Gräset är sprött av frost. Pojken får svarta skridskor. De är nere på sjön efter att det har blivit mörkt. Arrendatorn sätter upp fyra lanternor på isen. Han gick själv igenom isen en gång. Föräldrarna har glömt sina barn. Hela byn mörklagd. Skarpaste skenor. Pojken kallar sig själv den svarte riddaren. Han kan redan åka snabbt. Han åker slalom mellan ljusen. Han är den snabbaste.
Novellen ingår tillsammans med åtta andra berättelser i serien Novellix Grannar. Översättning: Johanne Lykke Holm Omslag: Karin Mamma Andersson
Jag hade till en början jättesvårt att ta till mig det lite fragmentariska, målande språket, men i mitten nånstans brände det till ordentligt, mycket berörande. Blev en väldigt ojämn läsupplevelse, första halvan kunde jag knappt ta mig igenom och andra halvan sögs jag in i totalt.
Inte helt glasklar, här finns utrymme för tolkning. Känslan av en svunnen tid, men samtidigt med mer moderna tidsmarkörer, om än svåra att säga exakt. Sorglig, tung, smärtande.
"Rain" is a good title for this one, a sad story about the difficulty of overcoming the loss of a family member, how one death can change the whole world for a boy and his family.