"Prestationsprinsessor", "duktiga flickor". Samhällets syn på högpresterande kvinnor skevar. Vi har bland annat hört röster som menar att kvinnor ska sluta vara duktiga och sänka kraven på sig själva, men är det verkligen rätt väg att gå? I själva verket har vi mycket att lära av den duktiga flickan. Flit, strävsamhet och höga förväntningar möjliggör klassresor, krossar glastak och får drömmar att slå in. Nu tar Birgitta Ohlsson revansch för den duktiga flickan. Med utgångspunkt i sitt eget liv visar hon att duktighet och höga prestationskrav inte behöver vara en börda. Det kan lika gärna vara ett maktmedel och ett redskap på vägen mot ett mer jämställt samhälle.
I den här boken går Birgitta Ohlsson ut med ett personligt och politiskt försvarstal till de duktiga flickorna, och visar vilken kraft och frihet som kommer med att vara "duktig".
Intressant vinkel på "duktig flicka"-aspekten. Jag hade inga förväntningar, men var nyfiken på temat eftersom jag tillhör den typen av människa. Därför blev jag lite ställd över hur mycket liberal propaganda som boken förmedlar. Är det ett partipolitiskt manifest?
Ohlsson har framför allt en naiv syn på människors olika förutsättningar, exempelvis i hennes argument om att alla kan bli vad de vill. Så länge de siktar högt, vill säga. Jag vill faktiskt också kräkas en aning över att Ohlsson tycker att lösningen på en ojämställd heterosexuell parrelation är att kvinnan ska sluta s.k. curla mannen och ta ansvar. En struktur så djup kräver ansträngningar från bägge parter, vilket hon bortser från (eller undviker) att nämna.
Ändå fint att hon lyfter fram flit, ambition och prestation som dygder. Något tar jag med mig i alla fall.
Біргітта Ольсон - шведска політикиня, членкиня партії Лібералів, була кілька років міністеркою з питань ЄС. Цього року вона опублікувала цю книжку, про яку не говорив лише лінивий, так що я взялася її почитати. В цій книжці Ольсон розповідає, наскільки міфологізованим стало поняття "хороша дівчинка" (тут важко перекласти дослівно, бо в шведській duktig означає "молодець", і воно останнім часом має трохи негативне значення, якраз про що і говориться в книжці). Головна ідея така: дівчатам не треба приховувати, що вони молодці, що вони щось знають, щось вміють, і не треба вестися на те, що про таких дічат говорять, що вони "нервові, психологічно хворі", скоріше треба створювати умови, щоб ці дівчата не мусили тягнути на собі все: відповідальність за себе, за сім'ю, за домашній затишок і все інше. Здавалося б усе таке банально просте, але ця книжка заставила мене подумати, що з самого дитинства цих "хороших дівчат" привчають через їхню "хорошість" відповідати за інших і тягти інших на собі! Згадайте відмінниць, яким нав'язували шефство над слабшими учнями, або коли дівчаток просять, щоб вони стежили за порядком, в той час як хлопці розносять школу. Ольсон закликає нас схаменутися і лишити цих дівчат в спокої, створити їм умови для розвитку і не напружувати їх своїм осудом. Зрештою, як пише політикиня, для багатьох дівчат саме те, що вони такі "правильні" (добре вчаться, мають цілі і до них ідуть), є запорукою вирватися з обмежень свого класу і оточення, добитися чогось більшого, стати тим, ким вони хочуть. Звісно, політикиня бачить і структурні обмеження, але ж як політикиня вона закликає їх усувати (тільки, знову ж таки, як політикиня, не каже як). Зрештою я багато її думок поділяю, тому книжка мені більше сподобалася, ніж не сподобалася, хоча надто часто вона читається як політичний маніфест чи передвиборча промова Ольсон, а це не додає їй захопливості. Хоча як історичний документ про дух часу і про шведських феміністок, ближчих за духом до лібералів, ця книжка дуже цікава.
Den var intressant och skapade nya tankar och idéer. Dock tyckte jag att den var alldeles för propaganda-ig för Liberalerna. Men det var också lärorikt att få läsa ur en Liberals perspektiv, med tanke på att jag inte själv är Liberal. Jag tycker att det allt för ofta blir så att feminismen=vänstern, men feminismen behövs inom alla politiska ideologier. Men, det blev lite mycket "preaching" om att Liberalfeminismen är helt felfri, och att Vänstern har fel etc. Varken vänstern, konsevatismen eller högern/liberalismen är perfekta när det kmr till (bland annat) feminism, men författarens kritik mot vänstern (och konservatismen) hade varit mer trovärdig om hon också ifrågasatte sin egen ideologi, liberalismen. Det kändes lite för partiskt helt enkelt. Men, författaren la fram många intressanta argument och perspektiv, så det var definitivt intressant och lärorikt att läsa.
I'm so undecided on this, it might actually be closer to a 2.5 There were some good moments and quotes, but apart from that it was just... meh. I had some problems with the message, and I'm honestly more confused now than when I started it. Not like it raised new questions I'm interested in learning more about, I'm just confused as to what she's trying to say. Also, this might just be my very non-political mind speaking, but it was very political and very quick to vilify other political ideologies not just from a feministic perspective but the ideologi as a whole, and I'm not sure I think that was neccessary in a book like this (though my social studies teacher, who constantly remind us that 'everything is policis' would disagree)
Det är uppfriskande och välbehövligt att läsa liberalfeminism igen, även om jag långt ifrån alltid håller med om Ohlssons politiska lösningar. Som allra bäst är boken i avsnitten när Ohlsson ger råd till "duktiga flickor" och när hon engagerat pratar om duktiga flickor som kommer från mindre priviligierade bakgrunder. Däremot är jag inte så förtjust i de kapitel där Ohlsson argumenterar för hur (orättvist) utskälld den duktiga flickan är som fenomen. Inte för att jag nödvändigtvis är av en annan åsikt, men redovisningen blir lite för anekdotisk (där resten av boken känns mycket väl underbyggd).
Intressant läsning med många referenser och feministisk historik, som peppar och inspirerar kvinnor att våga vara duktiga och eftersträva meritokrati. På minussidan en något spretig framställning med lite väl mycket politisk propaganda. Rekommenderar på det stora hela!
Vissa saker håller jag med om, men förstår verkligen inte hatet mot socialistiskfeminism och den propaganda för liberalfeminism. Skönt att jag kunde höra en annan syn på feminism än jag själv har, och att jag ändå kunde hålla med mycket av det, men vissa saker var så fel enligt mig.
Intressant bok om liberal feminism skriven med mycket glöd. Inspirerande och kul men synd att det främst känns skriven som flera debattartiklar staplade på varandra mer än en sammanhängande text.
Intressanta feministiska tongångar och jag höll med om mycket som skrevs, men efter halva boken kändes det som om samma tes maldes om och om igen så jag gav upp.
Duktiga Flickors Revansch är Birgitta Ohlssons manifest som söker att disciplinera, motivera och inspirera till det hon kallar Allt-Feminism.
Det här är ingen biografi utan snarare en nedteckning av samlade tankar och erfarenheter genom Birgitta Ohlsons karriär. Problemet med det är att strukturen blir väldigt förvirrad och spretig. Det finns goda råd och intressanta syner i texten men de är svåra att urskilja bland all utfyllnad. Texten skulle behöva fokuseras och kondenseras för att få fram sina poänger på ett effektivt sätt.
Det får mig att undra om Birgitta Ohlsson kanske inte har så mycket att bidra med till ämnet som man skulle kunna tro.
Med det sagt så märker man att boken är skriven av en politiker. När en poäng ska förmedlas kommer kaskader av plattityder citerade från ledarartiklar. Den liberala agendan kan inte missas och ibland kan gliringarna mot andra ideologier gå på gränsen till självparodi. Om man inte redan är brinnande liberal kan det eventuellt vara avtändande att läsa så mycket partipolitik och åsiktspredikan.
I efterordet skriver Birgitta Ohlsson att hon inte haft tid över att skriva sin bok utan har behövt stjäla tid till projektet. Och det märks. Boken är inte välskriven. Ord, meningar och ibland hela stycken återupprepas konstant genom texten igenom. Statistiken som används är inte smidigt inarbetad vilket förstör flödet och framförallt är inte nycklarna och poängerna ordentligt belysta.
Ironiskt nog beskriver Birgitta Ohlsson det bäst själv när hon beskriver sitt förra manifest hon skrev som specialarbete i gymnasiet. "Jag blandade hejdlöst fakta, argument och eget tyckande och låg nära en mycket radikal feministisk analys" Inte mycket har ändrats.
Birgitta Ohlssons bok 'Duktiga flickors revansch' kan vara ganska obekväm läsning för den som läser, man som kvinna. Birgittas skildring av livet som duktig flicka, det vill säga en kvinna som jobbar hårt och vill något (ungefär), är fylld av män och kvinnor som motarbetar och spjärnar emot någon som hotar det etablerade och förväntade genom att vilja mer. Det finns dock andra som stödjer och uppmuntrar. Jag tycker att boken ställer frågan, 'Vem vill du vara? Någon som hjälper, eller någon som stjälper?' Vill man vara en som hjälper (både sig själv och andra) avslutar Birgitta boken med några grundläggande teser för att nå dit.
Jag står inte på samma sida som Birgitta Ohlsson politiskt och jag förstår att denna bok fått både ris och ros. Ändå tycker jag att det går att sålla bort den politiska vinklingen och få ut ett innehåll som är både viktigt och förankrat. Jag är själv en av alla duktiga flickor, som blivit både bränd och utnyttjad i det system som Ohlsson både vill måla upp som myt och som hon lägger emfas vid att hitta balansen. Det finns ändå fina poänger jag kommer ta med mig från denna läsning. Våga vara stolt över att förvalta kompetensen en besitter och höra slut med energitjuvar.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Blev väldigt inspirerad av den här boken. Den påminner mig om en inställning som jag ibland tappar bort men som genomsyrat hela mitt liv. Skönt med konkreta påståenden och formulerade meningar om saker som gnager och som ligger i bakgrunden överallt. Birgitta Ohlsson fortsätter vara min förebild och viktig talesperson för borgerliga feminismen. Bokens upplägg är trevligt och åsikter, erfarenheter och fakta blandas om vartannat.
The book started good and a lot of what was described rang bells of recognition for me. But about halfway through, the book turned into more of a political manifest where the author's own political standpoint is basically described as flawless and every other view is hopelessly misogynist. I'm certainly no political expert, but that does not seem to be a realistic depiction of reality to me.
Snabbläst och intressant bok om duktiga flickor som ett positivt fenomen. Birgitta Ohlsson talar om "duktighet" som drivkraften bakom klassresor och kvinnor som gör karriär och i typisk liberalfeministisk anda betonar hon möjligheterna för kvinnor att själva ta makt över sitt liv, men även strukturerna som förhindrar detta och som nedvärderar de kvinnor som presterar.
Intressant och full med fakta och peppande resonemang. Briljanta formuleringar och mycket väl underbyggda feministiska råd. Vi är många duktiga flickor som smärtsamt kan känna igen oss i situationer från skolan, arbetslivet och privatlivet som Birgitta Ohlsson så välformulerat beskriver. Hoppas att denna bok blir läst utanför kretsen av redan frälsta - den innehåller mycket klokskap om systerskap, flit, tro på sig själv mm som kvinnor kan ha nytta av genom hela livet.
Verkligen en välskriven bok om att återta begreppet om duktiga flickor. En feministisk slagbok som gör att det börjar brinna lite inom en. Oavsett om man gillar Birgitta eller ej är det en bok som alla unga kvinnor bör läsa.
Läser o läser o väntar på något guldkorn som jag vill blogga om. På sista sidan kommer det. Glad jag läst den dock, även om den inte väcker några starkare känslor i mig.
Jag upplevde att boken mest var fylld med klyschor och var ganska ointressant. Även intressant med Birgittas syn på att alla har så stora möjligheter...
Emotionellt 5 stjärnor, innehållsmässigt 4,5. Birgitta Ohlsson är fantastisk och jag skriker högt av igenkänning och ilska över patriarkatet och alla dess fula ansikten varje gång jag vänder blad. Det enda som jag har att klaga på är att kritik mot liberalismen nästan saknas helt, medan ett helt kapitel ägnas åt att kritisera vänstern, konservatismen och populärkulturen ur ett feministiskt perspektiv. Jag förstår att hon själv är liberal, men ibland blir det lite väl mycket blind beundran för liberalismen som ideologi. Ingen ideologi är perfekt, att låtsas som det eller helt enkelt inte inse det är att skjuta sig själv i foten. I övrigt är det en inspirerande, intressant, faktaspäckad bok och jag rekommenderar den varmt. Kanske skulle den blivit något bättre om hon problematiserat lite mer runt fattigdom och klassresor än vad hon gjorde. Annars är jag nöjd. Ok. Bra. Nu ska jag gå och krossa patriarkatet, vi ses.
Vad utvecklande det kan vara att läsa en bok där man håller med till fullo om en hel del saker, och inte alls om andra. Jag är en duktig flicka. Så, då har vi klargjort det. Sedan får man väl säga att det finns grader på den skalan för av någon anledning har jag genom uppväxten varit väldigt mån om att inte vara "för mycket" av den duktiga flickan. Jag har varit smart. Jag har haft lätt för mig, och det är nog bra för min del för jag har inte varit en sådan som råpluggat. Men jag har varit ordningsman, tagit ansvar, prioriterat skolan, hatat att bli dömd på grund av utseende och inte prestation, studerat 150% när det för många hade räckt med 100. Jag är en duktig flicka, och det känns väldigt skönt att höra att det kan vara riktigt jävla bra! Så tack Birgitta Ohlsson för att du gör upp med begreppet och vidgar dess betydelse och pekar ut de patriarkala strukturer som är det egentliga problemet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag undrar om jag verkligen tyckte om boken eller om det bara är så att jag tycker om vad Birgitta Ohlsson står för och att det påverkar. Jag har trots allt citerat och berättat mycket om denna till andra, samt fått många bra argument så spår har den iallafall lämnat.