Det är sommarlov och Linn har just varit och mött sin mormor vid tåget, när mormor sjunker ihop bredvid henne på gatan. Linn blir helt paralyserad och kommer sig inte ens för att ringa ambulansen. Det gör däremot Tim, eller Badbollen som Linns kompisar kallar honom. Senare under kvällen dör mormor på sjukhuset och en liten del av Linn dör med henne.
När skolan ska börja igen har det varit vattenläcka och alla elever blir uppdelade i olika klasser på en annan skola i stan. Linn hamnar i en annan klass än Alice och Em, hennes bästa kompisar. Och det är svårt att hitta nya kompisar i klassen, som är uppdelad på ett sätt Linns gamla klass inte var. Inte blir det bättre av att Tim hamnar i samma klass som henne. Tim, vars vänskap innebär socialt självmord. Tim, som vet vad som hände i somras. Tim, som Linn på något sätt står i skuld till. Linn gör allt hon kan för att passa in, för att hamna med rätt personer.
Vad det än innebär, vem hon än sårar, vem hon än ljuger för. Men det skaver i henne. Hela hon är full av tisteltankar.
Egentligen är den här boken inte något speciellt men det är nog det som gör den bra. Den tar upp många olika aspekter av psykisk ohälsa ur en högstadieungdoms perspektiv och det känns uppfriskande när vissa grejer i boken inte leder till det en tror att de ska. Relaterar jättemycket till huvudpersonen och känner igen mig i många av händelserna i boken. Läsvärd, men som sagt inget jättespeciellt.
Linn och hennes mamma är på stationen för att hämta mormor. När Linn och mormor står och väntar på mamman som hämtar bilen händer det. Mormor singlar ner på marken, bara sådär. Ambulansen kommer och istället för festen som Linn skulle på blir hon sittande på sjukhuset.
Lin tänker, tänker på allt. På sin mamma som hela tiden ler fast hon gråter, på var hon sitter i klassrummet, på skilsmässa, på arbetslöshet, på sitt hjärta. Hon känner hur hjärtat slår hel tiden, ibland slår det så hårt så det kunde slagit sig ut ur bröstet på henne. Det är vid de tillfällena som tisteltankarna kommer. Och Linn önskar att hon kunde har varit något annat än en tistel.
En bok om hur psykisk ohälsa kan uppkomma och hur det kan kännas att leva med tankar som mal sönder en inifrån.
Egentligen är jag nog för gammal för den här boken, så ha det i åtanke gällande betyg. Om jag varit 14 och gått i åttan hade det nog varit enklare att identifiera mig med karaktärerna och deras perspektiv.
Men från en 20 åring sett var det en okej bok att läsa som hade kvalitéer och perspektiv jag objektivt kan tycka är "bra" i en ungdomsbok.
En ungdomsroman om tonåringen Linn som ska skildra ungdomars psykiska ohälsa. Kanske är det för att målgruppen är ungdomar och tonåringar som jag inte längre riktigt kan identifiera mig i karaktären och hennes känslor, tankar och handlingar, men jag brukar tycka om tonårsböcker. Jag blev ärligt talat lite besviken på denna bok. Den är enligt mitt tycke tråkigt skriven utan någon tydlig handling och karaktärerna är tråkiga. Kanske hade jag varit mer mottaglig för den om jag själv hade läst den i tonåren. På GoodReads har den 3,21 i betyg; så den kanske är mer omtyckt än vad jag nu ger uttryck för.
Något så ovanligt som en coming of age-roman med en kvinnlig huvudperson, som tänker förbjudna tankar och är konstant rädd för döden. Sympatiskt och svindlande.