En bok där handlingen skildrar ett tydligt mål, men där resan blir själva upplevelsen. Jag fastnade direkt för hur Dahlén använder sitt språk på ett lättsamt men beskrivande sätt, det kändes elegant och barnsligt. Att slita sig loss från boken var svårt och jag slukade varenda sida med en ivrig hunger som växte sig större och större.
Tack, Dahlén för en spännande läsupplevelse som inte gjorde mig besviken.
Tog ett tag att fatta vad boken handlade om. Fartfylld och mycket fläng till olika länder, man vet egentligen riktigt aldrig vad som händer då det sker mycket konstigt.
Marty Andersson är helt bombissäker på att han är från Mars. Allting verkar peka på det. Hans hjärta pumpar blod alldeles för snabbt vilket betyder att han har ett fascinerande högt blodtryck - Han har aldrig känt sig som alla andra, han har alltid varit utanför. Han har försökt att vara mänsklig men det har aldrig funkat riktigt bra. Så det är inte så konstigt att han nappar direkt när han får chansen att ta sig hem igen – hem till Mars.
Allt börjar egentligen med att en man på Hawaii som håller på med pengatvätt råkar föra över 50 miljoner kronor till Martys konto när han skriver in fel sista siffra i kontonumret. När en stor biffig snubbe blir skickad för att hämta pengarna hemma hos Marty så tar han en klunk av vodkan som Marty har stoppat sin hjärtmedicin i, för ett planerat självmord. Hans hjärtmedicin består av nitroglycerin och exploderar biffens hjärta.
Men Marty kopplar aldrig den främmande mannens död till det femtiofyra miljonerna på hans bankkonto – utan är helt säker på att det är hans riktiga släkte på Mars som kallar efter honom. Morgonen därpå tar han ett flyg till Florida för att sedan ta sig till Nevada – där Area 51 ligger. Om det finns något sätt för honom att ta sig hem så borde det finnas där.
Resan blir inte riktigt som Marty har tänkt sig och han blir snart intrasslat i ett mycket större äventyr än en hemresa till Mars.
Jag älskar språket i denna bok. Det är ledigt och vardagslikt men speciellt, det är fullt av små detaljer och beskrivningar; precis som jag gillar det. Dessutom var Marty en intressant karaktär – han hade en personlighet som gjorde att han stod ut och hans längtan efter sitt riktiga hem var sorgsen men intressant. Däremot har jag väldigt svårt för att ännu en gång läsa en historia om en vit cishet snubbe som känner sig utanför samhället. Det finns ingen anledning till att han ska vara vit cishet man bara för att handlingen inte cirkulerar runt etnicitet, sexualitet eller könsidentitet. Det gjorde helt ärligt att jag hade svårt att verkligen ta till mig honom.
Även om jag gillade de andra karaktärerna så kändes de inte riktigt så komplexa som jag kanske hade önskat – men de hade alla sina bra egenskaper och jag njöt definitivt under min läsning. Det var en hysterisk handling och man visste inte riktigt hur det skulle sluta. På ett sätt gjorde det upp lite för att jag inte kunde ta till mig karaktärerna men det gör mig även lite sorgsen för jag inser att det kunde ha varit en otrolig historia om karaktärerna hade varit bättre skrivna.
Huvudpersonen Marty Andersson jobbar som spärrvakt i Stockholms tunnelbana. Han har alltid känt sig utanför, som ett ufo. Så när han av en slump får 54 miljoner på sitt konto bestämmer han sig för att resa hem, till Mars. Han tänker sig att resan dit går via Area 51.
När jag var ca 8-9 år upptäckte jag hur kul det var att skriva egna berättelser. Det jag skrev då gick i stort sett ut på att en huvudperson reste kors och tvärs över världen och var med om komiska och/eller fantastiska upplevelser. Det är ungefär vad som händer här också. Det skulle nog kunna bli en skaplig film av det här, men som roman håller det inte riktigt. Det finns dock en hel del intressanta tankar och uppslag här, så nästa bok han skriver kan bli en fullträff.