if she is in a painting by a very early modernist: late Schjerfbeck, for instance.
(Helene Schjerfbeck, Self Portrait, 1942)
Although the novel's blurb concludes "sooner or later Anna must confront the woman beneath the performance" that is, in fact, what she resolutely refuses to do, and indeed her thoughts on life after Ivan extend only to imagining how she must act at the funeral.
And the social contract/instruction manual part of the novel - which continues to be interspersed with the story, argues this is more life-like than most fiction:
From a purely narrative point of view, there should be a turning point here, a juncture where it becomes impossible for everything to go on as usual, where the awareness of what 'as usual' is becomes too heavy and something snaps. There should be space in fiction to learn something, to develop.
But life is not like that. Life does not offer up teachable moments. Of course you notice things about yourself and those close to you, of course you realize things. But then you turn away. The rules carry so much more weight than emotional honesty does.
Blurbs on novels aren't always a reliable guide but from early on this reminded me of Katie Kitamura and that she has blurbed the book rather confirms the affinity: "A powerhouse novel about the construction and execution of female identity. In its pages, motherhood, marriage and the very notion of care are meticulously deconstructed. What a writer Agnes Lidbeck is – bold, blisteringly intelligent, deliciously playful."
And I suspect some readers will find this as frustating as some find Kitamura's work - stylised rather than 'realistic' (although as per above the novel's commentary would argue what people call realistic is better described as 'novelistic'), and here, for an avowdly feminist novel, the main character is accepting, indeed even inviting of and defined by, the male gaze (as well as the gaze of others).
But for me a fascinating work - one I'd flag as an early International Booker contender.
She must be a mother. She must be desirable. She must provide care.
Each role must be played in accordance with agreed guidelines. Her responses are predetermined. Improvisation is reserved for those of unsound mind.
Supporting Act (2025) is Nichola Smalley's of Agnes Lidbeck's debut novel Finna sig (2017).
The novel opens with a social contract stated almost in the form of a life manual:
The social contract is not negotiated at an individual level. It is universal, a set of rules that must be followed in order for society to function.
The fundamental requirement is that a woman play three roles. She must be a mother. She must be desirable. She must provide care.
Each role must be played in accordance with agreed guidelines. Her responses are predetermined. Improvisation is reserved for those of unsound mind.
It is the woman who has the most to gain from maintaining these boundaries. As long as she remains comprehensible to those around her, she will also be comprehensible to herself.
The opposite, being incomprehensible, is something she must fear: a symptom of a physiological or empathic shortcoming.
And the story that follows, of a woman called Anna, shows her fulfiling the contract by playing each of the three roles
- first as a mother of two children with her husband Jens (their life pre children is not the concern of the novel);
- second as a lover, having an affair with an older man, a writer Ivan, as her children grow up and her husband's attention drifts elsewhere;
- third, becoming Ivan's carer as, shortly after she and Jens divorce and she moves in with Ivan, he is diagnosed with terminal cancer (and the aftermath of his death is equally not the novel's concern).
The story is told in the present tense, which is effective in giving the narration a sense similar to that of a playscript, as Anna increasingly appears to be performing her role for the gaze of others, conscious of the impression she makes, or thinks she makes, not only fulfilling the role expected of her but making it clear that she is doing so.
This as a desirable lover: This is how the terms of her life differ, now she defines herself as Ivan's lover, from the time when she was primarily a mother. Motherhood continued inescapably, around the clock, year in, year out. It had to consist unrelentingly of happiness and of smiling with her voice at Harry, who didn't want to eat his potatoes. Now Anna has to swallow semen with the same eager look, the same smiling tone. But since she knows she will soon be able to close her eyes in solitude and allow her facial muscles to relax, she is able to be more convincing than she ever was in motherhood.
And this as a care provider: Anna goes to the pharmacy to collect Ivan's pills. She takes a ticket and marks the importance of her errand by sitting down on one of the green-upholstered chairs and closing her eyes, instead of looking at the vitamin supplements and pumice stones as if it were an ordinary visit.
Those who are collecting morphine-based prescriptions and other items associated with late-stage cancer cannot possibly be interested in manicures or allergies, says her hand as she brings it to her brow, as though every sound were too loud. She waits her turn patiently. Everyone there can see that for her this is a moment of calm, a little distance, just being allowed to sit like this. It must be obvious to everyone that I'm struggling so much that the pharmacy queue has become a relief. I imagine they must be curious, Anna thinks.
And Anna imagining the new role she needs to play with Ivan, one which requires a more muted palette: Ultimately, Anna looks as though she is thinking of something else but thinking about it as if she is in a painting by a very early modernist: late Schjerfbeck, for instance.
(Helene Schjerfbeck, Self Portrait, 1942)
Although the novel's blurb concludes "sooner or later Anna must confront the woman beneath the performance" that is, in fact, what she resolutely refuses to do, and indeed her thoughts on life after Ivan extend only to imagining how she must act at the funeral.
And the social contract/instruction manual part of the novel - which continues to be interspersed with the story, argues this is more life-like than most fiction:
From a purely narrative point of view, there should be a turning point here, a juncture where it becomes impossible for everything to go on as usual, where the awareness of what 'as usual' is becomes too heavy and something snaps. There should be space in fiction to learn something, to develop.
But life is not like that. Life does not offer up teachable moments. Of course you notice things about yourself and those close to you, of course you realize things. But then you turn away. The rules carry so much more weight than emotional honesty does.
Blurbs on novels aren't always a reliable guide but from early on this reminded me of Katie Kitamura and that she has blurbed the book rather confirms the affinity: "A powerhouse novel about the construction and execution of female identity. In its pages, motherhood, marriage and the very notion of care are meticulously deconstructed. What a writer Agnes Lidbeck is – bold, blisteringly intelligent, deliciously playful."
And I suspect some readers will find this as frustating as some find Kitamura's work - stylised rather than 'realistic' (although as per above the novel's commentary would argue what people call realistic is better described as 'novelistic'), and here, for an avowdly feminist novel, the main character is accepting, indeed even inviting of and defined by, the male gaze (as well as the gaze of others).
But for me a fascinating work - one I'd flag as an early International Booker contender.
December 2, 2025
Why do women play out the roles that our patriarchal society expects?
Here is Anna moving through life, almost harnessed by a social contract of what is required of her as an adult. Each role overdemanding. Each involving a singular commitment. Small gains well outweighed by the effort, subservience and focus required.
The totally immersive nature of motherhood (and the incipient responsibility for home based "duties").
Being feminine, desirable, well groomed, smart, sexual.
Being a caregiver, often unacknowledged, unseen, at the other end of life
Inevitably the expectation of professional working and earning an income must also be slotted into this high stakes puzzle.
The blatant disparity between head and heart drools from this laconic narrative. The exhaustion is detailed, the emotions far less so. The author leaves the introspection for the reader very cleverly. The ironic "Supporting Act" is the reality and direspect for the unacknowledged "women's" work that props up the whole of society.
Made me angry, Made me think. Made me keep turning the pages!
Here is Anna moving through life, almost harnessed by a social contract of what is required of her as an adult. Each role overdemanding. Each involving a singular commitment. Small gains well outweighed by the effort, subservience and focus required.
The totally immersive nature of motherhood (and the incipient responsibility for home based "duties").
Being feminine, desirable, well groomed, smart, sexual.
Being a caregiver, often unacknowledged, unseen, at the other end of life
Inevitably the expectation of professional working and earning an income must also be slotted into this high stakes puzzle.
The blatant disparity between head and heart drools from this laconic narrative. The exhaustion is detailed, the emotions far less so. The author leaves the introspection for the reader very cleverly. The ironic "Supporting Act" is the reality and direspect for the unacknowledged "women's" work that props up the whole of society.
Made me angry, Made me think. Made me keep turning the pages!
June 6, 2018
Misstänker att denna skildring av en kvinnas plats i nutiden kommer att dröja sig kvar i mig. Den gör mig knappast glad och upprymd utan snarare tom. Och trött.
Jag har svårt att tycka om huvudpersonen och hennes val men känner igen många kvinnor i henne. Men inte alls mig själv.
Hur vi kvinnor (men säkert även män) beter oss efter vissa sociala regler istället efter våra egna begär och behov. Boken är skriven i en grå nyans och enligt mig saknas både färg och känsla. Men det kanske är så det beskrivs bäst, eländet.
Anna är för mig kall och gör sig själv till ett offer istället för att själv ta makten. Men hade hon gjort det hade det i och för sig blivit som vilken roman som helst i högen av starka kvinnor.
Jag har svårt att tycka om huvudpersonen och hennes val men känner igen många kvinnor i henne. Men inte alls mig själv.
Hur vi kvinnor (men säkert även män) beter oss efter vissa sociala regler istället efter våra egna begär och behov. Boken är skriven i en grå nyans och enligt mig saknas både färg och känsla. Men det kanske är så det beskrivs bäst, eländet.
Anna är för mig kall och gör sig själv till ett offer istället för att själv ta makten. Men hade hon gjort det hade det i och för sig blivit som vilken roman som helst i högen av starka kvinnor.
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 25, 2019
Wow. Är golvad. Och så förvirrad. Jag ÄLSKAR den här boken. Men jag vet inte ens varför. Vad ÄR det här för bok? Det är svart poesi och ytlig Jojo Moyes på samma gång. Desperate Housewives blandat med Egenmäktigt förfarande. Anna lever precis så som en kvinna ”ska” leva men ändå precis tvärtom. Jag äcklas och lockas. Förfäras och förundras. WOW vad jag vill läsa mer av Agnes Lidbeck.
October 31, 2018
Ångestfylld uppvisning av hur en inte vill leva sitt liv. Lite småtråkig på sina ställen, men mycket stryka under tänkvärda stycken-kompatibel.
January 30, 2019
Första halvan tyckte jag var äckligt fantastisk. Andra som en dålig version av egenmäktigt förfarande. Snittet blir tre. Bra tema med självuppoffring
December 3, 2025
1.5. Maybe even 1.
March 25, 2017
Välskriven bladvändare om en kvinna som inte riktigt hittar sin plats i livet, som liksom inte vågar bejaka livet.
May 12, 2019
3,5 ⭐️
Kortfattat. Avskalat. Känslolöst. Om moderskap. Likgiltighet. Tristess. Besvikelse. Som om alla små moment i livet bara är plikter som måste checkas av, helt utan egen vilja. Inte ens i något som kan liknas med passion verkar Anna känna något. Allt är överlagt och precist.
Mammablivandet i relation till andra. Blir Anna bara en mamma på riktigt (och en tillräckligt bra mamma) om andra ser på? Mammans roll och ansvar. Att inte längre vara favoritpersonen för ens partner. Tycker han ens om henne eller är han bara med henne för att hon är tillgänglig?
Allt Anna gör är bara i relation till andra människors blick. Försöka vara åtråvärd. Behöva vara behövd. Men vill bli befriad från sin egen vardag, eller? Neverending slit. Att bli mamma - Att sen bli nått annat än mamma igen. Om en Anna faller i skogen men ingen hör/ser henne falla, finns då ens Anna?
Jag har svårt att komma underfund med om det är tänkt att jag ska förstå Anna som att hon bara är som folk är mest, alltså lite allmänt uttråkad av livet och cynisk ibland eller om hon är exceptionellt avstängd och kall. Kanske är hon egentligen alldeles trasig men använder bedövningen som försvarsmekanism?
Är ju definitivt inte feel good men inte heller riktigt feel bad, snarare feel nothing. Är jag uttråkad eller fascinerad av Annas berättelse? Lite av båda kanske, men det var skönt att den var kort.
Kortfattat. Avskalat. Känslolöst. Om moderskap. Likgiltighet. Tristess. Besvikelse. Som om alla små moment i livet bara är plikter som måste checkas av, helt utan egen vilja. Inte ens i något som kan liknas med passion verkar Anna känna något. Allt är överlagt och precist.
Mammablivandet i relation till andra. Blir Anna bara en mamma på riktigt (och en tillräckligt bra mamma) om andra ser på? Mammans roll och ansvar. Att inte längre vara favoritpersonen för ens partner. Tycker han ens om henne eller är han bara med henne för att hon är tillgänglig?
Allt Anna gör är bara i relation till andra människors blick. Försöka vara åtråvärd. Behöva vara behövd. Men vill bli befriad från sin egen vardag, eller? Neverending slit. Att bli mamma - Att sen bli nått annat än mamma igen. Om en Anna faller i skogen men ingen hör/ser henne falla, finns då ens Anna?
Jag har svårt att komma underfund med om det är tänkt att jag ska förstå Anna som att hon bara är som folk är mest, alltså lite allmänt uttråkad av livet och cynisk ibland eller om hon är exceptionellt avstängd och kall. Kanske är hon egentligen alldeles trasig men använder bedövningen som försvarsmekanism?
Är ju definitivt inte feel good men inte heller riktigt feel bad, snarare feel nothing. Är jag uttråkad eller fascinerad av Annas berättelse? Lite av båda kanske, men det var skönt att den var kort.
May 25, 2020
Åh det här var bra.
Jag har tidigare läst flera av Agnes Lidbecks krönikor och texter som jag tyckt mycket om men detta är min första roman av henne. Jag älskade verkligen hur den här boken är skriven, det finns en intensiv och ganska obehaglig stämning genom hela boken som drog in mig i berättelsen från första sidan. Det kändes som om texten ständigt var på gränsen till att brista, precis som huvudkaraktären Anna och det skapade en jobbig men otroligt laddad läsupplevelse.
Tematiskt tycker jag den här boken är väldigt intressant och det är snyggt hur hon bygger upp bokens tre delar efter det första stycket i boken om vilka roller en kvinna får ha i samhället. Den här boken tror jag är perfekt material för en bokklubbsdiskussion och jag ska absolut försöka övertala någon av mina vänner att läsa den också så vi kan snacka om den. Personligen hade jag dock velat ha någon mer plot twist, eller oväntat inslag i boken för att den verkligen skulle segla upp som en ny favorit. Tematiken är så pass tydlig att det gör boken lite förutsägbar och jag hade gärna sett något som skakade om situationen lite.
Är dock extremt sugen på att läsa mer av Agnes Lidbeck för jag älskar verkligen hennes sätt att skriva.
Jag har tidigare läst flera av Agnes Lidbecks krönikor och texter som jag tyckt mycket om men detta är min första roman av henne. Jag älskade verkligen hur den här boken är skriven, det finns en intensiv och ganska obehaglig stämning genom hela boken som drog in mig i berättelsen från första sidan. Det kändes som om texten ständigt var på gränsen till att brista, precis som huvudkaraktären Anna och det skapade en jobbig men otroligt laddad läsupplevelse.
Tematiskt tycker jag den här boken är väldigt intressant och det är snyggt hur hon bygger upp bokens tre delar efter det första stycket i boken om vilka roller en kvinna får ha i samhället. Den här boken tror jag är perfekt material för en bokklubbsdiskussion och jag ska absolut försöka övertala någon av mina vänner att läsa den också så vi kan snacka om den. Personligen hade jag dock velat ha någon mer plot twist, eller oväntat inslag i boken för att den verkligen skulle segla upp som en ny favorit. Tematiken är så pass tydlig att det gör boken lite förutsägbar och jag hade gärna sett något som skakade om situationen lite.
Är dock extremt sugen på att läsa mer av Agnes Lidbeck för jag älskar verkligen hennes sätt att skriva.
January 16, 2025
Lyssnar på den här boken för andra gången men blir inte klokare på den för det. Bra i början och tappar i mitten för att hämta sig lite i slutet. Speciell uppläsning som både irriterar och fascinerar.
April 17, 2017
Älskar detta mästerverk som varnar: Bryt genuskontraktet NU annars händer Anna!
June 4, 2019
Przygnębiający obraz kobiety jako roli, funkcji. Mocne zakończenie.
August 6, 2025
4.5 stars. Well this rather packs a punch. I doubt any woman could read this and not recognise something of the societal expectations (here rather brutally spelled out in short chapters rather like parts of a manifesto) and resultant behaviours in herself and the women around her. To begin with its depiction of how women are squeezed into boxes and expected to conform made me angry - but as the novel progressed it threw up so many more emotions than this.
Firstly the protagonist for me was rather problematic. Whilst I started off empathising with her I ended up frustrated at how she takes these societal expectations and then calculates her every move on performing the role expected of her. We probably all know someone a bit like this and maybe on some levels she is using the system better than those who try and fight against it but I found it rather depressing taking a deep dive in to her world view. Secondly though, it managed to touch on all sorts of other expectations, not necessarily linked to (if often exacerbated by) gender that I found both thoughtful and confronting and more than a little uncomfortable. In particular there is a lot about the lies we tell ourselves and the delusions we can get immersed in - for example in relation to her role as care giver to her lover (with whom she doesn’t actually have a particularly long standing relationship) - ‘there is no alternative, and so it must be a great love’.
The more I think about this, the more thoughts are being thrown up - I’m not sure that many of them are particularly coherent so I’m just going to say that this a short but challenging read that certainly made me stop in my tracks and that I’ll be thinking about for some time. Definitely one of those books that for me would benefit from reading alongside someone else.
Firstly the protagonist for me was rather problematic. Whilst I started off empathising with her I ended up frustrated at how she takes these societal expectations and then calculates her every move on performing the role expected of her. We probably all know someone a bit like this and maybe on some levels she is using the system better than those who try and fight against it but I found it rather depressing taking a deep dive in to her world view. Secondly though, it managed to touch on all sorts of other expectations, not necessarily linked to (if often exacerbated by) gender that I found both thoughtful and confronting and more than a little uncomfortable. In particular there is a lot about the lies we tell ourselves and the delusions we can get immersed in - for example in relation to her role as care giver to her lover (with whom she doesn’t actually have a particularly long standing relationship) - ‘there is no alternative, and so it must be a great love’.
The more I think about this, the more thoughts are being thrown up - I’m not sure that many of them are particularly coherent so I’m just going to say that this a short but challenging read that certainly made me stop in my tracks and that I’ll be thinking about for some time. Definitely one of those books that for me would benefit from reading alongside someone else.
May 23, 2019
Gillade den första halvan av boken med skildring av det slitsamma och inte alltid så inspirerade livet för en mamma i en klassisk kärnfamilj och det språk som används för att skildra detta. När jag kommit halvvägs känns språket poserande och jag hänger inte alls med i vändningen när boken plötsligt börjar handla om att vårda en äldre man. Trots det uppskattar jag att Lidbeck skriver om hur kvinnor tenderar att få den omvårdande rollen inte bara i (kärn)familjen utan i alla sina relationer. Detta grepp, trots att jag uppfattar det som förvirrade, höjer boken från en tvåa till en trea.
June 1, 2025
Quite a powerful raw and honest novel about Anna whose only role in life first seems to be wife and mother and later on carer. It was hard to figure out who Anna really was as a person as she was clearly defined just by the role she as a woman had to be. I felt sorry for her as this is not the life I have chosen and I wonder what will become of her after Ivan's death. The writing was very calm and collected and truthful, it certainly made me think a lot.
Read
December 25, 2025Fell off Goodreads:( minns inte när jag läste klart den här och hela läsningen var ganska obetydlig tbh. Formen var najs till en början men sen kändes den tjatig och jag vet inte, tråkig bara? Kanske har jag bara fallit offer för feminism-frånvändningen på senare dar eller så var den faktiskt bara tjötig.
January 29, 2019
Denna debut av Lidbeck hade ett intressant upplägg där vi får följa en och samma kvinna och hennes problematiska förhållande till olika relationer. Hon definierar sig själv utifrån hur andra män(niskor) ser på henne och blir nästintill tillintetgjord. Läsvärd! (Men Förlåten, som gavs ut efter denna, är en ännu starkare läsupplevelse).
August 6, 2022
Svårt att släppa. Svårt att säga vad som gör den så bra eller vad den egentligen handlar om. Men den är en fascinerande upplevelse.
December 7, 2024
jag vet inte vad jag tycker
Read
August 26, 2017Har letat efter en bok som kan göra vad Egenmäktigt förfarande gjorde för mig, och denna gör ett bra jobb. Likheter finns såklart i motiv, men också i det vetenskapligt färgade språket (med inslag av lagtext), och - kanske framförallt - i hur alla kultursidor och kritiker i Sverige förväxlar sin frustration och sin avsmak för huvudkaraktärerna med sitt kvinnoförakt.
Stark debut, jag är väldigt imponerad.
Stark debut, jag är väldigt imponerad.
Displaying 1 - 30 of 144 reviews