Med Odöda, odrömda fullföljer och avslutar (?) författaren en svit böcker om gengångare och levande döda, på den svenska västkusten och nu också i Västindien. Den här gången en roman om en gammal kvinna som misstänker att hon är en odöd, en zombie. Och en man som inte vet att han är en.
En bok som kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Jag har svårt att hålla röd tråd och vet inte om det är författarens mening att berättelsen är hattig och diffus eftersom huvudkaraktärerna lider av minnessvårigheter.
Det finns dock formuleringar som får mig fundera vidare på livet och dess både grymhet och skönhet.
"Eventuellt odöd var man medan man levde, eventuellt odödlig blev man först efter sin död."