Petra og Anders hafa verið gift í 15 ár. Hún er höfundur vinsælla bóka um sambönd fólks, hann er þekktur sjónvarpsmaður og saman eiga þau tvo drengi, tvo hunda, kött og sumarhús.
Allt virðist leika í lyndi en dag einn áttar Petra sig á að það er eitthvað sem stemmir ekki! Lesendur stærsta bókaklúbbs Svíþjóðar völdu skáldsögu Martinu Haag sem bók ársins 2016.
Martina Haag, born Helen Martina Uusma on 9 June 1964 in Lidingö, is a Swedish actress and author. Haag was awarded the title of Columnist of the Year in 2003.
I started to listen to this book last year, but there came a point whee I just felt that I was either going to have to DNF the book or stop listening to the audio book and read it instead. I waited and today I found it online to borrow from the library.
Martina Haag is much more known for her more feel-good books. But, this is I will say Martina'sway of writing about her pain of going through a divorce. So, she writes about a woman whose husband leaves her for another woman, a woman he has been working with doing a TV-show. This is what's happened to Martin Haag in real life. So it's fiction, but still some grains from reality.
I was curious about this book. I mean most of us likes to read gossip and to get a book about a bitter divorce written by someone who's divorce was very bitter, well it's interesting to read. But, also, it feels a bit wrong. But hey, at least, she earns some money from this.
The book is, well, not that good to be honest. It feels a bit rushed, like a therapeutical way of dealing with one's anger and grief. A way to gain sympathy. What I had a problem with, was that she kept on trying to promise thing (money to charity if Anders would return to her), to change herself so that he would come back. Yeah, she was quite desperate. I think this book should have worked better if the story had been deeper and the characters less flat. This way of writing works when Martina is writing her feel-good books, but this book feels like an early stage before the characters and the story are fleshed out. The book is just too short, my version was just 140 pages. And, to be honest, choosing to write a book where the storyline is too close to reality is perhaps not the best. She could just as well write a biography.
The book was so-so. It was best in the beginning, got awfully annoying towards the middle and the last of the book worked thanks to the fact that I was reading it and not listening to it.
Kurš izvērtē reklāmas tekstus, ko likt uz vāka? Ja šī ir zviedru Bridžita Džounsa, tikai asprātīgāka, tad es esmu latviešu Dženifera Lorensa, tikai skaistāka un talantīgāka. Neredzēju ne mazāko sakarību starp grāmatām kā vien to, galvenā varone ir sieviete. Neredzēju itin neko asprātīgu (ja vien neskaita pa vidu manis atzīmēto epizodi ar norvēģu tūristiem, bet man tā arī nelikās asprātīga, bet ļoti precīzi aprakstīta - ja vien tie nebūtu norvēģi, es pilnīgi noteikti domātu, ka viņi pirms tam bija atnākuši uz manu darba vietu). Daudz sakarīgāk tad jau šo būtu nosaukt par trilleri, kaut tā pazīmes tur bija tik epizodiskas un vājas, ak pat nesapratu, priekš kam. Taču par spīti pilnīgi muļķīgajai reklāmai, grāmata ir tiešām laba. Tā ir par šķiršanās izraisītajām sāpēm, kā savākt kopā dvēseli, ko kāds sadauzījis mazos gabaliņos un kā vienkārši dzīvot tālāk. Un par spīti tēmai, lasām ātri un viegli.
En mycket smärtsam berättelse om otrohet och skilsmässa som läses upp av författaren själv. Gillade den skarpt men slutet kändes lite hastigt och lite udda jämfört med resten. Därför velar jag lite mellan 3 och 4 som betyg men trots det är den ändå väldigt bra och lan varmt rekommendera den.
Anotācijā autore salīdzināta ar Bridžitu Džonsu, tāpēc šķita, ka šī būs jautra grāmata. Bet ir pat pilnīgi pretēji. Reizēm pat elpa aizrāvās, kādas sāpes caurstaro tekstu. Jā, tas uzrakstīts ar smiekliem caur asarām, bet tas jau tieši kā dzīvē. Par to, kādām tumsām cilvēkam dzīvē reizēm nākas izbrist cauri.
Briesmīgi nepatika rakstības stils, kā arī pats stāsts - sieviete nevar savākt sevi rokās pēc tā, ka vīrietis viņu pamet. Cmon. Un arī no humora te ir tik tālu cik man līdz Mēnesim.
Wow jag älskade verkligen den här boken. Oerhört ärligt berättat och känslosamt beskriven. Tycker Haag är modig som vågar skriva det här och sedan dela det med andra (man vet ju ej hur mycket som är taget ur verkligheten, men ändå). Syftet säger hon är att visa upp för personer i liknande situationer att man kommer bli bättre med tiden efter en skilsmässa, även om man inte tror det just då, vilket hon lyckas förmedla bra tycker jag.
I övrigt så gillade jag att hon anknöt sin story till Game of thrones och Candy Crush ett par gånger (BECAUSE BEST THINGS EVER CREATED)
Så boken får 5/5 stjärnor eftersom den var modig och intressant, men också för att den innehöll två av de bästa sakerna någonsin. Yeeey!
http://podmosta.bg/nashata-istoria-na... „Искам да разкажа как оцеляваш, въпреки че пропадаш хиляди метра в бездната на мъката. Как ти се струва, че ще умреш, но оживяваш. Имах нужда да чуя тези думи стотици пъти. Всичко преминава, най-накрая свършва по някакъв неведом начин. Въпреки че по пътя умира голяма част от теб.“
Каква е рецептата за добър роман? Последната книга на издателство „Ера“ показва, че необходимите съставки са един мъж и една жена, петнадесет години брак, две малки момченца, чаена лъжица изневери и развод – един на брой. И това създава грабващ роман от 196 страници и нито една излишна дума сред тях.
„Стоя на пътечката зад къщата и паля цигара от цигара, докато в пакета не остава нито една. Сега трябва да се прибера. Оставих децата сами прекалено дълго. Сега ще вляза, ще се държа нормално и мило и с нищо няма да се издам, че току-що съм умряла.“
Застанала върху руините на съсипания си петнадесет годишен брак, писателката Петра Валин няма друг избор освен да се изправи и да продължи. Най-доброто лечение на душевните ѝ рани се оказва временната работа като хижар в района „Ранука“. Трагедия, случила се в езерото Сталояуре отблъсква другите кандидати за работата, но до Петра стигат само неясни мълви от злополуката. И така тя пристига на летище в Северна Швеция само с куфар дрехи, храна, котка и разбито сърце. Аскетичният живот ще ѝ помогне да превъзмогне болката, психическия срив и да започне новия си роман, докато по това време бившият ѝ съпруг Андерш е с новата си любовница на романтична почивка в Гърция.
„Изведнъж осъзнавам, че поне от половин час седя, без да помръдна, без да се е наложило да свърша нещо друго, без да проверя мобилния си телефон, без да изпратя есемес и да вляза в Инстаграм.“
Романът „Нашата история“ на Мартина Хаг е избран за роман на годината в Швеция. Той съдържа в себе си автобиографични елементи и именно това прави книгата така проницателна и въздействаща. Правдиво и стегнато са предадени болката от загубата, предателството и краят на една любов. Това е един кратък наръчник как човек, давещ се в болката от разлюбването да изплава от този океан-мъка.
„Той просто изчезна. Аз се почувствах като след ампутация. Сякаш някой ми бе отрязал дясната ръка. Шуртят реки от кръв! Хайде, бързо зашийте ръката обратно! Не, ръката вече няма желание! Ръката е отишла при друг.“
Ruotsalaisen kirjailijan Martina Haagin Olin niin varma meistä kertoo pariskunnan erotarinan. Tarina on kerrottu naisen, Petran, näkökulmasta, sillä mies on jo poistunut kuvioista, ensin henkisesti, sitten fyysisesti. Välille jäi vain petos, valheet ja suru. Suru, josta Petra yritti päästä irti kaukana pohjoisessa erämaamökin vahtina. Hän halusi rauhaa saadakseen kirjoitettua jotakin, sillä kaikenkattava suruprosessi oli vienyt halun kirjoittaa, ja hänen ja lasten elinkeino riippui kirjoittamisesta. Kirja kerrotaan kahdessa tasossa, ennen eroa ja erämaamökillä. Petra oppi selviytymään luonnon armoilla ja palasi takaisin ns. sivistyksen pariin vahvempana kuin mennessä erämaamökille. Palatessa hänellä oli valmiina käsikirjoitus avioeroprosessista. Martina Haag on itse eronnut vuonna 2014, joten kirjaa voi pitää hänen omana surutyöprosessina, vaikka kirja ei kerro hänestä ja on fiktiota. Tunteille ja tuntemuksille sekä olotilan kuvauksille on vankka kokemuspohja. Kirjan luontokuvaukset ovat hyvin aidonoloisia.
Det här är Martina Haags åttonde bok. Hennes tidigare produktion är tre romaner, plus fyra böcker med krönikor och samlade texter i. Jag har läst dom allihopa, och även tyckt om dom allihopa. Här en länk till mitt blogginlägg om hennes senaste bok, ”Heja, heja”, och till hennes senaste roman, ”Glada hälsningar från Missångerträsk”, där det också finns länkar till mina recensioner av hennes tidigare böcker.
”Det är något som inte stämmer” är en roman. Men som jag har förstått det så är den också mycket självbiografisk, och skildrar till stor del Martina Haags egen skilsmässa från Erik Haag.
Boken är något mörkare än Martina Haags tidigare böcker, vilket kanske också framgår av handlingen och ämnet. Men den innehåller också en hel del av Martinas härliga humor.
Jag tyckte mycket om boken, som var väldigt lättläst. Och jag kan absolut varmt rekommendera den.
Поредната тъжна история на една изоставена жена. Да му се не види, трябва да има някакъв баланс, не може така. Както е предложила авторката : "Искам да има закон, който повелява, ако някой мъж изневери и изостави съпругата си след 2 деца и 15 години брак,да бъде наказан с толкова силна болка като тази, която е причинил. Да не се дава развод, преди да бъде изпълнено това условие." Другата мисъл , която ще си запазя е : "Човек винаги има избор."
ältandet, det mörka som suger tag i dig, trots att du försöker. Jag är en ältare.....och jag känner igen mig i allt, trots att jag har en helt annan story. Men det hon skriver passar så in på många olika svek och sorg, inte bara mannens/ Boken är på bara 195 sidor, men jag läste lite, några sidor då &då, (2 MÅN) =BILBOK :=) så jag har läst i den forever.... Sorgen, känslorna, ångesten, självförtroendet som försvinner och humorn som lyser igenom - LÄS !!
A woman, mother of two, is struggling to cope with her recent divorce, her ex-husband’s lies, betrayal and infidelity. After about a year, in the final weeks of autumn, she takes on a three-week job looking after a mountain hut in the wilderness of northern Sweden that can only be reached by serious hikers — or by helicopter. This is her story. It is serious, sad at times with a little humour. It is also inspirational. A good read.
Jag gillade formen, och uppskattade att den hade ett väldigt naturligt driv. Ångesten och skräcken var också välgestaltad och väldigt påtaglig, men jag skulle nog aldrig ha läst den om jag inte var tvungen
Aldri hørt om boka eller forfatteren, fikk leseeksemplar av boka på jobb i dag og ble fort hekta. Denne boka er vond, hard, realistisk, hjerteskjærende. Fantastisk.
Om man gillar Erik Haag och vill behålla den bilden så rekommenderar jag inte att läsa den här boken. Annars kör på, väldigt drabbande skilsmässoskildring.
„Искам да разкажа как оцеляваш, въпреки че пропадаш хиляди метри в бездната на мъката. Как ти се струва, че ще умреш, но оживяваш. Имах нужда да чуя тези думи стотици пъти. Всичко преминава, най-накрая свършва по някакъв неведом начин. Въпреки че по пътя умира голяма част от теб.“ Е, разказа ми. По начин, по който преживях мъката, кошмарите, борбата на героинята заедно с нея. Страхотна книга! Лекотата, с която е разказана историята на Петра Валин, я прави неповторима. Не е случаен фактът, че „Нашата история“ е избрана за книга на годината в Швеция.
Lättläst och gripande bok. Martina Haag skriver faktiskt väldigt bra, det ska hon ha cred för.
Huvudrollen "Petra" är med om ett grymt svek från sin dåvarande man. Det är på ett mycket brutalt sätt som hon kommer att få reda på den riktiga sanningen. "Anders" , som han heter i boken, har ju tappat det totalt. Vilken jävla sörja. Familjen går i kras, föralltid. Aldrig kan den läka ihop igen. Såren är för stora.
Sorgeprocessen och skilsmässan blir tung. En riktig jävla berg- och dalbana. Hur läker man? Hur dör man sakta inombords men lever som vanligt på utsidan?
Smärtan och sorgen kändes verkligen äkta vilket jag gillar, men är besviken på boken i helhet. Hade högre förhoppningar då jag sett så mycket om den men förutom hur intressant det var att se det hela som en skildring mellan Martina och Eriks skilsmässa så kändes den platt.
Smärtsam läsning, bitvis. Men som läsare kände jag mig lite otillfredsställd efter att jag läst sista sidan. Var Anders verkligen så oändligt emotionellt avstängd? Varför då?
Tyvärr måste jag säga att jag inte fastnade alls för den här boken. Jag älskar att en del av historien utspelar sig i fjällvärlden, men historien avslutas med så många obesvarade frågor att jag mest blev frustrerad.
Bitvis vackert skrivet, men alla dessa olösta mysterier gjorde mig galen.
Bra och rätt så gripande skrivet om otrohet, svek och att (trots allt elände) hitta sig själv av en författare som i vanliga fall skriver lättsamma feelgoodromaner. Upplägget med varannat kapitel i nutid (på ett fjäll mitt ute i ingestans) och varannat kapitel i dåtid gör läsningen spännande. Sträckläste denna. Lättläst men samtidigt tänkvärd bok!
Nu i pocket. Utöver allt som sagts och skrivits: vilken dålig partner "Anders" är/framställs som. Gillar inte när "Petra" dricker vin. Tycker det är dåligt att hon åker till Bokmässan, har eget företag, tränar...
"Jag fick aldrig en chans. Han gjorde allt i smyg, och när han var klar, så gick han."
Kanske är det DET som är det ultimata sveket? Inte att förälska sig i någon annan, utan att bara gå. Vara helt oförstående för den sorg och smärta man lämnar efter sig.