What do you think?
Rate this book
Natten som föregick denna dag
Idag blir jag tretton. Idag har jag kammat mitt hår i olika frisyrer. Idag har jag lagt min barndom bakom mig för att möta verkligheten. Så inleds denna kortroman om de två systrarna och deras moder, som innanför barndomshemmets väggar utkämpar en strid om vuxenblivandet.
Systern Cosima, som äter päron och smaskar. En syster som läser sin systers dagbok. En syster som klipper av sig håret och anklagar sin syster. En syster som slår en häst som inte är hennes.
Modern, med sin blanka fläta och med bisonjackan hängande i hallen, tändstickor och gamla lappar i de djupa fickorna. I sina händer har hon hållit vapen. En kökskniv, en revolver.
I stallet hästen Elektra, en ilsken och mycket allvarlig varelse, vars tagel blänker om hösten och om våren.
Och jaget, ett fult och gammalt barn, som önskar att den dag hon föddes var raderad. En obeboelig kropp, ett tjockt hår som växer ur ett huvud.
Systern Cosima, som äter päron och smaskar. En syster som läser sin systers dagbok. En syster som klipper av sig håret och anklagar sin syster. En syster som slår en häst som inte är hennes.
Modern, med sin blanka fläta och med bisonjackan hängande i hallen, tändstickor och gamla lappar i de djupa fickorna. I sina händer har hon hållit vapen. En kökskniv, en revolver.
I stallet hästen Elektra, en ilsken och mycket allvarlig varelse, vars tagel blänker om hösten och om våren.
Och jaget, ett fult och gammalt barn, som önskar att den dag hon föddes var raderad. En obeboelig kropp, ett tjockt hår som växer ur ett huvud.
171 pages, Hardcover
First published January 1, 2017
3 people are currently reading
132 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
September 19, 2018

Jag har börjat en ny utbildning. Angereds författarskola. Där förde några av mina nya klasskompisar en spännande diskussion som sprang bland annat ur den här boken. Jag blev en tyst åhörare, för det de diskuterade hade jag aldrig tänkt på.
De kritiserade tanken på att tolka litteratur (eller annan konst) och menade att tolkning har en förminskande effekt på texten. En bra text är alltid mer än en övergripande tolkning. Exempelvis ordval, sidornas disposition, meningsuppbyggnad, bilderna som skapas. Jag blev provocerad, osäker, tyst. Jag älskar ju symboler och tolkningslager.
Efter eftertanke och diskussion landar jag i någonslags insikt kring att jag dels missförstod ”tolkning”, tänkte i Nietzsches ord på hur i människans hjärna inget är fakta, utan allt är tolkning. Jag tror att mina kursare, och Susanne Sontag som verkar vara katalysator för tolkningskritiken, snarare vände sig mot att entolkning blir den rätta, och att denna enda tolkning ofta springer ur litteraturvetare/kritiker etc. Exempelvis, det går att säga att Moby Dickär en symbol för naturen och Ahab för mänskligheten, men det är inte den enda giltiga tolkningen. Moby Dick kan också vara det gudomliga, eller ett ouppnåeligt mål vilket som helst, och så vidare. I ett bra, fungerande verk gör varje läsare sina egna tolkningar, och vi ska passa oss för att läsa andras tolkningar innan vi själva njutit av verket i fråga. Och, för att fortsätta använda exemplet, även utan tolkningarna är Moby Dick en spännande och välformulerad äventyrshistoria med vackert språk och fin dramaturgi.
Men, jag lärde mig också att tänka på sidans utseende, på flytet och livet i språket, på vad det är som håller mig kvar på sidan. För under läsningen är det inte tolkningen som håller mig kvar, det är sidan, formuleringar och den värld som författaren lyckas bygga för stunden. Eventuell tolkning kommer senare. Och den måste inte heller komma, för att bli en fin läsupplevelse. Men båda måste finnas där, om jag ska uppskatta det som en verkligt stor läsning. (Burroughs, Burgess, Teratologen, Håkansson är enkla tydliga exempel.)
Utifrån de här tankarna, där jag antagligen förvanskat och missförstått de kursare jag ovan lagt ord i munnen på, ville jag givetvis läsa boken som gav upphov till diskussionen. Att författaren dessutom driver en skrivarskola som kallas ”Häxskolan” på Valand gjorde mig inte direkt mindre intresserad.
Iallafall, ”Natten som föregick denna dag” har ett trettonårigt berättarjag, en tjej med ett ben i barndom och ett i vuxenliv. Hon lever utanför. Hon skriver fram sig som misslyckad. Ful. Ointressant. Kanske är hon sjuk. Sidorna är svarta, drömska, poetiska. Lyser i sina ord, talar genom bilder. Tydliga, levande bilder, utan närmare förklaringar.
”Ett barn kan inte bara vara ett barn. Ett barn måste också vara någonting helt annat för att inte riskera att fastna i barndomen, som är ett mycket litet land.”
”En dag vaknar jag och har förvandlats. Ingen människa mer, bara kött. Jag vet att lukten av mig är densamma som lukten av talk och tagel. Jag vet att jag är en samling oljiga organ på ett blankputsat bord. Jag sover på dagen eller på natten.”
Romanen är imponerande, inspirerande, nedslående. En så orimligt språkligt skicklig debutant. Efter en tolkningsdiskussion jag än så länge bara till hälften förstår, drar jag mig nu för att säga vad jag tycker att den här romanen handlar om. Men för mig utmanar den uppfattningen av barndomen som en lycklig plats. Det finns också en ockult aura kring boken, som tyvärr går mig förbi, men som jag ser framemot att googla fram och som kanske kommer leda till en omläsning framöver. Andras tolkningar och verktyg behöver inte vara förminskande, utan kan också vara till hjälp för en läsning.
Men ”Natten som föregick denna dag” drabbar aldrig, berör mig inte på djupet, rubbar inget fundamentalt. För att jag inte är i målgruppen? För att jag inte förstår? För att jag är ovan?
Antagligen alltihopa.
Eller, det är klart, hade det inte varit för den här boken hade jag aldrig haft de senaste veckornas stora aha-upplevelser kring vad text kan vara. Om du inte kunnat följa mitt svamlande försök att formulera tankarna: min poäng med varje boktext är inte att jag ska definiera för dig vad någon bok handlar om. Jag vill processa mina egna tankar, genom att skriva om vad jag tänkte och kände, och förhoppningsvis väcker det ditt intresse att själv läsa romanen i fråga. Som i livet i övrigt, jag är inte ute efter att definiera Sanningen, jag är ute efter Min sanning, och hoppas sekundärt att den också inspirerar andra att leta sin.
(Den här boktexten blev nog ett avskräckande exempel på hur en boktext kan handla om mycket annat än själva boken.. )
Jag har börjat en ny utbildning. Angereds författarskola. Där förde några av mina nya klasskompisar en spännande diskussion som sprang bland annat ur den här boken. Jag blev en tyst åhörare, för det de diskuterade hade jag aldrig tänkt på.
De kritiserade tanken på att tolka litteratur (eller annan konst) och menade att tolkning har en förminskande effekt på texten. En bra text är alltid mer än en övergripande tolkning. Exempelvis ordval, sidornas disposition, meningsuppbyggnad, bilderna som skapas. Jag blev provocerad, osäker, tyst. Jag älskar ju symboler och tolkningslager.
Efter eftertanke och diskussion landar jag i någonslags insikt kring att jag dels missförstod ”tolkning”, tänkte i Nietzsches ord på hur i människans hjärna inget är fakta, utan allt är tolkning. Jag tror att mina kursare, och Susanne Sontag som verkar vara katalysator för tolkningskritiken, snarare vände sig mot att entolkning blir den rätta, och att denna enda tolkning ofta springer ur litteraturvetare/kritiker etc. Exempelvis, det går att säga att Moby Dickär en symbol för naturen och Ahab för mänskligheten, men det är inte den enda giltiga tolkningen. Moby Dick kan också vara det gudomliga, eller ett ouppnåeligt mål vilket som helst, och så vidare. I ett bra, fungerande verk gör varje läsare sina egna tolkningar, och vi ska passa oss för att läsa andras tolkningar innan vi själva njutit av verket i fråga. Och, för att fortsätta använda exemplet, även utan tolkningarna är Moby Dick en spännande och välformulerad äventyrshistoria med vackert språk och fin dramaturgi.
Men, jag lärde mig också att tänka på sidans utseende, på flytet och livet i språket, på vad det är som håller mig kvar på sidan. För under läsningen är det inte tolkningen som håller mig kvar, det är sidan, formuleringar och den värld som författaren lyckas bygga för stunden. Eventuell tolkning kommer senare. Och den måste inte heller komma, för att bli en fin läsupplevelse. Men båda måste finnas där, om jag ska uppskatta det som en verkligt stor läsning. (Burroughs, Burgess, Teratologen, Håkansson är enkla tydliga exempel.)
Utifrån de här tankarna, där jag antagligen förvanskat och missförstått de kursare jag ovan lagt ord i munnen på, ville jag givetvis läsa boken som gav upphov till diskussionen. Att författaren dessutom driver en skrivarskola som kallas ”Häxskolan” på Valand gjorde mig inte direkt mindre intresserad.
Iallafall, ”Natten som föregick denna dag” har ett trettonårigt berättarjag, en tjej med ett ben i barndom och ett i vuxenliv. Hon lever utanför. Hon skriver fram sig som misslyckad. Ful. Ointressant. Kanske är hon sjuk. Sidorna är svarta, drömska, poetiska. Lyser i sina ord, talar genom bilder. Tydliga, levande bilder, utan närmare förklaringar.
”Ett barn kan inte bara vara ett barn. Ett barn måste också vara någonting helt annat för att inte riskera att fastna i barndomen, som är ett mycket litet land.”
”En dag vaknar jag och har förvandlats. Ingen människa mer, bara kött. Jag vet att lukten av mig är densamma som lukten av talk och tagel. Jag vet att jag är en samling oljiga organ på ett blankputsat bord. Jag sover på dagen eller på natten.”
Romanen är imponerande, inspirerande, nedslående. En så orimligt språkligt skicklig debutant. Efter en tolkningsdiskussion jag än så länge bara till hälften förstår, drar jag mig nu för att säga vad jag tycker att den här romanen handlar om. Men för mig utmanar den uppfattningen av barndomen som en lycklig plats. Det finns också en ockult aura kring boken, som tyvärr går mig förbi, men som jag ser framemot att googla fram och som kanske kommer leda till en omläsning framöver. Andras tolkningar och verktyg behöver inte vara förminskande, utan kan också vara till hjälp för en läsning.
Men ”Natten som föregick denna dag” drabbar aldrig, berör mig inte på djupet, rubbar inget fundamentalt. För att jag inte är i målgruppen? För att jag inte förstår? För att jag är ovan?
Antagligen alltihopa.
Eller, det är klart, hade det inte varit för den här boken hade jag aldrig haft de senaste veckornas stora aha-upplevelser kring vad text kan vara. Om du inte kunnat följa mitt svamlande försök att formulera tankarna: min poäng med varje boktext är inte att jag ska definiera för dig vad någon bok handlar om. Jag vill processa mina egna tankar, genom att skriva om vad jag tänkte och kände, och förhoppningsvis väcker det ditt intresse att själv läsa romanen i fråga. Som i livet i övrigt, jag är inte ute efter att definiera Sanningen, jag är ute efter Min sanning, och hoppas sekundärt att den också inspirerar andra att leta sin.
(Den här boktexten blev nog ett avskräckande exempel på hur en boktext kan handla om mycket annat än själva boken.. )
March 26, 2020
Klurigt, finurligt, mörkt, dystert och poetiskt, den passar bra att "då-och-då" läsa under en längre tid, tycker jag. Ta några textkarameller då och då, tänka över det som var skrivet. Hasta inte fram, som jag gjorde lite ibland, i jakt på nån slags spänning (kanske).
April 28, 2020
”Det är en fruktansvärd sak att vara ett barn”. Jag köper typ allt i den här boken. Ligger vid nattduksbordet året runt, plockar upp vissa kvällar och läser några sidor. Kan inte förklara varför jag tycker om den så mycket.
March 9, 2018
Natten som föregick denna dag drabbar mig direkt. Jag liksom ramlar in i språket och den kraftfulla miljön. Berättelsen vävs fram mellan vackra ord och sirliga uttryck och jag vävs med i det hela. En vacker och arg bok som lämnar mig sugen på mer av författaren.
January 2, 2018
A witchy incantation. Five stars for language, atmosphere and mood. A page-turner for its poetry.
July 18, 2022
Sakna gnutta komik (ej skratt men nån slags Distans, å nåt annat än punkt!! jag tkr det blir lite.. lame. läste ej allt
Displaying 1 - 6 of 6 reviews