Keski-ikäinen ruotsalaismies Göran Borg ja hänen entinen terapeuttinsa Karin Brunell Torstensson ovat seurustelleet lähes vuoden, mutta nyt parisuhteessa on ongelmia. Karin syyttää Görania sitoutumiskammoiseksi, eikä Göranin yllättävä pakomatka hänen kaikkein parhaimman intialaisystävänsä Yogin häihin varsinaisesti auta asiaa. Göran on myös työtön, rahaton ja vähän masentunut. Ja alkoholikin tuntuu maistuvan.
Mutta onneksi ikuinen optimisti Yogi saapuu yllättäen Ruotsiin edistämään tekstiilivientibisneksiään. Ja Göran saa töitä – vaikkakin vain äitinsä uuden miesystävän talonvahtina. Göran ja Yogi suuntaavat viettämään kesää Pomonalaaksoon, jossa kaunopuheisesta ja suurisydämisestä Yogista tulee nopeasti kaikkien suosikki. Suuri talo täyttyy monenlaisista erikoisista vierailijoista, ja paikallislehtikin kirjoittaa jutun omenalaakson karismaattisesta intialaisesta gurusta. Aivan kaikki naapurustossa eivät kuitenkaan arvosta ulkomaalaista vierailijaa…
Jälleen hyvä romaani Mikael Bergstrandilta. Pidin kovasti Delhin kauneimmat kädet ja Sumua Darjeelingissä - ja teetä -romaaneista. Oikeita feelgood -romaaneja, joita on mukava lukea. Kirjan henkilöt ovat riemastuttavia, ja päähenkilökin hurmaa. Kirja tuo tuulahduksen intialaista ja ruotsalaista elämänmenoa ja on ystävyyden ylistys. Voin suositella!
Läsningen i mars gick så bra att jag hade tid att klämma in ytterligare en bok, då föll valet på tredje och sista delen om Göran Borg. Och Yogi. Jag behövde något lättsamt och serien är ju med i min avsluta serier-utmaning så där var två flugor i en smäll. Förra boken blev jag lite besviken på, men här är radarparet Göran Borg och Yogi tillbaka! Läs mer på min blogg
This is the third and last in a series of three books(First part was "Delhis vackraste händer" and second "Dimma över Darjeeling"). With this book the author goes back from humoristic to feelgood again. It still contains a lot of beutiful descriptions and quotes from Yogi but the story escalates to quickly to a mess of to many threads, people and descriptions and looses the varm feeling from the first two books. I read it only to finish the series but having a lot of interesting books on my readlist I´d rather have ended my reading with the second book.
Still enjoyed the positivity of Yogi, but was drawn down by the Görans pessimistic and depressing behaviour. Also Sweden instead of India as a centre of happenings were more boring. It just didn't spark like two previous books of the series.
Slightly amusing, lightweight story of a middle-aged divorced Swede, whose Indian friend comes to visit him in summer-time Sweden.
The best part of the book are the Indian vs Swedish cultural differences. The worst part are the protagonist's mundane self-reflections.
The author uses stereotypes lovingly to underline the differences between Indian and Swedish perspective. It's fun to read and feels like the author knows India quite well. The pseudo-spiritual optimism of the "Pomonadalen's Guru" is encouraging and amusingly orthogonal to Scandinavian pragmatism.
The main message: "Remember to appreciate and nurture your relationships."
Cet ouvrage est le dernier opus des aventures de Göran et Yogi. Cette fois, la majorité de l'histoire se passe en Suède car c'est Yogi qui rend visite à son meilleur ami très déprimé suite à ses mésaventures amoureuses et son chômage. Encore une fois, j'ai passé un très bon moment à lire ce livre, les personnages sont toujours aussi attachants. Même si parfois l'histoire est prévisible, c'est plein de bons sentiments et d'humour donc on pardonne facilement. En bref : à lire absolument si vous avez aimé les 2 précédents !
Troede den sidste bog i serien om Yogi og Gora var en middelmådig læsning, men jeg er faktisk lige ved at tro, at det var den bedste af de 3. Underlig, ja da, men hylemorsom, altså jeg har virkelig grint så tårerne har trillet ned af kinderne. Så har du lyst til at læse en meget skør, men også en meget sjov bog, så læs denne her 😂
Kirjan takakannen sanojen mukaan: "iloinen feelgood-romaani".
Elämä itsessään sisältää monia vivahteita ja niin pitää kirjallisuudenkin kuvatakseen elämää. Joskus tarvitaan lähes sydäntäsärkevää ja hengitystäsalpaavaa kirjallisuutta ja toisinaan taas hymyn huulille nostavaa kirjallisuutta. Tämä kirja on tuota viimeistä lajia, ja hyvä lajissaan.
Argh! Jeg kommer til at savne Göran og Yogis eventyr. Det er absolut hyggelig og rar læsning, selvom tredje bind ikke er ligeså stærkt som de to foregående. Der går lovestory i den og den side føler jeg ikke rigtigt. Jeg strøg gennem denne roman ligesom de to andre og følte mig rigtigt godt underholdt.
Rakenteellisesti vähän sekava ja henkilöitä oli turhan paljon, mutta mukava tätä oli lukea. Ennalta-arvattava hyvänmielenromaani, joo, mutta mitä sitten? Kirjoittaja osaa kiitettävän hyvin luoda tyylilajiin nähden kokonaisia henkilöitä, vaikka olisivatkin osittain stereotyyppisiä.
Kirja oli mielestäni heikoin kolmiosaisesta sarjasta. Kirjasta puuttui keveys, joka aikaisemmissa osissa oli. Lisäksi varsinaisessa juonessa punainen lanka oli hieman kateissa. Joka tapauksessa kirja oli viihdyttävä, parasta mielestäni oli Jogin filosofia.
Tyndere end de andre to i serien. Der er ikke rigtigt nogen rød tråd eller handling i denne, og det virker som et tyndt skelet for en række anekdoter, som (selv om de er sjove og charmerende) er lidt for lidt at koge suppe på.
Décidément, mes lectures m’amènent souvent sur les bords de la mer baltique en ce moment, d’autant plus que ce troisième épisode des aventures de Göran et de Yogi se déroule majoritairement en Suède, même si quelques chapitres au début et à la fin du roman donnent encore au lecteur l’occasion de profiter de l’ambiance, des coutumes et des paysages indiens.
Une fois sa lune de miel terminée, Yogi doit de nouveau se consacrer au développement de ses affaires et il profite d’un salon professionnel en Allemagne pour prolonger sa visite en Europe et venir retrouver Göran en Suède. Celui-ci, toujours au chômage et en délicatesse avec Karin, sa petite amie et ex-psychologue, s’est vu confier une mission par sa mère et l’ami de celle-ci. Pendant leurs vacances, Göran doit s’occuper de leur jardin et il peut habiter leur splendide maison, ce qui lui procure un changement d’air bienvenu. D’autant que c’est à ce moment-là qu’arrive Yogi avec ses projets d’expansion : il a imaginé que Göran pourrait vendre les produits de son entreprise indienne en Suède et il va mettre tout en œuvre pour convaincre son ami. Mais Göran n’a vraiment pas la fibre commerciale. Yogi, lui, avec son talent habituel, a très vite l’opportunité de faire de nombreuses rencontres, toutes plus excentriques les unes que les autres et il va raoidement se tailler une réputation de gourou, attirant de plus en plus de monde dans ce petit coin de Suède.
J’ai été un peu moins enthousiasmée par ce troisième épisode, sans doute parce que les aventures de Göran et de Yogi en Suède ont moins de sel que lorsqu’elles se passent en Inde.
Mais ce roman reste néanmoins agréable à lire, sans se prendre la tête, avec son petit côté « guide de développement personnel », qui ne se prive pas de se moquer gentiment des pratiques du genre. Comme le mentionne la quatrième de couverture, « Haro sur les croyances occultes, la chick-lit masculine ose décidément tout ! », je confirme qu’il y a de bons moments de rigolade dans ce livre et que ça fait du bien de se laisser aller !
Ihan hauska päätösosa hauskalle sarjalle. Kakkososasta lähtien sarja lähti alamäkeen, tämä tuntui jo vähän väkisin kyhätyltä eikä Yogi rupesi suoraan sanottuna ärsyttämään.
Förutsägbar story i ett förskönat Indien En berättelse om en medelålders man vars liv går på tomgång, men som åker till Indien och får nya vänner, blir kär, upplever nya äventyr och får ny livsenergi.
Storyn är ytlig, överlag hyfsat intressant, något förutsägbar med en stereotyp bild av Indien och indier. Och slutar lyckligt till slut. Feelgood helt enkelt.
Men det är grovt tillyxade karaktärer, som jag aldrig kommer riktigt nära. Förutom Yogi, en Indiens Karlsson på taket fast godhjärtad och välvillig. Göran Borg känns lite för mycket, lite för medelålders bitter vit man som man ska tycka synd om.
Det som var mest underhållande var Yogis språk. Men det blir också dessvärre oerhört förutsägbart redan i första boken, och de övriga två levererar exakt samma sak. Att författaren dessutom på något ställe i Dimma över Darjeeling skriver ut det gör att jag tappar intresset även för Yogis språk: ”Att Yogi inte ens i denna stund av allvar kunde låta bli att förgyllas sitt språk…” (s 92)
Det är inte bara språket som blir förutsägbart i uppföljarna utan hela storyn. Göran åker hem, hamnar i samma gamla hjulspår, kommer till Indien och blir en ”ny människa”. Det enda som skiljer sig är miljöerna och några bikaraktärer som sticker ut mer eller mindre. I tredje boken utspelar sig samma historia men då i Sverige, på Österlen när indiske Yogi kommer dit och omvälver en hel bygd. Kanske trovärdigt på 50-60-talet, men idag?
Att jag ändå läste alla 3 har mer att göra med min envishet än att böckerna fick mig fast. Den tredje boken var svår att komma igenom. Det är ett trevligt tidsfördriv som fick mig att småle emellanåt men inte mycket mer än så.
Del 3 i serien om Göran och Yogi. Fristående böcker.
Efter att Göran stuckit med bara en notis till sin flickvän om att han dragit till Indien för sin bäste väns bröllop så är ju inte förhållandet vidare bra när han kommer tillbaka. Han är arbetslös och dricker alldeles för mycket.
Yogi kommer och hälsar på i Sverige och försöker göra Göran till säljare av indiska kläder och tyger, men det är inte riktigt Görans grej och när han får erbjudande av sin mamma att ta hand om en gård på Österlen så följer Yogi med. Folk dras som en magnet till Yogi som vore han en magisk guru och vi får möta flera olika personer som vill få kontakt med gurun.
Boken är kanske den bästa i trilogin. Den är varm, den har svart humor och den har mycket tänkvärdheter och jag älskar att Göran äntligen kryper ur sin safe zone och vågar tillåta sig att både känna och förmedla känslorna.
The third and totally hilarious and entertaining book about my favourite Swedish, middle-aged grouch! I love his self-irony and his hopeless attempts of living up to certain unspoken standards. The protagonist, Göran Borg, who could almost be described as the male version of Bridget Jones, continuously gets himself into awkward, but extremely funny situations, and you cannot help rooting for the guy. He has a good heart. In this third book, his best friend, Yogi from India, is as charming and loveable as ever. It is light reading, but it makes you warm inside.
Die erste 100 Seiten kann man ruhig umblättern. Zwar wird da noch die indische Hochzeit von Yogi beschrieben, aber hier fehlt der Humor. Daher auch diesmal niur 4 Sternen statt 5.
Der Rest des Buches ist aber genau so humotvoll gesvhriueben, wie die ersten zwei Teile. Insgesamt ist die Trilogie also sehr empfehelenswert.