En kärlekshistoria och tjusande tidsbild från 1890-talets Stockholm. Med illustrationer av Adolf Hallman.
Berättelsen om den unga studenten Tomas Weber och hans fjärilsflyktiga amourer. En lättsam roman med stämning och detaljer och med glittrande bilder av livet på gator och torg och stadens vatten.
Hjalmar Söderbergs debutroman som publicerades hos Bonniers 1895 väckte en av sin tids ryktbaraste litterära fejder - den betecknades som "ett av de okyskaste alstren av svensk penna".
Hjalmar Emil Fredrik Söderberg was a Swedish novelist, playwright, poet and journalist. His works often deal with melancholy and lovelorn characters, and offer a rich portrayal of contemporary Stockholm through the eyes of the flaneur. Söderberg is greatly appreciated in his native country, and is sometimes considered to be the equal of August Strindberg, Sweden's national author.
This is the only book I've ever come across where the guy literally invites the girl to come up and look at his etchings. And it turns out to mean exactly what it's supposed to! I was amazed.
Note to would-be Don Juans: it doesn't work here, but he was unlucky. He's just got up to a rather suggestive etching of the Princess and the Frog, which is putting all sorts of improper thoughts into her maidenly mind, when there's a violent knocking on the door. He tries to ignore it, but the caller won't go away, and in the end he has to go and answer it.
But, meanwhile, she's turned the page, and the next picture is Eve being tempted by the Serpent. The girl is so very naked, and the serpent is so very sinuous and scaly. He comes back, but the moment's gone. Suddenly quite sober, she makes her excuses and leaves.
Well, I hope that gave you a few useful pointers on how to organize your iPod playlists...
Den här debutromanen som utspelar sig i Stockholm publicerades 1895 och handlar om tjugoårige Thomas Weber (jag tänker på Goethes Werther). Han är en läkarstuderande flanör med livsleda, han strövar utan mål och mening mellan krogarna, röker cigarr och dricker sprit, lever över sina tillgångar och träffar två flickor samtidigt varav en blir gravid. Boken väckte häftig debatt på grund av dekadens, erotiska skildringar och protagonistens omoraliska karaktär. Författaren Hjalmar Söderberg kallade den själv pikant moralisk.
Den här utvecklingsromanens syfte tycks vara att säga hur det är istället för hur man (kyrkan) vill att det ska vara. Den påvisar en människans svaghet inför samhällets normerande krav på exempelvis karriär och familjebildning. Det finns inga idealiska människor med vita själar, bara levande människor av kött och blod. Dessa spörsmål förlorar förmodligen aldrig sin aktualitet, kanske inte heller den här romanen. Söderberg har en fantastisk förmåga att i sitt skrivande blanda vemod och lekfullhet, allvar och kvickhet, melankoli och skärpa vilket sammantaget gör det här är till en riktigt bra bok.
”Tomas tänkte på Märta Brehm. Han behövde endast sluta ögonen för att känna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned på soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals. Om några år skulle han vara en berömd läkare med en tjugotusen kronor om året; men han kunde mycket väl gifta sig redan när han hade fyra eller fem tusen. Vilka kvällar i skymningen, helst på vintern, då snön yrde kring gathörnen! Han vågade icke ens tänka på bröllopsnatten. Och vilka middagar de skulle ge… Märta skulle presidera i violett sammet. Kanhända skulle han också kasta sig in i det politiska livet, skriva tidningsartiklar, bli riksdagsman, kanske minister.”
Jag älskar metaforerna som döljer sig i väderomslag, en inburad kanariefågel, de röda handskarna som lyser trotsigt och den gröna absintens förvillande förmåga. Med färgerna röd förmedlar han kärlek, liv och lust men också skam, medan grön tycks stå för ungdom, vårlig grönska, rus och dekadens, avund och ångest. Stämningen går parallellt med årstiderna. Den är munter i april då Thomas köper de röda handskarna för att bli alltmer vemodig då vintern närmar sig och han inhandlar en revolver.
”Thomas iakttog, att hon ännu hade en fin rödaktig strimma på halsen efter kattens rispa. Men han kunde inte ta ögonen från hennes armar. Dessa armar, nakna, vita… – Hur mycket är klockan? Frågade Elle. Han hörde henne icke. Han smög sig tätt intill henne och viskande bönfallande i hennes öra: -Era armar – jag vill se era armar…”
Kärleken skildras kraftfullt, som ett andrum där livskraft och positiva känslor slår ut livsledan. Men bloddroppen som rinner på den åtrådda kvinnas hals implicerar det korta avståndet mellan erotik och fara. När han är kåt tappar han omdömet helt enkelt. Oavsett om det är menat som en ursäkt för män som inte förmår äska samtycke eller inte, är det realistiskt. Män tvingar sig på kvinnor och därför bör det också representeras i litteraturen.
Kan man ha överseende med att kvinnan skildras som ”flicka” med ”flickmage”, att hon menar ja fast hon säger nej, att övergrepp begås utan att det diskuteras om det var ett övergrepp ”nästan med våld” – då rekommenderar jag den här romanen om starka känslor och stora drömmar som går i kras.
Den här romanen ska tydligen ha blivit väldigt kritiserad när den utgavs eftersom den beskriver en flanörs syndiga ungdom. Men ja… idag är den knappast chockerande och mot slutet tyckte jag att den var väldigt spännande. Jag uppskattade miljöbeskrivningarna av Stockholm men blev provocerad av kvinnosynen.
Den är ju bra, men man märker verkligen att det var i början av Söderbergs författarskap, då hans senare verk är mycket bättre skrivna med vad som känns som en mer distinkt stil
Inte så dum men den hade behövt gripa tag lite mer, så som Doktor Glas och Den allvarsamma leken gör. Men det är fint med alla skildringar av Stockholms innerstad, och skriva kan han ju.
Det får bli en motvillig fyra från mig. Två saker står ut på ett positivt sätt. För det första var det trevligt att läsa om dåtidens Stockholm, även om porträttet bara gör upp med en liten del av staden, gav det mig en skarp känsla av den delen av staden. För det andra känns det som tänkvärd och klarsynt uppgörelse med den tidens normer och det sätt som karaktärerna påverkades av normerna kändes klart trovärdigt.
Baksidan av denna uppgörelse med samtidens normer är att inte allt är relevant idag. Vi delar inte dessa normer i så stor utsträckning, vi lever inte riktigt i samma värld. Diskussionen har inte den tidlöshet som vissa berättelser har (men kan ju samtidigt fungera som fönster mot en annan tid). Å andra sidan tas också upp känslor och beteenden som känns tidlösa.
Något som jag fann störande var att karaktärerna inte stod ut mycket från varandra. Jag upplever att huvudbudskap är att alla människor i grunden är lika och att samhällets fördömande av normbrytande beteende därav har ett visst mått av hyckleri. Det var ett starkt och tänkvärt budskap MEN jag upplever att karaktärernas individualitet har offrats för detta budskap. Exempelvis har alla tre unga kvinnor som figurerar i boken reducerats till samma känslor, beteenden och kamp med samhällets normer, och de kunde lika gärna varit samma person.
Året är kring 1890. Huvudkaraktären Tomas Weber är ung och studerande. Med en fot i barndomen och en i vuxenlivet flanerar han runt i Stockholm på ett ungkarlsligt sätt och utforskar Livet™️.
Språket i denna korta roman är utsökt. Hjalmar Söderberg drar sig inte för att utförligt och framför allt vackert skildra, inte bara miljö utan även människor. Stockholm målas upp och blir levande när sidorna färgas av nyanserade beskrivningar av gator, träd, väder och stämning. Det är lätt att för sin inre blick se detta myller av liv som fyller huvudstadens, med en känsla av att varenda en har sitt egna liv som pågår.
Har man även läst Doktor Glas känns det som att det utspelar sig i samma Stockholm, och att doktorn eller andra karaktärer promenerar på samma gator och när som helst kan dyka upp.
En väldigt fin bok.
(Det eeeeenda tråkigt var att min utgåva hade någon sorts kommentar och fördjupning kring boken och författaren själv, vilket ledde till extremt förvåning och förvirring när romanen plötsligt slutade och det fanns lika många sidor kvar av boken.)
Väldigt ”Söderbergsk”, både historien och språket. Lite ”det som inte dödar, det härdar” över berättelsen, jag gillade den. Laddade ner boken gratis via Project Gutenberg (www.gutenberg.org).
"Nej, han skulle upp och leva alltså, och börja på nytt. Hur skulle det vara om tjugo år? ”Ett långt liv gör icke alltid människan bättre, utan förökar ofta skulden.” Å, om tjugo år skulle han kanhända småle åt alltsammans, då han någon gång kom att tänka på det. [...] Huvudet värkte och benen kändes stela som pålar, och då han äntligen kom upp ur bädden, liknade han en ryttare, som mitt under någon alltför dumdristig ritt blivit kastad ur sadeln och därefter mödosamt reser sig för att med värkande lemmar återtaga färden till fots, haltande, blodig och nedsölad av vägens smuts."
Första skönlitterära boken som jag läst på länge… drunknar i kurslitt! (Ljuger för ”Förvillelser” är för min extra kurs om Hjalmar Söderberg).
Första gången jag läste ”Doktor Glas” blev jag förundrad över Söderberg inre liv, han skrev på ett så personligt plan som bara visade mörker och misär. På gymnasiet hade Gustav också ett moment om Söderberg och jag fastnade för honom återigen, och när jag såg en kurs på SU om Söderberg behövde jag gå den.
Om någon är intresserad heter kursen ”den allvarsamma leken - Hjalmar Söderbergs litterära universum” och föreläsarna heter Jan och Ingmar, och de är så fantastiska. Kunniga, trevliga, pedagogiska och de breddar verkligen förståelsen för Söderberg genom aspekter som kapitalism, genus, flanörskap och ras. En superbra kurs om man är intresserad eller vill se två gubbar föreläsa om ytterligare en gubbe, jag tycker i alla fall det är mysigt och lärorikt.
I alla fall tillbaka till boken. Söderberg första verk, som speglar en önskan att vara flanör och stå utanför det kapitalistiska samhällets maskineri. En novell som, i egenskap av dess epok, speglar Stockholm på ett ingående sätt samt personerna och klasserna som rör sig i staden. Ett kärleksdrama med en velig och hyfsat jobbig huvudkaraktär, som mynnar ut i misär. Är den värd att läsa? Nja, kanske om man vill läsa en ingående berättelse kring klassamhället i Stockholm skildrat av Söderberg.
(3.5) Allt med den här boken är så klassiskt ”Söderbergskt” det bara kan bli. Störig, omoralisk och ändå älskvärd kille går runt i Stockholm, grubblar, gör knäppa grejer och har komplicerade relationer till diverse kvinnor. Och jag äter upp det varenda gång. Inte min favorit Hjalmar-bok, men helt klart läsvärd.
3,5 ⭐️ Gillade! Vackra miljöbeskrivningar men karaktärerna upplevde jag som lite platta. Ändå spännande att Söderberg debuterade med en (i dåtidens mått mätt) så skandalös historia. Jag har bara läst Doktor Glas tidigare men blev sugen på att läsa mer av honom!
40: Diversions by Hjalmar Söderberg...initially purchased post-Sweden visit in 2018 and now seized for reading as a reminiscent return to those glorious three weeks in preparation to write about it all myself!
I very much enjoyed the ability to picture these walks main character Tomas took through Stockholm...envisioning, for instance, what Scansen is when it's mentioned and referenced, and what he might see in walking there. Additionally I could follow on a map the treks Tomas took, having walked those same routes and seen similar sights when we were there.
When lengthy street names and locations were were specified, such as Kungsträdgården (translated as King's Garden), which is a park and central, popular area filled with outdoor cafes, a popular meeting spot and the location of outdoor concerts, I both remembered being there and told of its importance and also noted, reflected, on how different this text and translation, say, from Dostoevsky's Crime and Punishment, in which specific locations are often mentioned only by their first letter and then an ambiguous finish (for example, K_____, in this case) and seemingly for multiple reasons. I always taught or theorized that the point of that with Dostoevsky was that the events--say of Crime and Punishment--could occur in any city--Everyman's city--a general, rather than specific location where "things like this" could happen to anyone, the point of the story to be the things or events, the circumstances and consequences, rather than the specific story belonging to this singular character in this singular space.
Interestingly enough, the context and action of Söderberg's Diversions is just as easily a story of Everyman, too: Tomas Weber is a young man who is on his way to success, having begun and succeeded in the first steps of schooling as a medical student, having recently passed his first exams yet still having a long way to go toward being employed as a doctor and making a good living. He's also exhausted all gifts of money from his father, a professor, and cannot ask for more. Yet, he'd much prefer to be living an independent life...but more like the adventurous, carefree life, more like his foil in ways, a young man about six or seven years older named Johannes Hall, who has rather appeared from nowhere and lives a life of leisure in many ways, aristocratic, though...classy and pricey, it seems. Weber really cannot keep up.
This is not a new book by any means; this was Söderberg's first novel, published in 1895. Yet it's plot is terrifically contemporary in many ways--a young man seeking satisfaction of purpose and love, wishing to "keep up with the Jones's" but without his own means to do so. The novel chronicles eight or so months in Weber's life, telling us of a handful of others who make an appearance and walk with him a while, serve some particular purpose, but are then sort of discarded and/or leave of their own accord. Weber has to find his own way and purpose, make his own happiness, with nobody else to simply provide that for him.
Either Söderberg was very wise beyond his own time and space OR some of the issues of our lives really have not changed much and/or cyclically return...or some profound combination of the two from a smart writer now long gone (Söderberg died in 1941).
And next I'll read the introduction. I do appreciate that Barrett's 2014 start of this translation includes this note: "(in which spoilers abound after the first five paragraphs)." LOL! I did not read it yet...and now will.
This excellent novel, Söderberg's first, beautifully describes Stockholm in the late 19th century and the near disastrous personal consequences the restrictive society of that era could have on the individual. I'm not sure today's permissive society has any less disastrous consequences, but that's another story. The story takes place within a few months and describes the frivolous life of a young dandy in turn-of-the-last-century Sweden, who squanders (his father's and borrowed) money and his own affections. When it was first published in 1895 it caused something of a scandal--at least in literary circles. That would not be the case today. Born 20 years after Sweden's national author, August Strindberg, Söderberg's writing is very much in the same tradition and I thoroughly enjoy it.
Hjalmar Söderbergs debutroman är, tycker jag, inte i närheten av ”Doktor Glas” och ”Den allvarsamma leken”. Men med beaktande att han var 26 år när den publicerades är det ändå en väldigt imponerande litterär prestation. Språket är, som i alla Söderbergs böcker, genomgående vackert och skildringarna sv Stockholm och karaktärernas vardagsliv fängslar. Huvudpersonen Tomas Webers svekfulla kärleksliv, lättja och allmänna moraliska tillkortakommanden är knappast kontroversiellt i en nutida kontext men i slutet av 1800-talet gav det upphov till skarpa protester. Att Söderberg vågade skriva en sådan bok är i sig beundransvärt.
Ett Stockholm där du inte kan gå tre kvarter utan att träffa på diverse släktvänner, bekanta och före detta lärare, och där detta faktum driver nästan hela handlingen.
Söderbergs första roman, om den borgerliga ungdomens vilsenhet, brist på mening, kärlek är en chimär och pengarna rinner genom fingrarna på dem, ovetande om hur pengar förvärvas och förökas. Omgivna av allenarådande dubbelmoral finns inga ledstjärnor.
Visst vill ungdomen tro på nya idéer om 'fri kärlek', utan att inse att det även krävs 'ansvar'. Problem uppstår - i synnerhet flickornas liv - när graviditet plötsligt måste tas in i bilden. Den biten har ingen ännu löst. Det göms undan...
Suggestiv Stockholmsskildring från förra sekelskiftet, när Stockholm var en ankdamm.
Mycket av det Söderbergska finns där. Stockholm, kärleken, lusten, längtan och olusten. Men det känns lite rörigt och fragmentariskt. Läste den som 20-åring och minns att den golvade mig. Kanske är det ålderns men jag saknar en djupare sorg och melankoli. Å andra sidan kanske den exakt fångar det som huvudpersonerna tycks känna och uppleva. Och att jag helt enkelt blivit för gammal för att kunna ta emot det.
Tomas är en red flag, inget mer finns att säga förutom att Söderbergs sätt att beskriva miljöer på är det bästa av tänkbara sätt. Bara därför får den tre stjärnor.
Ps. Tydligen delar jag samma värderingar med de som kritiserade den här när den kom ut, för den är oanständigt och dekadent på ett oromantisk sätt.
Hjalmar Söderberg var flanörförfattare. Mycket tydligt i denna bok. Det är möjligt att jag inte försökt tillräckligt för att förstå bokens innebörd, men jag tycker inte den är något särskilt. Slutet är bättre än resten. Doktor Glas är hästlängder bättre.