Vad är likheten mellan ett substantiv och en baguette? Hur säger man egentligen biceps i plural och varför kan inte vuxna människor ha ett sansat samtal om pronomen?
I denna uppföljare till läsarsuccén Grejen med verb finns allt en människa kan fundera över när det gäller substantiv (och pronomen). Använd den istället för en skolbok för att lära dig om numerus och bestämdhet, ta fram den på bussen för att liva upp dina medresenärer eller kryp upp i en fåtölj med en pralin och bara okynnesläs om grejen med substantiv!
Älskar tanken på en humorbok om grammatik, även om jag ibland tyckte att Lövestam gick för långt i sitt humoristiska anslag och nuddar det dråpliga. Däremot så lyser hennes grammatiknördighet igenom och mer än något så känner jag att jag hade velat ta en fika med henne.
Hon har dessutom den rimligaste åsikten om hen-debatten jag någonsin läst: "Människor är arga för att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men vet inte att det är därför de är arga".
Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Sara Lövestam är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj. Hon kommer att medverka vid tre programpunkter, bland annat vid ”Grammatik till frukostkaffet” på Stora Brännbo konferens och hotell i Sigtuna.
Jag har läst de här två pedagogiska och humoristiska små grammatikböckerna av Sara Lövestam. De är roliga, tro det eller ej. Jag skall ge exempel på hur författaren redogör för hjälpverb:
”Alla som har barn, har varit barn eller över huvud taget lever, känner till att skillnaden mellan jag städar och jag ska städa kan vara helt avgörande för städningens själva existens.”
Små är de också, inte mer än 14 x 19 cm, vilket gör att man förmodligen inte avskräcks av dem, som grammatikböcker annars kanske kan göra. Själv blev jag inte skrämd av grammatiken i skolan, jag tyckte att det var väldigt intressant och roligt. Däremot lärde jag mig inte alla språkliga regler och begrepp, utan gick mest på känsla. Det fungerade bra för mig, men gör det litet extra roligt att läsa de här böckerna nu i vuxen ålder.
Främst är böckerna förstås lärorika, på ett lättfattligt sätt. Vi får lära oss varför det heter en muffins – flera muffins, och att julsånger ofta innehåller gamla pluralformer av verb, som exempelvis ”vi komma från pepparkakeland”, ”stjärnorna på himmelen de blänka”, ”se då krypa alla tomtar upp ur vrårna”.
Om du inte vill missa ett enda avsnitt av programmet Språket i P1 och antingen fnissar glatt åt, eller blir upprörd över, hur vissa använder reflexiva pronomen i tredje person singularis, alltså om man skall använda de eller dem, då tror jag att de här böckerna är som klippta och skurna för dig!
I slutet av boken får vi lästips, till bland annat Svenska Akademiens grammatik uppdelat i fyra band. Lövestam ger exempel på hur det då kan låta:
”Det kausativa verbet anger att subjektsreferenten är orsak till eller föranstaltar en aktion som anges i en underordnad narrativ eller konsekutiv sats eller med ett nomen actionis eller qualitatis”.
Ni gör ju som ni vill, men för min del väljer jag att läsa Sara Lövestams grammatikböcker! Tredje delen i serien kommer i september, då handlar det om ordföljd.
Det var väl oundvikligt att Grejen med verb skulle få en uppföljare, så här tacklar Lövestam substantiv (och pronomen) med samma blandning av kunnighet, erfarenhet att förklara, och sympatiska humor. Jag älskar det. Samtidigt känns det ändå som om verb (sånt man gör) gav lite större möjlighet till att driva lite godmodigt med hur språket reflekterar samhällets förändring och dess inneboende bromsklossar. Även om hon förstås tacklar hen-debatten precis som den förtjänar. (Och jag är fortfarande inte säker på att jag begriper vad en nominalfras är.)
En rolig liten bok om svensk grammatik, bl.a. "Hen", "de-dem-dom", sammansättningar och suffixen "-is". Skriven av en lärare i SFI. Tycker om boken även om jag är av åsikt att den uppskattas mest av de som redan är bekanta med det svenska språket. För nybörjare blir boken kanske lite kaotisk och för dem blir det svårare att fattar skämtarna.
Det började riktigt intressant, men blev lite långrandigt bör vi gick över till pronomen.
Det var en hel del grammatiska termer som jag inte har lika färskt i minnet längre. Detta kan ha påverkat min upplevelse.
Jag läste "Grejen med verb" för många år sen och gillade den, om jag minns rätt. Läs den först eftersom denna bok syftar tillbaka till den vid flera tillfällen.
Även om jag gillar grammatik så kan jag ha förståelse för dem som inte gör det, men kanske kan Lövestams många roliga och speciella exempel göra grammatik roligt även för den icke grammatikfrälste?:) Näst på tur står Lövestams Grejen med verb!
Det här var en bok som jag såg fram emot att läsa sedan den rekommenderades av en vän för något år sedan. Trots att jag slutat översätta och redigera på grund av att jag inte kan sitta still någon längre tid numera, är det svenska språket fortfarande intressant. Om jag hade haft den här boken för 10 år sedan, skulle många dispyter ha kunnat undgås, och jag skulle i många fall ha gått vinnande ur striden. Här i denna enkla och roliga bok finns de svar som jag inte hade då. Tack Sara!
”Jag sitter och småfnissar åt en grammatikbok. Jag är normal.” är något flera av mina vänner har fått höra under den senaste dagen. Då är det självklart Sara Lövestams bok jag sitter och fnissar åt, för även om jag tycker att det är intressant med grammatik (himla tur eftersom jag har gjort det yrkesval som jag har) så tycker jag inte alltid att det är jättekul. Och absolut inte lättförståeligt.
Men det här är ingen lärobok. Det här är en humorbok, och det är tydligt. Egentligen är det här ett skolboksexempel på hur läroböcker borde se ut, för Lövestams exempel bränner fast sig i minnet på ett sätt som ingen lärobok jag någonsin haft har gjort, just på grund av de exempel hon väljer. Dock kanske det gör det just för att hon gör det på ett så annorlunda sätt.
Främst fnissar jag dock åt fotnoterna. Ibland blir till och med fnissen till höga skratt, som gör att jag är glad över att jag läser den hemma.
Ibland blir orden krångliga, men det är knappast Lövestams fel, utan själva grammatiken och alla dessa ord som egentligen hade kunnat heta något annat fastän de inte gör det för att det ”berikar ju vårt vackra språk.” Ibland kanske också exemplen dras lite åt det väl långdragna hållet, men det är inget som gör särskilt mycket alls.
Lövestams sinne för humor gör att jag skulle vilja sitta och lyssna på när hon pratar om grammatik i flera timmar. Det märks att hon brinner för det, och att hon är bra på att lära ut om det.
Och en bok som säger åt mig att sätta mig i en fåtölj med en pralin är en bok helt i min smak.
Den fantastiska uppföljaren till succéboken Grejen med verb visar sig vara en pärla, precis som sin föregångare: En humoristisk bok om grammatik, som lyckas vara både vansinnigt rolig och lärorik. Nu väntar vi* bara på Grejen med ordföljd! (*=nosism)
Sara Lövestam är ju en av mina favoritförfattare, och jag älskar hennes skönlitterära böcker.
Men hon har ju även skrivit två faktaböcker om grammatik, eller ska man kalla dom humorböcker? Först kom Grejen med verb 2014, och nu i år kom Grejen med substantiv och pronomen. (Här är en länk till mitt blogginlägg om Grejen med verb).
Grejen med substantiv och pronomen är intressant, lättläst, lärorik, rolig, och snabbläst, precis som den första boken i serien.
Språkpedagogik i sin prydno, med Sara Lövestam som ciceron. Grejen med substantiv är en tydlig och intressant bok, men framför allt gör den språkkunskapen rolig igen. Fotonoterna är halva nöjet, men Lövestam använder också exemplen för att särskilja sig från huvudfåran. I sina bästa stunder påminner hon om Falstaff, fakir eller Will Cuppy. I sina sämsta stunder... nej, några sådana finns inte här. Det man möjligen kan sakna är... mer Lövestam, men det finns trots allt fler böcker i serien.
Precis som föregångaren Grejen med verb är det här något så ovanligt som en grammatikbok som man skrattar när man läser. Det är roligt och smart på samma gång. Jag måste erkänna att jag är avundsjuk på människor som kan skriva roligt, särskilt om saker som kanske inte är så roliga vid en första anblick. Sara Lövestam är grymt bra på det.
Liksom verbboken är den rolig samtidigt som ett och annat aha slipper ur en. Mitt problem är att när läsupplevelsen är över inser jag att jag glömt hälften. Men repetition är ju kunskapens moder, så det är bara att läsa om eller dyka in i böckerna vid behov.
Haha alltså, denna bok gjorde ju helt klart grammatiken roligare som ämne! Så rolig den kan bli 😜👏 Nu ska jag ta mig an följande böcker i serien- ”Grejen med verb” och Grejen med ordföljd”- så är jag förhoppningsvis redo för höstens grammatikurs sen 😌🙏🙌 Tack Sara Lövestam!~